Ja, var kan jag vara?

Igår visade den sig, solen. Äntligen en dag jag kunde vara ute litet längre än enbart för att utföra det allra mest akuta! Tyvärr hade det ramlat ner vitt på lördagen, det förtog en del av solglädjen. Men jag höll mig där det var upptrampat, och det var faktiskt till de två viktigaste platserna. Först vedboden, med den lilla trappan jag gillar att sitta på, och sedan till Restaurang Pipiga Pilfinken, där jag deltog i årets fågelräkning. Åtminstone försökte, för som vanligt har det matställets gäster alltid precis ätit klart när jag kommer, och bråttom att ge sig iväg har de dessutom? 

Det hände något litet kul igår också, det där som inträffar litet då och då. Jag hörde husse fråga matte om hon sett mig? "Han ligger väl i igloon eller gästsängen", trodde hon. "Nä, där har jag tittat", svarade husse. Sen gick de och letade i alla rummen. "Han gick nog ut med dig när du hämtade ved", menade matte då. "Men jag såg honom inte", sa husse tvivlande. Då tyckte jag att det var lika bra att tassa fram. Det är lika kul varje gång, för människorna blir så glada! Sen gick husse och lade sig på soffan för att få litet magmassage, och det ställde jag förstås gärna upp på!