En liten stund

Jo, så är det. Vi ska checka in på vårt hotell! Det Norra Landet kallar visst på matte igen? Nåjam, jag klagar inte så länge som vi får bo på vårt fullservice lyxhotell. Jag har dock kommit fram till att jag inte kan belöna det med fler än fyra stjärnor så länge som vitfisk inte ingår i menyn. Ska se om jag kan överjama kocken den här gången?

Önskar alla redan nu en fin helg! När jag kommer tillbaka är den långa, mörka och kalla januari slut. Vi ses igen torsdag 4 februari!

I eget litet bo

Även om vi inte är så goda vänner

i sömnen vi inga aggressioner känner

Var och en i eget litet bo

nästan sida vid sida vi finner ro

Nu blev det bättre!

Hmm, matte påstår att det inte finns något vitt där ute mer? Och knappt något blött heller? Jag är avvaktande och skeptisk.

Men kolla! Det ser ju riktigt trevligt ut!

Och samma där! Hej då på en stund, matte, nu ska det bli patrullering! Livet är inte så dumt ändå!

Inlåst

Det här innelivet är verkligen påfrestande. Passar inte mig alls. Blir riktigt deprimerad, faktiskt. Nu har det äntligen blivit aningen mindre kallt, men vad är det i stället? Blött!
Har inte kunnat hitta en enda torr plätt? Och när jag ändå är igång och klagar, ska jag berätta vad som hände mig igår.

För en gångs skull var jag ute, hade följt med husse. Och till min stora förtjusning upptäckte jag att han var nere i källaren. Och att dörrarna dit var öppna! Lycka! Äntligen kom Tillfället! Så jag tassade ner, och in i det allra heligaste. Såg husse stöka med något i det ena rummet, men honom brydde jag mig inte om. Hade fullt upp att undersöka allt spännande där nere. Hörde husse försvinna och stänga dörren. Vad bra, då fick jag hålla på i lugn och ro! 

Men, efter att ha kontrollerat det mesta i båda rummen var jag nöjd, och ville komma ut. Just det, ni förstår? Låst! Det var bara att sätta sig och vänta. Nån gång skulle väl någon sakna en katt? Jodå, till slut, men det tog tid. När husse väl kom var jag mer än nöjd på att vara i källaren, och skyndade mig att följa med honom in i huset. Nu blir det nog ingen källarinspektion mer. Inte på ett tag i alla fall. Åtminstone inte idag.

Man får passa på

Det är dags för litet fredagsjam med mig, Puff, igen. Konstigt namn på en katt-tjej, tycker ni? Jo, jag heter jag så, för en gång i tiden, för länge, länge sedan trodde man att jag var en kille!? När misstaget uppdagats ville min förre husse att jag skulle behålla mitt killnamn. Om nu någon har undrat över varför jag heter Puff?

Själv bryr jag mig inte ett smack om vad jag kallas. Jag bryr mig bara om två saker. Båda börjar på M. Mat och Matte. Eller Matte och Mat. Har litet svårt att bestämma rangordningen där. Husse är väl också rätt okej. Han kan nog komma på tredje plats? Har i alla fall accepterat hans närvaro här. Kan till och med ligga på hans mjukmage en stund. Men bara en liten. För matte är den som gäller för mig. Hon är min uppasserska, bästa vän och trygghet. Det vet hon om. Jag berättar det varenda dag i våra långa samtal, där jag alltid ska ha sista jamet. Det är jag mycket noga med.

För några dagar sedan gjorde Gustav det där igen. Det, som gör mig så rädd. Vaktar mig utanför lådan. Tänk dig själv, att du kommer ut därifrån och möts av en jättestor katt som pressar upp dig mot väggen?! Och inte bryr han sig om att jag ber om nåd heller? Som tur är, vet matte och husse om att han gör så här, och räddar mig. Den där Gustav är ett stort orosmoment för mig, även om han aldrig bråkat med mig på allvar.

Men en sak är bra med att ha honom här. Extra god mat brukar delas ut på två tallrikar. Och Gustav är inte så snabb. Alltså hinner jag först äta mitt, och sedan knycka en bit av honom med. Man får passa på att utnyttja de fördelar och tillfällen man kan!

Om man inte får

Om man inte får den plats som man vill ha, får man nöja sig med den plats man får. Hade egentligen tänkt mig en stunds avkoppling högst upp på klöstunnan, men Någon Annan hade redan ockuperat min plats? Inga namn, men det var inte matte, inte heller husse. 

Först blev jag litet ställd. Men så beslöt jag mig för att prova rummet längst ner. Och det för allra första gången! Låg där och funderade en stund. Kom fram till att känslan av välbefinnande när man ligger längst ner definitivt inte är av samma dignitet som när man är där uppe. Men nu har jag testat i alla fall. Man ska ju inte döma ut något utan att prova. Men nästa gång det är fullsatt där uppe tror jag att jag visar upp min platsbiljett i stället.

Som JAG vill

Det är ju HÄR jag vill äta, matte!

Eftersom jag till slut insett det meningslösa i att försöka få mina människor att förstå jamiska, har jag ändrat taktik. Jag har börjat tillämpa kroppsspråket. Alltså, jag visar vad jag vill genom att visa med hela kroppen. Som när det ska serveras mat, till exempel. Om jag ställt in mig på att äta i matrummet, och skålen ställs ner i köket, låter jag bli att ta något. Avvaktar lugnt en reaktion. Efter en första förvåning, brukar budskapet gå hem. Skålen tas upp igen,  flyttas ut i matrummet, varvid jag med god aptit hugger in på måltiden.

Samma sak när det gäller att tassa ut. Går de till fel dörr, sitter jag kvar. Men väljer de rätt dörr, följer jag efter. Ibland kan de inbilla sig alldeles tokigt, och tro att jag vill ut, när det är mat som gäller. Då sitter jag förstås kvar, vilken dörr de än går till. Och följer efter när de går till köket. 

Man kan tycka att det är övertydligt, men effektivt har det visat sig vara. Och det är väl huvudsaken, eller hur?

I lampans sken

I lampans sken en lugn och rofylld stund

På stranden ser jag inte en endaste hund

Inte ett liv, inget som stör

Allt är frid, precis som sig bör

På dagarna måste jag alltid mig passa

tänka mig noga för var jag ska tassa

för hundar springer på stranden med fart

och jag vet aldrig efter vem eller vart

Men här kan jag ligga och bara må gott

På katters vis tänka, ja, alltid på nåt

Vad härligt att kunna få en stund såsom denna

när jag bara trygghet och ro kan få känna

Alternativa jobb

Jag tror att vi alla haft det eländigt kallt den här helgen? Ändå måste jag ut ibland, det är bara så. Men först efter stor vånda och tveksamhet. Ibland har jag fått vända inåt igen, för av någon anledning har jag inte fått sitta i dörröppningen och fundera nog länge för att kunna fatta ett beslut? 

Lördagen förgylldes en kort -mycket kort- stund av att det serverades skrei! Ni som känner mig vet att det är min favoritmat alla kategorier. Fast litet sur blev jag, för den där Puffen kom och norpade en bit för mig, mitt framför nosen!
Annars håller hon sig minsann alltid på flera tasslängders avstånd från mig, men nu passade det sig! Oförskämt är bara förjamet!

När det nu är näst intill omöjligt att företa sig något vettigt där ute, får man hitta på bra sysslor inomhus. Jag har till exempel städat skrivbordet. Hittade både diverse pennor och nåt suddgummi som inte hörde hemma där. Föste ner dem på golvet. Blev genast mycket snyggare och mer plats på skrivbordet! Nöjd med mig själv begav jag mig sedan till vardagsrummet och hittade husse i soffan. Medan jag ändå var i arbetstagen gav jag honom litet magmassage. 

Det går alltså att finna arbetsuppgifter inne också. Men det ska bli riktigt skönt när kylan viker, och livet kan återgå till normala igen.

När man inte längre

Har du också märkt att somliga saker som du förut lätt kunde klara av, numera inte går, trots att du gör precis som tidigare? Det har jag. Men jag gör det jag vill ändå! Måste bara bli litet mer uppfinningsrik. Styrka är minsann inte allt. Med litet knep och ändrad teknik kommer man långt! Och framför allt mycket vilja, förstås!

Framme i mitten av januari önskar jag er en skön helg trots hot om sträng kyla!

Det bästa av två världar

Ni kan inte tro vilket intressant uppdrag jag kom ut på härom kvällen! Det hade förstås varit mera behagligt om det varit en ljummen sommarkväll. Nu fick jag stå ut med snålblåst och kyla, men ibland får man bara uthärda. Glömde frosten i pälsen och snön på tassarna. Hörde på avstånd mina människor ropa. Gång på gång. Fullt koncentrerad på viktigare saker lät jag dem hålla på. 

Vad gott man sover efter hårt jobb!

Det är inte klokt vad tiden flyger iväg, när man håller på med någon roligt?! När jag till slut återvände hem och tassade in i värmen, hade det gått tre timmar påstod matte! De kunde inte förstå var jag varit? Nä, man kan inte begära att människor ska begripa vad som berikar livet för en katt!

Något som är bra med att vara borta länge, är att man som bonus får litet extra gos och uppmärksamhet. En perfekt kväll, alltså. Först en spännande utmaning, och sedan god mat och extra mycket kli bakom öronen. Det bästa av två världar!

Och där försvann den

Om jag haft förhoppningar på en liten skog här inne, så är de nu grusade. Det enda ynka lilla träd som tagits in, har nu

Ska den UT igen? Redan???

burits ut igen? Jag är inte ensam om att tycka att det gott kunnat stå kvar. Puff kommer sakna att kunna knapra barrgodis  på det litet då och då. Själv har jag inte provsmakat. Ska jag äta vegetariskt, ska det vara gräs. Annars får det vara.

Det finns annat som plockats bort idag också. Sånt som jag uppskattar har försvunnit, som stakarna i två av mina spaningsfönster. Har bara varit i vägen och stört sikten med sina ljussken. En massa annat skrot har också tagits bort. Det mesta finner jag dock ointressant, så jag har inte bevakat det hela med mer än ett halvt öga. Sparar min arbetskapacitet till viktigare arbetsuppgifter.

Dumt prat

"Du kan inte sitta där, Gustav, jag måste kunna komma åt mina papper", säger husse. "Jag jobbar", fortsätter han?

???

Och vad gör jag, då? Alltså bryr jag mig inte om honom. Vänder mig bort. Dumt prat ska man inte ta någon notis om. Han ska bara vara tacksam över att jag vill vara nära honom. Så det så. 

Liten helgrapport

Visst har det varit onödigt kallt, vitt och vått, tycker ni inte det? Det tycker jag. Komplicerar tillvaron. Det finns ju en gräns för hur länge som det är skönt att ligga framför brasan. "Det här är det väder som bjuds", påstår matte och husse, när jag med skepsis iakttar trappan och känner iskylan mot min nos. Många gånger har jag framfört klagomål, tyckte gott de kunde ordnat till något bättre?

Annars har de uppfört sig ganska exemplariskt. Hållit sig hemma. Elementärt, kan man tycka, men en regel som alltför ofta bryts. Igår fick jag gäster, de med två minisar. En som jag tycker mycket om, och den andre som jag försöker undvika så gott det går. Litet problematiskt, för de verkar hänga ihop, de där två? För tillfället har jag löst det genom att ta tillflykten till gästrummet, dit den opålitlige inte verkar ha tillträde. Där har min favoritminis en massa lego. Han är där och leker, och jag kan ligga nära och kolla vad han gör. Då har jag bara fördelen men slipper nackdelen, så att jama, och jag är tacksam så länge det varar.