Man måste passa på

Mitt växthus är inte alltid tillgängligt längre. Glad blev jag därför när jag hittade det öppet, och med matte där inne!

Noterade en del nya krukor, men inga alarmerande dofter. Kom fram till min lilla spaningshylla och funderade på om jag skulle lägga mig där och meditera en stund?

Klart jag skulle! Nu gäller det förstås att ta tillvara tillfällena! Alltså låg jag där en stund och funderade, och höll samtidigt litet koll på matte. Men det var inte lika skönt som vanligt där, så rätt snart avslutade jag det hela, och begav mig ut på nya uppdrag.

Man får passa på

Det är dags för litet fredagsjam med mig, Puff, igen. Konstigt namn på en katt-tjej, tycker ni? Jo, jag heter jag så, för en gång i tiden, för länge, länge sedan trodde man att jag var en kille!? När misstaget uppdagats ville min förre husse att jag skulle behålla mitt killnamn. Om nu någon har undrat över varför jag heter Puff?

Själv bryr jag mig inte ett smack om vad jag kallas. Jag bryr mig bara om två saker. Båda börjar på M. Mat och Matte. Eller Matte och Mat. Har litet svårt att bestämma rangordningen där. Husse är väl också rätt okej. Han kan nog komma på tredje plats? Har i alla fall accepterat hans närvaro här. Kan till och med ligga på hans mjukmage en stund. Men bara en liten. För matte är den som gäller för mig. Hon är min uppasserska, bästa vän och trygghet. Det vet hon om. Jag berättar det varenda dag i våra långa samtal, där jag alltid ska ha sista jamet. Det är jag mycket noga med.

För några dagar sedan gjorde Gustav det där igen. Det, som gör mig så rädd. Vaktar mig utanför lådan. Tänk dig själv, att du kommer ut därifrån och möts av en jättestor katt som pressar upp dig mot väggen?! Och inte bryr han sig om att jag ber om nåd heller? Som tur är, vet matte och husse om att han gör så här, och räddar mig. Den där Gustav är ett stort orosmoment för mig, även om han aldrig bråkat med mig på allvar.

Men en sak är bra med att ha honom här. Extra god mat brukar delas ut på två tallrikar. Och Gustav är inte så snabb. Alltså hinner jag först äta mitt, och sedan knycka en bit av honom med. Man får passa på att utnyttja de fördelar och tillfällen man kan!

Passa på?

Nu gäller det visst att passa på? Fortfarande är solen varm när den är framme, marken också. Nåjam, åtminstone någorlunda. Tillgången på saftigt gräs är ännu riklig. Vad spelar det då för roll att oktober börjat? Månader och dagar får heta vad som helst. Så länge jag får ha det såhär är jag nöjd. Men det gäller visst att passa på.

För rätt som det är ser det ut så här:

Kanske ser man ännu bättre här vilken förträfflig spaningstall detta var, den som jag berättade om igår? Jama om fri uppsikt!

Nu gäller det att passa på

Nu gäller det att passa på

om man sol på nosen ska få

Här njuter jag i fulla drag

 Blir sittande ett långt, långt tag

Tur jag kunde få litet sol på mig där, för tyvärr ser det helt kört ut för mig de närmaste dagarna. Inte därför att det kommer regna ute. Eller vara mulet. Tvärtom ska det visst bli rätt soligt. Men: Mina människor rymmer!  

Det verkar vara någon slags epidemi som går just nu? Flera av mina kompisar har jamat om det här problemet. Visserligen kommer andra människor att vara här, men jag tror inte att det blir riktigt detsamma. Framför allt blir jag utan bloggassistans. Jag får berätta mer på måndag. Önskar er andra en fin helg i alla fall!

Nio liv??

Tänk om det är så väl, att jag har nio liv! Då ska jag -i nästa- vara tuff, och inte låta några tjejer diktera villkoren i mitt liv. Nä, minsann, då ska jag bestämma var matskålen ska stå! I nåt liv ska jag också se till att kunna göra det där som jag inte riktigt minns vad det är, bara att jag tror jag går miste om något i det nuvarande livet?

Det är lätt drömma om ett annat liv. Ett, där man vågar saker, man inte törs nu. I det andra livet är man framåt och duktig, har en massa vänner och gör allt det där man borde, men inte orkar idag. 

Nu vill jag än en gång påjama, att detta är en klokbok för våra tvåbeningar. Vi katter är ju redan mästare på att göra det bästa av alla situationer, och leva just nu, utan dåliga samveten eller oro för framtiden. Men våra människor!?

Jag återkommer ständigt till detta, hur man måste passa på att leva just nu, i denna sekund. Att saker, man kanske tycker är litet vardagliga och trista att göra, kan vara det man saknar mest, om man inte kan utföra dem längre. Ibland tycker jag det är väldigt motigt att tassa ut på jobb, och försöker slippa undan i det längsta. Men tänk om jag inte behövdes där ute? Eller om ingen brydde sig om allt jag uträttar här inne med spinnterapi, magmassage och kärlekskurrande?

Jag lever mitt enda liv. Njuter av det jag får, och löser problemen när de dyker upp. Eftersom jag förmodligen inte kommer se röken av de andra åtta liven, måste jag göra det här livet så bra jag bara kan.

Önskar er alla, mina kompisar, och era människor en härlig helg! Det sägs att våren ska komma på allvar...Vi tassas igen på måndag!

Då blir det min tur

Alltså, man kan verkligen ifrågasätta mattes omdöme. Undrar just vad hon skulle säga om att få sin bild utlagd till allmän beskådan, med tungan ute sådär?? Nä, just det! Skulle nog bli njet och veto direkt.

Jag önskar jag kunde jama att jag just avnjutit en läcker måltid från någon av mina restauranger, men de har varit sorgligt utan råvaror ett tag. Hoppas det kommer nya leveranser snart? Nä, jag bara putsade mig litet inför kvällen, och då passade hon på, den fulingen. Nåjam, det kommer väl en tidig morgon, när somliga mattar vill sova och alerta katter vill ut. Då är det min tur att passa på.