Nån gång...

Så var det maj. Inte för att jag bryr mig om vad tiden heter, men trevlig är den i alla fall! Gissa om jag njuter av att vara ute från morgon till kväll? Jag kan utföra mina kontroller närhelst jag vill, utan att be om dörröppning. Det är bara att resa sig när man känner för det och tassa iväg!

Eftersom skällhunden begränsat mitt arbetsområde på ena sidan den här helgen, har favoritgrannens tomt fått desto mera uppmärksamhet. Där finns ett ställe, alldeles bredvid en björk, som är alldeles särskilt spännande. Det är något där under gräsmattan, och jag har bevakat området långa stunder, men hittills resultatlöst. Men jag tassar dit och undersöker läget så fort jag är i närheten, och nån gång kommer förstås det att avslöja sig!

En ny vecka har börjat. Det blir en bra sådan, för i morgon kommer husse och hälsar på. Nä visst nä, han bor ju här! Tror jag, åtminstone?

Sol på nosen

Eftermiddagssolen lyser in i mitt växthus. Det är rätt varmt i luften även i skuggan, men extra skönt med sol på nosen. Jag blir sittande en lång stund och bara njuter. Snart tar aftonens aktiviteter vid. Det är då jag piggnar till på allvar. 

Att sitta i solen och samla krafterna känns helt rätt efter gårdagens dagslånga regnande. Ikväll får ni allt se upp, små möss, för nu är Gustav fulltankad med energi!

Då är det skönt...

Jag sitter och njuter i kvällssolen. Tänk att kunna skriva så igen! Förut har man ju nästan frusit tassarna av sig när det börjat kvällas. 

Som arbetande vakt med ständig kvällsjour, har vädret betydelse. Det är lättare att jobba mer effektivt ljumma kvällar utan nederbörd! Och just effektivitet är något som behövs just nu, när Mitt Område är hemvist för diverse föremål som ska elimineras. 

Då är det skönt att kunna sitta på farstubron en stund och njuta, innan kvällens arbete tar sin början.    

Jag bara tar emot

Kan ni känna hur skönt jag har det här, på trappan till vedboden? Här är det alldeles lugnt, och solen gör min päls sommarvarm. Hela kroppen slappnar av, och gör att jag har svårt att hålla mig vaken. Ögonlocken liksom faller ner av sig själva. Jag mår så bra, så bra.

Det är ju så här livet alltid ska vara, egentligen. Att njuta av. Synd att det inte är så. Alla dessa kalla dagar som kommer och förstör. De bara finns där, utan min tillåtelse. Men när jag sitter där, i solen, bryr jag mig inte längre om det som var. Jag bara tar emot, och gläds åt att vara en katt som sitter på en vedbodstrappa och njuter.

Jag befaller

Min sovfåtölj har blivit detroniserad som favoritplats på natten. Den har annars varit mitt ständiga sovställe under mycket lång tid. Men igår kväll upptäckte jag något mycket bättre!

Om ni bara visste hur skönt det var, och hur gott jag kunde sova, i den tomma vedkorgen?! Varför har en massa ved fått ligga i den på nätterna hittills? Den kan väl ligga var som helst? Inte njuter den av värmen där? Men det gör jag, så mycket som en katt kan njuta!

Nu har jag beställt kvällstömning av korgen varje dag! Eventuella kvarvarande vedträn skall lämpas över i kopparbunken där intill.Detta är en order, åtminstone tills den hemska kylan har försvunnit.
  
Och så måste jag stolt jama att jag fått ett alldeles eget julkort! Bara mitt, alltså!

    

Nu gäller det att passa på

Nu gäller det att passa på

om man sol på nosen ska få

Här njuter jag i fulla drag

 Blir sittande ett långt, långt tag

Tur jag kunde få litet sol på mig där, för tyvärr ser det helt kört ut för mig de närmaste dagarna. Inte därför att det kommer regna ute. Eller vara mulet. Tvärtom ska det visst bli rätt soligt. Men: Mina människor rymmer!  

Det verkar vara någon slags epidemi som går just nu? Flera av mina kompisar har jamat om det här problemet. Visserligen kommer andra människor att vara här, men jag tror inte att det blir riktigt detsamma. Framför allt blir jag utan bloggassistans. Jag får berätta mer på måndag. Önskar er andra en fin helg i alla fall!

Nio liv??

Tänk om det är så väl, att jag har nio liv! Då ska jag -i nästa- vara tuff, och inte låta några tjejer diktera villkoren i mitt liv. Nä, minsann, då ska jag bestämma var matskålen ska stå! I nåt liv ska jag också se till att kunna göra det där som jag inte riktigt minns vad det är, bara att jag tror jag går miste om något i det nuvarande livet?

Det är lätt drömma om ett annat liv. Ett, där man vågar saker, man inte törs nu. I det andra livet är man framåt och duktig, har en massa vänner och gör allt det där man borde, men inte orkar idag. 

Nu vill jag än en gång påjama, att detta är en klokbok för våra tvåbeningar. Vi katter är ju redan mästare på att göra det bästa av alla situationer, och leva just nu, utan dåliga samveten eller oro för framtiden. Men våra människor!?

Jag återkommer ständigt till detta, hur man måste passa på att leva just nu, i denna sekund. Att saker, man kanske tycker är litet vardagliga och trista att göra, kan vara det man saknar mest, om man inte kan utföra dem längre. Ibland tycker jag det är väldigt motigt att tassa ut på jobb, och försöker slippa undan i det längsta. Men tänk om jag inte behövdes där ute? Eller om ingen brydde sig om allt jag uträttar här inne med spinnterapi, magmassage och kärlekskurrande?

Jag lever mitt enda liv. Njuter av det jag får, och löser problemen när de dyker upp. Eftersom jag förmodligen inte kommer se röken av de andra åtta liven, måste jag göra det här livet så bra jag bara kan.

Önskar er alla, mina kompisar, och era människor en härlig helg! Det sägs att våren ska komma på allvar...Vi tassas igen på måndag!