Jag är ytterst upprörd! En inkräktare har invaderat mitt allra heligaste, min vedbod!
Det har varit ganska trist väder idag, och jag var uppe tidigt i morse för att tassa hej då till husse. Alltså ansåg jag mig ha rätt till en extra lång middagsvila. Efter sedvanlig stretching och litet mat i magen tassade jag sedan ut för en eftermiddagsrunda. Först kontrollerade jag besöksfrekvensen på den nyöppnade restaurangen. Som vanligt hade samtliga ätit klart precis när jag anlände. Fortsatte efter det runt huset, mot vedboden. Där under satt en katt. Och det var inte jag!
Hela omgivningen kunde sedan ta del av min upprördhet. Högt jamade jag åt vederbörande att genast förflytta sig därifrån. Dessvärre var det en tjurig rackare, som inte brydde sig, utan bara stirrade tillbaka.
Naturligtvis kom matte ut och lade sig i vår diskussion. Hon uppmanade mig med len röst att komma in, och med största tveksamhet tassade jag långsamt mot dörren, hela tiden med ett vaksamt öga på vedboden. Såna gånger är det inte lätt att välja? Tryggheten inne lockar, samtidigt som viljan att försvara Området är stark.
 |
| Jag bedriver högintensiv spaning inifrån högkvarteret |
När jag nådde trappan, beslutade matte åt mig. Hon kom ut och helt sonika lyfte in mig. Jag var inte riktigt med på noterna, och visst blodvite uppstod. Vi får väl se om det är det enda blod som kommer flyta här framöver?
Inlägg
