Evighetsarbete

På detta arbete finns inget slut

i ur och skur måste jag ut

Det ska gnidas och sprutas så alla förstår

vem som över hela Området rår!

Nu är jag tillbaka!

Äntligen är jag tillbaka igen! Och nu verkar det som om jag ska få arbetsro ett bra tag. Verkligen behövligt! För hur skulle det gå, om mössen fick för sig att inta mitt Område, eller -hemska tanke- mitt hus??! Nä minsann, här behövs en skicklig och bestämd tass som håller ordning!

Och jag är full av arbetslust nu, eftersom Puff och jag har levt lyxliv på hotell igen. På hotell behöver man ju inte ha ansvar för något, det är bara att äta och vila. Att umgås litet personalen emellanåt blir små trevliga inslag, och förgyller vistelsen. De andra hotellgästerna har jag inte haft någon djupare kontakt med, har väl mest blivit att vi utbytt ett och annat jam ibland. En del gäster har delat rum med varandra, men Puff och jag hade varsitt enkelrum, tack och lov. Att umgås med den damen på heltid hade inte varit någon semester!

Nu har jag hunnit tassa runt hela Området, och säkerställt gränserna på de flesta ställena. På vissa platser måste jag nästan dagligen förnya markeringarna, eftersom vissa ohyfsade individer försökt dölja mina?!

Det ska bli skönt att kunna ha daglig tillsyn överallt hädanefter!


 

Nu är jag upprörd!

Jag är ytterst upprörd! En inkräktare har invaderat mitt allra heligaste, min vedbod!

Det har varit ganska trist väder idag, och jag var uppe tidigt i morse för att tassa hej då till husse. Alltså ansåg jag mig ha rätt till en extra lång middagsvila. Efter sedvanlig stretching och litet mat i magen tassade jag sedan ut för en eftermiddagsrunda. Först kontrollerade jag besöksfrekvensen på den nyöppnade restaurangen. Som vanligt hade samtliga ätit klart precis när jag anlände. Fortsatte efter det runt huset, mot vedboden. Där under satt en katt. Och det var inte jag!

Hela omgivningen kunde sedan ta del av min upprördhet. Högt jamade jag åt vederbörande att genast förflytta sig därifrån. Dessvärre var det en tjurig rackare, som inte brydde sig, utan bara stirrade tillbaka. 

Naturligtvis kom matte ut och lade sig i vår diskussion. Hon uppmanade mig med len röst att komma in, och med största tveksamhet tassade jag långsamt mot dörren, hela tiden med ett vaksamt öga på vedboden. Såna gånger är det inte lätt att välja? Tryggheten inne lockar, samtidigt som viljan att försvara Området är stark. 

Jag bedriver högintensiv spaning inifrån högkvarteret

När jag nådde trappan, beslutade matte åt mig. Hon kom ut och helt sonika lyfte in mig. Jag var inte riktigt med på noterna, och visst blodvite uppstod. Vi får väl se om det är det enda blod som kommer flyta här framöver?