Den optimala lösningen

Som jag berättat tidigare, behöver jag en del betänketid numera innan jag fattar beslut om huruvida jag ska tassa ut eller inte? Egentligen tycker jag det är fel att stressa fram såna saker. Den optimala lösningen är givetvis att matte håller upp dörren i en lagom vinkel, så att jag kan sitta inne i värmen och samtidigt bevaka omgivningen där ute!

Jag har nu försökt praktisera denna min lösning några dagar. I vanliga fall brukar jag stå och kolla om vädret är tjänligt, och har flera gånger efter en stund råkat ut för att jag på något sätt helt plötsligt befinner mig där ute? Nu har jag i stället satt mig ner innanför dörren, och där lugnt avvaktat. När matte frågat "hur ska du ha det, Gustav?" har jag bara fortsatt min spaning utan ta någon notis om henne.

Nu måste jag erkänna, att min taktik fungerar bara till en viss gräns. Men i morse slog jag nytt rekord i dörrspaning, så helt klart är det mest en fråga om finslipning av argumenten. Det tror jag säkert? 

Livets lott

Alltid vaksam, ständigt på vakt

så är livet för en katt

Ett ljud...nåt nytt vi inte sett

allt upptäcker vi lekande lätt

och det är som det måste vara

när man ska skydda sig från fara

För i världen finns båd' ont och gott

 man måste finna sig i livets lott

Det kan man undra

Trots totalt undermålig arbetsmiljö, ger jag inte upp kontrollerna av monsterskåpet, i vars inre nästan helt säkert döljer sig...jam, det undrar jag med?

Långt inne i mörkret har jag fullgjort mitt uppdrag, för den här gången. Nu gäller bara att ta sig ut...

Ska man behöva ha det så här??

Ja, ni ser! Är det inte bedrövligt?

Varför utsätter jag mig för detta? Och gång på gång?

Inget jobb för mig!

I morse måste jag ha väderinspektion fyra gånger innan jag bestämde mig. Tassa ut eller inte? Det är stora överväganden att göra på morgonkröken. Man vill ju inte förfrysa nosen!

Annars har det varit en riktigt behaglig helg. På lördagen kunde jag till och med vara ute och jobba nästan som vanligt. Åtminstone bra mycket längre än vad som kunnat betecknats som 'vanligt' den senaste månaden. Inomhus fick jag extrajobb med att godkänna diverse underligheter matte placerat ut litet här och var. Men nu är det gjort, och de får tills vidare stå kvar.

"Jag vill va' ifred" jamade Kjelle

Igår försvann matte på eftermiddagen. Hon skulle hälsa på min gode vän Kjelle Bus, som skulle jobba som Tittapåkatt i en butik.  Alltså, jag fattar inte, vilken kille! Tänk att sitta i en bur i en affär mest hela dagen?! Och dagen innan hade han också varit där! Visserligen fick han komma ut och gosa mycket med sin matte också, men ändå?
Det jobbet skulle jag tacka nej till!  

Dags för trevligheter

Den här helgen brukar min matte vara på ovanligt gott humör. Hon gillar att få plocka fram saker från de där lådorna, som annars står undangömda högt i ett skåp. Och vi katter håller helt med! Vårt hem blir mycket mer spännande och stimulerande! 

Önskar att ni alla från en riktigt fin myshelg!

Bus? Inget för mig!

Igår berättade jag om den busige katten jag skickade in i mitt hus, med sorgligt resultat. Själv gör jag aldrig något bus numera!

För länge sedan kunde jag någon enstaka gång hoppa upp på ett förbjudet bord. Alltså, människorna rubricerade det som bus. Men egentligen var det mitt påjamande av något fel i

regelverket. Att våra människor ibland gör felaktiga beslut och val har vi väl alla erfarenhet av? Att sätta mig mitt på det bordet, stadigt stirrande på människan, tyckte jag var ett hyfsat sätt att berätta min åsikt. 

När man har fel, måste man kunna erkänna det. Det var ingen bra metod att bords-protestera! Fick inte alls avsedd effekt. Människorna bara skrattade åt mig! Så jag slutade hoppa upp på det där bordet.

Vad gör jag i stället, undrar ni? Sanningen är att jag uppfostrat mina människor så väl, att det sällan behövs protestaktioner. Det har tagit tid, men idag är deras kunskapsnivå på den nivå man kan hoppas på. Man kan ju inte förvänta sig att de ska kunna tänka som en katt! 


   

Vad hände? Varning för otäck bild (tycker jag)

Igår kväll struntade jag i att komma in. Skickade in en annan katt i stället. Väldigt lik mig, så matte anade inget. Ni kan inte tro vad han hittade på?! Var inne i skåp, hoppade upp i tvättstället, undersökte toaletten...alla möjliga saker jag aldrig brukar göra! Han inspekterade rummen i hela huset, och tassade till saker litet här och där. Uppförde sig inte alls som jag jamat åt honom att göra!

Matte plockade fram kameran, för hon tänkte ta en skojig bild på den där katten. Men det blev något helt annat! För katten upptäckte Puff sittande på en byrå. Och kan ni tänka er vad han gjorde??? Anföll henne!!! Hur kan man vara så dum? För att jama det milt.

På sängen alldeles bredvid låg Piff, och givetvis kom hon genast störtande för att rädda sin syster! Och ja, ni vet hur det brukar sluta när jag råkar göra något oförsiktigt med någon av dem? Samma öde rönte förstås den här katten.

Väs! Skrik! Fräs! Klös! Grrr!

 

"Vad hände?" undrar den stackars katten

Hädanefter ska jag komma in själv i stället. Det här blev ju ingen succé, precis.