Jag kan!

Jag måste inte kunna allt. Det kan förstås ingen. Så det jag väljer som viktigt att genomföra, måste naturligtvis ligga inom rimlighetens gräns. Hur gärna jag än skulle vilja, kan jag inte öppna en låst dörr till exempel. Men annars. Om jag verkligen vill något. Med hela kroppen. Kan jag! 

Och nu både vill och kan jag önska er alla en riktigt härlig maj-helg!

Minimikrav

En öppen låda på kontoret? Vad finns det för Viktigt Jobb här då? 

Precis som jag trodde...ingenting alls! Tomt! Och jag får inte ens plats att sätta ner rumpan!

Häpnadsväckande brist på planering av verksamheten här! Om de nu inte har något vettigt att fylla lådorna med, borde de väl åtminstone se till att katten får plats? Eller hur??

Vet ni hur...?

Vet ni hur man får en människa att bli litet livaktig och kul på kvällskvisten? Släpp av en loppa i hennes säng när hon lagt sig! 

Jag blev alldeles förvånad vilken fart det blev på matte helt plötsligt när vi lagt oss? Fick precis litet skönt kli mellan öronen och på ryggen, när hon utan förvarning reste sig och började slå vilt på olika ställen på täcket? En stackars liten svart mojäng hoppade omkring och försökte undkomma hennes hårdhänta behandling. Nu besitter hon inte min jaktskicklighet, men efter en stund fick hon ändå in den slutliga domen. Intresserat hade jag följt hennes beteende, men ett så litet byte är under min värdighet att befatta mig med.

Efter avslutad jakt bredde lugnet ut sig igen, och vi återupptog vår avbrutna kelstund. Fast jag tyckte nog att kliandet mera fick karaktären av genomsökning? 

Mat och nödproviant

Frukosten är slut. Finns det kvar, säger du? Nä, det där är de oätliga bitarna som tycks finnas i varje påse? Så jag väntar tålmodigt på att dessa ska kasseras, och att en ny portion ska serveras. Någon som tror att det händer?

Tur det finns nödproviant, så man inte blir totalt utmärglad före kvällen. Eller så svag, att jag inte orkar släpa mig till växthuset? Och, allra värst, att jag inte skulle orka ta mig in igen tills kvällsmålet serveras!

Nån gång...

Så var det maj. Inte för att jag bryr mig om vad tiden heter, men trevlig är den i alla fall! Gissa om jag njuter av att vara ute från morgon till kväll? Jag kan utföra mina kontroller närhelst jag vill, utan att be om dörröppning. Det är bara att resa sig när man känner för det och tassa iväg!

Eftersom skällhunden begränsat mitt arbetsområde på ena sidan den här helgen, har favoritgrannens tomt fått desto mera uppmärksamhet. Där finns ett ställe, alldeles bredvid en björk, som är alldeles särskilt spännande. Det är något där under gräsmattan, och jag har bevakat området långa stunder, men hittills resultatlöst. Men jag tassar dit och undersöker läget så fort jag är i närheten, och nån gång kommer förstås det att avslöja sig!

En ny vecka har börjat. Det blir en bra sådan, för i morgon kommer husse och hälsar på. Nä visst nä, han bor ju här! Tror jag, åtminstone?

Stackars människor...

Jag är noga med att hålla mig ren. Och det enda jag bryr mig om andras utseende är om de ser snälla ut, eller någon man bör akta sig för. Vad spelar det för roll hur själva ansiktet eller kroppen är konstruerade? Nog är det litet synd om människorna, som anser att de måste bekymra sig över så konstiga saker? Det är bra skönt att slippa sånt.

Hoppas att ni får njuta av en härlig helg på alla sätt!

Funderar och funderar

Här sitter jag och funderar som så

Är matte någon jag kan lita på?

Hon lockar och lovar att mat jag ska få

men har jag det inte allra bäst ute ändå?

Kan det vara nåt lurt, som jag borde förstå

och inte det gamla tricket än en gång gå på?

Jo, maten kan nog stå där den ska, i min vrå

men sen blir jag inlåst, och hon säger 'hej då'!

Så jag tänker och tänker, och gnuggar mina grå

väger för och emot, för att bästa lösningen nå

Man måste själv få besluta, för att bra man ska må

Men nu har jag bestämt, varav mitt svar ska bestå...