Fixat!

Det finns mycket onödigt som våra kära människor har för

Sådärja, ljust, fint och luftigt!

sig, och något av det mest överflödiga är väl uppsättandet av tygskynken framför fönsterna? Om jag kunde begripa ovanan att omöjliggöra smidigt hoppande upp på fönsterkarmen, särskilt på nätterna, och i sovrummet ? För min del är det just då, som denna spaningsmöjlighet är som mest aktuell.

I natt tyckte jag det var dags att ta saken i egna tassar. Medan matte och husse sov, hade jag obemärkt smugit iväg för en stunds koll på läget där ute. När jag var färdig, vände jag mig om för att hoppa ner igen. Blev varse den där tygväggen, som jämt är i vägen. Så jag satte klorna i den, för att putta bort den. Sedan hoppade jag ner. Och jag hade tur! Gardinen följde med!

Både matte och husse vaknade, och blev glada att det blev så ljust helt plötsligt. Morgon! Åtminstone enligt min klocka? Och när de ändå var vakna, kunde de gott släppa ut mig. 

Nu har jag till min förvåning upptäckt, att skynket är uppsatt igen? Nåjam, vill de, så kan de få en ny demonstration i natt. Nån gång ska de väl förstå vinken? 

Vilken oväntad present!

Först och främst, jag kan inte nog tacka alla som uppvaktade mig på min femtonårsdag! Det är fantastiskt att ha så många vänner, och kalaset blev förstås lyckat från början till slut! Jag tror att alla kom hem igen mätta, kanske med litet svullna tassar efter allt dansande, men framför allt nöjda och på gott humör. Rätt viktigt, eftersom det då är lättare att övervinna tröttheten dagen efter. De flesta hade ju sitt arbete att sköta då, precis som vanligt!

Själv fick jag två överraskningar tidigare under den dagen. Först fick jag vitfisk till lunch! En stor portion! Det var så längesedan, hade nästan glömt hur gott det var? Piff och Puff försökte nalla av mig, men matte körde bort dem.
Sedan kom husse och överraskade både matte och mig på kvällen!! Han hade sagt att han skulle komma på söndagskvällen, och så kom han helt plötsligt körande flera dagar för tidigt! Tror det var allra bästa födelsedagspresenten!

Resten av helgen blev lugn och avslappnad. Människorna höll sig hemma, och vi myste tillsammans på altanen. Om det finns en perfekt tillvaro, så är det nog ungefär så här den ser ut?

 

Välkommen på mitt 15-årskalas!

IDAG BLIR JAG 15 ÅR

VÄLKOMNA PÅ MITT KALAS!!!

Jag räknar med att vi blir många, och har bokat största kattikoptern, som nu står startberedd på ett fält i närheten. Bara att boka plats!

På min tomt har jag jobbat hela natten med att resa partytältet. Vi börjar med att ta för oss av det vi tycker om av delikatesserna. Givetvis kommer allt fyllas på varefter det tar slut! Ingen kommer bli utan! Vagnen med nystekt strömming kommer öppna litet senare, och servera nattamaten. Kommer säkert smaka bra efter dansen i tältet! Har bokat nån som heter Cat Stevens som ska spela, hoppas han är bra? 

Framåt morgonkulan,  innan alla måste återvända hem så att människorna inte blir oroliga, tänkte jag att vi skulle ha en "grande finale" genom att leka "kloa ballonger". Vem sticker hål på flest på kortaste tiden? Kan lova att det kommer bli hur spinnande som helst!

Kattikoptern kör förstås hem allihopa så att ni i tid hinner smita in där hemma igen, utan upptäckt!

Och nu står allt färdigt. Hoppas så många som möjligt kan hedra mig med sin närvaro!

Hjärtligt välkomna!

Jag får celebert besök

Idag mitt på dagen kom matte körande, och tänkte som vanligt svänga in på min tomt. Det gick inte. Jag hade fått en gäst, och vi ville inte bli störda just då. 

Jag har berättat om Negus några gånger tidigare. Mycket ofta är han ute och rastar sin husse på min väg. När han kommer till min tomt brukar han stanna och ropa på mig. Ibland tassar jag dit, men inte alltid. Idag tyckte jag det var en lämplig dag för litet umgänge. 

Utan riktig kamera blev bilden inte så skarp, men här ligger vi på infarten och filosoferar

Negus hade mycket att jama. Hade massor med angelägna saker att förmedla. Till slut tyckte jag att vi avhandlat det mesta, och tassade litet åt sidan. Då följde Negus efter mig, rätt långt in på mitt revir. Det fick han göra. Men inte komma helt inpå mig där, då jamade jag ifrån litet försiktigt, men bestämt. Det var helt okej, svarade han, och fortsatte diskutera en bit bort. Efter ett tag måste jag erkänna att jag tröttnade litet, och lade mig och tittade åt andra hållet. Till slut måste hans husse dra iväg honom, för att fortsätta promenaden.

Matte tycker det är konstigt att jag tolererar att Negus får komma in här, för han är visst katt på ett annat sätt än jag? Men han är det närmaste vän jag kommit, aldrig har varken Piff eller Puff visat sånt intresse för mig. Utom Puff då, men det var innan hon var till vettisen och plockade bort något.

 

Gissa?

Någon som kan gissa var jag är? Det är ett ställe som kräver tillsyn, så mycket kan jag avslöja. Trots massor med arbete utomhus nu, får inte denna plats försummas. Måste ändå erkänna, att jag så här års gör mina kontroller alltför sällan. Kanske några gånger i månader, bara, mot vinterns nästan dagliga inspektioner. Och jag måste erkänna, att man nog måste läst en del av vad jag tidigare berättat, för att ha ett hum om var jag är.

Igår blev det i alla fall äntligen av. Man får passa på att klara av såna här uppgifter inomhus, när det är dåligt väder. Att bara ligga och vila är ju för trist!

Nu är det bara två dagar kvar...

Vilande

Egentligen vilar jag ju mest i min trädgård. Gömd i djungeln, eller i skuggan under hasselbusken. Växthuset blir för varmt när det är soligt. Men ser jag matte på altanen, tassar jag uppför trappan och lägger mig hos henne. Det kan bli i solen, men oftast litet i skuggan.

Men idag, då vilar jag i mattes säng. Ute har det regnat, hela dagen. Då är jag tacksam att jag inte måste vara ute.


 

Prasslet från en matpåse

I lördags undrade jag om matte rymt på riktigt? Hon försvann mitt på dagen, och skulle bara vara borta "en stund". Med det menas väl högst ett par timmar? Hon kom inte förrän sent på kvällen! Det hade inträffat oväntade saker, påstod hon till sitt försvar. Tur för henne att det hade varit fint väder! Men kvällsmålet var gott och rikligt, och det var skönt att sedan kura ihop sig i sängen. 

På söndagen kom det en massa blött på eftermiddagen. Läge för att vara inne, alltså. Och, vet ni, då uppsökte jag mitt Hemliga Ställe! Det där, som varken matte eller husse lyckats klura ut var det är? Förra gången fick jag ju ut husse att leta efter mig i ösregnet. För jag kunde ju omöjligt vara inne? Den här gången var matte ensam, och visste att jag var i huset. Hon letade och letade, överallt. Utom där jag var, förstås! Men när jag hörde prasslet från en matpåse som öppnades, ville jag förstås hålla mig framme. 

Sen måste jag berätta att den där fågelholken bara är till bekymmer! Nu får jag tassa ut enbart genom altandörren. Inte ligga ifred på min trappa utanför den andra dörren, för det blir ett sånt väldigt liv på mamma och pappa fågel. Jag förstår ingenting?