Älskade lilla Puff, nu är du på andra sidan bron

Älskade, älskade lilla Puffen, jag blev tvungen att släppa 

dig och låta dig tassa vidare. Behandlingen mot det onda i din mage blev för tuff för dig. Du mådde så illa av den på slutet, fast du fick tabletter mot det. Förra tisdagen gav jag dig därför sista cellgiftstabletten i hopp om att du skulle må bättre. Tänkte, att utan cellgifter kanske du får några bra månader? Så blev det inte. Du slutade äta nästan helt. Varje gång du gick till matskålarna hoppades jag. Ibland tog du några små kulor. För det mesta nosade du bara, och tassade därifrån. Blötmaten ratade du helt. 

I morse fick du kväljningar, och jag såg att du mådde dåligt. Jag förstod att samtalet nu måste ringas, att jag måste bortse från min egen sorg och saknad efter dig. Du lilla katt, som blev mig så oändligt tillgiven sedan din syster dog för två år sedan. Du höll alltid koll på var jag var, och hoppade snabbt upp i mitt knä när jag satte mig. Då lade du dig litet på sidan på min vänstra arm, så jag kunde klia magen. Och så skulle jag samtidigt hålla i baktassarna och smeka dem. Då njöt du som allra mest. 

När vi varit borta stod du alltid beredd precis bakom dörren, med välkomnande, och litet förebrående, jamanden. Och närmade jag mig köksbänken kom du springande i hopp om något gott. Ja, det gjorde du till och med på slutet. Och igår kväll fick du faktiskt behålla den lilla biten fisk du fick. Det var det sista du åt. 

Ikväll får jag lägga mig utan att du hoppar upp och lägger dig på mina ben. Och inte blir jag väckt i gryningen av att du kommer och jamar och krafsar på kudden för att du vill ha en stunds kel. Du var en katt som krävde min uppmärksamhet och kärlek, och det kommer vara ett stort, stort tomrum efter dig.

Du såg att jag var hos dig, ända till slutet, och jag höll dig i min famn när du tassade över regnbågsbron. Saknar dig oändligt, men är så tacksam för all kärlek du gav mig under alla år du bott här. Älskade, älskade lilla Puffisen...

Matte


 

Nä, inte nu igen!

Nä, inte nu igen!!! Blev idag jagad av en hund, precis likadan som den som skällde ut mig så väldigt när jag låg hemma på min trappa. I morse var jag ute på patrullering på en av granntomterna, när jag helt plötsligt hörde ett våldsamt skällande, och fick syn på hunden som kom rusande mot mig. Den sprang fort, men jag sprang fortare! Har lyckligtvis fixat en grop under staketet mellan våra tomter, en bra genväg i vanliga fall. Kunde inte passat bättre en sån här gång! Hittade husse ute på min tomt. Han förstod förstås vad som var på gång, och hjälpte mig in. Igen! Sen hade jag ingen lust att tassa ut förrän på eftermiddagen. 

Tycker det här med otrevliga hundar börjar upprepa sig litet

Här under känner jag mig helt trygg

väl ofta? Annars njuter jag av sommaren, och är ute hela dagarna. Av någon anledning har jag inte känt för att vila under hasselbusken? Kanske för att jag inte kunnat lita på att luften ska hålla sig torr? I stället ligger jag för det mesta under en mojäng som sitter på huset. Där kommer vanligt regn inte åt mig. Skulle det vräka ner får det i stället bli växthuset, som alltid står öppet. 

Om jag slapp dessa lösspringande hundar skulle tillvaron vara perfekt! Men ganska perfekt är inte så illa, det heller!


 

Slut på friden

En lång rad av fridfulla dagar blev idag avbruten av ännu en lösspringande hund. Jag låg och tog igen mig i gräset en bit utanför huset, när jag upptäckte att ovälkommet besök var på väg in på min tomt. Först kom en hund, och springande efter kom en gubbe. Jag intog givetvis genast full beredskap, vilket var av nöden, eftersom hunden fått syn på mig. Vilket han högt meddelade.

Då öppnade husse dörren, undrande vad som stod på? Snabbt insåg han allvaret i situationen, och kom ut och hämtade mig. Gubben berättade sedan för husse att det inte var hans hund, att han försökte hjälpa en kompis att fånga in den. Det gick väl sådär, kan jag jama. Men jag var i säkerhet, och de försvann. Kan bara hoppas jag slipper fler besök.  

 

Väl i säkerhet funderar jag litet över vad som hänt.

Beslutar mig för att fortsätta min vila inomhus. Ett bra tag.

Rapport, hört, funderat

Hej på er igen! Nu har jag haft litet semester. Så mycket ledigt som en katt kan ta som ansvarig för ett viktigt Område? Jo, jag fick faktiskt en hel vecka helledigt i början. Då bodde jag på mitt hotell, utan några som helst förpliktelser. Bara att äta, sova och kika på utsikten. Puff bodde i rummet bredvid, men vi lät var och en sköta sitt.

Tillbaka på hemmaplan tog det litet tid att kolla igenom

Det blev ett rejält hack i örat efter vår uppgörelse

allt, och återställa de rätta dofterna på en mängd strategiska platser. Har förresten fått höra att inkräktaren, som berett mig en hel del obehag, ska ha fått ett hem. Tydligen var han hemlös, och det var ju synd om honom. Men det kan förstås jag inte ta hänsyn till! Hoppas han nu får ett alldeles eget område att ta tass om.

Sedan har jag funderat en del, och kommit fram till att jag kommer ta det litet lugnt med bloggandet över sommarmånaderna. Kommer berätta för er när det hänt något. Annars blir det bara "tassade ut i morse, och var ute ända till sena kvällen". Det blir ju tämligen trist läsning i längden. Men så fort det händer något som är värt att rapportera tassar jag in här!

Om någon undrar hur det är med Puffisen, så var hon på kontroll förra måndagen och tog prover. De var bra. Den första augusti ska hon på nytt ultraljud och ny provtagning. Hon får väldigt speciell -och god- mat, som jag försöker komma åt bäst jag kan, men lätt är det inte!


 


 

Semesterstängt några veckor

Hej då på ett tag, nu tar jag litet semester, och ni får också ledigt från mig ett tag! Önskar er alla fortsatt sommarvärme och en massa sköna dagar de närmaste veckorna!

Inte lätt att vara chef

Men hur länge har du tänkt sitta där, matte? Du har ju suttit där en evighet?

Det är dags för mat. NU!

Att chefa är en svår konst.

Zlatan och jag

Zlatan i all ära, men jag tassar nog hellre till matte och husse på altanen!

Regnade det igår? Var en del av min gård en sjö? Känns nästan som något jag drömt? Idag finns inte ett spår av vatten kvar i alla fall, och värmen är uppe i trettio grader igen.

Bara några hus bort från mig bor just nu nån som visst är duktig på att sparka boll? Zlatan heter han, och är här tillsammans med en massa kompisar. De ska träna på att skjuta iväg den där bollen ännu bättre. Människorna här tycker det är rätt stort att de vill vara just här och träna. Men när de valde hotell hade de säkert ingen aning om vilken celebritet som tassar omkring längs gatan? Fast om den där Zlatan kommer och går förbi ska jag hälsa på honom. Högfärdig är jag inte!