Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







onsdag 16 februari 2011

Nu, ni!!!

Här har det hänt grejor kan ni tro! Alla vi tre katter har bedrivit en intensifierad spaning i monsterskåpet de senaste dagarna. Spaningen har pågått både dagar och nätter. Eftersom det låter rätt mycket när vi försöker öppna de stängda dörrarna, har matte låtit dem stå öppna på natten. Det har naturligtvis underlättat enormt.

Igår hade jag gjort ytterligare en av mina genomgångar av skåpets inre, men låg kvar och spanade.


Det var då som det oerhörda inträffade! Tur att matte hade bildmaskinen på, så att det finns bevis på det jag nu jamar. Skåpmonstret finns! Titta här!


Man ser tydligt att monstret här flyr i panik, förmodligen av rädsla för mig. Gissa om jag blev överraskad, när matte tog fram och tittade på de nya bilderna, och vi fick syn på det här?! Ytterligare en bild visar litet av ett flyende monster.




Här ser man i nederkanten att monstret begåvats med två svansar! Riktigt ruggigt! Hoppas det inte har dubbel uppsättning tänder också! Att bilderna blev svartvita beror väl på att monstret på något sätt förintar färg omkring sig? 

Nog måste man tolka det här som att skåpmonstret äntligen till slut givit upp och dragit någon annanstans? Eller vad tror ni?                          

16 kommentarer:

  1. Oj så spännande! Tänk att du fick din matte att fota det lömska skåpsmonstret. Nu kan ju ingen tvivla på att det finns. Vi håller tassarna för att det nu har flytt för gott och att du nu kan dra ner på monsterbevakningen.

    SvaraRadera
  2. Tänk att monstret äntligen blev avslöjat! Nu måste han väl packa sitt monsterpick och -pack och ge sig iväg? Det är läskigt att ha en sådan inneboende i skåpet, ju. Kurr och burr.

    SvaraRadera
  3. Vilket jobb! Tur att matte förstod att ni behövde tillgång till skåpen. Spännande att skymta monstret! Nosbuff

    SvaraRadera
  4. SIPPO: Visst var det fantastiskt! Jag är helt överväldigad, för matte har varit litet ironisk över min tro på skåpmonstret. Där fick hon allt!

    SvaraRadera
  5. FINDUS, ISAK och RASMUS: Han smet iväg i alla fall, så jag tar för givet att han är borta för alltid. Tänk att han funnits där i flera år. *ryser*

    SvaraRadera
  6. DUI och DECO: Ja, tänk att vårt jobb äntligen gett resultat. Jag har tittat jättemycket på bilden, och så stolt över att ha jagar iväg det!

    SvaraRadera
  7. Så modigt av dig att jaga iväg skåpmonstret. Bra gjort Gustav!!! *klappar tassarna*

    =^.^=

    Nosgos

    SvaraRadera
  8. HJULIA o alla andra: Jag behövde inte ens göra så mycket. Blotta anblicken av mig verkar ha räckt. Kanske ser jag mer skräckinjagande ut än vad jag tror?

    SvaraRadera
  9. Har tänkt den hemska tanken att du hade givit upp din kamp mot monstret, bara för att matte inte tog dig riktigt på allvar. Sån tur att det inte blev så. Men jag ser ju på din skarpa blick att monstret aldrig haft nån egentlig chans!

    SvaraRadera
  10. KATTSON: Jag tror nog att hon också är rätt nöjd nu. Tänk bara att ha haft en sådan best i köksskåpet så länge. Hon blev nog litet darrig på benen!

    SvaraRadera
  11. :-O - men... Du jagade bort ett HELT MONSTER???!!! Du måste vara VÄLDIGT stor och stark! Och modig!!! skönt att du fick bevisa att monstret verkligen finns! Så typiskt människor att inte tro på det vi säger om vi inte lägger fram bildbevis!! pfffft!

    Om vi visste vad en lagerkrans är, så skulle vi skicka en till dig! Eller en pokal, kanske? Eller ett diplom "för redligt bortjagande av monster och för oumbärligt försvar av hemmet och dess invånare!". Du borde få tonfisk och torsk till frukost VARJE dag i fortsättningen!!!

    SvaraRadera
  12. Bara han inte kommer hit!
    *ryser*
    2 spökkatter klarar vi, men ett skåpsmonster...

    SvaraRadera
  13. MAURICE och KAJSA: Oj, oj, jag blir ju alldeles generad över såna lovjam! Jag gjorde förstås bara min plikt som vaktkatt här! Men tack så mycket!

    SvaraRadera
  14. MAX och MÅNS: Tror han försvann åt andra hållet...men var uppmärksamma!

    SvaraRadera
  15. FANKATTISKT - du inte bara jagade bort monstret, utan lyckades även fotografera det! Nu törs det säkert aldrig mer sticka dit nosen, tror vi... grattis till en sådan BRAGD!

    Tass från klosterkatterna.

    SvaraRadera
  16. Klosterkatterna: Det beviset sparar jag under min favvofilt. Hoppas bara att det var ensamt där?
    Och tack, tack!

    SvaraRadera