Jag har haft en aningen obehaglig eftermiddag. Min favoritgranne, som jag känner som en förståndig tvåbening, måste drabbats av en tillfällig sinnesförvirring. På hans tomt huserade nämligen en stor och lurvig hund. Efter vad jag förstår med grannens tillåtelse?
Det var litet svårt att förstå vad som var för och akter på åbäket, man fick ta det på var skället kom ut. För det gjorde det. Hela tiden. Under ständigt rusande kors och tvärs.
Till slut fann jag mig nödsakad att avvakta inomhus. Satte mig i spaningsposition på skrivbordet, och höll stadig uppsikt, så att inget förirrande skulle ske in på min tomt.
Inte förrän det varit lugnt och tyst en lång stund återupptog jag mitt arbete där ute. Hoppas nu att det här var en engångshändelse. Förstår inte vad grannen tänkte på?
 |
| Högsta säkerhetsposition intagen |
Inlägg
Tänk att säkerhetskatten i oss aldrig får vila. HUR kunde grannen tillåta denna inkräktare som dessutom verkade skapt likadant i båda ändar. Märklig varelse. Tror du får ta ett allvarligt jam med (f d?) favoritgrannen.
SvaraRaderaDet var väldigt frustrerande. Hela tillvaron kom i gungning här. Ett allvarligt jam kommer definitivt hållas med de snaraste. Till dess bryr jag mig inte om f.d. Finns giltigt skäl låter jag nåd gå före rätt.
RaderaDet finns flera sorters skällisar som man inte kan se fram å bak på...
SvaraRaderaFy 17 att grannen tillåter en sån på sin tomt.
Förhoppningsvis är skällisen INTE hans i alla fall och den har försvunnit nu ;-)
=^.^=
Tröstebuffar
Nä, TACK OCH LOV är det inte grannens skällis! Den var tillsammans med någon som klippte buskar hos grannen. Hoppas klippningen är färdig för all framtid nu!
RaderaHåller med du !
SvaraRaderaAtt man verkligen kan undra hur din favoritgranne tänkte ??
Hoppas som du att det "bara" var tillfällig sinnesförvirring :)
Han kunde åtminstone kommit och förvarnat. Skällisens framfart inskränkte högst påtagligt på min rörelsefrihet. Kände mig inte säker ens på min egen tomt. :(
RaderaDet måste ha blivit fel! Skönt att vara inne då så låter det inte riktigt lika illa. Duär väldigt fin på bilden.Nosbuff
SvaraRaderaJam, jag tyckte det var så otryggt där ute. Till och med inne i fönstret var nerverna på helspänn. Nä, fyjam, vilken otrevlig typ.
RaderaLyckans du! Här kommer de till och med in i huset, med husfolkets goda minne. De gosas och pussas och matas med gottisar också. Snälla mot mig e de ju, men ändå. Det e mitt hus! Så det så
SvaraRaderaJag fattar inte hur du står ut!? Men de kanske inte är SÅ skälliga och SÅ springiga som den här var? Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur jag skulle kunna samsas med den? Du har min fulla beundran som klarar av det!
RaderaMjau, vi förstår dig på ett sätt Gustav, men du kan ju jama med grannen och fråga hur han tänker. Här har vi ju blivit vana sedan i våras att bo med en skällis, suckjam, MEN det funkar hyfsat iaf, *Tassarna för pannan*
SvaraRaderaTasskram på dig kompis
Jag beundrar verkligen alla som bor med skällisar. Men jag måste förstås jama allvar med grannen, så det inte blir upprepningar på det här.
RaderaHur katten tänker din granne nu då? Vad ska han med en skällis till när han har dig som grannkatt??
SvaraRaderaOtäckt att inte veta vad som är bak och fram på skällisen, fast båda sidor är lika otrevliga.
Problemet är väl bara att matte inte har lust att klippa buskar hos grannen. Det var det han gjorde, hundens människa. Men nu är buskarna klippta, så jag hoppas jag aldrig få se skällisens mer.
Radera