Bara bra, förutom...

I lördags hade jag en oväntat trevlig eftermiddag och kväll. Jag fick nämligen besök av minisen och hans människor. Minisen och jag gillar varandra skarpt. Han tycker om att klappa mig, och jag gillar förstås att bli klappad! Alltså höll jag mig i närheten av mina gäster ända tills de åkte. Men då var jag tvungen att direkt utföra ett ärende där ute.

Tidigare på dagen hade jag hållit ett vakande öga på husse, som bar bort krukor och annat. Så nu har jag mindre att kontrollera där ute. Allt måste ju hållas efter annars! Även krukor med grönt i. Man vet aldrig var inkräktare får för sig att sätta sina revirmärken! 

Noga övervakade jag också husses leverans av varor till restaurang Pipiga Pilfinken. Det är av stor vikt att dessa leveranser är rikliga och utförs regelbundet, annars sviker ju kundunderlaget. Och det vore riktigt illa!

I morse hände någonting mindre roligt. Jag hade tagit betäckning under vedboden, för det öste ner regn på det mest förfärliga sätt. När jag såg husse och matte komma ut, rusade jag därför in det allra fortaste jag kunde. Bara för att få se husse vinka till mig innan han stängde dörren? Lyckligtvis kom matte snart tillbaka. Men nu väntar några veckor helt utan möjlighet att trampa hussemage. Fast det är förstås allra mest synd om husse.