Det år.....

Hoppas nästa år blir Kattens År.   

Det år, när katten äntligen blir uppskattad efter förtjänst. 

Det år, när uttrycket "bara en katt" helt försvinner ur talesättet. 

Det år, när allt fler förstår hur mycket kärlek en katt kan ge, när den blir behandlad med respekt. 

Det år, när katter inte måste dö, bara för att människor inte förstår vad det innebär att leva med en katt. 

Det året önskar jag att 2013 blir.

Alldeles sant!

Önskar er allihopa en härlig fortsättning på julhelgen!!!

Annars får det va'

Hoppas ni haft en bra jul? Själv har jag varit mycket nöjd med de senaste tre dagarna, för då har det varit så grönt och vackert där ute igen. Dagen innan julafton kom det en hel mängd med onödigt vitt. Tråkdag. På själva tomtedagen försvann matte och husse mitt på dagen, och kom inte hem igen förrän efter mitt i natten. Tråkdag igen! Dessutom var jag ju bara tvungen att tassa ut när de kom, fast det ösregnade. Och blåste. Nä fy, det var inget vidare. 

Nåt annat dumt på julafton, var att matte serverade mat som inte var god. Husse hade fiskat när han var i norra landet, och tagit upp en fisk som vägde som nästan två Gustav. Hette öring. Matte kokade en bit av den, och påstod att vi skulle få en festmåltid. Där gick man på en blåsning! Inte gott alls. Piff åt väl litet, och Puff, som äter allt som kan tuggas, slukade både sin portion och nästan allt som blivit över hos oss andra också. Nä, vitfisk vill jag ha, annars får det va'.

Sen var det en sak till. När mina människor kom hem där mitt i natten kändes tydligt en märklig lukt? 

Vaddå, jag luktar väl inget???

Kan ni tänka er, Piffs och Puffs första husse har bett två andra katter att komma och bo hos honom och hans matte och minis!! Om han frågat mig, skulle jag med varm tass ha återbördat Piff och Puff till honom! Fast på ett sätt var det väl bra, för de två kattungarna bodde hos dumma människor som inte ville ha dem. Deras tre syskon hade redan "försvunnit". Nu fick de här leva i alla fall. 

När det blev juldagen, och matte och husse äntligen kom upp ur sängarna, upptäckte jag att det var helt grönt där ute! Och så har det varit sedan dess. Livet leker igen! Jag är ute hela dagarna, och så mycket jag får på kvällarna också. Julen började litet motigt, men den tog sig, och blev allt bättre och bättre. Nu är jag så nöjd jag kan vara, när det trots allt är vinter.

Nu är det jul igen!

Hoppas ni får mycket gott i era magar nu när det är jul, och massor med gos på pälsen! Jag kommer bara äta, sova och lata mig tills juldagarna är slut. Ha det så riktigt, riktigt bra! Jag är tillbaka här på torsdag. 

God Jul!

Jag befaller

Min sovfåtölj har blivit detroniserad som favoritplats på natten. Den har annars varit mitt ständiga sovställe under mycket lång tid. Men igår kväll upptäckte jag något mycket bättre!

Om ni bara visste hur skönt det var, och hur gott jag kunde sova, i den tomma vedkorgen?! Varför har en massa ved fått ligga i den på nätterna hittills? Den kan väl ligga var som helst? Inte njuter den av värmen där? Men det gör jag, så mycket som en katt kan njuta!

Nu har jag beställt kvällstömning av korgen varje dag! Eventuella kvarvarande vedträn skall lämpas över i kopparbunken där intill.Detta är en order, åtminstone tills den hemska kylan har försvunnit.
  
Och så måste jag stolt jama att jag fått ett alldeles eget julkort! Bara mitt, alltså!

    

Stakethoppet

Hallå, ser ni mig?? Jag är borta på favoritgrannens tomt och håller vakt. Han åkte iväg med bilen. 

Fattar posto vid vaktträdet

Passar på med litet klätterträning, samtidigt som jag får en fin överblick

Kontrollen är slutförd. Läget är lugnt, inga bovar, möss eller hundar i sikte. Tar sats...(jag är precis vid staketet, på mitt speciella hoppa-över-ställe)

...och matte lyckas knäppa i precis rätt sekund, för i nästa är jag nere på min egen tomt.

Efter slutfört uppdrag tassade jag in lagom för att upptäcka husse i soffan. Där vi tog vi en paus från arbetet tillsammans. Det är härligt att vara sin egen arbetsgivare.

Åkte dit - IGEN!

Piff låg under täcket i mattes säng, och jag låg på husses säng. Vi njöt en välförtjänt vila igår eftermiddag. Allt andades lugn och ro. Jag, som låg ovanpå sängen, insåg faran först. Matte kom in med en bur, som hon försiktigt ställde ner på sängen bredvid Piff. Sedan vek hon undan överkast och täcke, grabbade tag i stackars Piff, som knappt hann fatta något innan hon satt inne i buren. 

Det behövdes ju ingen större intelligens för att dra vissa slutsatser av detta, så jag förpassade mig skyndsamt i säkerhet under sängen. Avvaktade en god stund. Inget mer hände, annat än att Piff flyttades till en stol på kontoret. Husse kom hem med bilen, och allt verkade normalt. Släppte litet på vaksamheten, och hoppade upp i ett fönster. Då slog hon till, matte! Att man alltid ska vara så naiv, och blåsa faran över för tidigt?

Som ni förstår var det dags att bli stucken, klämd på och vägd. Jag fick sitta där i min bur och höra hur Piff väste och morrade. Sände deltagande jam till henne, men jag tror inte det hjälpte. Sedan åkte jag upp på bordet. Reflexmässigt duckade jag i buren, av erfarenhet visste jag vad som väntade. Sticket gick väl an, och jag visade hjälpsamt upp mina tänder. Men så var det vikten. 

Nu är det ju som så, att jag faktiskt inte kan hjälpa, att jag inte kunnat träna som vanligt. Har därmed gått upp litet i pälsstorlek, vilket jag inte har några som helst problem med. Det är förresten bara bra att ha litet päls att ta av, när hårdträningen börjar igen där ute. Ett reservlager är väl aldrig fel?