Ett litet livstecken

Hej på er! Jo, jag lever och har det bara bra! Lovade ju att

vara tillbaka i slutet av juli, så det börjar bli dags! Och med det jamat måste jag tyvärr meddela att ni får vänta ytterligare ett tag, för min högra tass och skrivhjälp måste ge sig iväg till norra landet igen. Så här kommer det hålla på, dessvärre, tills människorna ordnat upp allt. Som en del av er vet, blev min husse sjuk i våras. På ett sätt mycket bra för mig, för nu är han nästan jämt hemma hos mig. Men i stället försvinner matte, så jag vet inte vad jag ska tycka? Nästa sommar har de sagt att båda ska stanna där de ska vara, hos oss katter.

Men till dess kommer min närvaro här tyvärr bli litet mer sporadisk än förut, åtminstone de närmaste månaderna. Det är så långt vi vet just nu.

Många klagar på den här sommaren, men jag har varit ute från morgon till kväll varje dag. Man får bara vara litet fiffig. I stället för att ligga under hasselbusken, har jag tagit igen mig under ett trädgårdsbord. Förut låg jag där när det var soligt, i år för att slippa bli blöt i pälsen. Inte för att det har regnat särskilt mycket, men jag har aldrig kunnat vara riktigt säker. Helt utan förvarning har det plötsligt bara vräkt ner. Då kan inte ens den bästa hasselbuske erbjuda ett fullgott skydd.

Jag är mest hemma på min tomt nu. Alla människorna i husen runt omkring är hemma nu, och får själva ta hand om sitt. Skällhunden i grannhuset är på plats också, men har faktiskt varit ovanligt litet skällig och otrevlig mot mig. Inga Inkräktare har siktats, även om matte påstår sig ha sett en katt springa över min tomt. Den flydde väl, när den kände mina varnande dofter? 

Ja, nu är ni informerade om dagsläget. Som det ser ut nu, är jag tillbaka i mitten av augusti. Hoppas ni alla haft en bra sommar, trots allt, och att augusti blir en riktigt fin månad för oss alla!


 

Och så önskar jag er...

Visst ser det skönt ut? Måste visa er en riktigt avkopplande och fin bild idag, för den kommer ni möta ett antal veckor framöver. Matte ska nämligen upp till norra landet ett tag, och sedan har hon lagt in om semester. Eftersom jag själv vet hur viktigt det är att helt koppla av emellan varven, har jag beviljat det. Har inte riktigt bestämt för hur länge. Kanske tittar jag in som hastigast nån dag under semestern. Skulle tro att jag är tillbaka som vanligt i slutet av juli.

Jag önskar er alla en riktigt, riktigt härlig sommar!!!

Luriga är de, vettisarna!

Ni vet hur det är. Rätt som det är hittar man tillbaka till ett gammalt favoritställe att vila på. Jag har just återupptäckt min gamla klöstunna. Den har fått stå oanvänd väldigt länge. På sin tid lånade Piff den ofta, nästan varje kväll. Också Puff har använt den ibland, men jag har låtit den vara. Den är rätt hög, förstås. Intill tunnan står en litet lägre byrå, men ett hopp upp fordras naturligtvis. Kanske är det därför jag har dragit mig. Hittills. För jag tror faktiskt jag fått aningen mera hopp i benen!?

När jag var hos vettisen senast skvallrade matte om min vägran att äta medicinen, den som ska vara bra för lederna. Alla vet väl hur vettisar är? Luriga! "Ge honom bara en liten smula till att börja med" sa hon, "det känner han inte". Och, snopet nog, det gjorde jag inte! Sen har det blivit fler och fler smulor under lång tid. Och nu måste jag erkänna, att det är okej med den dos man ska äta. Konstigt hur man kan vänja sig vid äcklig smak?

Men det är härligt att kunna hoppa litet högt igen!


 

I ljummen sommarkväll

I ljummen sommarkväll jag njuter av friden
bara sitter och är och struntar i tiden
Jag önskar alla en stund som den här

när inga bekymmer på tankarna tär

och oro och hets inte kan störa

utan lugnt betrakta är allt jag vill göra  

Mina uppskattade nattvanor

Nu, när jag är sexton år, uppskattar jag nattsömnen mer och mer. När det är dags att dra sig tillbaka till sängkammaren hoppar jag upp i den säng som för tillfället passar mig bäst. Genast lägger jag mig till ro, för jag vet att nu ska det sovas länge. För det mesta sover jag vid mattes ben, men bråkar hon för mycket tassar jag över till husse. 

Ofta vaknar jag till framåt morgonen, men jag låter människorna sova. Kan i stället sitta rätt länge i fönstret och titta på allt som händer där ute. Kanske tar jag en liten sväng till köket för en matbit. Sedan hoppar jag tillbaka till sängen och sover en stund till. Matte och husse säger att jag är snäll då. Det handlar förstås inte alls om snällhet! Just nu passar det mig att göra så här. Och just nu är det något som passar dem också. Men det kan mycket väl hända att jag tycker något annat i morgon? Att nätterna är alldeles för långa. Då får de acceptera det också!

Vilken överraskning!

Vilken härlig helg jag har haft, hoppas ni också haft det? Inget regn, bara soligt, varmt och skönt! Dessutom fick jag en överraskning i lördags kväll. 

Jag hade precis kommit hem efter en kontrollrunda, och tänkte slå mig ner vid hasselbusken. Då hörde jag matte ropa. Ibland har jag litet problem med hörseln vid sådana tillfällen, men turligt nog fungerade den alldeles utmärkt just den kvällen. Alltså skyndade jag mig in. Efter sedvanlig kamning blev jag inbjuden i köket. Det var där överraskningen väntade. En tallrik med många bitar skrei! "Grattis på födelsedagen" sa matte.

Ja, jag blev sexton år i lördags. Som katt behöver man lyckligtvis inte bry sig om åldern. Dessutom har jag haft den stora förmånen att få vara mest frisk, och även om jag inte hoppar så högt längre, når jag dit jag vill. Och när födelsedagar innebär att få en portion skrei av -för första gången- klart godkänd storlek, då är jag tacksam över att få fylla år!

Juni!

Önskar er en riktigt härlig försommarhelg!