Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 20 februari 2012

Ordningen är återställd

Rymlingarna, -det vill jama matte och husse- är tillbaka, och jag måste erkänna, att jag klarade mig ganska bra utan dem. Innan matte gav sig iväg på fredagsmorgonen hann jag uträtta det viktigaste där ute, och det var skönt. Det är ju just det där låderiet, som jag ogillar mest av allt när mina människor är borta. 

Min favoritgranne kom och hälsade på flera gånger om dagen, och givetvis passade jag på att diskutera uppkomna situationer med honom. Att vara ensam kille omgiven av två systrar är inte alltid alldeles enkelt. Plus att jag inte fick tassa ut. Allt detta behövde jag få jama ut om, och han tog sig tid att både lyssna och gosa.

På lördagen fick jag extra mycket besök. Då kom en av mina lillhussar tillsammans med en av de stora minisarna. De stannade ganska länge. Jag framförde som förslag att jag skulle få tassa ut, men tyvärr var de just då både blinda och döva.

På söndagskvällen hörde vi äntligen ett välbekant brummande ljud utanför huset, och vi parkerade oss alla tre precis innanför dörren. Och nu var det bråttom, kan jag meddela. Inte att hälsa, det fick anstå. Nä, det var andra behov som var större just då, så jag rusade ut direkt, utan att jama hej till husse och matte. Men det gjorde jag sedan förstås. Det blev både magmassage på husse och armvecksbuff på matte. Och matte har lovat att det ska dröja länge innan hon rymmer igen. 

Förresten tassade vi ner ett välkomstbrev till matte och husse när vi hade litet tråkigt en dag. Vill ni läsa?

"Hejsan lilla Matte o Husse, välkomna hem! Vi har haft det bara bra under er bortavaro! Tack vare Lars som varit här varje morgon och kväll och gett oss god mat, smek och samtal. Undertecknat de små missarna och så Stor-Gustav!! Mjau på er. Vi katter!

Vi såg att de blev både förvånade och imponerade över våra kunskaper i människospråket och innehållet i brevet. Med all rätt. Särskilt med tanke på deras urusla framåtskridande när det gäller jamiska. Men de ska inte känna sig mindervärdiga. De är ju människor, och vi är katter.

16 kommentarer:

  1. Så skönt att era människor kommit hem ordentligt så att ordningen är återställd :)
    Vilket fint välkommen hem brev ni tassat ihop !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan tro att de blev förvånade när de hittade brevet. Vi hade skrivit det med en röd penna så att de säkert skulle se det. Kaaanske att grannen hjälpte till liiiite också...

      Radera
  2. Åhh vilken helg ni har haft!

    Jag tror brorsan håller med dig, han har TRE systrar att leva tillsammans med här hemma och det kanske inte är såå lätt alla gången men jamars va vi kan bli trötta på honom också.. Det bara blir så när man har en brorsa som älskar att retas och jaga oss överallt. Han behöver åka på bootiscamp jamar vi till mamma men hon lyssnar då rakt inte. Såå himla skönt att du slapp vara ensam ändå finis!

    Jag har full förståelse för att du inte gärna vill gå på lådan när inte dina tvåbeningar är hemma, det hade inte jag heller velat. Då är det tur i oturen att ingen vill ta hand om oss utom mamma. Vi slipper känna att det är skumt att gå på lådan menar jag.

    Himla fint skrivet av er, jag är imponerad! Jamiska/kattiska är något de borde ta till sig och lära sig noggrant. Här tränar vi mamma varje dag och hon börjar bli ganska duktig.. Och nu vill hon lära sig flera språk.. Finns inget stopp på henne inte *fniss*

    Jag hoppas ni får en jamarsgosig vecka och att era tvåbeningar belönar er riktigt ordentligt då ni varit såå duktiga när de inte varit hemma. Gottigt varje dag borde ni allt få och gos! Finns inga ursäkter till att inte ge dig och dina systrar det inte :)

    Nosgos och Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. TRE systrar...oj, oj, jag tycker att två känns som tio ibland. Och TRE...det vågar jag knappt tänka på. MINA systrar kan minsann vara tacksamma, för jag jagar ALDRIG dem. MÖJLIGEN kan något jag gör uppfattas som att jag retas ibland, men det gör jag förstås inte. Bara skojar.
      Jag har också tränat min matte i jamiska, men hon är nog inte språkbegåvad. Det blir ideliga förväxlingar. Är på väg att ge upp...
      Ska genast visa matte vad du skriver om gottigt varje dag!

      Radera
  3. Jam så skönt att ha dina människor hemma igen. Jag förstår att du var tvungen att få jama av dig alla dina tankar med favoritgrannen. Välkomstbrevet var riktigt fint gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, han fick ta emot en hel del. Men jag vet ju att han är förstående och kan lyssna länge utan att ledsna. Och välkomstbrevet, måste väl erkänna att lite, lite grand hjälpte han oss med tasseriet. Ytterst lite.

      Radera
  4. Mjau, så trevligt att era tvåbeningar är hemma hos er igen.
    Så fint brev ni tassat ihop till dom, så dom kände sig välkomna. Bra tassat!
    Bra att ni har en granne som du kan tassa ner dina tankar med.

    Tassetass tass

    SvaraRadera
    Svar
    1. De tyckte det var jamarkul att hitta brevet på bänken! Det är minsann inte alla som får välkomstbrev undertecknat av katterna!

      Radera
  5. Skönt att det gick bra men det är alltid bäst när alla är hemma som de ska vara! Tur att du har bästaste grannen även om du fick stanna inne.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu känns det så bra, så bra. Och jag tror att jag måste hitta på någon slags pris till min granne. "Världens bästaste kattgranne". Eller nåt.

      Radera
  6. Väldigt välformulerat brev. Vem som höll i pennan är ju helt ointressant, det viktiga är ju innehållet som ni jamade. Bra att matte förstått att hon inte ska smita på länge. Även om deras framåtskridande i jamiska lyser med sin frånvaro har ju matte i alla fall gjort vissa framsteg inom området smitning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt! Vi jamade väldigt bra jam i kör, och resultatet blev också lyckat. Både matte och husse skrattade och blev glada när de läste brevet. Och jag är glad att matte lovat hålla sig hemma, i alla fall på nätterna. Husse är ju som han är. Smiter redan i morgon. Suck.

      Radera
  7. Vicket bra brev! Ska se om jag kan jama ihop något när mina tvåbenta e på jobb och borta hela låånga dagen. Tur dina kom hem och du slipper lådan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan behöva aaaningen hjälp av någon tvåbent, men du kanske också har någon snäll granne som kan ställa upp? Garanterat blir dina tvåbenta glada i alla fall!
      Och jamars, vad skönt det är att slippa lådan!

      Radera
  8. Nu är ju vi vana vid lådan, men vi förstår att det måste vara något helt annat att liksom ha sin låda ute i det fria. Utsikten är bergis mycket bättre! Skönt att ni hade flera besökare under helgen, även om de märkligt nog förlorade hörseln när du jamade att du ville gå ut. Bra med en favoritgranne som man kan ha givande diskussioner med. Det underlättar vidare inspärrning om man får klaga lite. Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lådan är ju så jamars LITEN! Man kan knappt vända sig. Tacka vet jag att kunna välja ut ett lämpligt ställe i lugn och ro. Men har man bara låda, så har man. Då vet man inte vad man missar, och det är ju lika bra!
      Att få grannbesök under inspärrning gör onekligen att interneringen känns mindre traumatisk.

      Radera