Nu är det KRIG!

Nu kan jag jama att skam tassar på torra land! Det är så oerhört att jag nästan sätter vitfisken i vrångstrupen!

Inkräktaren har invaderat Favoritgrannen! Min egen leverkorvsgranne! Ja, inte inne, naturligtvis, grannen skulle förstås aldrig komma på tanken att släppa in eländet. Men, som den självklaraste sak i världen, hoppade inkräktaren över staketet -MITT staket- och in på grannens tomt. Ni kan förstå min upprördhet och kaotiska tillstånd?  

Dessutom for grannen iväg i morse till tyska landet, och lämnade över bevakning och ansvar för sin tomt till mig. Till mig, alltså! Innan han ger sig iväg, brukar han alltid försäkra sig om min tillsyn. "Du passar väl mitt hus nu, Gustav?" frågar han jämt allvarligt innan vi tassar av varann.

Nu är jag ju litet osäker på om inkräktare i form av katt ingår i vad som måste passas för? Men för min del är det solklart. Jag vill inte dela min bästa leverkorvsgranne med någon.

Vad jag gjorde med inkräktaren? Jagade iväg honom, förstås! Måste också erkänna att jag i stridens hetta nog jamade ett och annat icke rumsrent efter honom. 

Nu ska jag hålla ställningarna här några dagar. Redan på lördag ska grannen vara tillbaka. Tror han åkte iväg bara för att köpa min leverkorv. När han är så snäll, ska han förstås hitta sin tomt såväl inkräktar- som musfri när han kommer tillbaka. 

Köp något vettigt i stället, matte!

Nu har matte gjort ett felköp. Igen! Förra gången var när hon köpte musen, som gör en röd prick. Något tydligen alla katter ska älska? Inte vi! Möjligen iakttar vi den förstrött en liten stund, men tappar snart fokus på något så ointressant.

Den här gången kom hon hem med en aktiveringsboll. "Jättekul, och får verkligen fart på katten" påstod de i affären. Var sitter det roliga, om jag får fråga? Först stoppade matte i litet av vårt favoritgodis, och rullade bollen framför nosarna på oss. Belevat tittade vi till på den, men inga närmare undersökningar utfördes. Först sedan matte fyllt på med litet droger också, bevärdigade vi bollen ett visst nosande. Åtminstone en halv minut eller så. Efter att ha konstaterat, att det inte gick att berusa sig på något som var instängt, tappade vi snabbt intresset. 

Bara att lägga ännu ett onödigt inköp till handlingarna. Matte kan ju stoppa in makaroner, choklad eller annat hon gillar i den. Ifall hon känner aktiveringsbehov, menar jag. Vi är nog aktiva, som vi är.

Vilken kväll det blev!

Jag jamar bara det..diskretion...hederssak! Inte tänker jag skvallra om vem som kanske nosade litet för djupt i myntaflaskan, eller om vad som hände i schersminbuskaget! Det var ju bara så lyckat alltihop! Mina möss gick åt, bara några svansar blev över. Duis och Decos strömmingar var väldigt populära, de tog slut i ett nafs. Och tårtorna....tårtorna! Maurices och Kajsas torsktårta, den nästan slogs vi om. Tur att Mimmi, Chicko, Tarzan och Sessan  också hade med en fisktårta. Rena drömmen, den med. Det är när man får en god tårta efter maten som man verkligen känner att det är fest.

Och apropå tårta, när husse kommit på eftermiddagen bad matte mig att komma ut på altanen. Där stod min Shebatårta! Och så sjöng matte "Ja, må han leva" för mig.

Tårtan var läckert geléöverdragen och i mitten tronade en vitfiskros av lyxigaste sort!

Först tog jag rosen...

Mmmm, det var så gott, så gott. Men jag orkade inte riktigt allt. Det blev en liten bit kvar, som Piff och Puff fick dela på.

Mätt och belåten släpade jag mig några meter bort för att vila på maten

Ja, sedan var det bara att lägga sista tassen på förberedelserna för kvällen. Det var alldeles imponerande vilken uppslutning det blev, över trettio katter som svansade loss här ute. En stor överraskning var det stora godislasset, som Wikki och Nova hade med sig. Jamarns, vilken fart det blev på oss när de började kasta ut allt gottiset! Det jamar jag en superb avslutning på en hellyckad kväll!
Hoppas ni kom hem sedan som ni skulle allihopa, och att ni inte mått alltför dåligt idag!

Idag blir jag tolv år!

 
Nu har jag jobbat hårt med att ordna allt inför kvällens buffé. Allt har gått enligt planerna. Har räknat ut att vi blir minst tjugosex stycken, tjugoåtta om Max och Måns också har tid att komma. De har inte säkert lovat, så jag vet inte. Vi samlas när det börjar skymma. Hoppas att era mattar och hussar inte märker när ni smiter iväg. För HM-fritt ska vi ha, förstås! Vilken syn det blir med alla oss här! Gå direkt in under den största rhododendronbusken när ni kommer. Där serveras flytande mynta i baren. Nea skulle ta med, och jag har också en flaska. Som alternativ har jag gräddshots eller en Skåne. Vatten, alltså. Räknar med att mingel, ätande och lekar tar ungefär tre timmar, så ni ska hinna hem igen innan era människor vaknar.

En present till mig idag, är att husse ska komma på eftermiddagen. Då ska vi kalasa på Shebatårta. Jag ska ta första biten. Hela tårtan blir nog bara en bit. Husse och matte får hitta på något annat. Trots allt är det ju min dag!

Och så ser jag fram emot kvällen. Tassligt välkomna allihopa!

Våga fräsa!

Frånfräsning är ett av många områden, där en del tvåbenta behöver lära av oss katter. Även om någon är dum mot dem, säger de ingenting. Bara inuti. Och så mår de dåligt av det. Så ska det inte vara! Man ska fräsa ifrån direkt, precis som vi katter gör! Det är inte farligt, utan visar bara vilka spelregler som gäller. 


Jag har, sedan jag kom hem hit, undervisat matte, och tjatat om detta. Hon var rätt kass på det, men jag tycker att hon har gjort ganska stora framsteg. Det händer visst, att hon blir överraskad själv, hur effektiv undervisningen varit. Bra läromästare, jamar jag bara!


Nu är sommaren här på riktigt! Hoppas ni alla kan njuta ordentligt av den hela helgen! Vi tassas igen på måndag. Och inte vilken måndag som helst! Alla med fyra kattassar och svans är välkomna på namnsdags- och födelsedagsparty på Mitt Område! Ska ordna med riklig musbuffé till förrätt och kaninstek som huvudrätt. Matte får fixa grädde och vitfisk till dessert. När vi ätit tänker jag ordna med lekar. Först Till Tallen, Hopp Över Staket och Följa Katt, plus mycket mera. Då ses vi!

Jag tror inte jag gillar vetenskap

Med anledning av gårdagens blogg om övergivna katter undrar jag om det var någon som såg programmet "Kattens vetenskap" på Kunskapskanalen för en tid sedan? Matte och jag satt och tittade, och blev väldigt frustrerade. Det är just sådana program som ger gödning åt människors idéer om att katter "alltid klarar sig". De visade till och med en stackars katt i polartrakterna som åt på något byte tillsammans med andra djur och fåglar. Vinden ven, och man såg hur isande kallt det var. Och, sade speakerrösten nästan beundrande, till och med det här klarar katter! Inte ett ord om hur katten levde, hur den mådde.

Och det var inte enda gången. Detta var något man återkom till flera gånger i programmet, just det här med att katten alltid klarar sig. Allt baserat enbart på överlevnadsbasis. Riktigt sorgligt. Hoppas att inte många tittade. Jag tror inte jag gillar vetenskap av det slaget.

Annars handlade programmet mest om att några vetenskapspersoner undersökte var de första katterna kom ifrån. Förmodligen Egypten, och de katterna var litet större. Och så pratade de om hur människor fixar ihop katter, så att de ska bli som människorna vill ha dem. Då tänkte jag, att det är rätt bra att vara en helt naturligt skapad katt. Och att det är mycket bra att slippa slåss för min överlevnad i skogar, berg eller polarisar.

Det bästa jag läst på länge!

Idag ska jag göra något så ovanligt som att visa er en krönika jag och matte läste idag i Helsingborgs Dagblad/NST. Vi tyckte att det var något av det bästa vi läst på länge, och vill att även de som inte läser vår tidning ska få ta del av av vad Patrik Lundberg skrev. Matte har fått okej av Patrik att visa er krönikan. Var så goda:

 

Du får passa dig som satan

I dag träder sommaren in. Juni, juli, augusti ligger framför våra tassar. Sol, bad och grill och allt det där.

Förra året hade jag en käresta. Vi mötte sommaren tillsammans. Jag var så kär att mitt hjärta nästan slog sig 

ut genom bröstkorgen.

Det var den bästa sommaren sen 1994, när Arne Hegerfors firade midsommar i Pontiac Silverdome och svenskarna dansade sig galna till GES.

Kärlekens tunga tinade upp min frusna själ. Men sommaren snurrade fort och kärleken sinade. Passionen och drömmarna dog. I slutet av augusti stog jag ensam kvar. Mitt liv hade åter igen förvandlats till ett sorgligt dansbandsmedley.

Tragiskt, tänker du.

Tänk då om hon dessutom hade dumpat mig på landet, mitt ute i ingenstans, utan möjlighet att kommunicera med någon. Utan mänsklig kontakt, utan mat, utan vatten – någonsin igen.

Föreställ dig en framtid där allt annat än en ond, bråd död är en utopi.

Det är verkligheten för tusentals katter.

Varje år skaffar folk sommarkatter. I tre månader är de familjens ögonsten. Varje sommar får de går tass i hand genom livets promenad. Varje år får de så mycket uppmärksamhet och kärlek att deras hjärtan nästan går sönder.

Men i slutet av augusti lämnas de ensamma vid torpen och stugorna. Hösten och vintern har ihjäl dem som värmen smälter snöflingor i april.

Tro inte att katter saknar känslor. Precis som människor behöver de närhet, men framför allt mat. Att svälta till döds måste vara det vidrigaste av öden.
Jämfört med sommarkatterna framstår min förlorade kärlek som en mårdhundsatom i en höstack.

Jag blir nästan aldrig förbannad. Men i slutet av varje sommar, när jag läser om de övergivna katterna blir jag så arg att jag hade kunnat göra vad som helst.

Skaffar du sommarkatt; se till att ta hand om den även till hösten.

Gör du inte det så får du passa dig som satan. Jag ska personligen leta upp alla djurplågare och ställa dem öga mot öga med katterna de har övergivit.

Jag kommer aldrig att acceptera detta bestialiska beteende. Jag kommer aldrig att ge upp min kamp för alla varelsers rätt till ett värdigt liv.

Katterna har ingen egen röst i samhället. Därför är det extra viktigt att alla människor tar sitt ansvar.

Patrik Lundberg
patrik.lundberg@hd.se