Jag testar: shoo!

Nu har jag testat min fästingbricka så länge att jag vågar mig på ett första utlåtande. Hittills har jag faktiskt inte fått en enda fästing på mig. I början hade jag fortfarande Frontline i pälsen, men det är borta nu. 

Det trixiga med brickan är att få den att hänga på rätt håll. Matte är och vänder den, jag vet inte hur många gånger varje dag. Det irriterar mig en del. När man köper brickan är det två brickor i en så att jama. I affären tyckte de att man kunde dela den, och sätta fast den ena biten inuti halsbandet med dubbelhäftande tejp. Det gjorde matte. Den ramlade av första dagen. Då tog hon den andra biten och satte fast den i ringen som medföljde. 

Hur hon än gjorde hamnade biten bak och fram. Och för att den ska fungera, måste det svarta ligga mot pälsen. Då bildas någon slags fält som ska göra att fästingar inte vill krypa upp på mig. 

Alltså bytte hon ut ringen mot garn, så att brickan kunde knytas riktigt hårt mot halsbandet. Även om den fortfarande vänder sig, är det svarta mot pälsen för det mesta. Och fast jag inte gillar att hon är där och pillar så ofta, gillar jag att slippa bli ryckt i pälsen när fästingar ska bort.

Man kan jama att jag är försiktigt positiv till shoo. Det kostar ganska många pengar, 350 stycken, men det ska verka i fyra månader. Då kostar Frontline lika mycket. Och det är förstås jamarskönt att slippa nacksprutas.

Det här var ju inte så särskilt intressant för er som inte är ute. Tar därför med det avsnitt av Simons katt som jag tror jag gillar allra bäst. Har sett det massor med gånger, men skrattar varje gång så morrhåren hoppar. Här kan man jama om hög igenkänningsfaktor!  Kolla här!