Auktoriserad diplokatt

Av mina två inneboende är Piff den jag är minst rädd för. Ja, rädd och rädd...men en viss osäkerhetskänsla kan man väl jama att jag känner när hon korsar min väg. Men jag ställer ändå alltid artigt upp och hälsar, när hon så påfordrar. Det brukar alltid sluta med att hon snabbt ger sig av, precis som om jag skulle göra henne något. Vilken naturligtvis aldrig skulle falla mig in. Något har jag väl lärt mig de här åren?

Men om, jag jamar om, jag skulle skoja litet med någon av dem, så är det med Piff. Delvis kanske beroende på att Puff noga aktar sig för att befinna sig mindre än fyra svanslängder från mig. Tyvärr förstår sig Piff inte ett dugg på skämt. Totalt humorbefriad är hon. Alltså skojar jag inte så ofta.


När jag kommer in efter dagens jobb, iakttar jag alltid stor vaksamhet, och kollar noga att passagen är fri. Står båda två och väntar, vänder jag och tassar ut igen. En kan man undvika genom kringgående rörelser, men inte två. 


Tack vare min diplokatti kan man väl jama, att vi ändå har någon slags vapenstilleståndsförhållande. Tur man är välutbildad på det området.