Mat, inte ut!

Kjelle Bus har skickat mig en jättefin award. Han hade fått den ända från Amerikatt! Det känns riktigt högtidligt, måste putsa morrhåren ordentligt innan jag tackar. *putsa, gnida* Nu så duger jag nog....Bugar och tackar Kjelle Bus för den fina awarden!

Men det är inte bara att tacka och ta emot, jag måste jama sju saker om mig, saker ni inte redan vet. Hmmm, det blir inte lätt...Jag har ju inte haft några hemligheter för er, mina kompisar. Finns det alls någonting ni inte känner till?? *funderar hårt och djupt* Nä, nu har jag grubblat jättelänge, och kan kan inte komma på en enda grej jag inte jamat om redan. Jag har ju liksom hållit på några år, och samtidigt varit helt öppen med mina känslor, tankar och åsikter. Vet inte om jag berättat, att jag ursprungligen kommer från Tyringe, nära Hässleholm i Skåne? Men hur intressant är det, nu när jag bott i mitt nya hus i över åtta år? Jag tror jag får lämna wåk over på den uppgiften. Kanske måste jag bli mer hemlighetsfull, så jag har några uppgifter på lager om jag skulle få någon mer award? 

Och så skulle jag skicka awarden vidare till sju andra bloggkatter, ännu en omöjlig uppgift! HUR skulle jag kunna välja ut bara några, när jag tycker så mycket om alla? Jag gör som Stationskatterna, och skickar en award till er allihopa, ingen nämnd och ingen glömd!

Idag uppstod ett litet missförstånd mellan husse och mig. Min husse blir så arg på datorn ibland. Då brukar matte gå dit, och efter en stund lugnar husse ner sig. Mitt problem är, att jag inte riktigt fattar när det där händer, för om jag visste det, skulle jag inte tassa dit just då. 

Idag kom jag tydligen olämpligt, för när jag jamade att jag var hungrig, var husse irriterad och gick till dörren för att släppa ut mig. Han ville koncentrera sig, sa han. Turligt för mig, så var matte där, och inte kan hon mycket jamiska, men jamet 'mat' har hon lärt sig åtminstone. När hon tolkade det till husse, började han skratta och glömde att han var arg. Bra, va?