Här sitter jag och filosoferar. Det är morgon, och jag kom nyss in. Hela vägen från ytterdörren till köket hade jag Piff hängande i baken efter mig, som ett snöre. Aningen irriterande. Men jag är van. Så gör hon alltid.
Jag har varit ute hela natten. Som vanligt. Matte påstår att jag är ute och rumlar. Fräckt! Hela natten består givetvis av intensivt arbete. Från skymning till gryning. Nu börjar jag känna mig aningen trött. Tanken på en stunds vila känns lockande. Varför inte på min filt i gästrummet? Efter frukost drar jag mig nog tillbaka. Ja. Så får det bli.