Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







tisdag 27 mars 2012

Nu är det hög tid....

Jag var litet seg i morse. Låg och drog mig en stund till i min fåtölj, sedan matte kommit och hälsat god morgon. Men sen satt en portion blötmat fint. Det är vad vi alltid får till frukost nu, i köket. Efter första arbetsskiftet där ute brukar matte hälla upp det som finns kvar i påsen. Jag är nämligen inte så hungrig direkt, men efter litet jobb smakar det desto bättre.

Det var väl inte så dåligt väder idag, egentligen. Rätt skapligt, till och med. Men när matte öppnade dörren, kände jag mig inte arbetssugen. Det var något annat som sög. Min mage! Jag ångrade att jag ätit så litet tidigare. Men jag tog mig en titt ut där i dörröppningen, innan jag vände på tassen och retirerade in i rummet. Matte såg litet förvånad ut, men jag trodde att hon skulle fatta. Hur fel jag hade!

Hon gick och öppnade denna dörr, jag vet inte hur många gånger. Varje gång jag jamade "mat", gick hon dit. Inte till skafferidörren, som hon skulle, utan till ytterdörren. Till slut brydde jag mig inte ens om att titta ut. Då, äntligen, verkade det gå upp ett ljus! Hon hämtade maten, och ställde den på min matplats i hallen? Men fattade hon inte? Jag satt kvar i köket och tittade uppfordrande på henne. 

Och tänk, då till slut, ställde hon ner matskålen i köket, där jag alltid brukar äta blötmat. Men kan väl inte äta blötmat på en plats som är reserverad för torrisar? Hur trögfattad kan man vara?

Tror det tog nästan en timme att få igenom mitt budskap, för matte ansåg sig behöva duscha också emellan mina jam. Det är nog hög tid för en repetition av jamiskakursen.  

20 kommentarer:

  1. Oj, oj, oj. Hur ska vi få våra tvåbeningar att förstå de enklaste jamen, och hur ska vi få dem att prioritera rätt? Tänk att i en så här angelägen situation ta sig tid att duscha INNAN du fått det hon borde givit dig direkt och på rätt ställe. Ibland är det nära att man ger upp, men vi måste kämpa vidare med våra tvåbeningar. Nåt annat val finns inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, eller hur? Jag var nästan övertydligt, men icke....Det där med duschningen frestade verkligen mitt tålamod, där jag satt utanför dörren och väntade och väntade. Men det är sant, vad är att välja på?

      Radera
  2. OJ, det var svårt för matte att fatta budskapet. Hon får gå om klassen ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturligtvis! Det blir kvarsittning av första graden!!

      Radera
  3. "Skakar på huvudet" Tänk att det ska vara så svårt att förstå så självklara saker! nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad ska man göra? Ibland är jag nära att ge upp, men sedan kommer jag på bättre tankar...

      Radera
  4. Ibland är det absolut ingen måtta på hur trögfattade våra 2-beningar är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är var sannerligen ett praktexempel! Tur i alla fall att jag lyckades få fram budskapet till slut. Men jag blev ju alldeles matt efteråt.

      Radera
  5. Du har en ängels tålamod, det jamar jag bara. Hur många gånger ska man behöva jama innan budskapet går fram? Att sedan ställa mjukismaten där torrisarna ska vara, är ju heltokigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst! HUR kunde hon göra en sån dundertabbe? EN sak är bra med det hela, jag tror hon inte kommer göra det här misstaget en gång till! (Och så låter jag bli att tänka på alla andra som kommer i stället.)

      Radera
  6. Tålamod Gustav! Kanske har hon glömt under vintern. De blir lite tröga av kylan. Tror mina tvåbenta gjort i alla fall för här e det lika illa.Jamar, tittar uppfodrande och vad händer? Inte mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan det vara kylan? Hoppas det, för då ska hon väl snart bli mycket bättre? Ett halmstrå i alla fall!

      Radera
  7. jamar bara en sak - människor - *skakar på huvet* tröga som vanligt. Dom skulle behöva gå någon kurs typ "hur man servar sin katt på bästa sätt" á 15 högskolepoäng eller nåt i den stilen.
    Tänk att det skulle behöva ta dej en hel timme för att få henne att förstå ditt budskap, du han ju nästan att svälta ihjäl på den tiden.
    Jag vet hur det är själv när jag kommer utifrån och in och hoppar upp på bänken med höga C-jam att det är svårt för människorna att ta fram matskålen. Ibland krävs till och med otillåtna handlingar som att stå på bakbenen mot skåpet så att man kommer upp i ögonhöjd eller gå på spisen eller nåt sånt för att de verkligen ska förstå att här är kris...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojjj! GÅ PÅ SPISEN!!? Då måste det vara RIKTIG kris! Det har jag aldrig gjort. Men stå mot skåpet, den åtgärden vidtar jag också emellanåt. Man måste använda de medel man har att tillgå!

      Radera
  8. Konstigt att din matte inte ens lyckats få kläm på de grundläggande kunskaperna i jamiskan. Jag jamar, efter alla år, efter alla kurser, och framför allt, efter alla JAM, så borde dessa enkla budskap nå fram. Nåjam, det är väl inget annat att göra än att ordna en repetitionskurs... *suckar*
    Tur du fick hungern stillad till slut, i alla fall.
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte hon var rätt okej ett tag. LITET fel från hennes sida kan man ju acceptera. Men detta, det var för grovt! Repetitionskursen är förberedd!

      Radera
  9. Så fort våra tvåbeningar glömmer alltså. Du som vara så tydlig i din kurs i jamiska. I bland undrar man hur de klarar av de mest enkla ting.

    Nosgos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ofattbart hur hon kan glömma? SOM jag har tragglat och hållit på? Men ge upp? Nädå!

      Radera
  10. Jam visst är det konstigt att dom där 2-benta glömmer av det lilla Jamiska dom lär sig såååå fort ?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara att påbörja repetitionskursen snarast möjligt. Och då blir det HÅRDKÖRNING!

      Radera