Vad hände med dagen?

Trots att mina människor försvann med bilen nästan hela lördagen, är jag ganska tillfreds med min helg. Innan de for öppnades mitt växthus! Inte nog med det, jag hittade min matskål där! Självklart gjorde jag en snabb besiktning direkt dörren öppnades, men tassade rätt snart ut igen. Det var nämligen riktigt varmt och skönt i luften.

Härligt väder var det igår också, så nog var jag ute en hel del. Men ändå blir det inte de där riktigt långa dagsverkena som jag avverkat tidigare? Efter några timmar är jag nöjd på utelivet. I stället värmer jag upp husses säng. Kan det finnas något invändigt relä i kroppen som slår till så här års? Som tvingar en att vila mer? Det är härligt med jakt och patruller, men väldigt skönt att kura ihop och ta det lugnt också!

Den här dagen har varit en konstig sådan, för den tog sig liksom aldrig? Det började bli litet dag på morgonen, men sedan hände inget mer? Och vid tre upphörde försöken visst, för nu är det kolsvart igen. Ytterligare en sovdag att lägga till handlingarna.  

Hett om öronen

Om fredagen och lördagen finns endast ett jam: Varmt! Det var bara att kapitulera, och försöka hitta skuggiga platser att vila på. Piff till och med övergav sin vana att alltid krypa in under överkast för att sova. Att ligga utsträckt på golvet fick bli alternativet. 

Jag kan dock nöjt konstatera att värmen fick fart på mattes utrymmande av växthuset! Äntligen har jag fått det utrymme där jag förtjänar. Riktigt perfekt, faktiskt, med en egen stol att ligga och meditera i. Det passade utmärkt i lördags kväll, för matte och husse försvann. När de äntligen kom tillbaka, hade det varit natt en lång, lång stund. Jag markerade mitt missnöje med detta genom att avvakta med att visa mig. Först när jag såg att det började släckas där inne tyckte jag att det var dags. Nog för att det är bra att visa vad man tycker, men vid att offra nattmaten, där går gränsen.

En helt annan sak

Man kan inte lita på matte längre. Nu har hon börjat rymma på riktigt! Jag började ana oråd redan på torsdagseftermiddagen, när min matskål på altanen fylldes med råge. Naturligtvis trevligt, men illavarslande. Mycket riktigt, framåt kvällen försvann hon. Hela natten var hon borta. Visserligen hade jag det rätt bra där ute med både sovplatser och mat, men principen! Ens människor ska vara hemma! Även om jag själv helst är ute på nätterna, men det är en helt annan sak.

Min hörna under tak på altanen

Inte nog med att hon var borta hela natten, inte förrän fram emot fredagskvällen orkade hon masa sig tillbaka. Tur för henne att det var varmt och skönt väder, annars hade jag minsann inte suttit och jamat välkommen när hon parkerat bilen. Jag brukar alltid vara noga med att jama om vad jag tycker när jag fått vara ute för länge vid dåligt väder.

Hela lördagen var det så skönt, snudd på flämtvarmt. Höll matte under uppsikt, ifall några nya rymningstendenser skulle visa sig. Nu satt hon dock mest i en stol på altanen och höll sig helt lugn. 
Den natten planerade jag att sova ute, men ändrade mig i sista stund. Egentligen var det väl så, att jag kom in för att äta en bit. Sedan tänkte jag tassa ut igen, men då sa matte att "nu fick jag allt vara inne". När jag senare på natten hörde hur regnet smattrade mot rutan, var jag rätt nöjd med det beslutet. Det händer att hon har rätt någon gång.