Inlägg
Kattsons One-Liners
2 månader sedan
torsdag 19 juni 2014
Det ringde på dörren...
Det ringde på dörren, och jag skyndade mig dit. Jag fick hjälp av husse att öppna dörren. Utanför stod matten till skällisen på granntomten. Det är nog ganska längesedan jag berättade att skällisen inte är ensam fyrtassing där. En kattfröken hör också till familjen. Eller hörde, rättare jamat.
Hon och jag hade en ganska strikt uppdelad relation. Vi helt enkelt patrullerade på olika tider. Om någon gjorde överträdelser därvidlag, jamades det skarpt tillrättavisande. Men det stannade vid det. Vi har aldrig burit tass på varandra.
Nu fick jag veta att hon vandrat över Regnbågsbron, sjutton år gammal. Och matten hade med en massa mat, kattsand och en låda. Om vi ville ha? Jag tackade givetvis direkt ja till maten, som jag fick ett smakprov av. Sanden och lådan var jag mer tveksam till, men då sa matte, som också kommit dit, "ja, tack".
Nu har jag en stor hink med mat för mogna katter. Mat, som en annan katt aldrig fick äta upp. Det är litet sorgligt. Men det är ju så det är. En dag behöver man ingen mat mer. Till dess ska man äta och leva så bra man kan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det händer oss på katthemmet ganska ofta att det står en, ofta tårögd, matte eller husse utanför vår dörr och undrar om vi vill ha kattsaker eftersom deras katt tassat över regnbågsbron. Vi är så klart tacksamma, men önskar naturligtvis att den katt som sakerna var ämnade för fortfarande tassade omkring här på vår jord. Men en dag händer det sorgliga att vi ska tassa vidare. Men innan dess är vi värda ett bra liv med massor av kärlek och omtanke.
SvaraRaderaDen här matten och de andra i familjen ville inte se sakerna, tyckte det var så jobbigt. Och då vet man att den katten haft ett bra liv, i sjutton år, innan den blev sjuk. Det känns bra att tänka på.
RaderaVar hon sjutton år gammal? Oj! *räknar på tassarna och klorna* Det var mycket det, mot vad vi är. Om man räknar ihop våra egna åldrar så blir det "snudd på" sjutton tillsammans (16½ år noga räknat).
SvaraRaderaTrevlig MusSommar & Kurrelisvansvift!
Jo, hon var en mogen katt, och jag börjar ju också bli det med mina femton år. Men det är förstås inget jag tänker på, jag bara lever, mår gott och kan ännu göra allt som katter vill göra.
RaderaJa, man ska njuta av var dag!! Blir nästan lite andaktsfullt för dig att äta maten du fått! Om den är för mogna katter måste ? det ju innebära att den är BARA din och INTE Piffs och Puffs? De kan ju få lådan! Hihi!
SvaraRaderaSuckjam, tyvärr är det så att Piff och Puff också är mogna katter, tolv år. Men lådan får de sååå gärna dela på!
RaderaTråkigt för skällisens matte o husse att deras säkert älskade katt tassat iväg för alltid.
SvaraRaderaMen dom verkar ju snälla i o med att dom tänkte på dig o ville ge dig allt.
Hoppas att det var riktigt smarrig mat du fick.
Du jamar så rätt om att vi ska äta gott o leva gott så länge vi kan.
Det är många 2-beningar som inte förstått vitsen med det.
Jag menar att många klagar över allt för mycket som är bagateller i livet.
Ozzy
Jo, särskilt lilllmatten i familjen var visst väldigt ledsen. Katten har ju alltid funnits i hennes liv.
RaderaOch visst är maten god, så jag är tacksam för att vi fick hinken.
Det är synd om dem som låter småsaker förmörka livet. De går miste om en massa glädje.
Jam så sorgligt för människan och skällisen, men kallar Skaparkatten så...
SvaraRaderaDet var ju väldans snällt att skänka allt till dig, även om du inte är så intresserad av lådan. Fick Piff och Puff nåt också?
Jamdå, vi delar kattligt på maten. Den är liksom iblandad i vår vanliga mat, så man för försöka snika åt sig just de kulorna!
RaderaVad tråkigt för dina grannar! Det är alltid tråkigt när en kär vän och familjemedlem måste tassa vidare. Men som du jamar så är det ingen mening att oroa sig för sånt i förtid utan man får leva så gott man kan när man kan.
SvaraRaderaVi önskar er alla en trevlig miss-sommar!
*nosbuffar*
Och som tur är så är ju vi katter mästare på att leva i nuet!
RaderaOch jag önskar er detsamma!