Berättade inte hela sanningen

Jag låg och sov mycket igår efter utearbetet natten innan. Men jag jamade inte hela sanningen. Matte upptäckte det när hon började undra, varför jag aldrig ville kliva upp? Jag sov och sov och sov. När klockan började bli kväll tog hon upp mig för att ge mig vatten. Då kunde jag inte dölja det längre. Att jag slagits för Mitt Område. Igen.

Jahajam. Inte nog med sår, jag var faktiskt helt slut i hela kroppen. Orkade knappt gå. Matte gjorde i ordning litet blötmat utspädd med vatten, så det blev en massa sås. Den slickade jag i mig, men bitarna fick vara. Sedan bar matte mig till sovfåtöljen, och jag var helt nöjd med att få fortsätta sova.

Innan det hade blivit ljust vaknade jag och kände mig mycket piggare. Måste genast berätta den glada nyheten för matte. Konstigt nog fick jag inte samma reaktion på min klotass på kinden idag, som igår. I morse såg hon glad ut, och klev upp med en gång. 

Nu kan jag tassa omkring som vanligt igen, och var till och med ute en liten stund på morgonen. Har dock hört att jag kommer få vara inne resten av dagen. Jag ska visst vara under någon slags observation. Matte tycker att jag är litet för trött och äter för dåligt. Hon skulle bara veta hur det tar på krafterna att försvara hus och hem.