Visst kan vi?!

Vad är det vi kan? Göra 2016 till ett riktigt bra år för oss själva och varandra! Det tassar vi på, eller hur?

Gott Nytt År!

Önskas er alla av Gustav, Puff och deras människor

Vi kommer börja det nya året med att ladda upp alla batterier för fullt, och eftersom en del batterier börjar bli gamla och slitna tar det litet tid. Vi är tillbaka måndag 11 januari!

Eller hur?

Varje kväll tar jag igen mig en stund just här

Det är väl inte så konstigt, eller hur,

att denna platsen är mig så kär

Högt och varmt är väl bästa platsen för en lur?

Kvällsproblem

Ni kan inte tro vad besvärligt jag börjat få det med mina

Stäng datorn och KOM nu, matte!!! Det är läggdags!

människor på kvällarna. De vill inte gå och lägga sig i tid! Speciellt matte är svår att disciplinera. Jag kan lova att jag jamar ifrån på skarpen! Det här började för flera veckor sedan, redan när husse var uppe i norra landet. Först blev jag -naturligtvis- missförstådd. Fick upprepade förfrågningar om jag ville gå ut?! Vem vill tassa ut i kyla och regn? Man kan undra? 

Till slut har dock polletten börjat ramla ner. Numera vet både matte och husse vad som gäller när jag börjar jama vid tio-tiden. Det är en lämplig tid för att krypa till sängs anser jag. Annars orkar man ju inte kliva upp i anständig tid! Men, jag har alltså stora svårigheter med att få människorna att inse rimligheten i mina krav? Fast jag måste väl vara ärlig och medge att husse faktiskt håller med mig ibland, och skrattar när jag tjatar på matte. Det brukar inträffa när jag redan fått husse i säng. Och eftersom det gått att uppfostra den ena, ska jag nog lyckas med den andra också. För envis och tålmodig är jag!

Jul? Tja.

Nu börjar julen likna något, tycker jag. Om man med jul menar att man ska vara tillsammans, alltså? Själva julafton var hur trist som helst i det avseendet, om ni frågar Puff och mig. Redan mitt på dagen försvann både matte och husse, och sen var de borta ända till mitt i natten! Lyckligtvis fick vi litet god nattmat då, men ändå. Nä, julafton går bort. 

Dagen därpå var det som om vi skulle kompenseras, för då bara drällde det in gäster här? Jag blev faktiskt tvungen att begära att få avvika efter ett tag, för bland gästerna fanns en ny minis. Min vanliga minis var också med, och honom gillar jag skarpt, men den här nya verkar vara en högst opålitlig typ? När han så småningom försvann kom jag in igen, och passade på att mingla runt bland kvarvarande gäster. Kände dem alla, och visste vilka som besatte en särskilt god förmåga att klia mig bakom öronen. Där uppehöll jag mig litet extra, förstås.

Den tredje juldagen försvann mina människor igen, men bara på eftermiddagen, så det gjorde inte så mycket. Ska jag vara ärlig, märkte jag inte så mycket av det. Just på eftermiddagarna intar jag numera min siesta rätt många timmar. Den var precis slut när de kom tillbaka. Men naturligtvis anser jag ändå att matte och husse ska finnas hemma i mitt hus, alltid! Som princip.

Men sen har det faktiskt blivit bättre och bättre! Igår var alla hemma, och idag med. Den längsta utflykten husse gjort har varit till vedboden. Ungefär så långt som jag själv också kunnat tänka mig att dra. För vädret, det kan vi jama tyst om. Då kanske det också bättrar sig?

Nu är det jul igen!

Vi ses igen på måndag!

Är det vinter, eller?

Nu är det snart jul och ska väl vara vitt och kallt

Inte för att jag klagar, men konstigt är det allt?

Litet sol och mycket regn och fuktigt så det förslår

Mina tassar de blir blöta för det klafsar där jag går

 Så när jag kommit in gör jag på golvet många våta spår

Därför nu jag undrar vad ni tror, är det vinter eller vår?

Man kan börja i det lilla formatet

Det verkar aldrig ta slut, innesittarvädret? Men kallt är det inte. Olika insekter verkar tro att det är vår igen? Jag har haft en sån där fuling på mig, ni vet, f-ordet? Inte för att jag bryr mig, men mina människor gjorde inga glada miner. Den kremerades direkt på kammen, så den ställer garanterat inte till någon skada mer.

Det är nog det mest dramatiska som inträffat den här helgen. Jo, en sak till har hänt. Det har ställts in ett träd i vardagsrummet! Jag var ytterst tveksam först till detta tilltag. Efter att ha nosat igenom det ordentligt utan att upptäcka något graverande, släppte jag i alla fall in det. När jag tänker efter, är idén inte så dum. Vi tar in skogen, nu när vädret så eländigt. Då kan man ju vara ute inne! Men då vill jag beställa några tallar också, och gärna några grästuvor. Plus en rejäl sandhög. 

Men ett träd är alltid en början!

Puffen jamar till

Hej, det är jag igen, Puffen! Jag är en riktig jamare påstår mina människor. Det är väl en komplimang, antar jag? Även om det inte alltid låter så på deras tonfall? Jag är nämligen väldigt envis, och ger mig inte förrän jag har framfört mitt ärende i detalj. Och ni vet väl alla hur trögt det kan vara att bli förstådd!? 

Dessutom är det ju en sak att berätta vad man vill, till slut brukar ändå det mesta av budskapet gå hem. En annan är nästa steg i processen, och det kan bli knepigare, om det vill sig illa. Man ska förstås bli åtlydd också! Begäran om litet kli bakom nacken och allmänt gosande brukar inte ställa några bekymmer. Värre är det när jag beställer mat. Mycket värre! Nonchalansen är för det mesta skrämmande. Givetvis brukar jag inte ge mig för det! Aldrig! Är man inte nöjd ska man givetvis inte tiga. 

Sen brukar jag alltid berätta för människorna när jag ska besöka lådan. Och när jag är klar där. Men jag har just aldrig hört några särskilda reaktioner på mina tillkännagivanden? Däremot brukar de tycka det är roligt att jag skriker av glädje när de kommer hem. Det är i alla fall hur de uppfattar det. Egentligen är det mest anklagelser för att de varit borta så länge. Men det kan jag bjuda på, för det brukar alltid sluta med en ordentlig kelstund. Om det varit glädjetjut eller arga jam kan liksom kvitta då!

Har ni också mycket att jama om?

Gustav och jag och våra människor önskar er alla en mysig fjärde advent!

Så var det dags igen

Att bli inspärrad så här på sin arbetsplats är höjden av förnedring!

USCH!

Ni har alla varit med om det. Man blir infångad och mot sin uttryckliga vilja inföst i transportburen. Efter en stunds åktur förs man in i ett rum som stinker lika eländigt varenda gång. Man ombeds komma ut ur buren, vilket man naturligtvis nekar. Varvid buren tippas på sidan och man hälls ut! Den ena förnedringen avlöser den andra! 

Jag har alltså varit hos vettisen idag. Fått spruta. Helt okej, den kändes knappt. Fått visa mina tänder. "Sällan man ser så fina tänder på en så gammal katt", sa hon. Hmm, gammal? Jag lät det passera. Blev litet klämd och lyssnad på. Egentligen inte så farligt. Det är bara det, att lokalen framkallar de allra hemskaste associationer? Därför skyndade jag mig in i buren så fort jag förstod att hon var klar med mig.     

HEMMA igen!!!

När jag kom hem markerade jag noga min bur runt om. Det hade inte varit så roligt att tvingas in i den, men sen förstod jag ju att den var min enda trygghet. Och jag fick komma hem igen i den! Tack, tack!

Efter den pärsen har jag tagit igen mig och haft den skönt inne hela eftermiddagen!

Komsi, komsi...

Den där okända katten har tagit sig in här igen! Men jag ligger här och lurpassar. Nu ska jag allt ta den!

Hjälp!

Är man säker här, tro???

Men kom ner då...jag är inte ALLS farlig!

Även den bäste...

Även den mest plikttrogne förste kundmottagare och tassistent kan somna på sin post!

Och det gjorde jag

Jag har haft en ganska bra helg. Visserligen mest inomhus, men just nu är det vad jag känner för. Fast i lördags följde jag med matte in i växthuset. Var riktigt ivrig att få komma in där. Men, vilken besvikelse! Där var inte alls lika skönt som jag mindes det? Efter en snabb kontroll av vissa ställen skyndade jag mig ut igen.

Igår hade det egentligen varit läge för att vara ute, men efter att ha blivit rejält blöt i pälsen efter en morgonpromenad, kröp jag ner i mattes säng. Där låg jag sedan, hela dagen. Spelade ingen roll att jag fick höra om solsken. Litet fånigt kanske, för när jag till slut bestämde mig för att tassa ut, ja, vad tror ni? Det regnade igen!  Men då hade jag fattat ett beslut, så jag trotsade vädrets makter och tog en rejäl kontrollrunda i mörkret. Och jag hade tur, efter ett tag tog regnet slut. Det var riktigt intressant att vara ute upptäckte jag, och stannade kvar så länge att det började ropas efter mig? Lugn, lugn, katten kommer när katten vill, tänkte jag. Och det gjorde jag.

 

Så kom Lucia...

Önskar er en ljus och vacker Lucia-helg! Jama fint för människorna på söndag!

Och priset går till...

Precis som det ska vara

Min husse har kommit hem igen! Jag har saknat honom mycket. När matte var borta tidigare i höst var jag också

Där borta är sängen, husse!

bekymrad. Båda två ska finnas hemma. Särskilt på nätterna!

Det är faktiskt så att jag får litet svårt att sova då när någon saknas. Matte har inte precis varit översvallande förstående över mina klagosånger klockan väldigt tidigt på morgnarna? Men vad ska jag göra, måste ju få visa mina känslor!?

Nu ser jag i alla fall fram emot en natt med ordningen återställd. Matte, husse och jag. Vi tre. Precis som det ska vara!

Med klös

Inne i mitt hus står något som ska föreställa klösträd? Fast jag har aldrig använt det. Varken det, eller något av de andra substituten som har stått där. Mitt bästa klösträd står på vedbacken. Som ni ser har jag varit där rätt mycket! Och kolla vad jag har klöst till genom åren. Ett hjärta! Visst är det fint?

Blåst

Oj, vilken slö helg jag har haft! Det har blåst och blåst, så jag har inte haft minsta lust att vara ute. För att inte helt förfalla till lättja, har jag i alla fall gjort ett par inspektioner i monsterskåpet. Passade på när några av kastrullerna låg i diskmaskinen. Tomrummet efter dem på hyllan underlättade ordentligt jobbet med att ta mig in i det allra mörkaste och mest intressanta hörnet. Hittade inget av värde där inne, inte denna gången heller.

Men idag, kan ni tro, att det varit riktigt kalasväder! Det var alldeles ljust ute. Solsken! Så nu har jag gjort oanmälda inspektioner av restaurang Pipiga Pilfinken flera gånger. Gästerna är fler än någonsin, men alla saknar fortfarande social kompetens. De ger sig iväg i samlad flock så fort jag närmar mig för litet samvaro?

Nu hoppas jag på fortsatt arbetsvänligt väder några dagar, så jag hinner kontrollera det viktigaste.



 

För tänk om...!

Jag vet inte hur många som känner till vad som kan hända på söndag morgon, om man har tur? Det vet jag! Om man ställer blankborstade skor vid ytterdörren på kvällen den 5:e december, och har varit snäll under året, kan tomten Nikolaus komma förbi morgonen efter och lägga något gott i skorna! 

Eftersom jag inte använder skor, måste jag få låna några. Och de ska förstås redan vara putsade, för det har jag ingen lust med. Men snäll, det har jag varit! 

Matte har berättat att det brukade ligga en godispåse i skorna när hon var barn. Säkert sånt där människogodis, som jag inte gillar? En påse med färsk vitfisk, det är vad jag hoppas på! Ska bli spännande att tassa till ytterdörren på söndag morgon!

Önskar er en härlig helg!

Riktigt otäckt

Jag har fått höra högst oroande nyheter från en by inte så långt från där jag bor. Sedan i somras har många katter där blivit beskjutna med luftgevär! Den som berättat det här för oss är katten Simba och hans matte. Det var en bild på Simba också, han var lik mig, med samma vackra färg på pälsen. Simba har blivit skjuten på två gånger! Han har fått otäcka sår, men klarat sig. Och lyckligtvis har någon katt ännu inte blivit dödad av otäckingen.

Får EJ användas mot katter!

Om någon började skjuta katter här i närheten skulle jag stanna inomhus, det är säkert. Jag, som alltid litat fullt ut på människor, skulle ju inte akta mig. I min värld har människorna alltid varit snälla. Jag hoppas jag får stanna kvar i den världen så länge jag lever.

Nu vill jag ha...

Med min tunga jag jamar till matte som så,

massor med kel är vad jag nu hoppas få!

Men kom igen, vad är det du väntar på?

Jag är väl inte så svår att nå?

Du vet du måste passa på när jag jamar i,

nu har jag en stund helt ledig och fri!

Jag visar så tydligt vad det ska bli

att nu vill jag ha både klappar och kli!

Så var det dags igen

Jahajam, då får jag ta över i någon vecka.

Nu har husse övergivit mig igen. "Hej då Gustav" sade han, medan han klappade mig på huvudet. "Nu hjälper du väl matte att ha hand om huset?" Han menade förstås 'ta tass om', men jag kommenterade inte faktafelet. Såklart jag ställer upp! Egentligen blir det ingen större skillnad för min del. Jag tar ju alltid huvudansvaret här! 

Människorna kan tro att huset vi bor i är deras egendom. Och okej, de får gärna betala räkningar och sånt jag inte bryr mig ett dugg om. Men reglerna för att vistas här inne, de vill jag påstå till största delen är satta av mig. Och litet av Puff, det måste jag väl erkänna.

Så nu, när husse farit till norra landet igen, kör jag väl mest på som vanligt. Men litet extra tass om matte, det kommer jag nog ta.

Ingen hög ribba

Har jag jamat tidigare att det har blåst? Nu har det blåst! Jag börjar faktiskt bli ganska less på vädret, som det beter sig just nu. Det är liksom bara att gå och lägga sig igen efter frukost, sen man kollat förutsättningarna för utejobb. 

Om man ska se det positivt, har jag haft en lugn och skön helg, med massor av vila. Mina människor har varit hemma, och husse har fått mycket magmassage. Märkligt nog skriker han "inte klorna" oavbrutet under behandlingarna? Jag brukar bara ignorera det. Utan klor blir det ju ingen effekt alls!?

I natt har det alltså blåst. Jag hörde förstås oväsendet, och avstod från att vara väckarklocka till matte och husse i morse. Har insett att det är lådbesök som gäller när nöden så kräver. Att krafsa där inne är ungefär den motion jag får just nu. Och att tassa till matskålen och hoppa upp på sängen. Så ni förstår, ribban ligger inte särskilt högt idag.

Det finns det som är gott. Och annat.

Tänk att det är dags igen!? Dags för en massa skojiga saker som hängs upp, och extra kulinariska upplevelser i köket. Eller? Jag hoppas verkligen att det finns ett 'Kattens alternativ' på menyn i helgen,  för en tallrik med såna där torra, bruna saker betackar jag mig för!  

Önskar er alla en riktigt god och mysig adventshelg!

Härliga kväll!

Husse var på väg att lägga sig. Han och jag hade innan dess tillbringat en skön stund tillsammans på sängen. När han reste sig lade han en mojäng på sängen. Inte vet jag vad, luktade inte alls intressant? Men jag satte mig ändå och vaktade saken tills husse kom tillbaka. Då uttryckte husse sin tacksamhet för min hjälp, och sedan återgick vi till vår härliga sänggemenskap. 

Jag älskar kvällar! 

Hon hade ju rätt!

Efter tre dagar inomhus försökte matte lura ut mig på eftermiddagen. Det var bra väder påstod hon? Jag var ytterst skeptisk.

Men efter en stund bestämde jag mig för att i alla fall ta en titt ut genom den öppna dörren. Precis som jag trodde. Nog var det blött!

Men jag tassade i alla fall ut för en närmare kontroll.

Det kanske var rätt okej ändå?

Inte alls dumt, faktiskt!

Och sen var jag ute i flera timmar!

Att det ska vara så svårt?

Tre dagar utan att få komma ut på patrullering tär på mitt

Jag ger upp. Hon är obildbar!

psyke. Särskilt frustrerande blir det när jag upptäcker något uppseendeväckande i gästrumsfönstret, och genast rapporterar mina iakttagelser. Jag skyndar mig till människorna och beskriver allt i detalj. Reaktion? Jam, vad tror ni? Ingen, naturligtvis! 

Beger mig därför runt i huset och kontrollerar alla fönsterna, samtidigt som jag försöker påkalla mattes uppmärksamhet. Hon verkar inte alls ha insett allvaret i det hela? Sittande på hennes sängbord gör jag ett sista försök att på så tydlig jamiska som möjligt förklara läget. Till slut ger jag upp. Inte konstigt jag blir frustrerad!

Jamiska måste vara världens svåraste språk?


 

Himmel och motsatsen

Men vadjam? 

Jag fick en smärre chock igår morse. Det var alldeles fullt med snö där ute! När jag kom in kvällen innan var ju allt som vanligt, grönt och fint? 

Det fick bli spaning från Inre Kontrollstation 1 i stället

Förhoppningsvis återgår allt till det normala snart igen. Hade det inte varit för det här irritationsmomentet hade det varit en riktigt bra helg. Människorna har hållit sig på plats = hemma. Och i lördagskväll bjöds det fest. När jag kom in efter jobbet stod en tallrik skrei och väntade! Som vanligt en pytte-pytte-portion, men ändå, det var underbart så länge det varade. Och det är kanske så man får tänka om lycka?

Dags för litet fredagsjam

Idag tänker jag fredagsjama om det kloka i att vara försiktig. Det är väl inte alls detsamma som att vara rädd, vilket somliga okunniga här i huset påstår? 

Min syster Piff var väldigt oförsiktig. Hon kunde stå med nosen tryckt mot dörren och invänta mattes eller husses ankomst. I samma ögonblick som dörren öppnades var hon uthoppad och ivägsprungen. Skulle jag aldrig göra! Faktiskt inte ens Gustav. Till och med han inser att viss rekognosering måste utföras innan man kliver ut. Jag har, efter grundlig forskning och långvarig spaning, kommit fram till att det är bäst att hålla sig inne i huset. 

En gång för många år sedan ruckade jag på försiktighetsprincipen när en dörr hade lämnats öppen. Efter någon timmes liggande under en buske undrade jag vari tjusningen med utelivet bestod? Att jag numera håller mig inomhus har alltså ingenting alls med rädsla att göra! Utelivet är provat och icke godkänt, så enkelt är det.

Det finns tillfällen när försiktighetsprincipen aldrig får ruckas på. Jag jamar bara: Gustav. Honom måste jag alltid hålla koll på. 
Noga kontrollera att han inte ligger i sängen jag tänkt lägga mig i. 
Hålla ett öga bakåt när jag äter, för ibland, nej ofta, tränger han sig på för att norpa från min skål. Fast han har en full egen.  Av samma mat.
Alltid se till att ha säkerhetsmarginal vid möten. Bara utifall att. Man vet aldrig. Det gäller att vara beredd. På allt.



Nu hoppas jag, Gustav och våra människor att helgen ska bli en fin för er, med lika mycket mys som jag förväntar mig!




   

  

Mycket tacksam

Njaaaaaam...tror jag väntar litet

Jag är väldigt tacksam för detta, att jag har ett val. Är inte tvungen att vara ute, om jag inte vill. Och det ville jag inte idag. Efter en stunds okulär besiktning tog jag beslutet att stanna kvar inne i värmen. 

I natt, när det regnade och blåste, tänkte jag på alla stackars katter som måste vara ute i ovädret. Medan jag hade det varmt och gott i sängen hos matte.

Att kunna välja är verkligen inte självklart, fast det borde vara en rättighet. Jag är i alla fall mycket tacksam över att jag kunde vända på tassen idag, och välja bort regn och kyla.

Jag är ju här!

"Är Gustav ute?" undrade matte. Hon hade inte sett mig på

Jag är ju HÄR, matte!

hela dagen. Hade hon varit uppe i anständig tid på morgonen hade vi träffats. Nu hann jag med både en morgonrunda ute och komma in igen innan hon behagade kliva upp. 

Egentligen var det både rätt varmt och uppehåll, men det blåste litet för mycket i pälsen för min smak. Alltså valde jag innelivet idag. Tassade in i gästrummet och hittade igen min låda på sängen där. Den har fått stå oanvänd ett bra tag. Så länge att matte inte ens kom på idén att leta efter mig där. Först när både hon och husse varit ute flera gånger utan att jag kommit, började de leta på allvar. Och hur svårt var det att hitta mig? Jag låg ju här hela tiden!!!

Och då kom matte...

Jo, det VAR så, på hedersjam!

Det var så här: Jag hörde ett skumt ljud inifrån lådan, och det måste jag förstås kolla upp närmare? Smög försiktigt fram, och satte mig att vakta. Ut från lådan kom då en helt främmande katt! Jag lovar! Självklart trängde jag in den mot dörren, och barrikaderade alla flyktvägar med min kropp. Då kom matte och förstörde alltihop! Katten såg sin chans, och smet förbi mig, med ilskna jam. Jag tänkte springa efter, men då öppnade matte ytterdörren, och jag ändrade mig. Jakt utomhus är faktiskt roligare. 

 

Fräääs!!!

Tyvärr har inte alla haft det som jag

I min värld har allt varit lugnt och stilla i helgen. Alla som jag har träffat har varit snälla. Jag har inte behövt vara

rädd för något. Inget oväntat har hänt när jag varit ute på kontroller. Inte har jag behövt fly heller, inte från någon. Jag har kunnat känna mig helt säker, både ute och inne. Precis som det ska vara.

Tyvärr har inte alla haft det så.

Färgen är alltid rätt!

Färgen föds man med, den är inget att vara mallig över. Stolt över sig själv, det kan man vara om man är en juste typ som beter sig hyfsat, och hjälper till när man kan. Men färgen man har fötts med, den är varken bättre eller sämre än någon annans. Så tycker jag.

Med det vill jag önska att solen tittar fram igenom molnen och värmer er litet denna novemberhelg.


 

Det tänker jag på idag

Känner att jag ska ta det litet lugnt och stillsamt idag. Tänka på hur tacksam jag ska vara för varje dag jag får fortsätta tassa omkring här, tillsammans med en matte och husse som älskar mig och vill mitt bästa. Tacksam för att jag mår bra, fast jag är mer än sexton år gammal. 

Igår fick jag en påminnelse om hur fort allt kan bli annorlunda. Hur viktigt det är att värdesätta varenda dag vi har tillsammans.

Det tänker jag på idag.

Sippo, min äldste vän...

Ingen har varit min vän så länge som Sippo. Och han är fortfarande det, även om han nu springer omkring på andra sidan Regnbågsbron. Hans husse har fattat det oerhört svåra beslutet att i kväll låta Sippo få slippa allt ont. Det är den största och mest osjälviska gåvan en människa kan ge sin älskade katt när ingen hjälp finns, att fortsätta ett värdigt kattliv.

Nu behöver husse stöd och hjälp. Vi vet hur oändligt mycket Sippo betydde för honom. Ikväll gråter vi alla med honom.
Gustav med matte

Inte så dumt ändå

Jahajam, vad ska jag göra nu, då?

Husse och jag hade ett långt och givande arbetspass på kontoret igår eftermiddag. Jag var helt inställd på ett fortsatt samarbete, när husse bara gav sig iväg? Ut, dessutom! Jag var inte alls inställd på utevistelse just då, och vägrade följa med. Inte i det här ruskvädret! Husse försökte locka mig, men jag visste väl vad jag ville, och att följa sin egen vilja är A och O för en katt, eller hur? 

Så jag satte mig ner på mattan och funderade över min situation. Efter moget övervägande bestämde jag mig för att meditera en stund. Med husse ute, var hans säng ett självklart val för denna aktivitet. Rullade med välbehag ihop mig där. Vid närmare eftertanke var det rätt okej att få en paus ändå.

Uppdatering: Min kompis Sippo är väldigt dålig, extra tasshållning behövs för honom och hans husse!


 

Vilken turhelg!

Det har hänt mig något rätt dramatiskt den här helgen. Jag har blivit jagad av en hund.

Hade just avslutat ett vaktpass vid restaurang Pipiga Pilfinken, som för övrigt börjar få full verksamhet nu, och hade förflyttat mig till utfarten från min tomt. Satt där och spanade neråt gatan, när jag såg en hund, litet större än jag själv, komma rusande i full fart från andra hållet. Utan kopplad människa! 

Alla varningsklockorna slog på, och jag förberedde direkt flyktvägen. Vände genast på tassarna, och tog sikte på trappan in till huset. Strax därpå kom den rackaren jagande efter mig -in på min tomt!- men då kom lyckligtvis matte till min undsättning. Hon kom precis ut från växthuset, och sade på skarpen åt hunden att försvinna. Samtidigt kom hundens människa på gatan, och ropade "kom hit" högt och argt. Jag pustade ut en stund på farstubron, men sen kände jag för en stund vila, inne i säkerhet.

Dessutom hade jag kunnat blåsa bort morgonen därpå. Åtminstone om jag fått tassa ut som jag ville, vid fyra-tiden. Nu blev jag varken hundmat eller bortblåst. Vilken tur!

De tio bästa

Det här var de tio bästa jamen jag kom på efter långt funderande. Kanske instämmer du i några, men byter ut andra? Hur som helst önskar jag att du får en helg med så många bra jam som möjligt!

Sånt där väder

Idag har det varit SÅNT DÄR väder. Har legat i min koja hela eftermiddagen.

Men nu tror jag att jag ska tassa in och få mig litet i magen?

Puff flyr förskräckt bakom byrån, men vem bryr sig?

Jahajam, hur blir det med käket, matte?

Litet mättare provade jag sedan andra dörren. Utan att tänka mig för, tassade jag ut. Stort misstag! Men det rättades snabbt till, när matte öppnade efter en liten stund. Ikväll får jag nog begagna lådan, även om det bär mig emot. Det brukar bli konsekvensen av SÅNT DÄR väder.