Komsi, komsi...

Den där okända katten har tagit sig in här igen! Men jag ligger här och lurpassar. Nu ska jag allt ta den!

Hjälp!

Är man säker här, tro???

Men kom ner då...jag är inte ALLS farlig!

Komsi, komsi

Komsi, komsi lilla ödla...

Jag har små ödlor som kilar omkring litet varstans. De vet verkligen hur de ska väcka leklusten hos mig! Ibland står de alldeles stilla en lång stund. Precis så länge att jag hinner iaktta dem noga, medan jag funderar på nästa drag. Oftast att jag petar till den med tassen. Då blir det fart på den! Och det är det som är så kul! 

Ingen kan utmana min jaktskicklighet som en ödla! Är man inte snabb nog hinner den försvinna någonstans, helt spårlöst. Men de gånger jag vunnit, kan jag känna mig riktigt stolt en stund. Synd bara, att man inte kan fira segern med en god måltid. Nåt segare får man leta efter.