Tur på flera sätt

Jag har avnjutit en riktigt lugn och skön helg. Till och med den skällande hunden på granngården har hållit sig borta. Alltså har jag haft litet större ytor att bevaka. Bakom Restaurang Pipiga Pilfinken, som har begränsad verksamhet så här års, har jag gjort en grop under staketet in till hundgrannen. Gropen är precis lagom stor så att jag tar mig igenom, men lyckligtvis har skällisen aldrig försökt utnyttja den. Om han vore litet framåt skulle han lätt kunna göra den stor nog med sina tassar. Tur han inte är den företagsamma typen!

Det är förmiddagarna jag ägnat åt allmän inspektion av de delar av mitt Område som varit åtkomliga. Då har mina människor fått klara sig själva. Men efter lunch har jag tittat till dem litet då och då. När de kommit ut, förstås. Inne har jag ju inte velat vara i det härliga vädret. Har följt med dem till trappan när de gått in, men artigt tackat nej till inbjudan att följa med. 

Fast igår tassade jag in tidigare än vanligt. Kände i magen att det var middagsdags. Och, gissa vad, vi fick en tvårätters meny! Först vitfisk, och sedan blötmat! Efter det var jag rätt nöjd med att vara inne, även om kvällen blev aningen längre än vanligt.

Tack och lov

Människorna, de bara krånglar till det. När någon säger att si är rätt, säger andra att nä minsann, det är ju så som är det enda möjliga! Till och med att några bestämmer att alla måste tro att så är rätt?

Tack och lov kan jag tro att ugglan Ella vakar över mig från talltoppen. Eller, för den delen, att hon inte alls finns där. Inte minsta katt har några synpunkter på det! Synd att så många människor saknar den friheten.

Den här sista helgen i augusti kanske inte blir lika somrig som de andra varit den här månaden, men jag hoppas ni får njuta och koppla av ändå!







 

Inget att välja på

Håhåjajam, det får bli nödprovianten igen

Undrar just hur många bilder ni sett mig äta på? Ett ansenligt antal. Beror förstås på att just mat är ett så viktigt ämne, och ständigt föremål för meningsskiljaktigheter, åtminstone i min familj. 

Otaliga är de gånger jag kommit in på dagtid och förväntat mig blötmat. Utan klocka är det inte så lätt att hålla rätt på middagstider. Frukosten är enkel, den serveras ju snart efter att jag vaknat. Men kvällsmålet, det skulle jag helst inta både eftermiddag och kväll. "Nä, du får vänta, Gustav", säger matte, men jag hoppas ändå i det längsta. Ibland har jag fått förstärkning av Puff, men inte har det hjälpt! Till slut måste jag förstås inse den bistra sanningen. Klockan är inte middag ännu. Då flyttar jag mig till nödprovianten. Hittills har jag lyckligtvis överlevt på den tills klockan slagit kvällsmål.  Tur det.

Förnyelsetankar

Nu är det nät framför dörren till växthuset igen. Det har det

Men hallåjam, vad gör du där inne, matte?

varit en ganska lång tid. Och jag bryr mig inte ett dugg! Den här sommaren har jag brutit med gamla vanor. Som att besöka mitt växthus. Har knappt varit där på flera månader, annat än för någon hastig tillsyn. Och inte förrän senaste veckan har börjat använda min grop under hasselbusken igen! Nä, den här sommaren har jag gått in för förnyelse. Varit mer oförutsägbar. 

Man behöver ju inte tassa på i gamla klospår bara för att man uppnått mogen ålder, eller hur?

Vad gör väl det?

När man kommer ut på morgonen

och hittar det så här,

ingen bra start på dagen

det är.

Men, jag är ju katt,

och finner mig i det mesta

Gör alltid av situationen

det allra, allra bästa.

Nu blir jag litet blöt

om rumpa och tassar

men vad gör väl det

när solen snart igen säkert gassar!?

Inga problem

När det har varit så ljuvligt, som det varit nu en tid, beger jag mig iväg på morgonen, och sedan kommer jag inte hem igen förrän till kvällen. Mina människor undrar var jag håller hus hela dagen? Men jag jamar varken fågel, fisk eller mitt emellan. Inte ens när det bränns röjer jag min position. 

Alltså har jag varit tämligen osynlig den här helgen. Men idag blev jag nödgad att ändra rutinerna. Regn i pälsen gör det enkelt att ge upp principer. Förresten var det inte bara regn jag hade i pälsen när jag kom in, en loppa passade också på. Efter litet besvär förpassades den till lopphimlen, medan jag lugnt satt och väntade på att bli färdigkammad. Efter en lång sommar har jag lärt mig att detta är något som bara måste accepteras, kamning alltså. Och eftersom jag är en ovanligt tålmodig och lugn katt är det faktiskt inga problem.



 

Funderingar

Hoppas ni får gott om tid att ligga i solen och fundera den här helgen! Önskar er alla en sköööön helg!

Så bara måste jag...

Ja, jag kommer, matte...

...ta det lugnt, jag ska bara

kolla läget där borta först

 göra en liten markering här

och så bara måste jag

se litet närmare på den här sidan

och markera det här hörnet också

Men nu kommer jag!

Så olika man kan tycka?

Nästan varje morgon när jag nyfiket sticker ut nosen utanför dörren får jag syn på den. Eller dem. Ibland är de två. Kaninerna.

Jag ser dem, men vem bryr sig???

Beträffande dessa varelser skiljer sig mattes och mina åsikter. Helt och hållet, kan man jama. Jag ser dem inte alls som inkräktare, nä, de får gärna dela tomt med mig. Fixar de dessutom mindre kopior, är de mer än välkomna. De där små är utomordentligt läck... söta, menar jag. 

Matte däremot, hon uppfattar kaninerna som inkräktare? När alla kaniner blev sjuka för många år sedan försvann näten i min trädgård. De fanns tidigare överallt. Runt rabatter, träd och buskar. Att de är borta har ökat tillgängligheten till vissa sovplatser. Men, om man jämför inkräktare och inkräktare? Riktiga såna, som den som störde mig i måndags. Jag avstår lätt de där sovplatserna, bara jag slipper följa efter vissa uppstudsiga katter högt upp i träden.

Tror inte att matte och jag kommer enas i den här frågan. 

I högsta laget

Som jag skrev igår, har sommaren varit utan problem. Ända till den otrevliga gårdagen. Ja, ni ser ju själva?

Inte nog med att det kommer någon och försöker lägga beslag på Mitt Område, utan inkräktaren tvingar mig dessutom till att klättra högt, högt upp i tallen, högre än jag någonsin varit! För givetvis fanns inget alternativ, vederbörande bara måste åthutas och upplysas om vems marker detta är!

Jag hade precis påbörjat detta upplysningsarbete när jag hörde husse ropa där nere. Väldigt olämpligt att störa mig just då tyckte jag, och tog ingen notis om honom. Då började det helt plötsligt regna på oss! Ösregna! Dessutom förföljde det oss, regnet! Inkräktaren och jag fattade snabbt ett gemensamt beslut att fortsätta undervisningen längre ner. Åtminstone var det min intention.

  

Men inkräktaren, som var en ungkatt, bara smet förbi mig helt fräckt, och sprang fort iväg bort över stranden. Med mina sexton år på nacken måste jag ju tänka mig för litet var jag satte klorna. Fast när jag väl var nere skyndade jag mig iväg efter den andra katten, övertygad om att den behövde kompletteringsundervisning.

Tyvärr visade den inget intresse för ytterligare upplysningar om lagar och regler här, utan var spårlöst försvunnen? Nåjam, huvudsaken den uppfattat budskapet, så jag slipper ta mig upp i tallen igen. Eller, om sanningen ska fram, att ta mig nerför den. Sånt ska man slippa när man är en mogen katt, även om man är i osedvanligt god form!

 

Kan det bli bättre?

Hej, hoppas ni mår bra?! Det gör jag! Riktigt bra, dessutom. Tassar ut tidigt på morgonen, och kommer inte in förrän till kvällsmaten. Förutom en sväng in på morgonen för en stadig frukost. Jag tror faktiskt detta varit den bästa sommaren på länge? Knappt någon dag jag inte kunnat vara ute alls, och med några undantag har min päls haft lagom tjocklek för att kunna njuta i solen.

I början av sommaren var matte en aningen irriterande idog med att kamma mig, men hon har bättrat sig betydligt. Numera är det bara kvällskamning som gäller, och det tycker jag är riktigt skönt. De otrevliga fästingarna har visst flyttat? Åtminstone har ingen funnits på mig på väldigt länge.

Som ni förstår, har den här sommaren varit så gott som problemfri. Ända till idag. Om det ska jag berätta i morgon.