Eldkväll

Den här kvällen gillar jag inte riktigt. Visst, det finns positiva inslag också. Några av mina bästa gäster kommer. Det dumma är, att när vi ätit tillsammans och haft det riktigt gemytligt rymmer de! Allihopa! Det värsta är att de försvinner bort, utanför Mitt Område! Så obehagligt det är att se dem försvinna till osäkert land, där massor av hundar härskar. För min del är det alltså totalt omöjligt att göra dem sällskap. Alla mina varningsrop brukar klinga ohörda. Och jag tar i så de kan sannerligen inte vara ovetande om farorna som hotar där borta? 

Jag tvår mina tassar, kan inte göra mer. Att ge sig iväg till den där elden, som tvunget ska tändas, är tydligen viktigare än att hålla sig hemma i säkerhet? Får trösta mig med att de hittills kommit hem oskadda varje år. Jag kommer vänta på att de ska komma tillbaka, sittande hemma på trappan. Sedan kan vi gå in och ta oss en godisbit, eller två. Då är allt som det ska igen.

I morgon ska vi bara ta det lugnt, allihopa. Trodde ni på det? Jag ska givetvis jobba som vanligt, det är ju högsäsong. Men min matte/sekreterare har fått tagit ledigt. Hon behöver väl vila ut efter alla strapatser i kväll?   

Fullt upp

Nog blev det vår den här helgen, precis som jag trodde och hoppades! Vilka härliga dagar jag har haft! Som extra bonus har dessutom husse varit hemma hos mig. Varenda natt i tre veckor har jag varmhållit hans säng. Nu fick jag själv njuta av att bli värmd vid hans fötter. Som tack har jag inte krävt dörröppning ut förrän jag sett honom vakna och kliva upp. Jag är tacksam att han är väldigt morgonpigg (med människomått mätt, alltså). Sömntutan till matte hade jag aldrig orkat vänta på.

Matte har dock en annan god egenskap, nämligen att hon är mycket ute i trädgården. Det gillar jag! Har mycket stort tålamod när det gäller att bistå henne med tyst uppmuntran. Hela eftermiddagen igår tillbringade jag i hennes omedelbara närhet utförande denna syssla.

Jag bedriver telekattisk uppmuntran

När hon till slut gick in, fick jag äntligen lägga mig under hasselbusken och koppla av. Där låg jag kvar långt efter att solen försvunnit därifrån, och det var sen kväll. Utvilad och alert kunde jag påbörja mitt tillsynsarbete i skymningen.

Nu är den här!

Nu är det sista helgen i april. Då är det vår! Antingen mycket, som här nere i Skåne där jag bor, eller mindre, för katter långt uppe i norra landet.

Var du än bor, hoppas jag att du kommer kunna njuta av en riktigt härlig helg, gärna med många vårtecken! Som flugor, spindlar och andra mysiga små jaktbyten. Brukar ju finnas både inne och ute. Även alla innekatter vill förstås ha fördel av att våren kommit! Vi tassas igen på måndag!

Då är det skönt...

Jag sitter och njuter i kvällssolen. Tänk att kunna skriva så igen! Förut har man ju nästan frusit tassarna av sig när det börjat kvällas. 

Som arbetande vakt med ständig kvällsjour, har vädret betydelse. Det är lättare att jobba mer effektivt ljumma kvällar utan nederbörd! Och just effektivitet är något som behövs just nu, när Mitt Område är hemvist för diverse föremål som ska elimineras. 

Då är det skönt att kunna sitta på farstubron en stund och njuta, innan kvällens arbete tar sin början.    

Inte så dumt

Att vara jag e' inte så dumt ändå

när jag tänker efter har jag de' bra

Mat i skålen brukar jag få

och rätt mycket gos blir det var da'

Kärlek och mat, dessa saker två

viktigast av vad man behöver ha

Jag får beröm

Jag har ju rätt ofta berättat om min favoritgranne. Han, som vid många tillfällen försett mig med leverkorv och annat godis. Nu måste jag tillstå, att jag faktiskt har flera som gynnar mig på detta angenäma sätt. Det är en av grannarna på andra sidan vägen. Tyvärr har de inte vett att bo här hela tiden, men de brukar ofta komma på helgerna. Så fort jag hör deras bil komma, springer jag dit och hälsar dem välkomna.

I det huset finns både en matte och en husse. I söndags kom hussen ut och pratade med min matte. Om mig! Han talade om hur glada de var över mina välkomnanden, och så skvallrade han om vad de brukade bjuda mig på. Det hade han ju kunnat utelämna, tycker jag. Men han ville berätta hur förvånad han var att jag alltid bara tog en bit av delikatesserna, och tackade nej till påtåren? Han ville också tala om hur mycket de uppskattade mina besök, och att de, om jag någon gång missat deras ankomst, genast undrade var jag höll hus?

Det är verkligen en stor förmån att ha sådana grannar! Och vet ni vad han avslutade samtalet med? Att han aldrig träffat en så klok katt förut! Det var väl ändå att ta i? Men trevligt att höra ändå.

Premiär

Det här har varit en stor invigningshelg. Eller, rättare jamat, jag har haft nyinvigning. Det är min härliga plats under hasselbusken som nu åter är i bruk! Efter att jag legat där i nästan två dagar, givetvis med avbrott för diverse tillsyn, tänkte matte ta en bild som visade hur härligt jag hade det. Men ni vet hur det är, så fort hon öppnar dörren skyndar jag mig till henne. 

Jag kommer, matte!!!

Förresten hade jag vilat färdigt. Dessutom kurrade det litet i magen. Hon får hitta något bättre tillfälle att föreviga mig i min hasselbusksgrop.

Idag har solen gett sig iväg nån annanstans, så det har inte blivit någon gropvila. Men fast det till och med kommit litet blött, har jag inte velat vara inne. Det har jag med kraft berättat för matte vid de tillfällen jag varit inne för att tanka energi. Hon har verkat litet förvånad över mina brösttoner, men min erfarenhet har lärt mig, att de är riktigt effektiva. Vill man ha något utfört, gäller det att vara bestämd.

Eller, gör det?

Önskar er alla en riktigt solig vårhelg!!!

Fars - fast tvärtom

Att få mat i det här huset börjar bli rena farsen. Fast inte ett dugg rolig sådan.

Den enda pålitliga tidpunkten att få i sig litet, är vid frukosten. Då är allt som vanligt. Åtminstone för mig. En portion smaskig blötmat för riktigt mogna katter. Men sen...

Förut har det alltid stått några skålar framme med torrisar. De är borta? I stället smusslas det med mat hit och dit. Piff och Puff stängs in i vardagsrummet, och jag får äta ensam i köket. Eller så får jag vara på andra sidan dörren tillsammans med någon av dem. Det är frustrerande att höra ljudet av någon som smaskar i sig mat i köket, kan jag meddela.

Allra mest noga är det visst att ingen slickar i sig av Piffs mat, för hon har något på som ska göra bajset lösare. Och det är något Puff definitivt inte ska ha. Och jag är nöjd med mitt bajs precis som det är. 

Nu får jag alltså lida för att varken Piff eller Puff ska äta så mycket av torrisarna. Inte för att de är någon smakupplevelse, precis, men det har ändå känts hemtrevligt att alltid kunnat ta sig en bit när andan fallit på. Tur jag har mina egna uteserveringar i alla fall.

Kan jag?

Ett ögonblicks avkoppling...

...innan ännu en hund måste hållas under uppsikt.

Denna gång visserligen fastsatt med en människa, men man kan aldrig vara nog försiktig. Jag bor ju så perfekt, men nog skulle jag önska att det inte vore en allmän genomfartsled för hundar precis utanför min tomt. 

Jag kanske skulle kunna ta ut en trängselskatt?

På gränsen

Åh, matte, jag känner mig alldeles matt...jag tror faktiskt jag håller på att SVÄLTA IHJÄL!!

Där i skåpet finns räddningen. Om det inte redan är försent?

Ibland har hon faktiskt hjärta!

Och vet ni vad!? Idag har vippstjärten kommit hit!

ID-problem

Undrar just hur det är hos er? Här är det i alla fall sommar! Det måste det väl heta när det är nitton varma grader? Börjar nog bli dags att planera för säsongens första utenatt snart? Men då vill det till att jag inte går på något av mattes alla tjuvknep för att få in mig.

Jag har haft vissa identifikationsproblem den här helgen. Brukar ju kunna höra på långt håll när matte kommer med bilen, och därmed kunna tassa henne till mötes. Men den här helgen, ja, faktiskt ända sedan i torsdags, har jag stött på problem. När matte var på bilsjukhuset i torsdags för att de skulle byta däcken, upptäckte något farligt under nosen, och sa att matte inte fick köra hem. Alltså blev bilen inlagd, och hon fick låna en annan bil. Den lät inte alls som den skulle. Påföljden blev förstås uteblivet välkomnande. 

Nu har matte hämtat vår riktiga bil. Den varken såg ut eller luktade riktigt som vanligt, och all min kattefiering var som bortspolad. Men det var snabbt ordnat! Så nu är ordningen återställd på alla sätt.  

Utbildningsdag i Jamhult

UTBILDNINGSDAG  I JAMHULT

Ett stort antal intresserade katter hade anmält sig till utbildningsdagen i Jamhult. Temat var "Människor- svårbegripliga, men inte obegripliga." En senare fördjupningskurs kommer spinna vidare på temat, där också uppfostringsdelen av människorna kommer behandlas ingående.

Efter gemensam lunch med kokt vitfisk, gräddsås och räkor, avslutades dagen med en timmes öppet jameri. Alla kunde då ventilera sina speciella problem, vilket verkade mycket uppskattat. Samtliga deltagare tecknade sig därefter för att deltaga även vid nästa kursdag.

Med detta reportage önskas ni alla en skön helg, som visst äntligen ska innebära både sol och värme!   

Vardagsrumsdramatik

Det skedde något aningen besvärande här förra veckan. Genant och pinsamt. Tyckte åtminstone matte att det var. För oss katter.

Jag låg nöjd och avslappnad i soffan. Matte satt i min fåtölj och tittade på teven. Puff sov i sin igloo. Allt andades fri och ro. In på scenen trädde Piff, från altanen. Men det var något märkligt med henne? Hon hoppade omkring på ett sätt hon aldrig brukar? Då såg matte. En liten mus sprang för livet, in bakom vedbunken.  Piff hade hämtat sig en leksak där ute.

Matte drog fram bunken. Musen rusade iväg, mot teven. Det är nu "pinsamheten" tar sin början. Jag kände inte alls för att avbryta vilan för att jaga en ynkligt liten musunge. Matte hämtade mig och satte ner mig framför teven, i avsikt att jag i kraft av min erfarenhet snabbt skulle...ja, ni förstår? 

Det var bara det att jag inte var på humör för jakt just då. Jag satt kvar där en stund för syns skull. För att visa min goda vilja plockade jag upp en tygmus som låg framför mig, men återvände sedan till min sköna soffa. Piff och Puff fjantade omkring, och nosade överallt, men också de tröttnade till slut. Tre katter och en mus i ett och samma rum. Det finns visst nån slags lek "Vad ska bort?", men vi hade lust att leka den. Inte alls.

Sent på kvällen stängde matte in mig och Piff i den delen av huset. Vad som sedan hände är vår hemlighet. Huvudsaken är väl att inte minsta lilla mus synts till sedan dess? 
 

Arbetsplatsbesök

Vedboden ingår i mitt arbetsområde

Fann inget misstänkt på vedkorgen, men säkrade den i alla fall. Man vet aldrig...

Att kunna få en god överblick underlättar arbetet

Jag skulle allt gärna vilja ta mig upp dit

VÄLDIGT gärna!

Fast vid närmare eftertanke...jag kollar den här sidan i stället. (Vem jamade "törs inte?" Pffft!)

Förresten, vad gör vi här inne, matte? Se vad solen skiner där ute!!!

Och vet ni vad? Idag såg vi en nässelfjäril sätta sig i gräset! Då är det väl vår???

Hoppa på? Jag??

Nu ska jag berätta om nåt som hände förra veckan. Matte var ute och städade i rabatterna, och jag höll mig förstås i närheten. 

Självklart var det jag som upptäckte honom först. Ingen katt kan tassa förbi Mitt Område obemärkt. Det var Negus/Pedram som var ute och rastade sin husse. Hussen och min matte började prata. Matte uttryckte de mest illvilliga tankar om mig, nämligen en oro att jag skulle hoppa på Negus och göra illa honom??! Förstår inte alls hur hon kunde trodde det? Klart jag gör skillnad på Inkräktare och katter som luftar människor!!

Naturligtvis visade jag dock ett artigt intresse för Negus, och vi utbytte diverse jam i all vänskaplighet. Men när det var färdigjamat oss emellan, lämnade jag dem. Allt kändes klart, det fanns inget mer att tillägga. Jag drog i stället iväg för att inspektera granntomterna söderut.

Och matte fick allt ta sig en funderare på sin märkliga uppfattning om mina egenskaper. 

Tji fick den!

Så har det gått en helg igen. Redan i förra veckan for husse iväg, för att vara borta hela tre veckor. Utan minsta samråd med mig fattar han såna tokiga beslut? För att få litet hussekänsla sover jag i hans säng varje natt, fast det är ensamt vill jag lova. 

Men det är sol ute! Det är i alla fall något att glädjas åt! Jag tror att nästan alla jag känner där ute också haft det soligt och fint? För min del har det betytt att tassa ut på morgonen, och in igen först på kvällen. Tänk att denna tid äntligen är här! 

En enda sak ska jag dock klaga på, nämligen alla dessa skällisar som rusar omkring utan att ha kopplat sina människor. Igår var det dags igen för mig att fly med det långa benet före. Vår lilla grind mot stranden hade blåst upp, och det tolkades tydligen som en invit för kattjakt? Hundens matte var dessutom så långt bort att hon inte märkte någonting! Nu har jag ju skaffat mig en viss rutin på att hantera såna här attacker genom åren, så det blev ingen kattstek den här gången heller. Hoppas det aldrig någonsin blir det.

   

Men en dag...

Och nu önskar jag er alla en riktigt solig, varm och skön helg!

Portad

Kom och lägg dig du också, matte!

Sen ska du bara rulla runt...

...och tillbaka igen. Det är JÄTTESKÖNT!

Vill du inte? Tråkmåns där...

Vi tassar väl in, då?

Dörren STÄNGD?

Vad måste göras, sa du???

Det är sånt jag kan tänka på

Här har jag, som ni ser, intagit "Klassisk Kattställning Nummer 1". Hur ofta avbildas vi inte så här, sittande, med svansen rullad runt framtassarna? Det är ett bra sätt att sitta på när man känner sig lugn och tillfreds, samtidigt som man inte vill förlora uppmärksamheten på omgivningen.

Det finns många som tycker att vi ser visa och outgrundliga ut när vi sitter så här. Visst, så är det också. Så många, många, många generationers lärdomar ligger nedärvda i oss. Vår känsliga intuition är känd, och utvecklas hela tiden. Det sistnämnda kan skrämma en del människor, har jag hört? De kan tycka att det är nästan kusligt hur vi känner på oss saker. Men vi är bara ytterst skickliga iakttagare och dessutom mästare i att läsa av människors kroppsspråk!

Det är sånt jag kan tänka på, när jag sitter på stolen med svansen på tassarna.

Och så fortsätter jag förstås att hårt hålla tassarna för att Viskas husse ska få tillbaka sin lilla katt. 

 

Det skulle jag ha berättat om, men...

Egentligen skulle jag ha berättat mycket om vilken härlig helg jag har haft i solen, men sedan jag fått veta att lilla Viska har rymt och inte hittats ännu, har mina tankar förstås gått mycket till henne och hennes familj; Husse, Sippo och Tindra.  

Om jag vandrade iväg här skulle jag inte ha några problem att hitta hem, för jag är ju hemma och känner området. Viska har bott bara en kort tid hos sin familj, så hon fattar förstås inte riktigt var hemma är ännu? Att hon dessutom haft en tuff uppväxt, med dåliga erfarenheter av människor, underlättar inte precis hennes vilja att ge sig till känna.

Vi tänker mycket på Viskas husse, som verkligen bryr sig om sina katter, och förstår att han har det jamarjobbigt just nu. Här håller vi alla både tassar och tummar hårt, hårt för att Viska ha hittas snart, snart!