Längtar

Jag längtar och längtar

Helt ärligt tycker jag att livet är tämligen trist nu. Vad ska man hitta på så här års? Idag var det åtminstone inte lika fasansfullt kallt längre, så jag var ute och lyckades hitta litet gott gräs. Men eftersom min päls inte värmer särskilt bra längre, måste jag rätt snart tassa in igen. Det är det som är så tråkigt. Som jag saknar att kunna ligga ute och spana! Jag berättar ofta för mina människor att jag inte är nöjd med utvecklingen, men inte händer det något?

Nåjam, jag ska inte bara klaga. Häromdagen lyckades jag överjama husse att han skulle dela med sig av sin underbart doftande fisk. Det gäller att sitta nog länge och titta bedjande när han äter. Rätt effektivt har jag märkt. Men det är skrämmande vilken liten del jag brukar få. Slickar noga på golvet, så han ser att jag gärna tackar ja till litet till. Tyvärr brukar det aldrig hända.  Men bättre att vara i himmelriket en kort stund, än inte alls!

Nu önskar jag alla en skön och avkopplande helg, denna första i julmånaden!
 
 

Lisa: Prioriterar annat

Ni ska inte tro att det är bara Gustav som tycker det här skåpet är extra intressant! Jag känner också doften av något märkligt där inne, men ännu har jag inte tagit mig längst in i det avlägsna, mörka hörnet. Det är ett konstigt skåp. Fortsätter långt, långt bortom dörrarna? 

Gustav är duktig som tagit sig över alla bunkar som står i vägen. Så angelägen är inte jag. Matte får allt bana väg för mig om jag ska göra annat än besiktningar av dörr-området. Man kan jama att min uppfostringspedagogik är betydligt mera strikt och tydlig än Gustavs. 

Så innan jag får hyfs på matte (det kommer Gustav nog aldrig få, så mesig som han är), överlåter jag den inre skåpbesiktningen till honom. Jag prioriterar annat, som till exempel att uppfostra människorna att sitta/ligga stilla tills jag finner det dags att resa på mig. Mycket viktigare!


 

Lisa: Fotograferas? Nej tack!

Jag är inte så förtjust i att bli fotograferad. En gång tassade jag till mobilen så den for iväg. Det var när jag bodde på hotellet. Hon som hållit i den bara skrattade? Men hon tolkade det alldeles rätt, jag vill inte fotograferas. Särskilt inte när jag, som här, har hoppat upp i mattes knä för en stunds kärleksfull samvaro. Det höll på att sluta med en tilltassning här också, innan matte tog sitt förnuft tillfånga.

Nu är det sista helgen i november. Nästa helg kommer det hända skojiga saker, vet jag. Äntligen kommer alla leksakerna tillbaka i fönster, på bord och litet varstans. Men de brukar aldrig placeras rätt, så det blir mycket att stå i då. Får vila upp mig ordentligt den här helgen.

Hoppas ni får en skön helg allihopa! 


 

Inte mig emot!

Min klöstunna har blivit flyttad, till sängkammaren. Det tycker jag är bra. Jag är nämligen nästan aldrig i vardagsrummet längre, där tunnan tidigare stod. Och varför är jag inte där? Stavas L-i-s-a. Världens jobbigaste katt, om ni frågar mig. Jag är så tacksam att vi får ha varsin del av huset! 

Dessutom har jag nog aldrig nyttjat tunnan så mycket som jag gör nu. Förut brukade jag ligga högst upp ibland. Nu ligger jag nästan alltid i översta kryp-in-et. Riktigt vilsamt. Kommer matte eller husse hoppar jag ner på pallen. Därifrån har jag perfekt överblick över matskålen, som givetvis behöver påfyllning. Antingen är den tom, eller med oätliga, torra bitar liggandes efter kanterna. Vill jag inte ha. Beordrar fram ren skål och mat från nyöppnad påse. Och det får jag. Det är väldigt underligt, men nu för tiden är människorna angelägna om att jag ska äta så mycket som möjligt?

Inte mig emot.


 

Än kan jag!

Än sitter takterna i!

Det var ett tag sen, men inte har jag slutat med kontrollerna av monsterskåpet! Ni som följt mig ett tag vet att det längst inne hörnet där döljer sig något? Detta något, som jag förgäves försökt upptäcka och oskadliggöra under alla år. Mitt uppdrag har inte underlättats av alla onödiga prylar som blockerar vägen. Ändå var det lättare förr att ta sig över skräpet, om jag jamar så. Med ålderns rätt tycker jag att översta hyllan där borde rensas. Litet stelare blir man ju med åren.

Nu har jag i alla fall utfört en inspektion, och det kändes riktigt bra. Och bra, det hoppas jag att helgen blir för oss alla!

Lisa: Totalt obegripligt!

Och hur tänkte ni här???

Det har kommit in en annan soffa i mitt rum. Föralldel helt okej att ligga och vila i, men tyvärr med ett fundamentalt fel. Ja, ni ser själva på bilden. HUR ska man kunna komma in under den för att ligga där och smyga?? Det var ju ett av mina allra bästa överraskningstrix, att ligga där och sätta klorna i den som passerade förbi! Jag fattar ingenting!

Om man skulle

Torsdag kväll, rätt sent

Hördu, matte...

...jag funderar på om jag skulle tassa ut en sväng?  

Till min förvåning öppnar matte dörren, jag tittar ut och tar mig en allvarlig funderare.

Nä, det här var väl inte riktigt vad jag hoppats på? Kändes inte det minsta skönt. Typiskt, när dörren för en gångs skull öppnats så här dags!
Jag vänder mig om, tassar in i sängkammaren och lägger mig i husses säng.

"Det var bättre förr", kan människorna säga ibland. Det var inte alls länge sen det var bättre, tycker jag! Jag minns väldigt väl hur härligt det var att kunna tassa ut nästan när som helst utan betänkligheter. Nåjam, jag har ju i alla fall alternativet hussesängen, så jag ska väl inte klaga? Bara litet...

Hoppas ni får en trevlig helg!


 
    

Lisa: Hur pinsamt?

Dagen efter jag kom hem från hotellet skickade någon godis/leksaker till mig!  Husse inbillade sig att de var till honom, men jag vet vad jag vet. Det bara skrek "Lisa" om buketten! Men av någon anledning flyttades den runt, och ställdes på de mest oåtkomliga ställen? Det var inte snällt gjort!

Nåt annat som definitivt var direkt elakt gjort inträffade igår kväll. Jag hade den stora lyckan att fånga en fjäderkotlett ute på altanen, och skyndade mig in med den för närmare beskådande och hantering.  Att man aldrig lär  sig?! Genast fick jag matte efter mig, och sedan anslöt också husse. Jag morrade givetvis att detta var mitt byte, och försökte undkomma deras försök att knycka det bäst jag kunde. Tyvärr lyckades jag inte, den här gången heller. Husse tillgrep min skatt. Så snöpligt! Nu har jag hittills fångat en mus och tre fjäderkotletter på altanen. Hur många har jag fått behålla? Just det, NOLL!

Jag bara jamar, hur pinsamt är inte det? För dem, alltså!

Än är det inte slut

Nu är det november, men än är det inte för sent att inta eftermiddagsvilan under hasselbusken! Fast riktigt koppla av kan jag inte. Måste hålla ett öga på ytterdörren också, för min mage är tom för jämnan. Så om matte vill ha en bild på mig här, måste den tas genom köksfönstret. Jag bara inte kan ligga kvar om jag får syn på henne!

Förresten är det bara henne jag kan få syn på nu, för igår morse gav sig husse iväg igen. Är därmed litet orolig för servicen, ingen kan sköta den som husse, tror jag? Har redan märkt att den inte är lika effektiv som jag tycker jag har rätt att begära. Hur många dagar är det till på tisdag? Kan det vara mer än en evighet?

Den här helgen vill somliga skrämmas. Jag förstår inte riktigt vitsen med det? Vore bättre med en snäll-helg när ingen skrämdes, tycker jag. För en stund sen följde jag med matte till det hörn i trädgården där mina kompisar Piff och Puff finns nere i jorden. Där satte vi ett ljus. Och så tänkte vi på dem och många andra som vi inte kan se längre. 

Det verkar som jag ska få hyfsat varmt och en del sol den här första helgen i november. Blir nog så jag kan tassa ut en del. Dessutom är gräddgrannarna här. Kanske kan be att få en slurk eller nån godbit? Trots avsaknad av husse kan det ändå bli en god helg. Och det önskar jag er detsamma!