En stor eld

Litet för läskigt för mig

Oj, oj, idag har matte varit alldeles hopplös. Hon har inte haft tid för mig ett endaste dugg, bara stått i köket och hållit på oväsentligheter. Hade inte husse varit här tror jag knappt jag blivit utsläppt ens en gång, så upptagen som hon ansett sig vara. Var riktigt irriterad på henne ett tag, när hon vägrade lyssna på mina bestämda jam om att mitt arbetspass faktiskt redan hade börjat där ute.

Nåjam, på eftermiddagen kom en massa tvåbeningar som jag känner. Tassade runt och hälsade på dem som en artig värdkatt, men eftersom de verkade klara sig rätt bra själva, tyckte jag att jag kunde fortsätta mitt påbörjade arbete utomhus.

När jag i princip avslutat jobbet och var på väg in igen, upptäckte jag hela gänget på väg ner till stranden. Naturligtvis måste jag kolla vart de skulle ta vägen. Vi hade bara tassat en liten bit när jag upptäckte en hel massa tvåbeningar och, dessvärre, en hel massa skällisar. Jag ropade varningar till matte och husse, men de struntade helt i mig.

Sedan hände något mycket märkligt. Det började brinna där på stranden. Helt plötsligt! En jättestor eld. Då fann jag för gott att tassa hemåt igen. Det finns ju gränser för mitt ansvar för mina människor, eller hur? Det här fick de klara upp på egen fot.  Men jag kan jama att jag blev glad när jag såg att de återvände hem välbehållna allihopa.

Önskar nu alla mina kompisar mycket sol i pälsen och en jätteskön helg, så tassas vi på måndag!

Konster - nej tack!

Absolut inget för mig!

Satt igår kväll och läste tillsammans med matte, i en tidning. Jag bara frågar: Brukar ni göra konster? 

Matte läste intresserat om hur man kan dressera katter. Bara det! Dressera är ett ord som jag anser är totalt oförenligt med ordet katt. Med tålamod skulle man kunna lära katter både det ena och andra, stod det. Jag tar tassen för pannan! Om nu händelsevis nån katt skulle gå med på att göra en "konst", är det förstås för att katten själv vill! Dresserad? *fnys*

Och det jamar jag bara. Aldrig vid min kattfot att jag någonsin kommer utföra den allra minsta lilla fåniga konst, även om matte försöker sjuhundrasextiofjorton dagar. Därmed jamat.

Mina mysgrottor

Nån som ser mig?

Jag har ett par, tre stycken speciella avkopplingsplatser i trädgården. Det är en väldig tur att min matte och husse inte är så klippsugna som min favoritgranne. Hos honom finns inte ett endaste ställe att göra i ordning en grop på. Bara en jättelik, kortklippt gräsmatta. Hos mig, däremot, finns det gott om högt gräs som jag kan göra mysiga grottor i. Idag på eftermiddagen tog jag mig en lång siesta under hasselbusken. När matte kom med blixtmaskinen blev jag förstås störd och gav upp vilstunden.

Tidigare på eftermiddagen låg jag på spaning under bilen, när jag helt plötsligt kom att tänka på något otäckt. Jag ropade så högt, att matte kom ut och undrade vad det var frågan om. Tyvärr uppstod kommunikationsproblem, eftersom hon inte behärskar jamspråket. Tassade i alla fall in en stund och lugnade ner mig. Skulle vara värdefullt om jag kunde få matte att deltaga i åtminstone nybörjarkursen i jamiska när den startar till hösten.

Har nu avslutat dagens arbete. Det är blött nedfall ute, har jag konstaterat vid ett flertal tillfällen. Har fått vända på tassen i dörren. Men det är rätt skönt att snusa med nosen mot mattes arm också.

Trädslukarmaskin

Har det hänt något idag? Inte mycket. Det enda ovanliga var en jättemonstermaskin som ställdes upp nära mitt hus. I maskinen åkte det in stora träd. Sedan blev det konstigt, för träden bara försvann, ett efter ett, medan det dånade hemskt i mina öron. I stället sprutades det ut nån slags mjöl i jättestora lådor. Det har inte alls varit särskilt trevligt här idag med andra jam. Piff har knappt velat gå ut alls.

Jag har ändå jobbat ute hela dagen, nästan utan avbrott. Det är verkligen härligt nu, när allt det vita är borta. Tänk vad mycket tid som slösades bort på bara degande då, när det var kallt. Nu kan man äntligen komma till sin fulla rätt, med trädrusningar och viltspaningar. Det är så här man ska ha det när man är katt.

Och inget tack får man

Kan ni tro, vi har haft sommar hos mig idag! Matte säger att det varit nästan 21 plusgrader, och det är jättevarmt kände jag i min päls. Det har blivit vilopauser i skuggan. Ett tag låg jag under mattes stol, när hon höll på och greja i jorden. Fast det var mest för att hålla henne sällskap, inte för att sova. Efter ett tag gav jag upp sällskapandet. Jag har inte tålamod med grävande. Däremot med viktiga göromål, som spaning till exempel.  

Igår var min lillhusse här och hälsade på igen. Han med nya bilen. Nu skulle han tvätta den och gnida in den med något. Höll mig noga på avstånd när han sprutade, för det sprutade jättehårt och ljudhögt. Sedan gnuggade och gnuggade han hela bilen runt om. När allt var färdigt tyckte jag att det var dags för en inspektion. Måste ju kolla om det verkligen var samma bil som jag inspekterade förra veckan. Det var det inte. På den hade jag ju satt en godkänd-stämpel. Nu var den borta! Den här bilen luktade helt annorlunda! Alltså måste jag göra en ny, grundlig genomgång. Efter uträttat arbete kunde jag till slut sätta mitt godkännande alldeles mitt fram.

Man kan tycka att min lillhusse skulle uppskatta och bli glad över att jag införlivat hans bil i mina domäner. Dessvärre förstod han inte min generositet alls. Inte ett enda dugg.

Min nya ledarstil

Och vem skulle tassa in först, jamade du??

Har nu på allvar påbörjat träningen i att stärka mitt självförtroende som arbetsledare. Situationen kommer ju bli helt ohållbar, om min assistent Piff, och min andra inneboende Puff, fortsätter nonchalera den ledande ställning jag har i mitt eget hus, och på mitt eget område.

Puff lägger jag inte ner så mycket krut på så här till en början. Låtsas mest att jag inte ser henne. Nä, det är Piff som måste förstå vad en assistenttjänst innebär för olika förpliktelser och förmåner. Ja, förmånerna insåg hon nog på direkten hon fick komma ut på egen tass. Det verkar som det alltid är lättare att ta till sig fördelarna, än att man faktiskt också har vissa skyldigheter.

Högst upp på min lista står förstås inrapporteringen av funna nyöppnade matställen av olika slag. Och självklart får dessa inte länsas av assistenten, utan samråd måste ske innan stora uttag görs.

Faktiskt är det så, att det verkar vara väldigt ont om nya restauranger i år. Åtminstone sådana som specialiserat sig på något större maträtter, som kanin till exempel. De verkar ha flyttat, varenda en. Men än har jag inte gett upp hoppet, rätt som det är blir det säkert premiär nånstans.

Ha nu en riktigt bra helg, alla kattkompisar. Hoppas verkligen att det inte ramlar ner mer vitt på er! Kanske kan ni utöva litet flugjakt och andra trevligheter?! Vi tassas på måndag!

Mat och svansar

Undrar just hur mycket tid som åtgår bara för matdiskussioner? Det verkar helt omöjligt att få till någon vettig överenskommelse på det området.

Idag, till exempel, kom jag in efter en snabbkoll där ute. Hittade bara den gamla vanliga trista maten i min skål. Hämtade matte för att få till stånd en rättelse. Hon misstolkade mig förstås, och öppnade ytterdörren. Jamade upprört till henne, jag ville väl inte ut?! Ställde mig demonstrativt framför matskålen för att åskådliggöra min vilja så pedagogiskt som möjligt. Bort med torrkulorna, fram med vitfisken!!!

Någon som tror att hon fattade? Jag insåg det hopplösa. Lika bra att tassa ut och se om någon restaurang öppnat.

Sedan måste jag fråga: Är min svans alldeles onormalt lång? Eller är min matte väldigt klumpig och ouppmärksam? Eftersom jag tycker att min svans är exakt lagom för min kropp, är svaret givet. Har alltså blivit svanstrampad på idag igen. Även om hon inte hann sätta ner hela sin elefanttyngd, så skrek jag till.

Det var nu som hade litet tur. Matte och jag befann oss på ena sidan om en stängd dörr. Och på vår sida fanns inga Piffar eller Puffar! Hörde dem stå och låta på andra sidan dörren. Med föregående attack i färskt minne fann både matte och jag det för gott att jag fick tassa ut igen. Synd att jag inte fick bevittna deras snopna miner när matte öppnade dörren!

Ingen pli än

Det har varit en bra dag...fått mycket gjort. Men titta, där borta kommer ju min assistent! Har låtit henne ta västra flanken idag, så nu förväntar jag mig en rapport, särskilt om det öppnat nån ny musbar där.

 

Men rör på tassarna då...vänster höger vänster höger!!

Men hallåjam, vart ska du ta vägen?? Rapporten, då?

Vaddå rapport? Tror du att du är nån slags chef, va? Du får väl hitta dina egna musgömmor, din lat-tass...

 Någon som vet om kattskolan i Jamlunda har kurser i aktivt ledarskap???

Tafatt-leken

Tugga tugga..jamrans vilken seging..tugga tugga

Jag provar att tugga på den här sidan...

Jag böjer mig ner litet och försöker ta den rakt framifrån

tugga  tugga

Jag ger upp...totalt oätlig

Nån annan kan få den

Jag hittade en spännande sak där ute. Den sprang jättefort. Men inte så fort som jag, naturligtvis. Vi lekte tafatt en liten stund. Det var nog mest jag som tafattade. Till slut tassfattade jag, och då ville den inte leka mer. Synd.

Vad som hände sedan ser ni här ovanför. Som mat betraktad totalt värdelös. Det blev bara en massa lönlöst tuggande. Matte säger att det var en ödla.  

Mitt betyg på ödlor: Leka tafatt 5. Mat: ig

Matte vann

Tjohopp, här kommer jag över staketet! Har precis varit över en sväng hos min favoritgranne. Brukar använda staketstolparna som mellanlandningsplats. Riktigt eleganta hopp, om jag får jama det själv!

Blev bjuden på en skiva leverkorv, och så skulle jag kammas, förstås...

Jag ser dig, matte, jag tassar så fort jag kan

Eller??? Det var ju inte så dumt med leverkorven. Undrar om det finns mer?

Litet fundersam är jag allt

Men matte är nog bäst ändå!

Bra sovplatser och andra

Det var ganska pälsblåsigt idag, men nu när det vita äntligen är borta, bryr jag mig inte så mycket. Med andra jam blev det en hel utedag igen. Min husse har gett sig iväg igen till det norra landet, och det är litet tråkigt. Mest saknar jag min sovplats på hans mjuka mage, när han tittar på teven på kvällarna.

Nu får jag hålla tillgodo med mattes knä, när hon sitter i min fåtölj. Problemet med henne är, att hon inte kan sitta stilla. Ideligen ska hon resa på sig. Jag sätts på fotpallen. Varpå jag tassar över till fåtöljen igen och lägger mig skönt tillrätta. Då kommer matte tillbaka och propsar på att också få sitta. Jag läggs tillbaka i knäet. Så där håller vi på, så fort det blir något som heter 'paus'. Rätt störande. Husse, han ligger kvar på sin plats, och låter mig vila i lugn och ro. Klart jag saknar honom!

Har min vana trogen besökt min favoritgranne ett flertal gånger idag. Han har börjat med något nytt, han kammar mig! Om det tycker jag sådär. Gillar vanligt kel bättre. Förstår inte riktigt varför det ska vara så mycket kammande, både hemma hos mig, och nu, hos grannen?

Men hallå där, här kommer Puff och vill absolut tassa ner något. Okej då, vad är det som så viktigt??

Puff: uiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiuiui 

Jahajam, inte för att jag fattar något, men nu har du fått jama till i alla fall. Men det blir inte någon vana!

Nu önskar jag alla mina kompisar en jättebra helg med god flugjakt för er som håller på med det! Vi tassas på måndag! 

Ett osympatiskt vårtecken

Ännu en utedag. Det har varit alldeles perfekt lagom pälsvarmt. Har hållit matte sällskap när hon hållit på med något i rabatterna. Vet inte var hon hade för sig där. Efter ett tag tyckte jag det var rätt långtråkigt, hon höll på så länge på samma ställe. Jag tog i stället tillfället i akt och utförde några trädrusningar. Det är viktigt att hålla musklerna i trim.

Jag har förresten glömt att berätta att skällhunden var här i helgen. För er som inte känt mig så länge kan jag jama att det ibland bor en skällhund i huset bredvid mitt. Han brukar komma när det börjar bli varmt. Först bara på helgerna, men sedan, när det blir riktigt varmt, bor han här hela tiden ända tills det börjar bli kallare igen.

Om skällhunden tycker jag inte. Han tycker inte om mig heller. Medan jag tyst och stilla helt enkelt försöker undvika kontakt, springer han och skäller och skäller så fort han får se mig. Osympatisk typ, alltså. Jag får väl glädja mig åt att han inte bor här hela året. 

Inga sensationer

Det är ju så här det ska va'....livet

Det har inte hänt så mycket idag. Gick ut i morse, och har varit inne bara några minuter för att kolla om det händelsevis serverades vitfisk. Det gjorde det inte. Samma tråkiga mat låg i skålen, så den brydde jag mig inte om. Lyckades i stället ordna litet färsk mat där ute, en fjäderkotlett.

Matte tjatar jämt om att jag inte ska ta de här svarta kotletterna, för de sjunger så vackert. Kan bara jama att jag inte bryr mig ett enda dugg om det. Jakt är ju faktiskt ett av mina huvudintressen, det får hon finna sig i. Tyvärr är det mer fjäder än kotlett på de rackarna, så särskilt mätt blir man inte.

Nä, idag har det inte hänt så mycket.

Bilbesiktning

Den här har jag aldrig luktat på förut...det måste bli en helbesiktning...nosa nosa...luktar inte alls som min bil...men okej jag godkänner den väl...sådärja, då var det gjort...

Piff och Puffs förre husse och hans matte kom hit och hälsade på oss. De hade köpt en bil. Förut har de alltid åkt med något som heter tåg. Jag aldrig sett ett tåg. Bilar ser jag däremot varje dag.

Matte och husse säger att jag ska vara mera rädd för bilar. Jag aktar mig noga, jamar jag. Det är bara här inne på min tomt som jag tycker att jag faktiskt har rätt att ligga på de varma, sköna stenarna på infarten. Idag hade jag inte lust alls att flytta på mig när husse skulle backa in. Hade precis tänkt tassa åt sidan litet, när matte bryskt lyfte upp mig och höll mig fast tills husse stannat bilen. Jag gillar inte att bli fasthållen.

Som jamat, min lillhusse kom med en ny bil in på min tomt. Den luktade oerhört spännande. Gick igenom den grundligt runt om innan jag till slut kunde sätta min godkännande signatur på den. Ännu en som gick igenom besiktningen utan anmärkning.

Bortskämd?

Lördagen blev ännu en innedag för min del. Jag förväntades leverera något i lådan innan jag skulle få gå ut. Inte kan man trycka ut något, när det inte finns något att pressa fram? Dagen blev med andra jam rätt långtråkig. En liten guldkant fick jag dock. Husse åkte till fiskaffären och köpte riktigt godis till oss. När han kom hem delade han upp fisken och portionerade ut på tre tallrikar. Piff och Puff var genast hos honom och gnälljamade. Själv låg jag i sängen och tog igen mig i solskenet som flödade in genom fönstret. Jag tror att husse tyckte litet synd om mig, för han kom in till mig och serverade mig en sen lunch på sängen. Det var bara att ligga där och tugga i sig. Kallar jag service! Matte bara skakade på huvudet åt husse, och menade att han skämde bort mig. Jag gillar bortskämning!

På kvällen, rätt sent, kom min favoritgranne hit för han skulle kolla en boll på teven tillsammans med husse. Jag uppskattar mycket de här bollkvällarna, för då får jag sitta i grannens knä i flera timmar. Han är så noga med att jag ska vara kvar i hans knä. Husse brukar bjuda på litet att äta. Då måste husse räcka fram allt till grannen, för han vågar inte röra sig så mycket. Tänk om jag skulle hoppa ner! Det vill han absolut undvika. Undrar om det också kan kallas bortskämning?

På söndagen kände jag till slut att leveransen var på väg, så efter fyra dagar lyckades jag få till det begärda i lådan. Matte kom dit, kollade resultatet och sedan fick jag äntligen tassa ut i friheten igen. Allt såg tydligen ut som det skulle. Nu måste jag försöka undvika möss med vassa klor i fortsättningen.

Vilken attack

Har inte så särskilt mycket att jamortera, eftersom jag bara tassar omkring här inne. Av någon anledning går matte och väntar på att jag ska uppsöka lådan. Har gjort det några gånger -nöden har ingen lag-, men tydligen inte med det resultat hon väntat på. Förstår inte att det kan vara intressant att titta på mitt ...ja, ni vet. Det är väl klart att det inte finns något rött i det? Har ju bara smaskat på kokt vitfisk i två dagar nu! Gissa om Piff och Puff är avundsjuka?!

Apropå de rackarna. Igår kväll var det faktiskt så synd om mig, ja allra syndomast i världen, tror jag. Matte höll på med något som kunde vara mat, så jag satte mig vid hennes fötter, tyst och stilla. För tyst, för hon märkte inte mig, utan trampade på min tass när hon skulle flytta sig. Gissa om det gjorde ont?? Jag skrek förstås i högan sky, och vad tror ni hände då? Att Piff och Puff kom till min undsättning? Fel, fel, fel! De fick för sig att jag var ett monster, och gick till samfälld attack. Jag flydde ut i hallen med bägge angriparna på mig. Efter kom matte vrålande. Hon var jättearg på Piff och Puff och schasade bort dem. Jag låg kvar helt slut. Först bli trampad på och sedan attackerad. Det var tufft.

Men sedan blev det riktigt bra, för matte tog upp mig, och så gick vi in i gästrummet, och hon kelade jättelänge med mig. Sedan stängde hon dörren så att jag skulle få vara ifred ett tag. Det var riktigt skönt, för Piff och Puff gick omkring och morrade och var inte riktigt säkra på om det faktiskt var jag och inte ett monster. Men idag är vi vänner igen.

Nu önskar jag alla mina vänner en skön vårhelg, så tassas vi på måndag.

Jag är observerad

Det blev en annorlunda dag idag. Den har inneburit en bra och en dålig sak.

För att börja från början, och den var i morse, så mådde jag inte riktigt bra när jag vaknade. Det kändes så konstigt i magen. Tror det berodde på den där musen jag spydde upp i förrgår. En del av musen blev nog kvar i magen, åtminstone några vassa klor eller så. Så i morse, när jag spydde igen, kom det alldeles rött på golvet. Matte verkade bli litet orolig över det, för hon ringde till sticktanten.

Det var efter det samtalet som det braiga och dåliga kom. Vi tar det dåliga först. Jag fick inte vara ute idag, för jag måste vara 'under observation'. Med det tror jag menades att Puff kvickt skulle tassa förbi mig hela tiden. För det har hon gjort, och tittat på mig och jamat något om att hon inte är min fiende. Vet jag väl!? Men observerad har jag blivit.

Det som är bra är bara så superbra. Jag ska bara äta kokt fisk hela dagen! Gissa om jag har haft fest! Den ena skålen efter den andra med bara vitfisk. Dessutom har jag fått matro, för matte stängde dörren med Piff och Puff på andra sidan om den. Kompenserar nästan frånvaron av utevistelse.

Nu hoppas jag bara att musrackaren, eller det som finns kvar av den, kommer ut lugnt och fint, så att allt blir som vanligt igen. Fast vanligheten får gärna ha tillägget skålar med kokt vitfisk.

Varning, varning

Kommer det en sån här...låt dig inte luras!

I morse hade jag en riktig jamartur. Jag hade nämligen hunnit ge mig ut på dagens arbete, när han kom. Han med monstermaskinen. Jag slapp alltså skräckupplevelsen, men Piff jamade upprört alltihopa när jag kom in.

Det hade ringt på dörren, och både Piff och Puff hade tassat dit för att hälsa gästen välkommen. Ja, matte fick förstås öppna dörren åt dem. Utanför hade det stått en alldeles mörk tvåbening som såg jättekonstig ut i ansiktet. Och så bar han på underliga grejor också.

Piff och Puff hade blivit aningen betänksamma, men lät honom stiga på i alla fall. Då gick han in i vardagsrummet, till värmemaskinen vi har där. Och sedan, kan ni tro, började det värsta skärande oljud Piff och Puff hört. Ja, det påjamar de åtminstone. De hade flytt huvudstupa till gästrummet och tagit betäckning där. Det dröjde en lååång stund efter att mörkingen försvunnit innan de försiktigt vågade sig fram igen.

Enligt Piffs uppgift var det en slags snabeldrake som frambringat oljudet. Men det här var inte bara en drake, en hel flock med vrålande monster fanns i maskinen. Hujam, jag bara ryser, och är så tacksam att jag slapp den här traumatiska upplevelsen. Lägger ut en bild på en som liknar den som kom till oss. Bara så ni vet vad ni definitivt ska akta er för. Lås dörren!

Fotokull va' det, ja

Hallå! Det är mig ni ska titta på!

Jag har också blivit utmanad på fotokull, av Skat-Ann . Man ska alltså gå in i sin första fotomapp och ta fram tionde bilden samt berätta bakgrundshistorien till den. Sedan ska man utmana fem andra bloggare att göra detsamma. Där gör jag precis som Sippo, och tycker att alla som vill ska vara med. Kolla dina bilder!

Min bild är från början av januari 2008 och jag sitter i fönstret i vardagsrummet.  Jag vet inte riktigt varför jag var inne, för titta vad grönt och fint det är utanför fönstret? Precis så vill jag ha det hela vintern, och inte som i år, när det inte fanns minsta lilla gröna plätt.

Jag kan också notera att jag har det väldigt trångt på fönsterkarmen, och att jag på ena sidan har en hemsk stickblomma med långa, vassa taggar. Matte ställer ofta onödiga krukor i fönsterna på plats som så väl behövs för att i stället bedriva god spaning.

Sedan har jag synpunkter på vilket fokus den här bilden har. Min andel, är den inte i minsta laget? Man skulle nästan kunna tro, att det inte är jag som är huvudmotivet? Eller är det därför hon bara tagit med mitt huvud? *funderar skarpt*

Min påsk

Min älsklingsrätt...

Kattsingen så läckert *smaska smaska*

Och vad käkar de andra på? Mitt fat är ju redan tomt?

Samma sak varenda gång...obegripligt *suck*

Vi har haft påskfest, det var kul. Fast den varade inte så länge. Någon minut, så där. Är inte det i kortaste laget för en fest?

Igår råkade jag ut för en otrevlig upplevelse. Jag låg i godan ro och tog igen mig i min fåtölj. Helt oväntat och överraskande fick jag då ett helt ton -minst- kompakt massa över mig. Det var matte, som utan att se sig för, också slog sig ner i min fåtölj. Med betoning på 'slog'. Jag blev inte glad,om man så jamar, men jag förlät henne i alla fall, och lät henne nådigt dela fåtöljen med mig.

Idag har jag haft besök av Piffs och Puffs tidigare husse. Vad jag kan förstå, tillhör han min familj på något sätt. Nu när han kommer har han alltid en matte med sig också. De klappar och kelar mycket med mig, men mest skulle jag uppskatta om Piff och Puff följde med dem hem. Tyvärr verkar det inte som om de vill det. Inte någon av dem. De säger att det är bättre här än i en liten lägenhet. Och mitt jam är det ingen som bryr sig om, förstås. Fast de sköter sig ju rätt hyggligt nu, Piff och Puff. Egentligen inte mycket att beklaga sig över. Men om jag fick önska en idealtillvaro....

Retsam fjäderkotlett

Idag blev jag fotograferad på jobbet. Den gamla bilden fanns det snö på, och det ser ju litet konstigt ut nu när det är vår. Åtminstone där jag bor. Alltså lät jag henne hålla på och klicka utan att för ett ögonblick ge upp min bevakning.

Idag upptäckte jag för första gången den där fjäderkotletten som jag nästan blir tokig på. Den ser så jamrans läcker och retsam ut, för den vippar på stjärten hela tiden. Dessutom håller den på och springer omkring nära mig, precis som om den vill att jag ska leka med den. Såg att Piff också blev alldeles frustrerad. Den här gången blev det ingen lek, men det är bara en tidsfråga.

Det blev litet sent ikväll. Har haft fullt upp med allt där ute. Det var med yttersta tveksamhet som jag tassade in i huset. Känns som om hela världen är full av spännande saker att undersöka just nu. Önskar alla mina kompisar en härlig upptäckarhelg, så tassas vi på måndag!

Glad Påsk från oss

Men va' gör du Gustav?

Ser du väl...jag rullar...mmmmmmm

Det är jätteskönt! Prova!

Rulla du...ja' har viktigare saker för mig...ha'ru glömt jobbet?

Okej då...men först måste jag snygga till mig

Jahajam, ja' börjar väl så länge...tar södra linjen

önskar Gustav, Piff och Puff