Gott nytt år!

Och så är det jul igen!

Under helgerna kommer jag försöka ta det lugnt, men jag hör av mig emellanåt när jag har nåt att berätta! Hoppas ni får en riktigt skön och avkopplande jul med glädje och gemenskap!

P.S. Matte ser absolut inte klok ut sedan hon ramlade. Jag är rädd för att hon skrämmer bort tomten? Men det gör inget, för jag har minsann sett att det finns godis i skafferiet! Det blir nog dåligt med kattenterande och sånt några dagar, men vi kommer tillbaka! D.S.


  

Hoppar över idag...

Idag tar vi det lugnt med bloggandet, matte har ramlat och slagit sig rätt illa. Men i morgon är vi nog tillbaka!

Ett annorlunda vettisbesök

Igår kväll blev jag hämtad och tvingad in i buren. Jag skulle

Go'sakerna står uppradade!

till vettisen! Det hade jag verkligen inte väntat mig så dags. Jag skulle sprutas, sa de.

Det blev nog det bästa vettisbesöket någonsin? För vad hon sa var som ljuv musik i mina öron. Nu ska jag bara få god mat i fortsättningen. Allt som jag gillar! Och så föreslog hon makrill, tonfisk, kyckling, lax, vispgrädde och några andra saker jag inte minns. Hur ljuvligt låter inte det? Plus att jag ska fortsätta med blötmaten från förr. Den tycker jag också är riktigt smaskens. Meningen är att jag ska gå upp i vikt. Om en månad ska jag dit och väga mig igen. Inga problem, jamar jag nu.

Förresten blev det ingen spruta heller. Hon ville att jag först skulle bli litet tyngre och starkare. Fast hon sa också att jag var ovanligt fin för min ålder. Ett så behagligt vettisbesök har jag aldrig gjort förr!


 

Endagsstrejk

Vilken lugn och fridfull helg jag har haft! Det är knappt så jag behövt använda min höga röst ens en gång. Allt har flutit på, korta arbetspass ute blandade med skön vila inne i värmen. Det enda ovanliga var att jag äntligen fick god mat igen igår! Men det behövdes en dags matvägran för att uppnå det!

Jag har verkligen tröttnat på den där specialmaten de prackat på mig ett bra tag nu. De har försökt lura på mig diverse olika sorter. Alla har de en sak gemensamt: Inte goda! Därför blev jag mycket glatt överraskad när jag igår kväll serverades maten jag mindes från förr? En påse gick åt på direkten, jag var ju uthungrad!
Också i morse låg samma goda mat i skålen! Nu hoppas jag bara att den här trenden håller i sig!



 

Varför jäkta?

Bara nån vecka kvar till julafton. Och jag har inte ett enda MÅSTE! Ständigt visar jag människorna vad som verkligen är viktigt, nämligen gemenskap och att ha tid för varandra. Antingen det är jul eller vilken tid på året som helst. Att lägga sig på husse är ett utmärkt sätt att få honom att ligga ner läääänge! 

Så här tar vi det lugnt, slopar tråkiga måsten och gör bara det roliga! Hoppas ni också slipper jäkt och press i helgen, utan att fjärde advent blir en behaglig helg!

Lisa: Eget träd är bra att ha!

Hej! Jag har fått ett eget träd att klättra i! Först var jag litet undrande till vad jag skulle göra med det, men sedan matte viftat med min favoritsvans högt uppe i trädet fattade jag galoppen! Och att klättra upp i taket är förstås lätt som en plätt för mig. Jag är så duktig! På det också!

Livet efter Lisa

Idag fick chefen litet fisk

Nu ska jag berätta om Livet Efter Lisa. Det blev annorlunda.

 

Trots att hon var pytteliten när hon kom, inbillade hon sig att hon var den chef alla väntat på här? Hon ignorerade totalt att det redan fanns en boss här sedan många år! Tyvärr har hon inte ändrat ståndpunkt en millimeter, utan ser mig bara som en potentiell rival i kampen om tronen här. Mängder av fredstrevare från min och människornas sida har mynnat ut i absolut ingenting. 

Jag har verkligen ingen lust att behöva freda mig i mitt egna hus, så vi har löst det genom att vi får basa över varsitt område. Hon får chefa över gamla husdelen, och jag över utbyggnaden. Då har hon visserligen tillgång till kattluckan till altanen, men det är okej. Jag kan ju tassa utan genom någon av dörrarna. Det viktigaste för mig är att husses säng ingår i min del, för det är där jag helst tillbringar min lediga tid.

Livet efter Lisa har blivit på ett annat sätt än tidigare. Aningen mer begränsat. Men det kan det vara värt när man får ha det lugnt och tryggt. Och alla utom en i huset vet ju vem som bestämmer här, egentligen!

 

Sankta Lisa

Vad MENAR du matte? Skulle jag ha det där runt öronen? Tror du jag går på vad som helst???

Sankta Liisa...man kan väl sprida ljus och glädje utan tjafs uppe på skallen???

Gustav och Lisa berättar

Gustav: Jahajam, då var allt som vanligt igen. Slut på allt slappande på hotellet. Tyvärr blev hemkomsten litet av en besvikelse, för redan första kvällen upptäckte jag att ytterligare en inkräktare försökt inta mitt Område! Visserligen inte så enorm som den gråvite, men tillräckligt stor för att behöva en rejäl tillrättavisning och upplysning om reglerna här. Jag hann inte riktigt färdigt innan husse kom ut och hämtade mig, men jag hoppas budskapet gick hem ändå!

Annars var helgen riktigt bra. En behaglig temperatur möjliggjorde timslånga arbetspass utan problem. Idag är det dock litet för kyligt för min smak, även om solen skiner. Men så här års är det faktiskt tillåtet att vara inne och bara må gott!

Lisa: Jag är också hemma igen! Det var bra på hotellet, även om jag tyckte att personalen var litet ofin och indiskret. "Vilket matvrak!" skvallrades det om mig när matte och husse kom för att hämta mig! Säger man så om sina gäster?? För övrigt är det väl inget konstigt att jag var utsvulten jämt, eftersom dumma matte lagt en lapp där hur mycket jag skulle äta? Alldeles för litet! 

När jag kommit hem glömde jag allt det där. Jag var bara så glad att vara hemma igen! 


 

Ett hem

Åh, vi har haft det så bra, både Lisa och jag! Servicen är helt oklanderlig på vårt hotell. Men ingenting slår ändå känslan av att få komma hem! Få känna de välbekanta dofterna och alla favoritplatserna. Jag tar detta för självklart, men jag vet att alltför många saknar det. Ett eget hem. Nu är det julmånaden, och om det är något jag önskar för alla, både människor och husdjur, så är det en plats att kalla sitt eget hem. En trygg plats som man blir glad att komma hem till!

Nu önskar jag er en fin tredje advent!

En vecka utan inkräktare

Nu tar vi in på hotell, och tar ledigt från inkräktare och monster! Det är det fina med hotell, man vet att man är i fullkomlig säkerhet och bara blir uppassad! Litet trist förstås att inte matte och husse också bor där, men de är så kräsna när det gäller hotellstandard, och nöjer sig inte med litet nät emellan rummen? Hoppas det blir en bra vecka för er alla tills vi är tillbaka!

Dumt och underligt

Det händer både dumma och underliga saker runt mitt hus. Jag tycker att det dumma är värst, medan Lisa är mest orolig över det underliga. Möjligen kan bägge sakerna ha samma upphov?

Vad är det då som är dumt? Jo, att inkräktaren inte ger upp! Nu har jag fått försvara mitt högst Privata Område IGEN! Denna gång har mitt andra öra blivit rivet. Turligt nog inte lika djupt den här gången. Men ändå. Jag har ingen lust att ha slagsmål som en månatlig aktivitet, absolut inte!

Vet inte om Lisa observerat den grå-vite här utanför, eller om hon sett nåt monster här på morgnarna? Både igår morse och i morse har hon betett sig väldigt konstigt. Hon har bara oroligt sprungit omkring och kollat i fönsterna, timme efter timme. Igår åt hon inte ens förrän på eftermiddagen, hon som brukar kasta sig över maten på morgonen och äta rent på nolltid? Och hon har inte gått ut på altanen heller de här dagarna, bara stått vid kattluckan och tittat ut. Kanske har hon sett den hemske besten? Eller är det nåt annat monster? 

Jag hoppas förstås att det inte finns fler otäckheter där ute. Det räcker mer än väl att slåss med inkräktaren!


 

Dags igen

En riktigt fin adventshelg önskas er alla!

Lisa: Tittut!

VAAAR är Lisa???

TITTUT!

Jag kommer när jag kommer!

Halv två på natten?? Var jag ute så länge? Väldigt vad tiden går fort ibland! Husse var ute och letade? Det var väl onödigt, jag kommer förstås hem så snart jag slutfört jobbet!

Men nu är jag HUNGRIG!

Ett rejält nattmål är precis vad som behövs efter ett långt arbetspass!

Lisa: Och så kom matte och förstörde alltihop

Kolla vilket byte jag fann badrummet! Tog det med mig till köket  för närmare undersökning.

Inte så mycket intressant hittills, men om jag kommer in där under...där kanske? 

Äh, kommer DU nu, matte? Aldrig får jag göra klart det jag håller på med!

Svårare, men inte omöjligt

Den här helgen har varit ganska händelsefattig. Kanske lika bra det, med tanke på förra söndagens batalj? Mitt öra har läkt riktigt bra, och jag hoppas att hacket jag hade tidigare inte blir större. I morse var jag ute rätt många timmar, och genast blev människorna oroliga för att jag stött på den grå-vite? Särskilt som min päls var litet tufsig. Naturligtvis jamade jag ingenting om varför när jag kom hem!

Förresten är det inte konstigt att jag gillar att vara ute nu. Det är riktigt skönt, med många plusgrader. Dessutom har restaurang Pipiga Pilfinken öppnat i full skala, och där är nästan ständigt fullsatt. Som ordningsvakt sköter jag tillsynen där flera gånger om dagen. Från min arbetsplats under rhododendronbusken kan jag spana utan att någon ser mig. Dumt nog har någon illasinnad satt upp ett stängsel vid busken på restaurangsidan? Gör det onödigt besvärligt för mig att ingripa snabbt om någon missköter sig. Krångligare - men inte omöjligt, förstås!




 

Lisa: Nu vill jag rapportera

Idag har jag bott här i precis fyra månader. Inte riktigt halva mitt liv, men nästan. Sen första dagen har jag tagit som min uppgift att få ordning på människorna och mitt hus. Nu ska jag redovisa hur långt jag kommit hittills.

Inredning

Här har jag lyckats ganska bra. Faktiskt är det nog det område där jag lyckats bäst? De flesta hyllor, bord och bänkar har befriats från störande prylar. 

Byten

Det här området har jag en del problem med. Fråntas nästan alltid, nej inte nästan, utan alltid, mina troféer. Som ihopvirade plastpåsar eller andra plastpåsar med intressant innehåll. Brukar försöka gömma mig med dem under soffan, men på något sätt blir jag framlurad och byteslös.  Mycket kvar att jobba på.

Maten

Bara att erkänna, har misslyckats till en del här. Förut kunde brödpåsar och annat smaskigt ligga framme, men det händer aldrig nu. Matte påstår att jag äter allt utom spetskål, men det är väl att ta i? Jag är inte så förtjust i tomater heller. Som tur är har de inte någon snabb reaktionsförmåga, så det är inte särskilt svårt att ta sig en slick här eller en tugga där, när de dukar fram något till sig själva. Men jag ska finslipa min taktik.
Sen måste jag jobba mer på det här med mattider. När jag var liten förstod jag inte bättre än att ligga kvar i sängen tills matte vaknade. Nu vet jag bättre. Klockan fem vill jag ha frukosten serverad, medan matte hävdar att jag ska vänta till klockan sex. Jag för tuffa förhandlingar om detta varje morgon. 

Uppfostran

Vi har olika åsikter om detta. De hävdar att jag behöver lära mig att inte bitas, medan jag anser att jag måste lära dem ett och annat, och att munnen är mitt verktyg.  Tror jag har skäl att oroa mig för om jag ska gå segrande ur detta?

Kärlek
 
Det enda område jag inte behövt bemöda mig så mycket om.
Har i stort sett bara behövt visa hur jag vill bli kliad, och -framför allt- hur länge. En lekstund varje kväll satte jag på schemat direkt. Mycket bra sätt att umgås.


I stort sett tycker jag att jag kan vara nöjd med vad jag åstadkommit hittills. Det har trots allt gått bara fyra månader. Tänk vilka stordåd jag ska kunna utföra på några års sikt! Jag kommer nog få till det riktigt bra här!

Nu önskar jag alla en mysig helg! Och Gustav hälsar också!







 

Godnatt, växthuset

Jahajam, så var det godnatt, växthuset. Noga tittade jag på när husse bar ut allting därifrån i morse, och passade

Nu är vi allt värda litet vila efter allt slit, husse!

förstås samtidigt på att undersöka några hörn som tidigare varit svåråtkomliga. När det var helt tomt där inne bar han in stora vita block och lade på golvet. Begriper inte varför de alls plockas ut därifrån? Jämför bara: Ligga på stengolv eller ligga på mjukt golv som känns varmt? 

Visserligen är dörren dit in alltid stängd nu, men ibland brukar matte gå dit, och då gäller det att passa på. Och det är just golvet som gör det! Ibland brukar jag få ligga där en stund. Man kan ju alltid låtsas att det är sommar i värmen från fläkten!

Efter golvet kom en massa plast på väggarna och i taket, men det intresserade mig mindre. Lät honom därför slutföra arbetet på egen hand, och tassade iväg på egna uppdrag.


 

Tuffing?

Det är bara att erkänna. Jag är nog inte sju år längre? Numera blir jag trött av att slåss! Efter uppgörelsen i

söndags kväll har jag behövt återhämta mig rejält. Inte behövde jag det när jag var yngre? 

Jag är glad att jag i alla fall sluppit tratt än så länge. De hotade med det igår kväll, när jag råkat riva på örat så det började blöda igen. Blev spår efter mig på trappan där ute. Nu har jag låtit såret vara. Så nu hoppas jag de låter tratten stanna kvar på sin plats i skåpet också. Tycker jag har fått min trattdos för i år!

På bilden ser ni kanske litet grann hur synd det är om mig? Det är inuti örat som fulingen rev mig. Samma öra som jag redan hade ett hack i. Snart ser jag väl ut som en riktig tuffing?!


 


   

Lisa: Förvånad? Varför det?

Vad nu då? Ser du inte att jag vilar? Det är väl inget att bli förvånad över?

Förresten kan du gå nu,  för jag är inte färdig med vilandet!

Katten också!

Det spelar visst ingen roll hur noga jag märker ut att detta är MITT OMRÅDE? Återigen har jag tassgripligen fått påvisa detta enkla faktum för en påflugen inkräktare! Och det var just vad han gjorde, hoppade på mig. Det vore ju önskvärt att jag vid sjutton och ett halvt års ålder skulle slippa hålla på och slåss för mitt territorium, men somliga tar ingen hänsyn. En stor gråvit katt inbillar sig att han ska kapa åt sig mark här?

Nu ligger jag här med ett stort sår på ena örat, och ett mindre på det andra. Självklart ska matte dit och peta i det dessutom, och blöta ner det. Gillar jag inte! 

Men innan uppgörelsen igår kväll var helgen riktigt lugn och  behaglig. Avkoppling varvat med arbete i lagom doser. Mingel med favoritgäster på lördagen. Så det där på söndagskvällen var allt väldigt onödigt!


 

När jag ändå inte kan

Och det hoppas jag att du också kan göra! Önskar dig en mysig helg!

 

Lisa: Småbitar ska det va'!

Jag ÄLSKAR tidningar!

Fast först måste jag se till att de blir i småbitar. Det är då de är som bäst!

Och trollkarlen lovade...

En dag som den här är det skönt att en katt få vara

och slippa fundera på sånt man inte kan förstå eller förklara

Som människors tro på en trollkarl lovande magiska under

När ska de fatta att de begått en historisk blunder?

 

Lisa: Bästa grejen!

Äntligen har jag fått en utmaning!

En fjäril som snurrar runt i blixtfart!

Här behövs intelligens, koncentration och snabbhet. PRECIS mina egenskaper!!!

Utan lag

Är det meningen att man ska vänja sig? Vid att pälsen inte är tillräckligt varm, menar jag? Det är alldeles för kallt för min smak nu. Ändå luras jag ut ibland. Till exempel när husse ska hämta tidningen eller posten. Då står han där och lockar och lockar. Idag påstod han till och med att det var fint väder! Att solen sken, det såg väl jag med, men jag kände också med nosen att det inte var kattvänlig temperatur. Vi kom fram till en kompromiss. Jag följde med till brevlådan. Om han hade förväntat sig att jag skulle stanna ute sen, fick han tji. Varför frysa där ute när det fanns en skön säng inne i värmen?

Det är så min helg också varit. En riktig innehelg. Har hört regnet smattra mot rutorna. För att få litet omväxling har jag tillbringat några timmar i min lilla koja på altanen, men aktat mig för att hamna utanför taket. Jag försöker ju undvika min låda så långt det är möjligt, men till slut måste även jag finna mig i omständigheterna. Nöden har faktiskt ingen lag.


 

Så många som har lämnat oss

Vi tänker med tacksamhet på alla år vi fick med Puff, men som blev sjuk och måste tassa över regnbågsbron i juli. Ett ljus kommer brinna i trädgården, där askan efter henne och Piff ligger. Så många av våra vänner har också lämnat oss i år, med väldigt ledsna människor kvar och med stor saknad i sina hjärtan.

Det här är helgen när vi tänker litet extra på dem som vi nu bara kan se för vår inre syn. Vi gläds åt, och är så tacksamma över, den tid vi fick tillsammans.

Lisa: Vad gör man med blött tyg?

Trodde jag hade kontrollerat det mesta här i huset, men det här var något nytt! Visserligen har jag suttit nedanför ibland och iakttagit hur det snurrat saker där inne, men då har aldrig det här hålet funnits?

Somliga saker kanske ska få fortsätta vara oupptäckta för att förbli lockande? Vet ni vad som fanns där inne? BLÖTT TYG! Vad kan man göra för kul med det??

Nä, det var inget för mig. Inte den här gången i alla fall. Men jag måste nog kolla igen! Vem vet, nästa gång kanske det är fullt med möss där inne? 

Inte för att jag bryr mig

Måste vila rösten emellanåt...

Det här har varit året då jag tränat upp mina röstresurser. Både matte och husse har varit oerhört förvånade över vilken kraft jag numera kan åstadkomma när jag jamar? De tror att jag hörs till början av gatan, men det är nog att ta i? Kanske när jag är ute, det kan jag gå med på, men inte om jag är inomhus. I så fall får jag träna litet till!

Tyvärr har jag fått intrycket att människorna inte uppskattar mina sångövningar? Inte för att jag bryr mig. Bor man med en blivande storsångare, så gör man.


 

Lisa: Hur?

Den där lampan har gäckat mig från första dag

Hur ska jag ta mig dit, det undrar jag?

 Jag funderar och grunnar på hur jag ska göra

för att smartast mig till målet föra?

Varför, undrar jag?

Jag vet inte vad som har hänt, men jag känner mig ovanligt alert och arbetssugen just nu? Passande nog sammanföll det med vackert väder i lördags, även om det var onödigt blåsigt. Hindrade dock inte mig att ha nästan en heldag ute. Min nya energi fick mig att oförtrutet fortsätta patrulleringen utomhus en stor del av söndagen. Och inte nog med det, efter en stunds återhämtning på kvällen påfordrade jag ännu ett arbetspass innan läggdags. Efter en viss tvekan beviljades jag detta. 

Det var väl inte meningen att jobbet skulle dra ut så på tiden, det var det inte, men ni vet hur fort tiden rusar iväg? Husse var ute många gånger och ropade på mig. Eftersom jag inte avslutat arbetet hörde jag förstås ingenting. Så fort jag var klar skyndade jag mig hem, för det var ganska kyligt. Då sa husse att klockan var halv två, och han sa det inte på något positivt sätt? Han var inte sitt vanliga jag, trött på något vis? Dessutom mumlade han något om att jag inte skulle få tassa ut så sent i fortsättningen. Jag förstår ingenting?


 

Är det dags nu?

Klockan är en märklig uppfinning? Nu ska det helt plötsligt bli mörkt en timme tidigare på kvällen? Det kallar människorna för vintertid. Låter som det är dags för långsömn?

Vi får väl se hur det blir med sovandet i helgen. Önskar er en skön sån i alla fall!

Man måste passa på

Mitt växthus är inte alltid tillgängligt längre. Glad blev jag därför när jag hittade det öppet, och med matte där inne!

Noterade en del nya krukor, men inga alarmerande dofter. Kom fram till min lilla spaningshylla och funderade på om jag skulle lägga mig där och meditera en stund?

Klart jag skulle! Nu gäller det förstås att ta tillvara tillfällena! Alltså låg jag där en stund och funderade, och höll samtidigt litet koll på matte. Men det var inte lika skönt som vanligt där, så rätt snart avslutade jag det hela, och begav mig ut på nya uppdrag.

Lisa: Fri!

Före...

...och efter

Ser ni nån skillnad? Igår morse blev jag en väldigt lycklig katt! Jag blev fri igen! Ingen tratt! Ingenting som var i vägen när jag skulle tvätta mig, eller behövde klia mig. Blev tvungen att rusa igenom huset gång på gång för att fira befrielsen. Sen insåg jag att jag måste ta itu med hygienen, och avsatte en lång stund för det. Jam, det var en högtidsstund! Men innan dess, i måndags eftermiddag...

Jag kan klart deklarera att om vettisar tycker jag inte! Inte någon annan som finns i det där vettishuset heller, för den delen. Mot bättre vetande lät jag mig lugnt sättas in i buren där hemma, för jag gillar ju att åka bil. Efter ett tag insåg jag dock att jag förmodligen var utsatt för en kupp? När bilen stannat övergick mina farhågor till full visshet. Var därför fullständigt på min vakt och beredd på det värsta när de kom och hämtade mig där inne. 

Det blev precis lika illa som jag befarat. De lade ner mig och drog och slet på min mage. Jag försvarade mig förstås, och skrek högt på hjälp. Vad då, bara ta stygn?? De pratade om att de mindes att jag hade temperament? Min integritet, då? Jama om övergrepp! 

Så skönt det var att komma hem igen, även om tratten fortfarande satt på. Men igår morse skedde undret, tratten drogs av över huvudet. Nu jobbar jag på att ta igen allt jag förlorat de här veckorna. Men jag har gott om tid. Fri!



 

Vilken tisdag!

Vilken fantastiskt underbar dag! Finns inte mycket mer att jama. Ni ser ju själva?

Var finns logiken?

Jag kan väl inte jama att jag är ute från morgon till kväll numera, men många timmar varje dag blir det i alla fall. Särskilt intressant är det när det är mörkt, och det är det överraskande tidigt nu? Det gillar jag, då hinner jag få en bra stund utomhus innan det är läggdags. Minns att det inte var så förfärligt länge sedan jag blev inlurad medan solen fortfarande sken behagligt där ute!

Det har varit en riktigt trevlig helg för min del. I lördags var en stor del av mina favoritgäster och hälsade på. Även om jag inte hade tid att umgås hela tiden, då jag fick ett brådskade ärende att ordna med där ute, så tror jag vi alla var nöjda med den tiden jag avsatte.

Om det är något jag ska anmärka på så är det maten. Jag är inte så förtjust i den nya. Torrfodret går an, men blötmaten? Jag är skeptisk. När jag frågar var min gamla mat är, svarar de att jag har slutat kräkas? Naturligtvis är jag totalt oförstående till logiken i svaret? Och det är varken första, och förmodligen inte sista, gången det händer.


 

Hur mycket behöver man?

Tre saker. Mer behövs inte för att få en katt nöjd.

Livet blir enklare när man inte kräver mycket.

 

Önskar er en skön helg!

 

Lisa: Orädd, men inte dum!

Ni kan inte tro vad det är för nåt spännande jag får se varenda kväll nu! Jag är alldeles otroligt nyfiken på vad det kan vara? Matte och husse är så förvånade över att jag kan sitta stilla en timme där och bara titta på det som rör sig. Att det är varmt och skönt gör det förstås behagligare att bevaka det hela. Jag skulle gärna vilja undersöka litet närmare vad som pågår där inne, men jag känner att jag måste vara litet försiktig. Rätt olikt mig, men även om jag är orädd, så tänka, det kan jag!