Lisa: Fri!

Före...

...och efter

Ser ni nån skillnad? Igår morse blev jag en väldigt lycklig katt! Jag blev fri igen! Ingen tratt! Ingenting som var i vägen när jag skulle tvätta mig, eller behövde klia mig. Blev tvungen att rusa igenom huset gång på gång för att fira befrielsen. Sen insåg jag att jag måste ta itu med hygienen, och avsatte en lång stund för det. Jam, det var en högtidsstund! Men innan dess, i måndags eftermiddag...

Jag kan klart deklarera att om vettisar tycker jag inte! Inte någon annan som finns i det där vettishuset heller, för den delen. Mot bättre vetande lät jag mig lugnt sättas in i buren där hemma, för jag gillar ju att åka bil. Efter ett tag insåg jag dock att jag förmodligen var utsatt för en kupp? När bilen stannat övergick mina farhågor till full visshet. Var därför fullständigt på min vakt och beredd på det värsta när de kom och hämtade mig där inne. 

Det blev precis lika illa som jag befarat. De lade ner mig och drog och slet på min mage. Jag försvarade mig förstås, och skrek högt på hjälp. Vad då, bara ta stygn?? De pratade om att de mindes att jag hade temperament? Min integritet, då? Jama om övergrepp! 

Så skönt det var att komma hem igen, även om tratten fortfarande satt på. Men igår morse skedde undret, tratten drogs av över huvudet. Nu jobbar jag på att ta igen allt jag förlorat de här veckorna. Men jag har gott om tid. Fri!



 

Lisa: Jag förstår nada

Matte är nog bra på många sätt

med det här ursäktar jag inte så lätt!

Vad är meningen, det undrar jag bara,

med att lägga om min hals denna snara?

Jag förstår absolut ingenting av detta?! Den är ju i vägen hela tiden? Och inte kan jag hoppa som vanligt heller, för det känns litet konstigt på magen. Skulle gärna vilja undersöka varför, men det går ju inte för den dumma tratten? Hoppas matte snart kommer på bättre tankar och befriar mig från eländet.

 

 

 

Lisa: Inte min dag!

Det var inte min dag idag. Först fick jag åka till ett förskräckligt ställe, fullt med skrämmande dofter. Jag morrade ordentligt för att sätta mig i respekt. De skulle förstå att mig behandlar man minsann inte hur som helst! Tyvärr måste jag ha somnat sedan, och inte vet jag vad de tog sig för att göra med mig då, men jag mår inte bra!

 

Fast allra värst är nog det jag fått på huvudet. Och som jag ska ha på i TVÅ VECKOR! Just nu är jag en väldigt olycklig katt, och det tycker jag alla ska få höra. Jag har vandrat runt här hemma ända sedan jag kom hem för några timmar sedan. Inte kan jag sova, som de trodde att jag skulle?  

Snälla, kan ingen hjälpa mig???

Sjukhusbesök

Helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Igår fick jag åka iväg till djursjukhuset, för matte gillade inte hur mitt öga såg ut? Uppriktigt jamat gillade jag inte hur det kändes heller, och jag berättade det väldigt högt och tydligt hela vägen till sjukhuset. 

Väl där blev jag utsatt för den ena hemskheten efter den andra. Det kördes runt med en stor spade i ögat, och slets

och drogs i ögonlocket. Sen fick jag en spruta i nacken, och olika droppar i ögat. Och det allra värsta av allt, innan vi åkte därifrån satte de på mig en tortyr-tratt! Ni kan ju tänka er hur jag kände mig efteråt? Av ren utmattning orkade jag inte få fram ett jam på hela hemvägen!

Varenda katt som påtvingats en krage vet hur deprimerande det är. Att äta, som brukar vara så lustfyllt, är ett komplicerat elände med tratten som tar emot överallt. Och jama om att man känner sig ofräsch utan den dagliga tvätten! 

Tydligen har hålet i ögat blivit mycket större, och så var det kraftigt inflammerat. Nu droppar matte dubbelt så mycket i ögat, olika mediciner. Och så ska jag tillbaka till sjukhuset på onsdag eftermiddag. 

Nu vill jag bara sova och sova, och jag kommer inte skriva mer här förrän jag varit på sjukhuset på onsdag. Önskar så att jag ska kunna låta litet gladare då!

 

En gång för länge sen...

Ni, som följt min blogg här bara på senare tid, tror säkert att jag och Puff aldrig varit vänner. Det är fel. För längesen var hon faktiskt kär i mig. Eller nåt sånt. Jag har berättat om det förut, men det är många år sedan. En så märklig upplevelse kan jag gott skriva om en gång till.
 
Det här hände innan de flyttade hit, Piff och Puff. De var emellertid rätt ofta här och hälsade på, och då ganska många dagar i taget. På den tiden var de båda små, och inte så kaxiga som idag. Visst var det väs och fräs, men jag förstod ju att de inte var riktigt stora katter, så jag brydde mig inte så mycket. Då, som nu, var Puff den som fräste mest.

Men så en dag förändrades allt. Puff kom fram till mig och kurrade! Mer och mer intensivt lät hon. Jag blev alldeles förvirrad, och visste hur jag skulle bete mig? Vi höll på så några dagar, och jag började tycka att det var riktigt trevligt att bli uppvaktad på det där sättet. Fast jag förstod inte riktigt vad hon hade för sig när hon ålade där på golvet framför mig. Litet tafatt lade jag tassen på hennes rygg, men hon verkade inte nöjd med det? 

En morgon tvingades Puff in i transportburen. Hon var borta hela dagen. När hon kom tillbaka hade hon tratt på huvudet, och mådde inte så bra. Efter några dagar var hon som vanligt igen. Förutom att hon sedan dess aldrig har uppvaktat mig igen. Undrar just vart kurret tog vägen?

I mitt skåp gömmer sig...

Jag har ett skåp med mina saker i. Säckar med kattmat. (Viktigt!) Kattsand. (Viktigt ibland.) Och så en massa onödiga grejer. En stor samling möss, bollar och annat i olika storlekar, material och färger. Flertalet påstods innehålla kattmynta. Ha! jamar jag! Fusk och bedrägeri! Alltså bevärdigar ingen av oss dem någon uppmärksamhet. Så här ser en del av vår samling ut:

Inte uppskattade...

Där finns också något som jag vet att de flesta katter gillar, men av någon anledning roar den ingen av oss:

...inte heller den här...

"Röda pricken"-musen förstår vi oss inte på? Möjligtvis kan vi hålla litet koll på var den befinner sig. Men jaga den? Näe. 

Ytterligare en konstifik manick är bollen, som matte lade godis i. Förväntansfullt väntade hon på att någon av oss skulle vilja plocka ut det. Tji fick hon, långa näsa! Varför jobba, när man lärt sig att godis delas ut direkt ur handen?

...eller denna

I mitt skåp gömmer sig också något som absolut borde förpassas till soptunnan:

Och DEFINITIVT inte denna!

Förstår inte varför matte sparar på så mycket onödigt? Där skulle ju få plats med en massa viktigt godis i stället?