Tänk om.....

Senaste nytt-Senaste nytt-Senaste nytt-Senaste nytt

En STOR DEMONSTRATION hölls idag i huvudstaden för att uppmärksamma alla övergivna och hemlösa katters situation. Många tusen människor gick längs gatorna. Hela innerstaden hade spärrats av. Många hade använt sig av symbolen för aktionen, den gula katten Morris.

Målet för demontrationståget var riksdagshuset, där man idag skulle rösta om en lagstadgad rätt för alla katter att få växa upp i goda hem med bra människor. Dessutom skulle man rösta om att alla som bor med katt ska bli skyldiga att se till att inga oönskade katter kommer till världen. Det beslutet skulle innebära stopp för att katter överges, något som är ett enormt problem idag.

Alla gator runt riksdagshuset var igenkorkade av folkmassorna, och ropen med krav på förbättringar för våra katter ekade mellan husväggarna. Våra beslutande hade vissa svårigheter att ta sig fram i trängseln, och såg smått tagna ut av engagemanget. En något försenad omröstning slutade sedan med klar majoritet för förslaget. Inte en enda röstade emot.

Till denna positiva nyhetsbulletin vill jag lägga en annan: Jag har beviljat matte en veckas semester. Har insett att jag inte slipper undan. Dock har jag villkorat det. Hon måste hålla sig hemma minst två månader sedan. Det har hon lovat. Eller hur var det? *matte?* Jaha, nio veckor. Okej, då.

Så nu vill jag verkligen önska alla mina vänner och era inneboende en lagom varm och skön vecka, så tassas vi igen måndagen den 1 augusti! 

En gång är ingen gång...men TVÅ!

Det har hänt något alldeles oerhört här. Undrar om ni kommer att tro mig? Det är väl lika bra att släppa bomben direkt. Jag har slickat Piff på huvudet!!! Va?! Nu blev ni allt snopna? Och nu kommer det ännu mer. Jag har gjort det två morgnar i rad!!

Första gången inträffade igår morse, när hon och jag satt och väntade på vår frukost. Den, som vi får utan Puff närvarande, för hon får äta sin specialmat sedan. De här morgonstunderna på tu katt tass verkar ha infört en viss intimitet mellan Piff och mig. Och just den här morgonen hände det sig att Piff tröttnade på mattes utdragna upphällande av mat (hon blev ju aldrig färdig), och började tassa omkring i köket. Helt plötsligt stod hon framför mig, och utan att tänka på vad jag gjorde, gav jag henne en slick mellan öronen! Matte höll på att tappa matskålen av förvåning, men hon lyckades sätta ner den outhälld.

"Det var nog bara en gång, någon slags överilad handling", trodde matte om min Piff-tvätt. Till i morse. Samma sak. Långdragen väntan på mat. Piff kommer fram och nosar på mig, och nu, nu tvättar jag henne åtminstone tre gånger! Såpass länge att matte hann tro att det faktiskt hände på riktigt! 

Vad ska man jama om detta? Man ska aldrig jama aldrig! Och ni får tro mig på mitt jam, för något bildbevis har jag inte!

Jag skrattar på mig...nästan

Hurra, hurra! Min mjukmage har kommit hem igen! Äntligen får jag trampa och trampa på detta perfekta underlag. 

Ha-ha-ha...jag tror jag skrattar på mig!

Min husse har alltså återvänt från norra landet. När vi låg där i soffan berättade han en rolig historia för mig. Den handlade om en tokig tvåbening som trodde att han var en katt. Han hade klättrat upp i ett träd, men sedan tog han sig inte ner igen.  Vilken skojig syn det ska ha varit!

Har hört att en del katter också hamnar i den knipan ibland, men då är det givetvis frågan om att katten 1) antingen blivit uppjagad av en skällis, eller 2) att katten själv bedrivit spaningsuppdrag aningen nitiskt. Ibland kan arbetsivern vara litet för stor, men noggrannhet ska man väl inte klandras för, eller hur?

Är helt säker på att varken 1 eller 2 gällde i tvåbeningsfallet, utan 3) högmod går före fall!

Beredskapsläge och fontänfilter

Jag tycker att det är svårt att hitta på något vettigt när det regnar. Det är ju bara ute som mina egentliga arbetsuppgifter finns. Visserligen finns monsterskåpet, men eftersom jag inte märkt någon aktivitet där, har jag inte brytt mig om det på länge.

Så vad gör man? Jag vet inte. I brist på annat rullade jag ihop mig på kontorsmattan. Därifrån har jag bara några tasslängder till ytterdörren, och därmed full beredskap även om det ser ut som om jag sover.

Jag intar beredskapsläge

(Någon som vill ha?) 
Det ville Smulan o Amanda!

Så till en annan sak. Är det någon som har Cat It's vattenfontän med den stora bubblan, och som vill ha de två filter vi fått över när vi bytte? Vi tyckte vi ville fråga, innan vi slänger dem.

Matte städade vårt kattpryleskåp, och hittade en korg full med möss, bollar och allehanda leksaker ingen här har uppskattat. Med litet kattmynta på en av mössen förbarmade sig Puff en minut, och tassade till den några gånger. Nu har den legat på samma fläck några dagar. Skulle tro att den snart är tillbaka i korgen.

En helt annan sak

Man kan inte lita på matte längre. Nu har hon börjat rymma på riktigt! Jag började ana oråd redan på torsdagseftermiddagen, när min matskål på altanen fylldes med råge. Naturligtvis trevligt, men illavarslande. Mycket riktigt, framåt kvällen försvann hon. Hela natten var hon borta. Visserligen hade jag det rätt bra där ute med både sovplatser och mat, men principen! Ens människor ska vara hemma! Även om jag själv helst är ute på nätterna, men det är en helt annan sak.

Min hörna under tak på altanen

Inte nog med att hon var borta hela natten, inte förrän fram emot fredagskvällen orkade hon masa sig tillbaka. Tur för henne att det var varmt och skönt väder, annars hade jag minsann inte suttit och jamat välkommen när hon parkerat bilen. Jag brukar alltid vara noga med att jama om vad jag tycker när jag fått vara ute för länge vid dåligt väder.

Hela lördagen var det så skönt, snudd på flämtvarmt. Höll matte under uppsikt, ifall några nya rymningstendenser skulle visa sig. Nu satt hon dock mest i en stol på altanen och höll sig helt lugn. 
Den natten planerade jag att sova ute, men ändrade mig i sista stund. Egentligen var det väl så, att jag kom in för att äta en bit. Sedan tänkte jag tassa ut igen, men då sa matte att "nu fick jag allt vara inne". När jag senare på natten hörde hur regnet smattrade mot rutan, var jag rätt nöjd med det beslutet. Det händer att hon har rätt någon gång.

Missaktad? Ja, tack!

Många ord som människor använder, har en helt motsatt betydelse på jamiska. Det är väl därför som Svenska Kattademien gett ut den här ordlistan, som en tolk emellan våra språk.

Missakta är ett väldigt fint jam. Dels det självklara, att det är alla människors plikt att se till att akta sig, se sig för, så att katter inte kommer till skada rent fysiskt. För min egen del har jag inte mycket att klaga på såtillvida. Förutom just svanstrampandet. Nu är det länge sedan, men det har hänt vid ett flertal tillfällen. Och oftast när jag suttit och avnjutit (nåjam) mina torrisar.


Sedan finns det annan, nog så viktig, betydelse av ordet 'akta'. Den är 'bry sig om'. Kan man tänka sig en bättre kombination? Bry dig om din katt. Ta väl hand om den.
Det måste vara ett av de vackraste orden i Kattademiens ordlista.

Nu önskar och tror jag att alla mina kompisar blir väl missaktade i helgen. Är helt säker på det, faktiskt. Ha det jamarbra, så tassas vi igen på måndag!

 

Gryphon - hemlös i Californien

I 

Näe, det är inte jag som skaffat ny päls. Det är en av mina kompisar. Gryphon heter han, och bor nånstans väldigt långt borta. Californien heter det. Matte och husse känner de som tog hand om Gryphon, när hans riktiga matte bara försvann, och lämnade kvar Gryphon utanför huset de bott i. Tydligen är kattövergivande en sjukdom hos tvåbenta överallt?

Turligt nog för Gryphon var hans grannar riktiga kattälskare, Oturligt var däremot, att de redan hade en katt, Danielle. Gryphon gillade inte den katten! Många slagsmål blev det, och Gryphon var stor och stark. Det var inte lätt för Danielles matte och husse, för de ville förstås inte att hon skulle bli biten och klöst. Men de försökte så gott det gick att ge Gryphon mat och vatten, och ordna det så att katterna hade olika tider.

En dag kom inte Gryphon, och inte nästa heller. Nu har det gått många, många dagar utan att han synts till. Jag hoppas att han hittat sig ett nytt hem, där han får vara ensam katt. I mina tankar har han fått det bra, precis som Lilja, Nikita och alla andra kompisar som äntligen fått egna hem. Jag måste tro det. 

Jamar med August

Blev väckt i morse. Ja, jag sov inne. Mina människor var uppe innan jag hade satt ner tassarna på golvet. Ganska ovanligt. Ytterst sällan brukar det beteendet hos dem innebära något positivt. Så inte heller denna gång. Husse skulle jamas hej då till igen. Nu blir jag utan att kunna trampa mjukmage en hel vecka.

Men jag ska nog vara glad ändå. Särskilt åt att jag är katt. Jag slipper reta mig på en massa saker! Det gör matte. Mer än vanligt just nu. Inte bryr jag mig om ifall bilar parkerar så att andra bilar -mattes till exempel- med nöd och näppe tar sig fram på vår gata? Eller om fyra stycken tvåbenta cyklar i bredd på vägen, och inte bryr sig om ifall en bil kommer? Mattes till exempel. 

Det är visst en massa sånt här runt omkring nu. Matte kan komma hem och säga konstiga saker om andra tvåbentas förmåga att tänka? Då återupptar jag min undervisning, och uppjamar henne att vara mera kattlig. Hon kan ju låtsas för en liten stund att hon är Gustav. Sätta sig på altanen och speja. Snygga till pälsen litet. (Behövs!). Allt ska ske sakta, i lugn och ro. Sedan kan hon gå ut i trädgården, lägga sig på något skönt ställe i solen och bara njuta av hur bra hon har det.

"Det är synd om människorna" har visst en tvåbent som hette August sagt. Jag håller med. De har alldeles för svårt att lära sig leva kattligt. 

Vad är det här för dum nyordning?

Det har varit litet konstigt här några dagar. Allt började med att Puff mitt i natten började springa på lådan hela tiden. Och så spydde hon några högar, en på varje badrumsmatta. Både Piff och jag vaknade givetvis, och undrade vad hon höll på med? Till och med matte var uppe, fast jag minsann aldrig brukar kunna få liv i henne vid den tidpunkten. Ändå kan jag ha nog så viktiga ärenden, till exempel tassa ut.

På morgonen började någon slags nyordning här. Det viktigaste: Min matskål försvann! Visserligen hittade jag den sedan på altanen, men ändå. Jag är van att min matskål står där min matskål ska stå. Gärna en extra på altanen, men att se min matskålsplats helt tom var inget vidare. Låååång väntan där hade ingen effekt.

Vidare har matte infört någon slags sluss-system. Det verkar som om det är olika sittningar som gäller för måltiderna? Rätt som det är, kan jag genom dörren höra det omisskännliga ljudet av katt som äter vitfisk! När det smaskats både länge och väl kommer sedan Puff ut, och slickar sig om munnen. Sedan kan dörren stängas för henne, och jag får äta. Ibland både Piff och jag. Då får vi dela en påse blötmat. Fast jag har nog sett att hon får mera sås än jag. Mycket fuskigt! Bara för att hon är hård i magen. Hon kan väl dricka vatten, som alla andra katter? För övrigt undrar jag när någon ska börja sälja påsar med bara sås? Det är ju ändå den som är godast!

De' måste va' min lyckodag...här hittar man övergiven vitfisk bara sådär!

Måste va' slussvakten som missat något?

Har jag gärna överseende med!

Nu har visst Puff lugnat ner sig något med sitt lådspringande, så jag hoppas verkligen, att min matskål snart återvänder till rätta plats. Jag vill ha allt som vanligt igen!

Nu satte jag ner tassen

En av mina tre favoritgropar just nu. Jag väljer förstås grop efter var solen är. Det här är klockanhalvfemgropen.

Det går ju inte an att bara ligga och dega. Passar på att göra litet svanstvätt...

Nu är det full fart där jag bor. Det är tvåbenta och skällisar i varenda buske. Åtminstone nästan. Alltså håller jag mig hemma eller hos favoritgrannen nästan hela tiden. Det jag inte kan förstå, är varför de så ofta måste föra sånt oväsen? Man får ingen jaktro ens på nätterna! 

Ändå har jag börjat idka campingliv vissa nätter. De flesta. Matte har fått acceptera mitt ställningstagande i denna fråga. Första natten i det fria markerade jag väldigt tydligt min avsikt att stanna kvar ute, och nu föll jag inte till föga, som vid ett tidigare tillfälle. Sedan har det bara rullat på. Matte har gjort i ordning en sovstol på altanen. Dit tar jag min tillflykt om det blir för stojigt här utanför.

Vilket härligt väder jag har haft några dagar! Såg att några av mina kompisar haft flämtvarmt, men jag tycker det har varit ganska lagomvarmt. Så varmt att jag kunnat ligga i någon av mina solgropar. När det blivit skugga i den på bilden, tassar jag vidare till den bredvid hasselbusken. Den är användarvänlig ända till rätt sent på kvällen.

Och så en kort sammanfattning av min helg: 
Lördag: Matte och husse på rymmen. Saknade dem inte.
Söndag: Övervakning av trädgårdsarbete. Rätt kul.

Nu ska jag tassa runt och kolla vad ni har haft för er? 

 

Du klarar det!

Om det är något jag vill jama om så är det detta: Man måste tro att man klarar det! Kanske blir ett och annat galet ibland, men inte hindrar det att jag nästa gång är säker på att det ska gå bra? 

Ständigt försöker jag påjama för mina människor, att de måste tro att de klarar av olika saker. Till och med att ta det för självklart. Bland annat får de studera mina mycket avancerade hopp över staketet till grannen. Kanske kan man tro att en mogen katt som jag inte skulle klara av det? Så tänker inte jag. Jag bara hoppar! Den dagen det inte går längre, hittar jag på andra lösningar. Och det är det här sättet att tänka, som jag försöker överföra till min matte och husse. "Du klarar det!"  

En helg brukar mest innebära trevligheter, och lättare att klara av saker, kanske. Något extra gott på fredagskvällen, och ibland de andra dagarna också. Jag önskar att ni alla får en jamarskön helg på alla sätt!

Ära den som äras bör!

Piff fixade många blommor till matte

Idag måste jag dela ut litet beröm till Piff. Hon har nämligen på ett föredömligt sätt tagit tag i en sak jag länge irriterat mig på. För litet plats i bästa spanarfönstret.

Hon slog till i gryningen, när matte och husse låg och sov. Bara det var ju smart uträknat! På det sättet hann förstås ingen protestera eller ingripa. Helt sonika tog hon sats och hoppade rakt på den största blomman där. Sedan hade hon litet tur, för den stora blomman drog med sig en mindre i fallet. Efter det var det helt rent, både i mitten och på vänstra sidan av fönstret! 

Som av en händelse steg både matte och husse upp väldigt tidigt den morgonen. De ville väl se hur fint Piff hade gjort? Jag tror att matte blev glad också, för av en enda blomma fick hon fyra stycken sedan. Och, bäst av allt, den stora blomman står inte i något fönster längre. Den är inte alls i vägen för någon spaning.

Så, tack Piff, för att du ordnade svängrum i spaningsfönstret!

Men det var ju ingen leksak, det var en .....

Du trodde du skulle komma undan, va??

Trilskas du?

Jag förbereder min höger...

Tjoff! Där satt den!

Du ger dig inte ändå?

Jag sätter in sista hugget...

Kampen är över. Girmusen är nedlagd...

Det har kanske inte undgått någon, att jag i princip aldrig leker med så kallade kattleksaker? Förstår liksom inte vitsen? Enda undantaget har varit "undercovermusen". Den kan jag fortfarande ägna mig åt en stund, när den sätts igång. 

Härom dagen kom ett paket. Matte påstod att det var en ny leksak till oss. Jag hade därför inga som helst förväntningar på innehållet. Döm om min förvåning, när matte öppnade paketet! Det var inte alls någon leksak! Ut kom en livs levande girmus! Har bara hört talas om dem, men trodde inte de fanns i verkligheten.

Vet ni något om girmusen? Jag kan jama att de doftar underbart, har en löjligt liten, men rätt yvig svans, och är rätt kassa på att slåss. De är ändå trevliga jaktbyten, för de ger inte upp så lätt. Nästan varje gång jag tassar förbi den, så utmanar den mig på en duell. 

Om ni har chans att få en girmus hem till er, kan jag varmt rekommendera er att ta den!

Om Gustaf den förste

Max och Måns undrade för en tid sedan om Gustaf den förste, de kände inte till hans existens. De av er som jag känt länge, vet att han har funnits. Det här tror jag är första gången jag visar en bild på honom?

Gustaf den förste stavade sitt namn med f på slutet. Det var Piffs och Puffs husse som bestämde att han skulle heta så. På den tiden såg hussen inte ut som jag alltid sett honom, han hade bara växt färdigt till hälften. Gustaf kom till honom som en julklapp. På den tiden bodde hela min familj i norra landet, och långt ute på just landet. Jag kan känna mig litet avundsjuk på Gustaf, för han hade ett jamarstort revir, och nästan helt utan brummisar. Plus att han hade kattlucka, så att han kunde ligga under mattes säng och käka möss på nätterna.

Och så hade han en kompis i grannhuset. Han hette Fingal. De jagade tillsammans ibland. Ibland, när Gustaf hade tagit en stor hare, kunde de dela på bytet. Ja, det var alltid Gustaf som drog hem maten. Han var en hejare på att jaga. Ungefär som Max och Måns, tror jag. 

Men det fanns dumma saker också där. En stor katt några gårdar bort, som Gustaf måste slåss med litet då och då. Och då jamar vi slagsmål! Och så skördetröskan. Den kom i vägen för Gustaf en gång när han var liten, och matte och husse inte var hemma. En av lillhussarna ringde då till en granne och undrade vad han skulle göra? "Det är bara att skjuta honom", svarade grannen. Lyckligtvis lydde inte lillhussen, utan ordnade med någon, som kunde hjälpa Gustaf till vettisen. Där fick han hjälp att laga tassen, fast den blev litet sned efter det. Lillhussen fick mycket beröm sedan, för han var inte så gammal.

Och så bara måste jag jama om räven, även om jag gjort det förut. Matte stod och tittade efter Gustaf, när hon fick syn på honom uppe i ett träd. Och under satt en räv! Matte blev rädd och mycket orolig, för rävar kan vara farliga. Vet ni vad Gustaf gjorde då? Han hoppade rakt ner på räven! Det var det tuffaste jag hört i hela mitt liv! Räven blev nog väldigt överraskad, och sprang iväg allt den kunde. 

När lillhussarna växt och blivit stora flyttade de. Gustaf var mycket hos grannarna. De var gamla, och deras Fingal hade kommit till Regnbågslandet. Därför tyckte de om Gustafs besök. När sedan också matte och husse bestämde sig för att flytta till södra landet, frågade de Gustaf hur han ville göra? Då var han sexton år, och han var helt nöjd med att få bo hos grannen i stället. Matte och husse var också där rätt ofta och hälsade på. 

Sedan hände det hemska efter några år, att den nya matten blev sjuk, och kunde inte bo kvar hemma. Och efter en tid måste den nya hussen också flytta. Då var Gustaf arton år, och började bli stel och få svårt att röra sig. Min husse fick det svåra uppdraget att ta Gustaf till vettisen igen, den här gången för att han skulle få komma till Regnbågslandet. Det var jättejobbigt för både husse och matte, för Gustaf hade ju varit en så fin katt. Men husse gjorde en kista till Gustaf, och så hade de begravning på en fin kulle, och sjöng för honom. 

Matte hade förstås inte tänkt att också nästa katt skulle heta likadant, men nu hette jag ju redan Gustav, fast med v på slutet. Så en liten skillnad är det. Och jag skulle nog aldrig hoppa ner på en räv.

Motorsågsmassakern

Det har varit en ganska spännande helg här. Eller kanske ska jag jama öronbedövande. I lördags kom nämligen en traktor med några gubbar i. Utanför skällisens tomt stannade den, och gubbarna hoppade ut. Min husse hälsade på dem, men jag höll mig aningen avvaktande hemma på min tomt. Det visade sig klokt, för det dröjde inte länge förrän det blev ett vansinnigt liv där. Både min husse och en av gubbarna hade sågar som väsnades outhärdligt. Samtidigt band de fast traktorn med ett rep i ett träd. Jag måste ge upp och fly fältet. 

Först en bra stund efter att det så småningom blivit tyst, vågade jag fram igen. Det såg inte klokt ut på skällisens tomt! Överallt låg det träd och grenar. Jag gjorde en snabb besiktning, väl medveten om att skällisen kunde dyka upp när som helst. Men husse berättade, att han inte var hemma. Hans människor hade tagit honom med sig och farit bort, eftersom de visste att det skulle bli en massa oljud. Våra hussar hade tydligen kommit överens om att min husse skulle få ta bort en del träd på deras tomt. Träd, som kunde ramlat på mitt hus. Stora träd!

Nu har jag haft en hel del jobb med att övervaka husses flyttande av grenar och bitar av trädstammar in på vår tomt. Tyvärr sätter han emellanåt på den hemska monstersågen igen. Då är det bara att lägga tassarna på ryggen.

Och så måste jag förstås jama, att jag i lördags också fick mig ett riktigt skrovmål på min favoritrestaurang. Den som tillhandahåller kaniner. När jag hämtat maten, tassade jag iväg och visade den för husse. Han blev väldigt imponerad, men avböjde att hålla mig sällskap vid måltiden. Efter att ha ätit färdigt, blev jag så jamartrött att jag sov och sov ända till sent på kvällen. Maten hade räckt till er också. Synd att ni inte var här!
Och så måste jag jama, att jag fortfarande inte haft en fästing på mig, trots att jag bara har shoo-brickan och är utan Frontline sedan länge. Matte är väldigt förvånad.

Varje morgon.....

Tänk vad härligt det är varje morgon! Man vaknar, gäspar litet, och sträääcker på sig, så det känns skönt i hela kroppen. Sedan är man redo för en ny, spännande dag!

Här har våra människor massor att lära av oss katter! För det första, och det mest elementära, är de urkassa på att sträcka ut armar, ben och rygg när de vaknat. Åtminstone slarvar min matte och husse med detta viktiga. Inte konstigt att deras kroppar blir sega sedan!

Sedan är det det här med förväntningar. När jag vaknar, räknar jag med att det ska bli en bra dag, och att jag ska kunna utföra de sysslor jag brukar. Alltså är jag nästan direkt full av arbetslust och iver att få sätta igång!

Jag har en känsla av att människor ofta har negativa tankar om den kommande dagen. Till och med att de helst skulle vilja ligga kvar i sängen!? Över huvudtaget tror jag de tänker för mycket, i stället för att bara leva, och följa med i det som händer på dagarna. Återigen är vi katter föredömen.

Nu tycker jag att vi katter slår ett slag för morgnar, och försöker lära våra människor att uppskatta dem, som vi gör! Jag kommer börja direkt nu i helgen.

"Upp och hoppa,

sist upp är en loppa"

ska jag jama till dem direkt jag vaknar. Ska bli spännande att se effekten! Önskar er alla en god helg på alla sätt!

Vi tassas igen på måndag.