Älskade lilla katt

...du som inte längre tassar omkring här på jorden, men för alltid finns i mitt hjärta! Den här helgen tänder jag ett ljus för dig och alla andra katter som lämnat oss. Du var så älskad, och är så saknad. Jag vet att många, många mattar och hussar också har små saknade vänner bevarade i sina hjärtan. Den här helgen tänker vi litet extra på alla som lämnat oss.

Men ljuset brinner också för alla oälskade katter, de som aldrig fick ett hem, eller uppleva kärlek. I min dröm är ni alla nu i en bättre värld.

Jag tänder ett ljus, och minns...

Matte





  

Då får man hålla tillgodo...

Husse blev litet frusen och gick och lade sig sängen. Sedan tog han på sig filten, den som jag bara älskar! Att ligga på husses mage är bra på alla sätt, men med den här gosiga filten blir det en oslagbar njutning! Det är nästan omöjligt att slita sig därifrån. Om husse försöker resa sig, håller jag mig fast med klorna, så länge det går. Skulle han ändå envisas med att han faktiskt måste upp, ser jag till att åtminstone filten stannar kvar. 

Får man inte tillgång till den optimala njutningen, får man hålla till godo med den näst bästa!

Lagd katt ligger

Nog är det väl som så

 när man om sängen är två

att Katten måste mest vila få?

Visst ska matte anpassa sig då?

Vi har ständiga diskussioner om detta, matte och jag. Hon hävdar att hon knappt kan vända sig, och gör ibland försök att dra mig bort i täcket! Jag går förstås inte med på detta, utan återtar genast min plats. En timid och fördragsam katt är jag, men min rätt till en avkopplande sovplats på nätterna hävdar jag bestämt!

En underbar vanlig dag i oktober

Har ni sett hur härligt jag haft det idag? Matte höll på litet i rabatten, och jag slog mig ner i närheten och bara njöt allt jag kunde. Sträckte ut mig, och låg kvar där länge, fast matte försvann någon annanstans. Fler såna här dagar, tack!

När det började mörkna såg jag husse gå till vedboden. Hängde på, och följde sedan med honom in. Att vara ute från morgon till kväll har jag ingen lust med längre. Redan efter frukost brukar jag ta första inne-passet. Som i morse, när det kom is på tassarna i gräset. Då kan man lika gärna vänta på bättre tider i husses säng. Och den väntan var inte förgäves, som synes!

Sedan brukar det bli några timmar framför brasan på sena eftermiddagen, innan det är dags för en avslutande kontrollrunda där ute. Visst är det underbart på sommaren, men det är inte så tokigt nu heller!? Så länge jag får ha det så här, känner jag mig riktigt tillfreds med livet.


 

Så var det måndag igen

Den här helgen har jag haft ett och annat att jag inte varit riktigt tillfreds med. På lördagen försvann både husse och matte, och var borta tills det varit mörkt länge. När de gör så, brukar jag alltid tillrättavisa dem genom att hålla mig undan ett bra tag efter att de kommit hem. När de är borta inom en rimlig tidsgräns är jag oftast snabbt på plats med ett välkomnande jam så fort de stannat bilen, eller till och med att jag sitter på trappan och väntar. Men aldrig när det handlar om sena kvällstimmar. Om sanningen ska fram, är det väl inte enbart i uppfostringssyfte, det är mera att jag tar tillfället i akt till mer perifera inspektioner. Och givetvis dröjer jag inte så länge med att komma hem igen.

Söndagen började inte bra. Först, på morgonen, blev jag väldigt glad, för jag upptäckte husse i källaren. Det är ju en dröm jag haft länge att få tassa på en riktig upptäcktsfärd där! Men så blev det inte, nu heller. I stället blev jag instängd i mitt hus tillsammans med matte. Försökte på alla sätt få henne att släppa ut mig. När det till slut lyckades var källardörren naturligtvis stängd igen. Att det ska vara så omöjligt att få komma ner där?

Men sen blev dagen bättre! Jag fick en massa gäster att välkomna. Det tillhör mina favoritsysselsättningar. Men sedan det var avklarat, fick de klara sig själva. Vädret var vackert, och jag hade en del ogjort där ute. Fast jag var inne och tittade till dem emellanåt, förstås.

Idag har allt varit som vanligt igen. Mina människor hemma. Lugnt och skönt. Avkoppling under hasselbusken. Nästan så jag tror jag uppskattar vardagar mer än helger? 

Puffen jamar

Mjaou på er, nu är det dags för litet fredagsjam med mig, Puffen, igen! Idag ska jag berätta om något av det viktigaste i mitt liv. Mat. 

Jag vet att Gustav brukar klaga på tomma matskålar ibland. Då måste jag jama att han vet ingenting om tomma magar! Den som ständigt får tassa omkring utsvulten här i huset, det är jag, det. Jag är säker på att ingen kan älska mat mer än jag, och jag försöker ständigt hitta något ätbart. Har jag tur ligger något kvarglömt i vasken. 

'Diet' är ett väldigt dumt ord. För mig innebär det att jag går miste om en massa godsaker. Räkor, till exempel, som jag tycker så mycket om. Varför vill de inte stanna i min mage? Det är så orättvist att jag som tycker mest om mat här, får smaka minst? Och det brukar jag minsann påjama högt för både matte och husse.

Till min stora lycka finns en sak jag får äta, och det är leverpastej. I några veckor nu har jag fått denna delikatess varenda dag!? Matte säger något om att "tur hon inte upptäcker pillret"? Vilket då piller, undrar jag? Man märker väl skillnad på ett piller och leverpastej?!! Eller hur?

För några veckor sedan blev jag kidnappad och fraktad till det där förfärliga stället, där man blir satt på en brits och utsatt för diverse hemskheter. Jag kan lova att de tänkte mörda mig! Jodå, så var det! Jag blev fasthållen vid en stor och skrämmande apparat som klämde ihjäl mig, nästan. Då skrek jag på hjälp så det hördes i hela området! Och dumma husse, som var där, lät dem göra sådär med mig, hur kunde han? Uschjam, vilken mardröm. 

Men nu får jag leverpastejkulor, och livet är trevligt igen. Och bara Gustav inte retas med mig, tror jag det blir en riktigt bra helg. Hoppas ni får det också!


 

Vilken saga!

Kan man ha sån tur att det kommer nedramlande talgoxar

Måste sitta och begrunda min osannolika tur en stund

precis framför ens nos? På hedersjam, jo, det kan man! Fast "talgoxe" är kanske en mer korrekt beskrivning. Men ändå! Det är precis vad hänt mig. 

Hade precis avslutat en inspektionsrunda på stranden, och var på väg hem. Jag passerade under kontorsfönstret, för att sedan runda knuten och sätta mig på trappan och spana en stund. Det är min vanliga rutin. Men den här dagen inträffade något väldigt oväntat. 

Det lät "pang" ovanför mig, och nästan direkt därefter landade den lilla steken en liten bit framför mig. Jag tog givetvis tacksamt för mig av den oväntade presenten! Matte kom snabbt runt hörnet, och jag förstod att hon också tänkt lägga vantarna på den. Naturligtvis jamade för henne att jag faktiskt var först! Hon insåg snart sitt nederlag, och avlägsnade sig taktfullt för att låta mig ha min måltid ifred.

Vilken saga, och till och med sann!


 

Studie i hasselbusksnjutning

Jag har inte legat så mycket under hasselbusken i sommar, men nu, när höstlöven börjat falla, är jag där så fort solen visar sig. Och nog är detta så nära den optimala njutningen man kan komma? Det tycker åtminstone jag!

Nu är jag tillbaka!

Äntligen är jag tillbaka igen! Och nu verkar det som om jag ska få arbetsro ett bra tag. Verkligen behövligt! För hur skulle det gå, om mössen fick för sig att inta mitt Område, eller -hemska tanke- mitt hus??! Nä minsann, här behövs en skicklig och bestämd tass som håller ordning!

Och jag är full av arbetslust nu, eftersom Puff och jag har levt lyxliv på hotell igen. På hotell behöver man ju inte ha ansvar för något, det är bara att äta och vila. Att umgås litet personalen emellanåt blir små trevliga inslag, och förgyller vistelsen. De andra hotellgästerna har jag inte haft någon djupare kontakt med, har väl mest blivit att vi utbytt ett och annat jam ibland. En del gäster har delat rum med varandra, men Puff och jag hade varsitt enkelrum, tack och lov. Att umgås med den damen på heltid hade inte varit någon semester!

Nu har jag hunnit tassa runt hela Området, och säkerställt gränserna på de flesta ställena. På vissa platser måste jag nästan dagligen förnya markeringarna, eftersom vissa ohyfsade individer försökt dölja mina?!

Det ska bli skönt att kunna ha daglig tillsyn överallt hädanefter!


 

Jag är inte dum!

Det är litet pinsamt, men ibland får jag höra att jag är dum? Bara för att jag till exempel vill se med egna ögon att det regnar framför båda dörrarna, och inte bara den ena? Eller att det fortfarande blåser lika hårt som det gjorde för en minut sedan. Och att jag måste kolla det ungefär sju gånger på en kvart? Inte är det dumt? Jag kallar det en optimistisk livssyn! Att våga tro att eländet som var alldeles nyss har gett med sig, och att dessutom fortsätta tro det, trots ideliga nya motgångar, det kallar jag sann optimism!

Och det passar bra att jag tror på förbättringar, för efter veckan som kommer, så ska det bli litet mera normalt hemma hos mig, med båda mina människor på plats. Men nu blir det ett sånt där dumt uppehåll igen, och jag är tillbaka tisdagen den 20 oktober. Hoppas vi ses då! Och hoppas att ni får en skön och fin helg, både denna och nästa!

Vem tänker på det?

Kanske är sommaren över

men ännu finns allt jag behöver

Frodigt gräs och solsken ibland

gör det skönt att ligga och vila litet grand

Här kan jag slappna av i lugn och ro

Får väl passa på att njuta kan jag tro

Visst kommer kyla, men vem tänker på det

när solen ännu gör pälsen behagligt het?

 

Mer än ett jobb

1:e kundmottagare Gustav på sin post

Jag har berättat om detta tidigare, men det tål att upprepas. Mitt liv består inte "bara" av allmänna och fördjupade inspektioner av hela Mitt Område, jag är yrkesverksam även inne i mitt hus! Min officiella titel är 1:e kundmottagare på kontoret. Det är ett mycket ansvarsfullt uppdrag. När det ringer eller knackar på dörren skyndar jag mig fram för att hälsa välkommen. Jag gör ingen som helst skillnad på om det är kunder eller mina privata gäster, jag behandlar alla lika vänligt. Det brukar uppskattas, kan jag jama.

Nu är jag inte heltidsanställd på kontoret, det skulle jag aldrig gå med på, förstås. Ibland får husse eller matte själva ta hand om mottagandet. Men de ska väl ha något att göra, de också?


  

Nu igen!?

Man kommer hem glad och förväntansfull. Men vad är detta?

TOMT???

Inte minsta smula kvar?!

Suck...det får bli nödprovianten...IGEN!

Det finns gränser

Då var första helgen i höstmånaden oktober avklarad. Så värst höstlikt har det inte varit hos mig. Som ett bevis på det hittade husse en fästing på mig i lördags, den första på flera månader. Så nu har det varit extra kamningar några dagar. En enda gång har matte blivit fästingbiten, och det var också på hösten. Dessutom var det en borrelia-fästing. Såna gillar vi inte! 

På söndagen bestämde jag mig för ett extra noggrant arbetspass, ibland måste även ytterområdena ses till. Kan inte hjälpas att jag då kom utom hörhåll när mina människor ropade. Förstår inte att det ska oroas, så fort jag är borta litet längre? Har nog skämt bort dem litet?

Att utföra utvidgade kontroller är så smidigt nu. Det är tomt i de flesta husen runt omkring. Framför allt inga irriterande hundar. Jo, det finns en. Han bor alltid här, men har jämt sin matte i koppel. Tur det, för det är en sån som far fram som en torped, trots att hans matte försöker hålla emot. Och jag kan meddela, att den delen av mitt Område aldrig har blivit genomgånget! Det finns gränser för min undersökningsplikt, anser jag.

 

Höstmys!

Jag kommer såklart sakna att vara ute från morgon till kväll. Men det är skönt att ligga och mysa i soffan också! Den här första oktoberhelgen ska jag försöka tänka på det som är bra med hösten. Önskar er alla en riktigt skön helg!

Flugan på väggen

På väggen sitter en fluga

Vad gör den där, tänker jag?

Som mat kan den knappast duga,

men jag bevakar den väl ett tag.

Ty den som kommer in i min stuga

ska veta, här råder Kattens Lag!