Inte min idé om en bra måndag

När jag inte fick tassa ut på morgonen anade jag en hel skock med ugglor i mossen. Vad hjälpte det, när flyktmöjligheten under sängarna omöjliggjorts genom en stängd dörr, och några alternativa ställen inte fanns? 

Naturligtvis besannades mina farhågor. Innan jag visste jamet av var jag placerad på den där obehagliga bänken hos vettisen. För sjuttionionde gången skulle mitt öga kontrolleras på olika sätt. Och det gick väl an. Men sen råkade matte nämna att jag kräkts litet en del nätter på sistone, och då fick jag ställa mig på vågen. De var inte nöjda med att jag blivit av med en hel del sedan jag var på djursjukhuset senast. Då ringde vettisen till en annan djurklinik och frågade om de kunde ta prover på mig? 

Så, kan ni tänka er, jag fick fortsätta till en ny vettis! Det var jag inte glad åt! Väl där togs det blod ur min tass, och så blev min mage fotograferad. När allt var klart berättade de vad jag redan visste, att jag är i prima form! Det var visserligen något litet med njurarna, så jag ska få annan mat. Har provsmakat den, och den är absolut ätbar. 

Sen kan jag tycka att det är smickrande att både den första och andra vettisen uttryckte sin förvåning över att jag är sjutton år. Det hade de aldrig kunnat tro, sa de båda två!





 

Puffen jamar

Mjaou på er, nu är det dags för litet fredagsjam med mig, Puffen, igen! Idag ska jag berätta om något av det viktigaste i mitt liv. Mat. 

Jag vet att Gustav brukar klaga på tomma matskålar ibland. Då måste jag jama att han vet ingenting om tomma magar! Den som ständigt får tassa omkring utsvulten här i huset, det är jag, det. Jag är säker på att ingen kan älska mat mer än jag, och jag försöker ständigt hitta något ätbart. Har jag tur ligger något kvarglömt i vasken. 

'Diet' är ett väldigt dumt ord. För mig innebär det att jag går miste om en massa godsaker. Räkor, till exempel, som jag tycker så mycket om. Varför vill de inte stanna i min mage? Det är så orättvist att jag som tycker mest om mat här, får smaka minst? Och det brukar jag minsann påjama högt för både matte och husse.

Till min stora lycka finns en sak jag får äta, och det är leverpastej. I några veckor nu har jag fått denna delikatess varenda dag!? Matte säger något om att "tur hon inte upptäcker pillret"? Vilket då piller, undrar jag? Man märker väl skillnad på ett piller och leverpastej?!! Eller hur?

För några veckor sedan blev jag kidnappad och fraktad till det där förfärliga stället, där man blir satt på en brits och utsatt för diverse hemskheter. Jag kan lova att de tänkte mörda mig! Jodå, så var det! Jag blev fasthållen vid en stor och skrämmande apparat som klämde ihjäl mig, nästan. Då skrek jag på hjälp så det hördes i hela området! Och dumma husse, som var där, lät dem göra sådär med mig, hur kunde han? Uschjam, vilken mardröm. 

Men nu får jag leverpastejkulor, och livet är trevligt igen. Och bara Gustav inte retas med mig, tror jag det blir en riktigt bra helg. Hoppas ni får det också!


 

För en gångs skull slapp jag!

När transportburen lyftes upp på matbordet i morse skyndade jag mig att söka skydd i ett hörn i ett annat rum. Nåt har man väl lärt sig genom åren?

Men för en gångs skull var det inte jag som dragit nitlotten! Det var Puff som packades in och försvann tillsammans med matte och husse. Här sitter hon och väntar oroligt på djurkliniken. Jag var där i höstas. Hemskt ställe!

När de kom tillbaka var Puff hur konstig som helst? Lade sig att sova på en matta...

...och vinglade omkring och ramlade överallt

Men hörru Puff, va' e're me' dig??? Klart man blir brydd över en så snabb personlighetsförändring? Jag försökte göra en litet närmare undersökning av det hela, men det fick jag inte för matte! Hon sa att Puff hade det nog jobbigt ändå??

Mattes kommentar: Puff har fått röntgat lungorna, och det såg ut som om hon har bronkit. Idag fick hon en spruta antibiotika. Den har effekt till i morgon bitti. Sen börjar det roliga, att få i Puff tabletter morgon och kväll i tio dagar. Bävar! Och de smakar inte gott, sa veterinären. Om en vecka ska vi ha telefonkontakt, och är hostan inte borta blir det cortisonbehandling. Hoppas slippa det! Men det allra viktigaste är förstås att lilla Puffisen blir frisk igen!