Förtroende

När en bild visar mer än tusen jam...

Önskar er alla en underbar helg i sommarvärmen!

Ibland är det bättre...

I mitt hus kan man inte bara rusa in, hur mycket det än suger i magen. Åtminstone inte om man är katt, och heter Gustav. Nio gånger av tio står vaktparaden beredd på andra sidan dörren. Eller någon av dem. Då avvaktar jag. Väntar på att vederbörande flyttar sig, så jag kan smita förbi, till vänster, under bordet. Ibland är det bättre att vara försiktig än visa sig modig.

Är det fritt fram, eller?

Nä, mottagningskommittén är på plats *suck*

På väg

På väg, på väg, med bestämda tassar, vet vart jag ska
Nu ska jag hem, har fullgjort allt för ida'
Då vill jag in, till maten som väntar, det är klart att den gör
Att ha det så bra tar jag för givet, fast annat jag hör
Om katter som lämnas att klara sig själva, men hur?
När jag tänker på det, förstår jag, i livet jag haft en stor tur 

Värsta bostadsbristen i talgoxevärlden?

Med litet tur hade jag haft tass-in-restaurang alldeles

På väggen bakom mig syns nederdelen av holken

bredvid min trappa. Tyvärr upptäckte husse stället innan det hann öppna. 

I vintras fick husse en fågelholk gratis, när han köpte några säckar fågelmat. Eftersom vi har dåligt med lämpliga träd, blev holken stående på marken utanför källardörren i avvaktan på alternativ och initiativförmåga. Så igår skulle husse städa undan litet av varje, och tog holken för att ställa ner den i källaren. Gissa vad som fanns i den? Fågelungar! 

Av någon anledning tyckte husse att holken måste flyttas, så han monterade den på samma ställe, men så högt upp det gick där ovanför. Mamman satt och iakttog händelseförloppet från trappräcket till farstubron. Med en insekt i munnen avvaktade hon. När allt var klart, kröp hon in i holken. Och fast jag har suttit på trappan, har hon fortsatt sitt matande. Vilket egentligen är ännu märkligare att hon gjorde, när boet fortfarande stod på marken? Jag satt ju ofta bara några tasslängder bort!

Det måste råda enorm brist på bostäder här i trakten?! 






 

Härliga tider!

Härliga tider! Ännu en toppenhelg ligger bakom mig. 

• Husse hemma. 
• Trevligt besök av minisen och hans människor. 
• Fint väder. 
• Mycket utejobb med både matte och husse. 
• Blivit bjuden på grädde av mitt-emot-grannen. 
• Sköna nätter med ensamrätt till mina människor. 
• Ingen skällhund i grannhuset. 
• Varken Piff eller Puff har bråkat med mig. 
• Jag fick smaka spätta, det var mums! 
• Växthuset öppet både dag och natt.
• Lyckad musjakt.

Det är lätt att må bra när allting är precis som man vill ha det!

Tack!

O katt
I dina ögon
speglas 
din visdom
Erfarenheter
sedan tusen och åter tusen år
Du gåtfulle
som jag känner
och ändå inte
Du

som berikar mitt liv

Tack

för ditt förtroende

att du litar på mig

trots att du vet

Jag är inte fullkomlig

Din människa 

Önskar er alla en underbar helg!

 
 

Så bra!

Vad ska man annars ha en skottkärra till?

Det har varit så varmt idag. Men vad gör väl det, när det finns utplacerade solskydd? Väldigt fiffig konstruktion på det, dessutom. Måste vara uttänkt att passa en katt precis i min storlek?

En annan bra sak i dag är att husse kommer hem igen i kväll, åtminstone för några dagar. Då blir det som jag skrev om i förrgår genast oviktigt. Om platstillgång i mattes säng, alltså. Dels är det inte alls säkert att jag föredrar henne som sängkamrat, och skulle jag göra det, flyttar jag genast om hon börjar bråka. Matte i all ära, men inget slår husses mage som sovplats!


 

Helt onödigt?

Piff, Puff och jag har haft ett viktigt sammanträde, där det på agendan stod "borttagandet av onödiga saker i vårt gemensamma hem". Så här blev det till slut:

Piffs lista: 

• Snabeldraken.
• Klosaxen.
• Transportburen

Puffs lista:

•  Snabeldraken
•  Transportburen
•  Gustav

Min lista:

•  Kletet jag får i nacken
•  Transportburen
•  Allt krafs i fönsterna

Som ni förstår, hade jag vissa synpunkter på Puffs lista, men hon framhärdade, och menade att hon fick tycka vad hon ville. Jahajam, jag kunde förstås satt "Puff" på min tredje plats, men helt ärligt bryr jag mig inte så mycket om henne. Vill hellre få fönsterkarmarna rensade.

Nu återstår att överlämna vår lista till matte för åtgärder. Hoppas på, och räknar med, att allt snart ska vara avbockat och klart.

Förresten, kanske du som läser också har något onödigt där hemma, som ska förpassas till soptunnan?

Att få plats

Vad anmärker du på? Var glad att sängen hålls varm!

Nästan varje natt har matte och jag en liten tvist beträffande sängens utnyttjande. Den börjar alltid med att matte drar täcket åt sidan, och kliver upp. Sedan är hon borta en liten stund. 

Under tiden har jag förflyttat mig från den ynka kant jag haft till förfogande, och intagit den betydligt mer bekväma mittenplatsen. Så kommer matte tillbaka. Alldeles för snabbt. För det är då argumentationen börjar. Att jag inte kan ligga där. Hon får inte plats. Jag försöker göra mig tung och oflyttbar. Hon lyfter mig åt sidan. Snart befinner jag mig åter på min lilla kant. Men så fort tillfälle ges, lägger jag mig på tvären, och är nästan tillbaka på mitten. Åtminstone med rumpan.

Man har väl så roligt som man gör sig?

En väldigt lyckad helg, måste jag jama! Jag uppskattar mycket att ha sällskap där ute, och det har jag haft över förväntan. På lördagen tog matte och jag itu med diverse göromål i växthuset. Jag provlåg olika platser där. Vad hon gjorde vet jag inte riktigt, inget som inspirerade mig i alla fall. 

När vi var färdiga där inne, var det dags för fika på altanen. Själva fikandet bryr jag mig inte om, men att ligga på det solvarma trägolvet med matte nära, det är avkoppling! Där tog vi en lång paus tillsammans, innan jag kände att jag ville ta ett arbetspass i egen regi. Man har ju sina plikter.

På söndagen tog vi litet sovmorgon, och efter en god frukost var vi laddade för dagens utmaningar. Visade sig vara en av mina favoritsysselsättningar, rensa rabatt. Jo, det är säkert, jag tycker det är stimulerande! Mattes entusiasm är mera dämpad, konstigt nog? Hon har inte samma sinne för det hon slänger. Jag ser ju byten av olika slag. Inte hela tiden, men rätt som det är, kommer något spännande flygande. Tror att mycket av det arbete människor uppfattar som "tråkigt", bara beror på brist på fantasi och påhittighet?


   

Jag undrar?

Undrar vördnadsfullt er tillgivne Gustav

Min stenöken

Mitt Område är fullt av kontraster. Berättade förut om min djungel, men jag har också en stenöken. Verkar kanske litet konstigt, men jag gillar faktiskt skarpt att rulla mig på stenarna! När solen ligger på blir de varma och sköna, och visserligen är en del stenar rätt vassa, men masserar kroppen effektivt, det gör de!

Om det kommer någon människa förbi när jag sitter i stenöknen och funderar, kastar jag mig raskt ner på rygg och förväntar mig därmed samtidig massage och kli på magen! Man ska ta alla tillfällen i akt till att förhöja njutningar! 

Hur det än blir, blir det bra

Jag är väldigt nöjd med min lilla koja, tillverkad av en upp och nervänd vedkorg, där handtaget gått sönder. Den är precis lagom stor för mig. Hela jag får plats, men inte så mycket mer. Det är precis som man vill ha det, eller hur? Litet lagom mys-trångt. 

Kojan står på altanen, bara centimetrar utanför min ena ytterdörr, och med ett skyddande tak ovanför. Det är därför dit jag tar min tillflykt när det regnar mycket och länge ute. Ibland blir man ju så less på att vara inne, fast man konstaterat ett flertal gånger i den andra dörren att det faktiskt är omöjligt att tassa ut. Då får människan öppna dörren till min koja. 

Inom en sekund har jag krupit in där. Med litet tur blir det uppehåll nån gång, och jag kan direkt tassa iväg. Och blir det inte det, är det riktigt skönt att ligga där alldeles för sig själv och sova, totalt ostört. Passade bra idag, när Åskar var på besök på första gången och dundrade på.

I min djungel

Förutom hasselbuskområdet är det här den del av min tomt som jag gillar mest. Djungeldelen. Här får inget gräsätande monster tillträde, det har jag jamat ifrån. I högt gräs kan nämligen små godsaker få för sig att gömma sig. Dessutom är det mysigt att själv forma till platser i höggräset för meditation. 

Man kan koppla av extra bra när man ligger där nere, omsluten av en skyddande gräsvägg. Jag syns knappt, men hör, och uppfattar ändå allt som händer omkring mig. Som katt är ju detta möjligt även vid meditation, man bara kopplar in sitt automedvetande. En nödvändig egenskap för alla oss som vistas i djungler.

Bra i slutändan

Det blev litet för regnigt för min smak den här helgen. Särskilt lördagen blev en besvikelse, för dessutom försvann mina människor, och kom inte hem förrän det varit natt länge. Eftersom jag tassat in rätt tidigt på eftermiddagen på grund av just det blöta, förväntade jag mig förstås att äntligen få komma ut när de öppnade dörren. Tji fick jag! Nä, då skulle de lägga sig! Jag hade ju inte gjort annat i massor av timmar, och kände mig fräsch och utvilad, och det jamade jag minsann om. Hur mycket brydde de sig?

Till slut kom vi fram till en kompromiss. Matte fick sova av sig ett par timmar, men sedan fick hon allt pallra sig upp och släppa ut mig. Så hade jag åtminstone planerat. 

Tyvärr gick det inte riktigt som jag tänkt, för min lust att komma ut svalnade raskt i takt med att dörren öppnades. Beslutade snabbt att det fick bli en kompromiss på kompromissen. Matte beordrades att dra ifrån gardinen i kontorsfönstret, sedan lade jag mig på skrivbordet och spanade. 

När matte kom förbi några timmar senare låg jag så skönt att jag inte brydde mig om henne när hon öppnade dörren. Först när husse uppenbarade sig ytterligare timmar senare tyckte jag det var dags att kolla läget där ute. Då sken solen igen, och jag var trots allt rätt nöjd med hur allt hade löst sig.

Jag kan!

Jag måste inte kunna allt. Det kan förstås ingen. Så det jag väljer som viktigt att genomföra, måste naturligtvis ligga inom rimlighetens gräns. Hur gärna jag än skulle vilja, kan jag inte öppna en låst dörr till exempel. Men annars. Om jag verkligen vill något. Med hela kroppen. Kan jag! 

Och nu både vill och kan jag önska er alla en riktigt härlig maj-helg!

Minimikrav

En öppen låda på kontoret? Vad finns det för Viktigt Jobb här då? 

Precis som jag trodde...ingenting alls! Tomt! Och jag får inte ens plats att sätta ner rumpan!

Häpnadsväckande brist på planering av verksamheten här! Om de nu inte har något vettigt att fylla lådorna med, borde de väl åtminstone se till att katten får plats? Eller hur??

Vet ni hur...?

Vet ni hur man får en människa att bli litet livaktig och kul på kvällskvisten? Släpp av en loppa i hennes säng när hon lagt sig! 

Jag blev alldeles förvånad vilken fart det blev på matte helt plötsligt när vi lagt oss? Fick precis litet skönt kli mellan öronen och på ryggen, när hon utan förvarning reste sig och började slå vilt på olika ställen på täcket? En stackars liten svart mojäng hoppade omkring och försökte undkomma hennes hårdhänta behandling. Nu besitter hon inte min jaktskicklighet, men efter en stund fick hon ändå in den slutliga domen. Intresserat hade jag följt hennes beteende, men ett så litet byte är under min värdighet att befatta mig med.

Efter avslutad jakt bredde lugnet ut sig igen, och vi återupptog vår avbrutna kelstund. Fast jag tyckte nog att kliandet mera fick karaktären av genomsökning? 

Mat och nödproviant

Frukosten är slut. Finns det kvar, säger du? Nä, det där är de oätliga bitarna som tycks finnas i varje påse? Så jag väntar tålmodigt på att dessa ska kasseras, och att en ny portion ska serveras. Någon som tror att det händer?

Tur det finns nödproviant, så man inte blir totalt utmärglad före kvällen. Eller så svag, att jag inte orkar släpa mig till växthuset? Och, allra värst, att jag inte skulle orka ta mig in igen tills kvällsmålet serveras!

Nån gång...

Så var det maj. Inte för att jag bryr mig om vad tiden heter, men trevlig är den i alla fall! Gissa om jag njuter av att vara ute från morgon till kväll? Jag kan utföra mina kontroller närhelst jag vill, utan att be om dörröppning. Det är bara att resa sig när man känner för det och tassa iväg!

Eftersom skällhunden begränsat mitt arbetsområde på ena sidan den här helgen, har favoritgrannens tomt fått desto mera uppmärksamhet. Där finns ett ställe, alldeles bredvid en björk, som är alldeles särskilt spännande. Det är något där under gräsmattan, och jag har bevakat området långa stunder, men hittills resultatlöst. Men jag tassar dit och undersöker läget så fort jag är i närheten, och nån gång kommer förstås det att avslöja sig!

En ny vecka har börjat. Det blir en bra sådan, för i morgon kommer husse och hälsar på. Nä visst nä, han bor ju här! Tror jag, åtminstone?

Stackars människor...

Jag är noga med att hålla mig ren. Och det enda jag bryr mig om andras utseende är om de ser snälla ut, eller någon man bör akta sig för. Vad spelar det för roll hur själva ansiktet eller kroppen är konstruerade? Nog är det litet synd om människorna, som anser att de måste bekymra sig över så konstiga saker? Det är bra skönt att slippa sånt.

Hoppas att ni får njuta av en härlig helg på alla sätt!

Funderar och funderar

Här sitter jag och funderar som så

Är matte någon jag kan lita på?

Hon lockar och lovar att mat jag ska få

men har jag det inte allra bäst ute ändå?

Kan det vara nåt lurt, som jag borde förstå

och inte det gamla tricket än en gång gå på?

Jo, maten kan nog stå där den ska, i min vrå

men sen blir jag inlåst, och hon säger 'hej då'!

Så jag tänker och tänker, och gnuggar mina grå

väger för och emot, för att bästa lösningen nå

Man måste själv få besluta, för att bra man ska må

Men nu har jag bestämt, varav mitt svar ska bestå...