Lisa: Ni vet...

Ni vet, det där förväntansfulla ögonblicket, precis innan...

En skön helg önskas er!


 

Nån gång...

Så var det maj. Inte för att jag bryr mig om vad tiden heter, men trevlig är den i alla fall! Gissa om jag njuter av att vara ute från morgon till kväll? Jag kan utföra mina kontroller närhelst jag vill, utan att be om dörröppning. Det är bara att resa sig när man känner för det och tassa iväg!

Eftersom skällhunden begränsat mitt arbetsområde på ena sidan den här helgen, har favoritgrannens tomt fått desto mera uppmärksamhet. Där finns ett ställe, alldeles bredvid en björk, som är alldeles särskilt spännande. Det är något där under gräsmattan, och jag har bevakat området långa stunder, men hittills resultatlöst. Men jag tassar dit och undersöker läget så fort jag är i närheten, och nån gång kommer förstås det att avslöja sig!

En ny vecka har börjat. Det blir en bra sådan, för i morgon kommer husse och hälsar på. Nä visst nä, han bor ju här! Tror jag, åtminstone?

Det kan inte nog upprepas

Det finns ju ingenting som går upp mot mitt växthus, men vedboden är ett bra komplement. Framför allt är det mer intressant. Växthuset får jag snabbt kontroll över, men vedboden kräver mera arbete. På ena sidan ligger veden travad. Måttligt spännande. Men på andra sidan finns alla möjliga föremål. Sånt som mina människor inte vill ha inne i huset.

Varför de inte vill det, är en gåta? Kartonger, vars innehåll är lika högintressant varenda gång jag är där. Och resväskor, med så många dofter! Litet varstans ligger remmar, redskap och en mängd oidentifierbara föremål, men som naturligtvis måste tillhörigmarkeras. Det verkar bara vara jag som förstår mig på sånt? Både matte och husse struntar totalt i denna angelägenhet. 

Det kan inte nog upprepas hur viktigt det är med en katt i huset.

   

Spännande eller?

Ska man våga sig in i det okända, eller inte? Kanske måste fundera litet om jag törs? Eller direkt låta nyfikenheten och upptäckarlusten få vinna? Och ska jag i så fall tassa in rätt försiktigt, eller bara hoppa in? Det är inte alltid lätt att veta hur man ska tackla det man inte vet något om!

Men det jag vet säkert är att jag vill önska er alla en helg i vårens tecken, för det verkar som det ska bli rätt skönt mest överallt i vårt land. Åtminstone hoppas jag att ni ska slippa mer snö! 

På en okänd väg

Och vem vet vad vi ska upptäcka den kommande helgen? Hoppas det blir bara bra saker för både er och mig!!!

Bara en tidsfråga

Av någon totalt obegriplig anledning får jag aldrig utforska det mest intressanta och spännande utrymmet i mitt hus. Eller, rättare jamat, under huset. Källaren. Det mest spännande där är öppningarna, som man kan hoppa in igenom. Där kan man undersöka det som inte är källare,  bara en massa sand med eggande dofter. Utrymmen, som verkar anpassade i höjd för just en katts inspektioner. Men det är helt tji. Åtminstone när det gäller matte.

När matte går ner i källaren och lämnat dörren öppen, vågar jag helt enkelt inte tassa ner. "Stanna där, Gustav", har hon sagt med sträng röst så många gånger, att jag snällt blivit sittande utanför och väntat. Sen har jag fått jättemycket beröm när hon kommit tillbaka. Men med husse....

Härom dagen var husse nere i källaren. Jag vet ju vad som gäller när matte är där nere. Men gäller detsamma när husse är där? Nä, inte vad jag känner till? 

Det blev ett väldans liv på husse när jag påbörjade min kontroll där nere. Det gällde att sno sig på, om jag skulle få något gjort. Med blixtens fart ilade jag runt bland allt, och försökte nosa så gott jag hann. Tyvärr nådde jag inte det mest lockande stället, krypgrunden under huset, innan husse lyfte ut mig därifrån.  Men det är förstås bara en tidsfråga innan jag lyckas med det också.


Det gäller bara att överlista husse.