Varför, undrar jag?

Jag vet inte vad som har hänt, men jag känner mig ovanligt alert och arbetssugen just nu? Passande nog sammanföll det med vackert väder i lördags, även om det var onödigt blåsigt. Hindrade dock inte mig att ha nästan en heldag ute. Min nya energi fick mig att oförtrutet fortsätta patrulleringen utomhus en stor del av söndagen. Och inte nog med det, efter en stunds återhämtning på kvällen påfordrade jag ännu ett arbetspass innan läggdags. Efter en viss tvekan beviljades jag detta. 

Det var väl inte meningen att jobbet skulle dra ut så på tiden, det var det inte, men ni vet hur fort tiden rusar iväg? Husse var ute många gånger och ropade på mig. Eftersom jag inte avslutat arbetet hörde jag förstås ingenting. Så fort jag var klar skyndade jag mig hem, för det var ganska kyligt. Då sa husse att klockan var halv två, och han sa det inte på något positivt sätt? Han var inte sitt vanliga jag, trött på något vis? Dessutom mumlade han något om att jag inte skulle få tassa ut så sent i fortsättningen. Jag förstår ingenting?


 

Är det dags nu?

Klockan är en märklig uppfinning? Nu ska det helt plötsligt bli mörkt en timme tidigare på kvällen? Det kallar människorna för vintertid. Låter som det är dags för långsömn?

Vi får väl se hur det blir med sovandet i helgen. Önskar er en skön sån i alla fall!

Man måste passa på

Mitt växthus är inte alltid tillgängligt längre. Glad blev jag därför när jag hittade det öppet, och med matte där inne!

Noterade en del nya krukor, men inga alarmerande dofter. Kom fram till min lilla spaningshylla och funderade på om jag skulle lägga mig där och meditera en stund?

Klart jag skulle! Nu gäller det förstås att ta tillvara tillfällena! Alltså låg jag där en stund och funderade, och höll samtidigt litet koll på matte. Men det var inte lika skönt som vanligt där, så rätt snart avslutade jag det hela, och begav mig ut på nya uppdrag.

Lisa: Fri!

Före...

...och efter

Ser ni nån skillnad? Igår morse blev jag en väldigt lycklig katt! Jag blev fri igen! Ingen tratt! Ingenting som var i vägen när jag skulle tvätta mig, eller behövde klia mig. Blev tvungen att rusa igenom huset gång på gång för att fira befrielsen. Sen insåg jag att jag måste ta itu med hygienen, och avsatte en lång stund för det. Jam, det var en högtidsstund! Men innan dess, i måndags eftermiddag...

Jag kan klart deklarera att om vettisar tycker jag inte! Inte någon annan som finns i det där vettishuset heller, för den delen. Mot bättre vetande lät jag mig lugnt sättas in i buren där hemma, för jag gillar ju att åka bil. Efter ett tag insåg jag dock att jag förmodligen var utsatt för en kupp? När bilen stannat övergick mina farhågor till full visshet. Var därför fullständigt på min vakt och beredd på det värsta när de kom och hämtade mig där inne. 

Det blev precis lika illa som jag befarat. De lade ner mig och drog och slet på min mage. Jag försvarade mig förstås, och skrek högt på hjälp. Vad då, bara ta stygn?? De pratade om att de mindes att jag hade temperament? Min integritet, då? Jama om övergrepp! 

Så skönt det var att komma hem igen, även om tratten fortfarande satt på. Men igår morse skedde undret, tratten drogs av över huvudet. Nu jobbar jag på att ta igen allt jag förlorat de här veckorna. Men jag har gott om tid. Fri!



 

Vilken tisdag!

Vilken fantastiskt underbar dag! Finns inte mycket mer att jama. Ni ser ju själva?

Var finns logiken?

Jag kan väl inte jama att jag är ute från morgon till kväll numera, men många timmar varje dag blir det i alla fall. Särskilt intressant är det när det är mörkt, och det är det överraskande tidigt nu? Det gillar jag, då hinner jag få en bra stund utomhus innan det är läggdags. Minns att det inte var så förfärligt länge sedan jag blev inlurad medan solen fortfarande sken behagligt där ute!

Det har varit en riktigt trevlig helg för min del. I lördags var en stor del av mina favoritgäster och hälsade på. Även om jag inte hade tid att umgås hela tiden, då jag fick ett brådskade ärende att ordna med där ute, så tror jag vi alla var nöjda med den tiden jag avsatte.

Om det är något jag ska anmärka på så är det maten. Jag är inte så förtjust i den nya. Torrfodret går an, men blötmaten? Jag är skeptisk. När jag frågar var min gamla mat är, svarar de att jag har slutat kräkas? Naturligtvis är jag totalt oförstående till logiken i svaret? Och det är varken första, och förmodligen inte sista, gången det händer.


 

Hur mycket behöver man?

Tre saker. Mer behövs inte för att få en katt nöjd.

Livet blir enklare när man inte kräver mycket.

 

Önskar er en skön helg!

 

Lisa: Orädd, men inte dum!

Ni kan inte tro vad det är för nåt spännande jag får se varenda kväll nu! Jag är alldeles otroligt nyfiken på vad det kan vara? Matte och husse är så förvånade över att jag kan sitta stilla en timme där och bara titta på det som rör sig. Att det är varmt och skönt gör det förstås behagligare att bevaka det hela. Jag skulle gärna vilja undersöka litet närmare vad som pågår där inne, men jag känner att jag måste vara litet försiktig. Rätt olikt mig, men även om jag är orädd, så tänka, det kan jag!


 

Och var är MATEN?

Jahajam, men jag vill ha MAT!

De menade nog väl när jag fick provsmaka innehållet i fem olika påsar. En var helt oätlig och tre gick att få ner några bitar av. Den femte var rätt bra när den var alldeles nyupphälld. Nu har jag utfört testet. Har bara en fråga: Var är MATEN? Det har jag undrat hela dagen.


 

Lisa: Jag förstår nada

Matte är nog bra på många sätt

med det här ursäktar jag inte så lätt!

Vad är meningen, det undrar jag bara,

med att lägga om min hals denna snara?

Jag förstår absolut ingenting av detta?! Den är ju i vägen hela tiden? Och inte kan jag hoppa som vanligt heller, för det känns litet konstigt på magen. Skulle gärna vilja undersöka varför, men det går ju inte för den dumma tratten? Hoppas matte snart kommer på bättre tankar och befriar mig från eländet.

 

 

 

Inte min idé om en bra måndag

När jag inte fick tassa ut på morgonen anade jag en hel skock med ugglor i mossen. Vad hjälpte det, när flyktmöjligheten under sängarna omöjliggjorts genom en stängd dörr, och några alternativa ställen inte fanns? 

Naturligtvis besannades mina farhågor. Innan jag visste jamet av var jag placerad på den där obehagliga bänken hos vettisen. För sjuttionionde gången skulle mitt öga kontrolleras på olika sätt. Och det gick väl an. Men sen råkade matte nämna att jag kräkts litet en del nätter på sistone, och då fick jag ställa mig på vågen. De var inte nöjda med att jag blivit av med en hel del sedan jag var på djursjukhuset senast. Då ringde vettisen till en annan djurklinik och frågade om de kunde ta prover på mig? 

Så, kan ni tänka er, jag fick fortsätta till en ny vettis! Det var jag inte glad åt! Väl där togs det blod ur min tass, och så blev min mage fotograferad. När allt var klart berättade de vad jag redan visste, att jag är i prima form! Det var visserligen något litet med njurarna, så jag ska få annan mat. Har provsmakat den, och den är absolut ätbar. 

Sen kan jag tycka att det är smickrande att både den första och andra vettisen uttryckte sin förvåning över att jag är sjutton år. Det hade de aldrig kunnat tro, sa de båda två!





 

Det är skönt...

Önskar er en skön (och lagom klok) helg!

 

Lisa: Inte min dag!

Det var inte min dag idag. Först fick jag åka till ett förskräckligt ställe, fullt med skrämmande dofter. Jag morrade ordentligt för att sätta mig i respekt. De skulle förstå att mig behandlar man minsann inte hur som helst! Tyvärr måste jag ha somnat sedan, och inte vet jag vad de tog sig för att göra med mig då, men jag mår inte bra!

 

Fast allra värst är nog det jag fått på huvudet. Och som jag ska ha på i TVÅ VECKOR! Just nu är jag en väldigt olycklig katt, och det tycker jag alla ska få höra. Jag har vandrat runt här hemma ända sedan jag kom hem för några timmar sedan. Inte kan jag sova, som de trodde att jag skulle?  

Snälla, kan ingen hjälpa mig???

Lisa: Dags??

Jag känner mig så KONSTIG, matte?

Det är något under svansen...jag kan knappt STÅ på benen, jag måste KRYPA, så här? Jag behöver jama hela tiden om hur orolig jag är...Så matte ringde vettisen i morse, och sa nåt om att "det är dags nu". I morgon bitti ska jag dit. Då får jag åka bil. Det älskar jag! Men jag är inte lika säker på att jag gillar vad som händer sedan?

Dåligt tempererat

Det börjar bli rätt kyligt i min uterestaurang, men ibland föredrar jag ändå att äta där. För det mesta är jag inte så hungrig direkt på morgonen, tar bara litet och grundar med. Det är efter att ha uträttat det viktigaste där ute, som maten smakar riktigt gott. Har jag tur då är det uppehåll och skatfritt, och serveringspersonalen har skött sig och ställt fram maten. Då brukar skålen nästan tömmas, men av princip lämnar jag alltid de en eller två oätliga bitarna. Rent märkligt att det stoppas i några sådana i varenda påse? 


 

Inte jag i alla fall!

Jag hann inte lämna något meddelande i fredags innan jag checkade in på mitt fina hotell. Eller, rättare jamat, min sekreterare gjorde en massa felprioriteringar som vanligt, annars hade det givetvis hunnits med. Lisa och jag bodde i rummen bredvid varandra, och med stadigt nät emellan. Lagom avstånd, om ni frågar mig. 

Jag är ju numera erfaren hotellgäst, men för Lisa var det första gången. Vad jag kunde se anpassade hon sig fort, och var snar att utnyttja hotellets faciliteter, särskilt uterummet. För egen del trodde jag väl inte att ögondroppar ingick i hotellvistelsen, men tydligen omfattas det numera av utbudet? Åtminstone när det gäller mig.

Nu är det måndag, och slut på ledigheten. Men helt ärligt har jag tagit det rätt lugnt ändå. Var ute en stund och kollade över det allra mest väsentliga, men nu har det börjat eldas i kaminen, och vem väljer kyla och småregn framför värmen framför brasan? Inte jag i alla fall!


   

Det trodde jag aldrig!

Kolla! Jag har ju TVÅ ögon!

PLUS idag: Mitt öga är nästan helt öppet igen! Min favoritgäst är fortfarande kvar. Dessutom har min husse kommit hem! Ser fram emot massor med gos ikväll!

MINUS idag: Pälsen höll på att blåsa bort på förmiddagen, så jag blev tvungen att be om att få komma in. DET trodde jag väl aldrig för några dagar sedan, att jag frivilligt skulle göra?


 

Lisa: Jag kan!

Men nu lade du väl fel, matte? JAG ska visa dig hur det ska vara! Flytta kort är jag BÄST på!

Nöjd? Ja!

Tänk att kunna skriva "jag är på väg IN"

Och sen blev jag serverad mat innanför dörren. Vilken dag! Jag har varit ute från morgon till kväll i solskenet. Kunnat ta siesta i min aningen igenväxta gräsgrop. Men vad gjorde det, jag var ju ute i alla fall?! Nu väntar en kväll i soffan framför brasan tillsammans med min favoritgäst. Sedan håller jag henne sällskap hela natten. Just nu är jag faktiskt riktigt nöjd med livet!

 

Äntligen!

ÄNTLIGEN!

Var hos vettisen i morse. Hon sa JA, Gustav får tassa ut!

Allra först kollade jag vem som varit på min bil?

Krävde en noggrann kontroll...

...på alla sidor.

Sen var det dags för en tur runt rhododendronen. Förstår inte varför matte förföljer mig?

Nåjam, jag låtsades inte om henne, utan fortsatte min patrullering. Jag har många buskar!

Här kom jag fram till ett ytterst suspekt ställe?

Här måste markeras litet extra!

Och HÄR då? Det får bli grövsta artilleriet!

Som jag längtat efter detta, en klös-orgie!

Ännu en nödvändig punktmarkering.

Och här behövdes riktigt grovt artilleri!

Efter en sväng runt restaurang Pipiga Pilfinken kände jag att jag åtgärdat det allra värsta, och att det var dags för litet belöning. Tänk att gräs kan smaka så gott? Nu ska jag inte tillbaka till vettisen förrän om två veckor. Ögat är fortfarande skrovligt, men vad gör det bara jag får LEVA igen??