Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 17 oktober 2016

Inte min idé om en bra måndag



När jag inte fick tassa ut på morgonen anade jag en hel skock med ugglor i mossen. Vad hjälpte det, när flyktmöjligheten under sängarna omöjliggjorts genom en stängd dörr, och några alternativa ställen inte fanns? 

Naturligtvis besannades mina farhågor. Innan jag visste jamet av var jag placerad på den där obehagliga bänken hos vettisen. För sjuttionionde gången skulle mitt öga kontrolleras på olika sätt. Och det gick väl an. Men sen råkade matte nämna att jag kräkts litet en del nätter på sistone, och då fick jag ställa mig på vågen. De var inte nöjda med att jag blivit av med en hel del sedan jag var på djursjukhuset senast. Då ringde vettisen till en annan djurklinik och frågade om de kunde ta prover på mig? 

Så, kan ni tänka er, jag fick fortsätta till en ny vettis! Det var jag inte glad åt! Väl där togs det blod ur min tass, och så blev min mage fotograferad. När allt var klart berättade de vad jag redan visste, att jag är i prima form! Det var visserligen något litet med njurarna, så jag ska få annan mat. Har provsmakat den, och den är absolut ätbar. 

Sen kan jag tycka att det är smickrande att både den första och andra vettisen uttryckte sin förvåning över att jag är sjutton år. Det hade de aldrig kunnat tro, sa de båda två!





 

14 kommentarer:

  1. Din dag började ju inte så bra men slutade ändå i triumf.
    Du mådde bra och har ett utseende som en 10-årig katt.
    Egentligen skulle du begärt av vettisarna att dom gett dig ett skriftligt intyg på detta.
    Jam, det där med stängda dörrar, då vet man att det är något på gång.
    Jodå, du anade rätt, nog har jag fått hjälpa till i helgen igen.
    Men nu är det bara golvlister o lite annat skräp kvar, sen ska jag vara klar med detta.

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är förstås alltid trevligt att få höra att man inte alls ser gammal ut. Som jag ju inte är heller. Möjligen mogen och erfaren?
      Misstänkte nog att det inte skulle bli så mycket ledigt för din del. Men det var ju rätt trist väder, så det gjorde kanske inte så mycket?

      Radera
  2. Gissar att ögat såg fint ut nu då?! Tänk att de alltid ska lura en och så slutar det hos vettisen. Lika bra att du fick det avklarat med en vettis till när du ändå var där. Skönt att du är i fin form tycker vi och så hoppas vi att det inte blir så mycket mer med njurarna. Finaste du. Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njam, jag ska fortsätta droppas i ögat, kanske flera månader, men jag börjar bli van. Och ni har rätt, det var förstås lika bra att klara av allt på en gång. Hoppas jag slipper träffa dem på länge nu. Och att jag får äta god mat även i fortsättningen.

      Radera
  3. Men vad jamar du? 2 vettisar? Fyjam, det räcker väl mer än väl med 1?
    Vad sa de om ögat? Skönt att de inte hittade några större fel och byte av mat kan man ju stå ut med så länge den är god.
    Att du är en stilig katt i dina bästa år kunde vi också ha jamat till dem!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo minsann, det har jag aldrig varit med om förut, en om dagen är mer än nog kan jag tycka! Mitt öga är fortfarande skrovligt, men helt, så det ska fortsätta droppas tills skrovlet är borta.
      Jag hoppas att maten ska fortsätta smaka bra. Ibland är den ju jamargod först, men sen när man känner efter tappar den i smak? Men det är viktigt att jag äter ordentligt, sa vettisen. Ibland är de väldigt kloka!

      Radera
  4. Inte konstigt att du gått ned lite i vikt när du under en tid var tvungen att vara inne pga att ögat bråkade! Utan daglig pattrullering och träning så är det givetvis förlust av muskelmassa som gjort att du tappat lite vikt?.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vara inne med tratt är förstås inte nyttigt alls. Men det är konstigt, väger man litet för mycket är det inte bra, men går man ner är det inte bra heller? Men nog ska jag äta, bara maten är god!

      Radera
  5. Men fyjam vilken jobbig dag, fast kanske känns det lite bättre över berömmet om din goda vigör? Om vi inte kände dig, skulle vi nog gissa att du var runt tio år. *blink*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni kan ju tänka er själva att sitta i den där buren timme efter timme, med avbrott för att klämmas på eller stickas i. Hoppas jag gjort mitt för ett tag nu, när de fått veta vilken ungdom de har i huset!

      Radera
  6. Visserligen är det ju jobbigt att behöva åka till olika vettisar, men man måste också inse att det är viktigt att vi katter tas till den bästa expertis som finns. Tror du äter samma mat som blogghjälpens Viktor, som har haft för höga njurvärden de senaste 8 åren och som nog är i samma ålder som du. Han äter inte bara det utan när blogghjälpen tycker han börjar tappa lite i vikt får han lite RC Kitten. Det är visserligen rikt på protein, vilket man inte ska äta när man har darriga njurar, men det är å andra sidan rikt på kalorier som han kan behöva ibland. Han älskar både Kitten och sitt njurfoder. Det kommer bli bra, ska du se.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är nån slags njurmat jag fått börja med. Fem olika sorter har jag fått prov på, så det ska bli intressant att se vilken som är smarrigast! Den första påsen var inte så dum, men vi får se om jag tycker samma i morgon. RC Kitten har vi också hemma, och de sa att det viktigaste är att jag äter, så kanske får jag prova det också om jag går ner ännu mer. Tack för tipset!

      Radera
  7. Herrejam, vad allt ska en stackars katt tvingas utstå! Skönt i alla fall att allt var under kontroll och så kul att de tyckte att du var så ungdomlig :-) Skönt att specialmaten är ätbar också!
    Tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu tycker jag det kan vara nog med vettisar på ett tag. Men det är förstås alltid roligt med positiva omdömen, det ska erkännas! Däremot är jag aningen tveksam till maten. Vi får väl se...

      Radera