Jag tassar på!

Hej på er! Sommaren fortsätter att vara somrig, och jag

Jag har fått en ny sele. Den är riktigt skön. Men den har ett fel. Omöjlig att ta av!

mår rätt bra. Skulle må ännu bättre om jag fick vara ute på egen tass, men det verkar omöjligt? De påstår att jag inte ser så bra, och hör ännu sämre, och att det är en del trafik ute på min väg nu? Givetvis är detta något jag inte kan acceptera, att inte få tassa ut när jag vill! Med jämna mellanrum ställer jag därför till protest-jam i högsta decibel. Ibland hjälper det, ibland inte. Matte menar att hon emellanåt måste göra annat än vara ute med mig? Och husse är uppe i norra landet till slutet av veckan. Litet synd om mig är det allt?!

Tänkte att jag måste ge en liten lägesrapport, så ni vet att jag fortfarande tassar på här. Tyvärr kommer det inte bli någon ordning på mitt bloggande förrän i slutet av augusti. Men jag tittar in emellanåt, när jag har något att jama! 

Lisa: Idag för ett år sedan

Idag är det ett år sedan jag blev hämtad till mitt egna hem av  min nya matte och husse. Ett år av ständigt pågående uppfostran, måste jag jama. Vem som uppfostrar vem, det har vi nog delade uppfattningar om, människorna och jag? Ibland låtsas jag till exempel gå med på att deras fötter, ben och händer inte är jaktbyten. I stället buffar jag på dem och gör mig till. Har jag tur ramlar det ner en godisbit då. Sånt lär man sig ju, och jag är inte dum! Sen vill jag ju väldigt gärna bitas litet kärleksfullt, men det verkar helt omöjligt att få dem att acceptera?

Men på det stora hela är jag nöjd med att få bo här, och med litet mera tid ska jag nog få bättre ordning på människorna också!




 

Högsommarrapport

I fredags var både Lisa och jag iväg till vettisen. Inte för att jag gillar det där stället, men inte morrar jag eller försöker smocka till vettisen, som en viss katt gjorde?! Men stick i nacken fick hon i alla fall! Sen var det min "tur" att komma upp på bordet. Ännu en gång hälldes det färg på mitt öga, och pillades nåt förskräckligt. Konstaterades igen att hornhinnan är hel, men att jag inte kan stänga ögonlocket helt. Har fått nya droppar, och det känns faktiskt litet bättre nu. Kan inte öppna ögat helt, men mer än tidigare.

En stund av frihet...

Sen måste jag berätta att jag häromdagen tog saken i egna tassar och såg till att jag blev fri! Med rätt kli-teknik gick selen av, hurra! Passade på att inspektera granntomten, (min förre favoritgrannes), och att hälsa på gräddgrannen. De blev väldigt glada för mitt besök! Om jag fått bestämma hade jag hälsat på dem litet då och då varje dag, särskilt när de haft gäster, men av nån anledning har matte och husse inte tyckt att det passade sig att vi skulle hälsa på då? När jag haft dem kopplade, alltså. Då har de alltid stannat på vår sida gatan, fast jag tydligt visat att jag velat tassa över!

Inkräktaren visar sig här ibland. Han demonstrerade sin styrka genom att hoppa över det höga staketet till grannen utan att ens nudda det! Mina människor påstår att jag aldrig mer får slåss med honom. Men just nu är slagsmål långt borta, jag ligger mest och njuter i solen/skuggan, vilket som känns bäst för stunden. Livet är gott!

Tills buren plockas fram

Som ni ser vill mitt öga inte bli som jag vill ha det. Måste till den eländiga vettisen igen. MEN! Till mattes och husses förvåning hittade de mig igår uppe på klöstunnan igen? Då ska ni veta att jag först måste hoppa upp på en hög byrå innan jag kan kliva upp på tunnan. Så höga hopp har jag inte gjort på väldigt länge! Och så äter jag som en häst, påstår människorna? Mycket mer än ransonen för min vikt. Jag äter förstås för min egentliga vikt, den som jag hade förut, fem kilo, i stället för de ynkliga fyra, som jag väger nu.

Husse och matte är mycket ute med mig. Men ibland vill jag bara ligga ute i höggräset, i skuggan, gärna några timmar. Gör inget att jag har sele, det kan jag ta, bara jag får vara ute! 

Jag har det alltså riktigt bra. Åtminstone tills buren plockas fram igen...