Jamarns, så obehagligt!

Jag har utsatts för något ytterst obehagligt. Tassade helt lugnt över gatan, efter att ha patrullerat av några granntomter. Var nu på väg hem. Då, helt utan förvarning, kommer två enorma kraxande gråsvarta fåglar farande som projektiler, rakt mot mitt huvud! Jag blev tvungen att ducka allt jag kunde, för att undkomma deras vassa och hårda näbbar. Samtidigt skrek de åt mig, ja vad, det lämpar sig inte i tryck. Överlåter det till er fantasi.

Trots att jag var ute i helt fredliga ärenden, dessutom på min egen tomt(!), fortsatte de skräna ut sina otidigheter från favoritgrannens carporttak. Inte förrän jag nådde min trappa, flög de iväg. Jamarns, så obehagligt! Inte nog med en Inkräktare på marken, som jag inte verkar bli av med. Nu måste man hålla koll upp i luften också! Man får väl vara glad, så länge det inte dyker upp någon från underjorden...

Undrar om hon hade blivit glad, min mamma?

Vet inte riktigt vad det är med den här bilden, men matte ville ha med den. Hon var på rymmen igår mest hela dagen. Var visst någon slags dag för mammor. Då hade hon varit och kollat på blommor? Den enda nyttan med blommor är, om man kan ligga under dem när det är varmt, tycker jag. Att bara titta på dem, förstår jag mig inte på?

Jag har förstås också en mamma,  men jag vet inte om hon lever eller var hon finns. Det är ju så längesedan jag flyttade från min födelseort. Annars hade jag kunnat förära henne ödlan jag fångade igår.

En annan sak som hände igår, var att när jag kom in rätt sent på kvällen, hittade matte en fästing i min päls. Den kröp omkring där, och matte skulle precis plocka bort den, när jag absolut inte ville vara med längre. Detta eviga plockande i pälsen kändes våldsamt frustrerande. Alltså hoppade jag ner på golvet. Jag vet inte, men är nästan säker på, att jag hörde ett svärord. Sedan plockade matte fram snabeldraken och den fick suga på mattan jättelänge. Mycket väsen för ingenting, skulle jag vilja jama.

Ett av mina kattjamspråk

Människor har sina ordspråk, men inte många känner till våra jamspråk. Precis som deras, till synes självklara, men ändå användbara i olika sammanhang. Jag ändrar det här jamspråket ibland till "man ska inte kasta ostbollar för Puffen" för hon bara låter godiset ligga. Kanske har du något eget jamspråk du brukar praktisera?

Nu är det helg igen! Det var ju bara några dagar sen sist? Verkar som det blir en del blött, men det är ju rätt skönt att koppla av inne också. Ha det så bra, alla kompisar! Vi tassas igen på måndag!

När man vill ha skugga är det sommar!

Visst är det sommar när det är så här? Övrig tid på året söker man upp varenda solplätt, och lägger sig där. Idag har det varit skuggläge. Jag har med inte alltför stort, men dock intresse, tittat på när matte dödat en massa växter på en kulle jag har.  

Dessutom har jag haft en dispyt med matte om tillgängligheten i växthuset. För att visa henne vad saken gällde, hoppade jag upp på mitt bord. Då var jag tvungen att sätta ner tassarna i hennes småkrukor där. Tyckte det var en praktisk tassvisning, som inte kunde missförstås? Det var då våra åsikter gick isär. Hon menade, att jag skulle hoppa ner på golvet. Jag lade mig i stället demonstrativt på den ytterst smala, fria kant som fanns på ena sidan.

Nu har matte lovat, att hon snart ska ta bort alla krukorna från bordet. Det tror jag, när jag ser det. 

En bra och en dålig

Det finns en bra och en dålig sak som händer varje morgon. Tar det braiga först. Piff och jag får godismat. Vi börjar komma in bra i rutinerna. Puff går in i vardagsrummet, matte stänger dörren, och Piff och jag sätter oss förväntansfullt i köket. Matte plockar fram två skålar och häller i blötmat. Doftar lika himmelskt varje morgon.

Sedan kommer det tråkiga. När jag ätit upp -det går fort!- hämtar matte en flaska och en bomullsrondell. Då försöker jag dra mig undan till något undanskymt ställe. Matte hämtar mig där, och sätter mig på en stol. Sedan misshandlar hon mig genom att trycka och böka runt där det gör ont, bredvid örat och uppe på nacken. Ja, ni minns kanske att jag försvarat Mitt Område? Blev tvungen att upprepa det. Har fått en synnerligen trögfattad inkräktare bokstavligen på halsen. Därför får jag nu fortfarande lida för detta, genom att ett flertal gånger varje dag bli utsatt för denna behandling. 

Nåjam, när pinan väl är över på morgonen, får jag äntligen komma ut och starta dagens arbete. Och Puff får komma in i köket och kasta sig över några bitar som matte sparat till henne.

Nu är det bevisat!

Såg ni den högst intressanta artikeln i tidningen angående vilka som är värsta miljöbovarna?? Jag har alltid ansett att hundar är ett miljöproblem, och nu är det bevisat! "En stor hund är värre för miljön än en stadsjeep" stod det i rubriken, och då hajade jag till, naturligtvis. Nu tycker jag förstås att bilar också är ett stort problem, de kör alldeles för fort ibland på vår lilla gata. Nu var det visst inte riktigt det, artikeln handlade om. Utan om det här:

En stor hund kräver 1,1 hektar mark för att göra mat så att hunden blir mätt. Den där stora bilen behöver 0,41 hektar om den körs ettusen mil om året. Och då har man räknat med det som behövdes för att bygga bilen. Om man byter den stora skällisen mot en mellanstor behövs 0,84 hektar. 

Jag läste vidare med intresse. En katt då? Det förstod jag väl! Bara 0,15 hektar för oss! Jama om skillnad! Ytterligare ett plus att lägga till andra för oss. Dessutom vill jag framhålla att jag för egen del utför ett viltvårdande arbete, och kräver säkert ännu mindre yta. Vi katter är verkligen till fördel på alla sätt!

Hemska typer

Igår var det spännande må ni tro! Då kom Åskar på besök, och med sig hade han brorsan Regnvar. Båda två var i högform och fulla av energi. Jag hade litet otur, för en liten stund innan Åskar kom, hade jag tassat iväg ut, och inte hann jag tillbaka, innan Regnvar började hälla ner allt han hade i sina behållare. Då var jag glad över bilen på gården, under den kunde inte Regnvar hitta mig. 

Senare på kvällen trodde matte att Åskar dödat modemet, för det ville inte starta igen. Hon försökte en massa återupplivningsförsök, men modemet var alldeles svart och livlöst. Precis när hon skulle ge upp, blinkade en lampa till! Då satte matte in intensivvård, och rätt som det var, började alla lampor lysa igen. Vilken tur, annars hade jag ju inte kunnat blogga idag! Nästa gång Åskar hälsar på, har matte lovat att stänga av allt tidigare. Våldsam typ, den där Åskar...


Hade besök av minisen igår också. Nu börjar bli det fara å färde och höjd varningsflagga! Vilken fart han har, man kan inte känns sig säker nånstans. Han gillar mig jättemycket, men jag är högst tveksam till, hur han försöker uttrycka det? Hans människor sa, att jag hade det bättre ute, och så hjälpte de mig ut. Det var nog lika bra.


Idag har det bara varit sol igen. Precis som det ska vara.

Här va're kö!

Kan ni tänka er att människor kan bli jättestressade av att stå och vänta en stund? Jo, det är faktiskt sant! Det är väl bara en fördel att få stanna upp ibland, och få tid att iaktta vad som händer runt omkring? Något som jag gör ofta, varje dag. Våra människor verkar nästan aldrig ta sig tid till att bara se sig omkring, lägga märke till saker och fundera. De ska vara tacksamma om det blir kö ibland.

Önskar mina kompisar och era människor en lugn och fin helg i den härliga sol, som jag tror kommer lysa över oss alla!

Tänk om.....

En gång i månaden har vår lokalradio ett program, där man pratar om oss katter. Det är intressant att höra hur de tror att vi tänker. Ibland får man ha litet överseende med vad de säger. De ser ju allt ur ett människoperspektiv, och det vet alla vi katter, hur begränsat det är. Som när de uppmanar till insmörjning av sladdar med Tigerbalsam. För det första blir det förstås väldigt kladdigt, och för det andra hemskt äckligt att tugga på sladdarna, för de kissar som brukar testa olika sladdkvalitéer. Så dumt att förhindra deras vetenskapliga undersökningar!

Den här gången pratade de också mycket feromoner. Hur bra det får oss att må, för det påminner oss om vår mamma. På den punkten måste jag ge mitt erkännande. Ibland sprejar matte sånt när stämningen blir upprörd här inne. Då brukar de snabbt lugna sig. Ja, jag är förstås alltid lugn, det är bara Piff och Puff som behöver feromonas. 

Det finns feromoner för grisar och hästar också. Och skällisar. Undrar om matte kan köpa en jättedosa och sätta där ute? Då kanske man äntligen fick litet lugn och ro? Tänk om...

Schhhh.!

Cygnini gulus

Kolla vilken spännande fågel det dök upp vid vår farstubro! Matte tror att det är den extremt sällsynta gul- och vitrandiga svanen. Men det är bäst att inte berätta det för någon, för då blir det invasion av fågelskådare här. Och det blir så jobbigt att vara social med allihopa. Säkert har de med sig en massa blixtapparater också. Nä, det är bäst att hålla det här hemligt. Du lovar väl att inte skvallra?

Mattes ekorrkamp

Nu måste jag jama om våra ekorrar. De är nog de fetaste ekorrarna i hela landet. Matte hittade en stor hink med talgbollar i källaren. Den hade hon köpt i vintras, och glömt bort den. I mitten av april fann hon den. Eftersom talg är bara fett, tänkte hon att de nog skulle härskna till nästa vinter. Och förresten skulle nog fjäderkotletterna bli glada över att få extra mat, även om det var vår. Matte hängde upp talgbollar. Fem-sex stycken i taget. De försvann på någon dag. Väldigt vad pippisarna var hungriga, tänkte matte, och hängde upp nya. Och nya igen. Och igen...ja, ni förstår. 

En dag såg hon ekorrarna. Så hon försökte hänga talgbollarna på alla möjliga konstiga sätt, så att ekorrarna inte skulle nå dem. Och så gömde hon talgbollar inne i en snurrbehållare av metall. Den skulle vara inbrottssäker. En dag hittade matte behållaren på marken. Länsad. Då band matte fast behållaren i en gren. Nästa morgon, när matte kom ut var hela behållaren borta! Snörena den suttit med hängde kvar, men var avgnagt. Hon letade efter behållaren överallt på marken, men den var puts väck! Då gav hon upp kampen, och slutade hänga talgbollar i det buskaget. 

Nu är det bara några talgbollar kvar i hinken. De sista har hon hängt alldeles vid husknuten, i videgrenar, som inte tål mycket tyngd. Den här natten hängde talgbollen kvar på morgonen! Seger!

Nu gäller det för mig att hitta deras bo. För någonstans måste det finnas ovanligt välgödda unga stekar. Ekorrstek är bland det mest delikata man kan äta. Och det kan väl inte vara så svårt att hitta ett bo, där det finns ett berg av talgbollar och en metallbehållare?

Trodde inte hon skulle märka

Den här lördagen var bästa lördagen på länge. Kan knappt minnas när jag fick sitta så länge med matte i fåtöljen på kvällen. Så mysigt att bli gosad med timme efter timme. Trodde aldrig hon skulle sluta titta på teven. Faktum är att jag till slut började se mig om efter en annan liggplats, för på natten vill jag helst vara för mig själv. Men precis då reste hon på sig, och stängde av teven.

På söndagen tog vi litet sovmorgon. Det kom blött där ute, så jag hade ingen brådska. Men sedan kom solen, och jag kunde arbeta som vanligt resten av dagen. Nåjam, vanligt och vanligt, jag blev nödsakad att ta i med hårdtassarna för att försvara Mitt Område. Hade inte tänkt jama om det för matte, men typiskt nog såg hon resultatet i pälsen senare på kvällen. Så då nästan dränkte hon mig i någon slags äcklig vätska. Åtminstone rann den från örat och ner över nosen. Man kan känna sig dränkt för mindre.


Idag har det inte hänt så mycket. Har mest hållit mig hemma på min tomt. Det är inte riktigt varmt längre, men tillräckligt för att kunna ligga i någon av mina solgropar och vila emellan arbetspassen. 


Och så hoppas jag slippa  nosblötläggning i kväll.

Jodå, jag hör...

...för innerst inne vet du ju vad som är rätt för dig!

Önskar mina kompisar och deras inneboende tvåbeningar en härlig helg! 

Va? Har du ropat?

Jag gillar min nya altan mer och mer. Allt som oftast tassar jag dit för att kolla om matte eller husse sitter där. I så fall slår jag mig också ner. Nu dröjer det tyvärr innan jag kommer hitta husse där, för honom vinkade jag av i morse. Han ska jobba jättelänge i norra landet, men när han kommer tillbaka, dröjer det också länge, innan han måste dit igen. Oj, så mycket massage och klopunktur han kommer behöva när han återvänder!

Den här altanen är bra på så sätt, att det är tak över den på ena sidan. Där ska matte göra i ordning ett litet vänte-bo till mig. Då kan jag krypa in i det, när hon rymmer. Kan också vara bra att ha om jag händelsevis inte skulle höra, när hon ropar på mig på kvällen. Jag får litet problem med hörseln ibland, men det är nog ingenting allvarligt, eftersom det bara är på kvällarna besvären sätter in. Och förresten bestämmer jag själv över min arbetstid.

Stilstudie i konsten att njuta

Livet e' UNDERBART!

Fästingen som hoppade bort från pälsen och försvann

Nu har den första fästingen för i år krupit på min päls. Matte fick syn på den precis utanför ytterdörren. Den kröp i min nacke. Hon bar in mig för att plocka bort den med fästingplockaren. När hon väl hittat den, hittade hon inte fästingen! Det var jättejobbigt, jag fick finna mig i att bli undersökt om och om igen. Trodde aldrig hon skulle sluta leta. Den hann väl hoppa ner från mig där inne nånstans? Så nu går matte och tittar misstänksamt på golvet. För att inte jama om de rigorösa kontroller jag får genomgå varje gång jag kommer in. Snart blir det väl kroppsscanning också. 


I djuraffären såg matte en slags medaljong att hänga i halsbandet. Den ska göra pälsen så obehaglig för fästingar att de inte vill stanna kvar där. Genom någon slags ljud ska det bli så. Ett år ska ljudet räcka. Medaljongen har funnits i tre år, och i affären påstod de, att den är jättepopulär, och att människor kommer tillbaka och köper en år från år. Är det någon som har provat den? Den kostar ganska många pengar, runt trehundrafemtio stycken, men Frontline kostar också mycket. Sen ska man förstås inte bli av med halsbandet, vilket händer mig litet då, när jag måste försvara Mitt Område. Men det är klart, om det fungerar, skulle det vara jamarskönt att slippa få sprut i nacken, och en massa konstigt i pälsen.

Menyförbättring

Visst hade ni också en härlig helg? Ni hade väl också sommar? I lördags rymde matte och husse tidigt på morgonen, och kom inte tillbaka förrän det var sen kväll. Vad gjorde det, jag ville ju ändå vara ute. Och så hittade jag min matskål i växthuset, det var en trevlig överraskning. 

I söndags hade jag gäster mest hela dagen, men jag överlät det mesta av värdskapet till matte och husse. Det var ju så jamarskönt att bara ligga ute och sola och njuta av livet. Gästerna tyckte förresten att jag blivit mager. Nu brukar jag bli det på somrarna. Det är precis som om pälsen krymper då, när jag är ute springer. Min favoritgranne brukar alltid vara orolig för mig, och tro att jag är sjuk. Sedan påstår han att jag är, hm, aningen rundlagd på vintrarna. Samma sak år från år.

Nåjam, hur som helst, så har matte beslutat att jag ska få litet extra blötmat ett tag. Precis som Piff. Fast hon är minsann inte mager. I stället var det något med att hon bajsade stenkulor. Och sådana ska inte komma från en katt, utan från berg. Sedan hon började med blötmaten har stenkulorna slutat komma.


Jag har nog förstått att Piff och matte fifflat med något i köket på morgnarna. I morse överrumplade jag Piff, när hon stod och käkade sin go'mat. Jag hade visserligen fått och ätit upp min påse, men hennes doftade jättegott, så jag tog helt sonika över. Idag har jag varit helt mätt. Och fått så mycket sol, att jag fått lägga mig i skuggan ibland. Då är det sommar!

Bara vänta...

 ...för rätt som det är, kan det mest oväntade hända! Ha tålamod. Även den tommaste matskål kan fyllas med vitfisk och andra godsaker! 

Nu kommer värmen tillbaka. Önskar er alla en solig och skön helg! Vi tassas igen på måndag.

Kort datum

Måste kolla vad som finns i skafferiet...

Min matte vill inte ha kattlucka, eftersom hon tror att jag skulle bära in mat i huset då. Kan inte begripa, hur hon kan inbilla sig något sådant? Jag, som vill avnjuta min måltid i avskildhet, och dessutom ensam? 
Mitt ideala matställe är under rhododendronbusken på bilden. Den är riktigt stor och bred, med en rymlig matsal i mitten. Bakom busken finns fågelbordet på vintern. Jag vill att matte ska plocka bort nätet som sitter runt busken på den sidan. Det är i vägen när jag ska hämta efterrätten. Marken där brukar krylla av små, delikata stekar.

Ibland får jag för stora portioner på någon av mina restauranger. För det mesta tillämpar jag kattering, det vill jama, jag bara hämtar maten, och äter den hemma i matsalen. Ofta har de svårt att beräkna hur mycket man orkar. Det brukar bli en hel del över. Då lägger jag det i ett hörn av matrummet. Man vet aldrig när det kommer sämre tider. Tyvärr är hållbarheten på maten inte vad man skulle önska. 

Kanske skulle jag ändå ska övertala matte att få kattlucka? Då kunde hon ju stoppa in resterna i kylskåpet!

Auktoriserad diplokatt

Av mina två inneboende är Piff den jag är minst rädd för. Ja, rädd och rädd...men en viss osäkerhetskänsla kan man väl jama att jag känner när hon korsar min väg. Men jag ställer ändå alltid artigt upp och hälsar, när hon så påfordrar. Det brukar alltid sluta med att hon snabbt ger sig av, precis som om jag skulle göra henne något. Vilken naturligtvis aldrig skulle falla mig in. Något har jag väl lärt mig de här åren?

Men om, jag jamar om, jag skulle skoja litet med någon av dem, så är det med Piff. Delvis kanske beroende på att Puff noga aktar sig för att befinna sig mindre än fyra svanslängder från mig. Tyvärr förstår sig Piff inte ett dugg på skämt. Totalt humorbefriad är hon. Alltså skojar jag inte så ofta.


När jag kommer in efter dagens jobb, iakttar jag alltid stor vaksamhet, och kollar noga att passagen är fri. Står båda två och väntar, vänder jag och tassar ut igen. En kan man undvika genom kringgående rörelser, men inte två. 


Tack vare min diplokatti kan man väl jama, att vi ändå har någon slags vapenstilleståndsförhållande. Tur man är välutbildad på det området.

1-1

 

Jag låg och sov djupt och alldeles ljuvligt i mitt magiska hörn i växthuset, när matte klampade in. Lät mig dock inte störas. Med ständig jour noterade jag naturligtvis hennes närvaro, men fortsatte min sköna sömn. Döm om min upprördhet, när hon utan vidare börjar lyfta mig! Åtminstone var det vad hon försökte. Självklart gjorde jag mig så tung och oformlig som möjligt. Inte hade jag någon lust att bli bortforslad så abrupt mitt i min eftermiddagslur i bästa hörnet.

I kraft av sin storlek vann hon givetvis. Igen. Men jag kan jama att jag var sur på henne. Hennes ursäkt att det började bli kallt, och att hon måste stänga där, imponerade inte på mig. Hon kunde gott ha stängt, och sedan kommit och kollat litet då och då om jag sovit klart. Som protest stannade jag kvar ute jättelänge på kvällen, så att hon inte fick gå och lägga sig när hon ville. 

Där fick hon allt lång nos!

Perfekt kombination

Hoppas alla klarade sig utan svedda morr- eller pälshår i lördags? Här kunde inget vara lättare, för vi fick inte tända någon brasa alls. Det var för längesedan det regnade. Tänk så perfekt! Inget blött nedfall, och ingen brasa! Så mycket bättre kan det faktiskt inte bli.

Turligt nog var det inte gästförbud, så många av mina favoritgäster kom. Det är så roligt, för alla blir så glada, när de får se mig. "Heeeeej Gustav" säger de med en gäll röst, som man tydligen ska använda, när man tilltalar oss. Har aldrig hört att de använder den rösten, när de pratar med varann? Jo, möjligen något liknande till minisen. Han var också där, men jag avstod från närmare kontakt.

På söndagen rymde matte mest hela dagen. Och då kom det massor med blött uppifrån. Var glad att matte lagt ner nätet, så jag kunde komma in på min altan. Hon hade ställt ut mat också. Kom på att det faktiskt smakade bättre att äta ute än inne. Åt upp alltihopa, fast det bara var torrisar.

I morse tassade jag ut jättetidigt. Då var det konstigt, för   favoritgrannens gräsmatta var vit? Men nu är den grön igen. Och jag har haft ännu en härlig dag i solen.