Tålamod

Ta det lugnt, matte jag väntar!

Ingen i min familj har så mycket tålamod som jag. Inte ens i närheten. Jag väntar. Lugnt och utan ett jam sitter jag där. Utanför toalettdörren, när matte är där inne. Eller väntar på min frukost, medan matte prioriterar andra saker.  

Piff och Puff springer omkring, jamar. Tassar till och med iväg, till andra delar av huset. De orkar inte vänta. Det gör jag. Sitter på min bak, med svansen  tätt intill kroppen. Iakttar. Är lugn. Vet att belöningen kommer. Den goda frukosten. Det är bara en fråga om tid. Jag jäktar inte på henne, min matte. Ibland tror jag, att det är den klokaste taktiken?

Jag är en stor konstnär

Att tålmodigt kunna vänta är en stor konst. Utan att skryta alltför mycket, kan jag jama, att jag behärskar den ganska väl. Jag vet, att min matte och husse inte är riktigt överens med mig på den punkten. De tycker inte att mina jam ungefär varannan minut ingår i tålmodig väntan?

Där är vi inte överens. Även om ett och annat jam eventuellt kommer ur min strupe, så sitter jag faktiskt lugnt, stilla och utan åthävor och betraktar dörrhandtaget. Det gör jag den tid som behövs. Ni kan inte tro hur lång den är ibland.

Då är det bra att vara konstnär.

Här va're kö!

Kan ni tänka er att människor kan bli jättestressade av att stå och vänta en stund? Jo, det är faktiskt sant! Det är väl bara en fördel att få stanna upp ibland, och få tid att iaktta vad som händer runt omkring? Något som jag gör ofta, varje dag. Våra människor verkar nästan aldrig ta sig tid till att bara se sig omkring, lägga märke till saker och fundera. De ska vara tacksamma om det blir kö ibland.

Önskar mina kompisar och era människor en lugn och fin helg i den härliga sol, som jag tror kommer lysa över oss alla!