Lekdags!

Nu börjar Advent. Det är en mycket trevlig tid på året, tycker jag. Helt plötsligt ställs det fram en mängd leksaker. Överallt! Man får massor att välja på som man kan putta ner. De i fönsterna ligger bra till,  de är ju litet i vägen. Inte dröjer det länge, innan de är tillbaka igen, men då är det bara att putta ner dem igen. Och sådär kan man hålla på!

Jag har hört om katter som leker "välta trädet", alltså det som kommer in sen. Den leken har jag inte vågat mig på. Jag nöjer mig med "putta prylen". 

Önskar er alla en riktigt, riktigt skön första Advent!

Den naturligaste sak i världen

Och vad är nu detta för märkvärdigt? Vad jag gör här är ju hur naturligt som helst? Nä, jag sitter inte och vilar! Jag kissar. Och det var allra första gången någonsin som detta skedde inför publik! Matte, alltså. Hittills har jag nogsamt skött mina toalettbestyr litet avsides, utom synhåll. 

Matte och jag hade just hämtat posten när jag märkte hur det tryckte på. Passerade precis över en lövhög som kändes lagom krafsvänlig. Man vill ju kunna städa efter sig!
 
Naturligtvis har mina markeringar ibland varit offentliga. Revirgränserna är där de är, och måste hållas efter på plats. Går ju inte att dra med sig en buske till ett undanskymt ställe för besprutning? Men att markera, det är ju en helt annan sak än att tömma blåsan!

Hon hade i alla fall vett att hålla sig litet avstånd, och låta mig sköta mitt ifred. Alltid något.

Godnatt, växthuset!

Mitt växthus ska sova hela vintern. Det ska bäddas in, och dörren kommer vara stängd, alltid. Jag har därför tassat runt och satt min parfym på strategiska platser.

Jag var förstås tvungen att se vad matte höll på med? Det varma, sköna golvet gillade jag, men där låg på tok för mycket plast överallt!

Nåjam, till slut kunde man faktiskt röra sig där inne. Då återstod bara att göra det sista, markera dörren ordentligt. Den fick sig en grundlig genomgång.

Hej då, växthuset, och tack för den här sommaren! Fast jag kommer nog och tittar till dig någon gång, när jag får tillfälle!

Kan ni gissa?

Kan ni gissa vad jag har sett idag? SOLEN! Nästan hela dagen!

Jag höll ett vakande öga på matte när hon städade bort vissna blommor. Ser det ut som om jag sover? Jag tar ju bara en kort powernap!

Nu är jag redo att både kolla matte och spana över stranden!

Men sen måste jag erkänna att jag följde med in, trots solen. För varmt, nä, det var det inte.

 

Bara bra, förutom...

I lördags hade jag en oväntat trevlig eftermiddag och kväll. Jag fick nämligen besök av minisen och hans människor. Minisen och jag gillar varandra skarpt. Han tycker om att klappa mig, och jag gillar förstås att bli klappad! Alltså höll jag mig i närheten av mina gäster ända tills de åkte. Men då var jag tvungen att direkt utföra ett ärende där ute.

Tidigare på dagen hade jag hållit ett vakande öga på husse, som bar bort krukor och annat. Så nu har jag mindre att kontrollera där ute. Allt måste ju hållas efter annars! Även krukor med grönt i. Man vet aldrig var inkräktare får för sig att sätta sina revirmärken! 

Noga övervakade jag också husses leverans av varor till restaurang Pipiga Pilfinken. Det är av stor vikt att dessa leveranser är rikliga och utförs regelbundet, annars sviker ju kundunderlaget. Och det vore riktigt illa!

I morse hände någonting mindre roligt. Jag hade tagit betäckning under vedboden, för det öste ner regn på det mest förfärliga sätt. När jag såg husse och matte komma ut, rusade jag därför in det allra fortaste jag kunde. Bara för att få se husse vinka till mig innan han stängde dörren? Lyckligtvis kom matte snart tillbaka. Men nu väntar några veckor helt utan möjlighet att trampa hussemage. Fast det är förstås allra mest synd om husse.

Känns igen?

Fast i helgen tror jag att alla tankar på stordåd får anstå. Måndag är en mycket bättre dag att börja på. Men då...!

Önskar er alla en härlig helg i novembermörkret!

Att vila tryggt

Jag har inte bara en igloo, soffa och husses mjukmage att sova på. Just nu är favoritplatsen en gammal kattong med en filt i. Har haft den ganska länge. Kanske har ni också märkt, att när man använt ett ställe ett tag, har det liksom tappat sin sov-fräschör? Men när det legat till sig ett tag, känns det som nytt igen? Så är det med min kattong.

Varje eftermiddag tar jag mig en rejäl lur där. Minst tre-fyra timmar ska rasten vara. Sedan känner jag mig vederkvickt att ta ett riktigt arbetspass där ute, när det är mörkt och inbjudande. Och utan regn, förstås!

Jag skulle önska att alla katter hade möjlighet att göra som jag. Kunna vila helt tryggt i ett varmt hem, hos människor som bara vill ens bästa.


  

Tassa bakom ryggen?

Man ska inte tassa bakom ryggen på någon har jag hört. Det har Puff inte fattat. Hon gör det alltid, tassar bakom min rygg. Det spelar ingen roll var jag sitter eller ligger, hon smyger jämt förbi bakom mig? 

På nätterna sover vi båda i mattes säng, och Puff ligger då ganska nära mig. Men aldrig på samma sida som jag har min nos, det ser hon till. En natt låg vi nära varandra. Så nära, att ryggarna nästan snuddade vid varandra. Då råkade jag vända på mig. "Ve och fasa", jamade Puff högt och försvann som ett skott.

Inte för att jag bryr mig så värst. Men hon är bra underlig, den där Puffen?




  

Man måste få tid

"Vill du gå ut?" undrade matte. Inte kunde jag svara på det i en hast? Måste få fundera litet.

Något av det bästa man kan göra medan man fattar viktiga beslut är att tvätta sig ordentligt!

Beslutet är taget. Dörren är där. Jag är beredd. Var god öppna!

Det enda som hänt är...

Vad ska jag berätta om den här helgen? Att min tomt invaderats av hundratals möss? Eller att jag legat och solat mig hela dagarna under hasselbusken? Kanske ni till och med kan tro att det regnade fjäderkotletter i lördags? 

Tyvärr måste jag göra er besvikna på alla punkter. Det enda som skett denna totalt händelselösa helg är att restaurang Pipiga Pilfinken öppnat hela rörelsen för säsongen. En liten del är öppen året runt, men nu är där fullt drag. Jag tycker det är intressant att följa tillströmningen av gäster, och jag hoppas förstås att stället ska blomstra! Öppningen har i alla fall varit en succé, så jag tror det kommer gå bra.

För övrigt har det varit antingen grått eller svart ute. Idag har det regnat hela dagen. Att tassa ut har inte varit en självklarhet, utan krävt ett noggrant övervägande varje gång. Helgen hade varit mycket roligare om åtminstone en av sakerna i inledningen hade inträffat!


 

Men...hur blev det här, då?

Och nu önskar jag er alla en härlig helg!

Vad bra jag har det!

Egentligen är jag kontorschef, förstås

Nu börjar den tid på året, då jag kan vara som mest aktiv i mitt arbete som kundmottagare. På sommaren måste jag erkänna att denna del av mitt yrkesutövande blir mycket eftersatt. När kunderna kommer händer det ofta att jag befinner mig utom både syn- och hörhåll i något viktigt ärende.

Men nu stundar andra tider! Dels arbetar jag mest i närområdet när jag är ute, dels blir mina inomhuspass allt längre. Idag har jag därför tagit emot flera kunder. När de kommer hälsar jag alltid artigt, och önskar dem välkomna. Sedan överlåter jag ansvaret till husse eller matte. 

Idag kom en av mina favoritkunder. För flera år sedan byggde han en del av mitt hus. Då umgicks vi nästan dagligen under lång tid. Nu skulle han titta på mitt växthus, som visst behöver lagas litet. Självklart följde jag med för att hålla koll på vad han gjorde? Efteråt gjorde jag en invändig inspektion, och allt såg ut precis som det skulle. 

Det är ett omväxlande arbete jag har.


  

Min igloo

Jag trivs så bra i min igloo. Jo, jag skriver min, även om jag lånar ut den till Puff en del. Hittills har det fungerat förvånansvärt bra. Bara vid något enstaka tillfälle har jag hittat igloon upptagen. Som ni säkert känner till vid det här laget, är jag en fridens katt som undviker bråk. (Åtminstone inomhus. För Inkräktare gäller helt andra regler!) Alltså brukar jag vid dessa tillfällen dra mig tillbaka, och utan protester hitta mig en annan sovplats. Oftast i soffan,

utanför igloon. 

En liten, men dock markering, om vems igloo som är ockuperad.

 

Avklarat för den här gången

Det är flera som uttryckt oro för skåpmonstrets framfart under den långa tiden jag var på semester? Mina första dagar hemma hade jag inte en tanke på detta monster, var bara ivrig att få komma ut och se efter allt. Men härom dagen tog jag tag i saken.

Ställde mig framför skåpet, och öppnade dörren. Lyckligtvis har mina människor lärt sig att detta skåp alltid måste ha en lucka på glänt. Dessutom insåg nu matte mitt behov av arbetsytor, och plockade därför bort några kastruller som stod i vägen. Medan hon sedan gick och hämtade kameran, undersökte jag snabbt de inre regionerna. När hon kom tillbaka, var inspektionen redan avklarad. 

Om monstret dansat på bordet medan katten var borta, så syntes inga spår av detta nu. Kunde tvärtom konstatera, att allt såg ut att vara i god ordning. Men jag vet också av erfarenhet, att regelbundna kontroller är nödvändiga. Något finns där inne. Så mycket är jag helt säker på!





 

Växthusproblem och annat

Nu har jag kommit ifatt med allt utejobb. Allt är genomgånget, uppdaterat och under kontroll. Mina stunder inomhus har därmed blivit allt längre. Tagit både sovmorgnar och långa eftermiddagslurar. Tänk vad skönt det är att kunna göra precis som man själv känner för!

Igår var jag aningen -eller rätt mycket- bekymrad för vad matte höll på med? Blev så glad när jag hittade henne i växthuset, för det är som bekant ett ställe jag gärna vistas i. Med sällskap blir det förstås ännu bättre!? Tyvärr måste jag besviket kliva ut därifrån efter bara en liten stund, för matte skräpade ner på golvet till den milda grad att jag knappt kunde sätta ner tassarna någonstans? Långa kvistar och blad täckte snart både golv och dörröppning, och bara växte och växte på höjden. Tur jag hann ut i tid!

För övrigt har jag kunnat konstatera att min kära hasselbuske blir allt magrare för varje dag? Regnskyddet är numera obefintligt. Men det är ändå som trivsamt att ligga där, så en liten stund passade jag på, trots avsaknaden av sol. En hasselbuske är alltid en hasselbuske, oavsett utseende.





 

Om jag får be!

Det är inte det här jag vill se

Ta hit sommaren, om jag får be! 

Hoppas ni får en skön helg ändå!

Där fick den allt!

Leksaker är jag inte så mycket för

men en regndag något med mig gör?

Igår regnade det hela dagen! Då blev jag rastlös. Och klarsynt! Så till den grad att jag, om jag tittade riktigt noga, upptäckte att musen där på golvet inte var så död, som jag trott? Rörde den inte litet på sig? Tog och dammade till den, för säkerhets skull. Avslutade proceduren med några avgörande hugg. Sen kändes det bättre. Orkade vila en stund till. 

Och regnet tar väl slut, nån gång, tänkte jag?  Fast det fanns mycket kvar till i dag också. Suckjam.

Min hemlighet är röjd

Nu kan jag inte hålla det hemligt längre. Trodde väl aldrig att husse och matte skulle hitta igen mitt extraknäck!? 

Det är nu många år sedan jag fick en förfrågan om att driva det här stället. Men, var det värt att sitta i luften minst tretton timmar? Knappast, även om fri tillgång till vitfisk och saftiga stekar utlovades. Att vara affischnamn och stå för det hela utåt, och därmed attrahera en ökande publik, det kunde jag däremot gå med på. Mot en rimlig avkastning på intäkterna, givetvis!

Att mina människor skulle råka passera förbi där var förstås en ytterst märklig slump. Kanske kommer de nu ana ett samband med fiskbilens regelbundna besök här, trots att de handlar så litet? Medan en försäljare uppehåller matte eller husse vid dörren, får jag min leverans snyggt levererad borta vid bilen. 

Hittills har jag hunnit forsla undan allt. På sommaren blir det kanske litet mycket att äta upp direkt. Det blir bättre nu, när det blir svalare. Hoppas nu bara att nästa leverans i slutet av november flyter på klanderfritt. Kanske är det ett litet suspekt sätt att förtjäna sin lön på, men vem kunde tro att min inkomstkälla skulle upptäckas?

Ett extra plus

Min husse mådde inte riktigt bra när han kom hem från Landet Långbort. Tråkigt för honom, men jag kan inte annat än jama, att för mig har det tillfört en extra guldkant. Ni vet ju, hur mycket jag älskar husses mjukmage? Men finns det något ännu bättre, ja, då är det husses mjukmage plus den här tjocka och ulliga filten! Enligt min mening den optimala kombinationen!

Nu passar jag på att njuta allt jag kan av den här situationen. Och jag tror faktiskt att husse också tycker det är skönt med litet extra värme på magen. Alltså passar jag på att mysa litet extra, så länge som det varar. Snart nog är filten förpassad till skåpet igen. Det blir bra, det också.


 

Har arbetat undan

Efter min långa semester börjar jag nu komma ikapp med jobbet här hemma. Det är minsann mycket arbete med att tassa runt och markera Mitt Område igen! På ett flertal ställen har illasinnade försökt sudda bort de gällande gränserna, vilket förstås är helt oacceptabelt. Men nu tror jag att ordningen är återställd, åtminstone på viktigaste platserna. De närmast öppningarna. Inkräktare måste hejdas direkt. Har därför särskilt bearbetat en liten enbuske, som står mycket strategiskt, precis innanför infarten till min tomt.

Det har varit ganska varmt och skönt i helgen, även på kvällarna. Passade mig perfekt! Musjakt bedrivs som bekant bäst när det är mörkt. Mina människor fick därför vänta litet på att jag skulle ha tid att komma in och lägga mig. Men jag kan nu meddela att mus-knaprandet i väggarna har upphört. Det var något jag ville ha åtgärdat, för när jag väl lagt mig att sova för natten, vill jag sova ifred, utan att störas av irriterande möss.

Skönt att allt verkar ha återgått till det normala igen.