Fler såna dagar, tack!

Så här kan vi väl ha det alltid, matte?

Idag har det varit en underbar dag! Lugnt, och precis lagom varmt. Sent på eftermiddagen hittade jag mina människor på altanen. Jag jamar alltid uppskattande när jag upptäcker dem där. Merparten av min tid ute brukar jag ju vara ensam. 

Idag var det inte bara matte och husse jag umgåtts litet extra med. Mina grannar på gatan mitt emot är här nu. De, som brukar bjuda mig på grädde. Såna vänner ska man vara rädd om. Idag ropade hon som är matte i huset på mig, och jag var förstås inte nödbedd. De säger alltid att det är så trevligt att jag hälsar på. Jag har haft stor tur som fått snälla grannar runt om.

Som den här dagen skulle jag vilja ha det, alltid. Men så skönt att jag fick just denna dagen, åtminstone!


 

 

Lisa: Vilket skräp!

Hmm, undrar just hur hållfastheten är på det här tyget?

Känns som rätt dålig kvalité?

Och inte hjälper det att kliva upp på kanten heller...Varför köper de sånt skräp som man inte klättra i??

En litet-av-varje-helg

Idag har det varit en eländig blåst. Har det hindrat mig från att vara ute? När det regnade på förmiddagen gjorde jag faktiskt ett litet övervägande att tassa in, men jag låg precis utanför ytterdörren och där skyddar taket. Åtminstone så länge som det inte öser ner. Så jag stannade kvar, trots mattes försäkran att det just då inte fanns någon påhoppande katt i närheten.

I lördags tog jag mig en riktig fridag. Det är ganska sällan jag gör det. Förmodligen är det därför som matte och husse blir bekymrade när de inte ser mig på hela dagen?  Men det är förstås ingen anledning till oro, jag vet ju hela tiden var jag är, och det är förstås det som räknas!

Igår var Åskar och spökade här igen. Då höll jag mig inne en stund. Precis så länge som behövdes. Den besvärande uppmärksamheten, som jag numera utsätts för av en viss liten fröken, underlättar definitivt beslutsfattandet gällande ute-tassning. Litet regn kan man ju stå ut med? Särskilt om det finns ett öppet, och alldeles katt-tomt, växthus!  



 

Helg!

Jag pustar i värmen, men i skuggan mår jag riktigt bra

och jag önskar att ni alla en så här skön helg också ska ha!

Lisa: Får man göra så???

Igår kväll var jag mycket upprörd och besviken på mattes

Får man verkligen göra så???

beteende. Jag hade varit ute på altanen och till min enorma lycka fått tag på en fjäderkotlett! Tänk att den kunnat ta sig in igenom de små maskorna i nätet?  Min lyckodag! Tog in den för ytterligare behandling. Stort misstag! Matte fick syn på mig när jag sprang omkring med bytet och funderade på mitt nästa drag. Hon blev litet undrande varför jag inte brydde mig om Gustav, som nyss kommit in? Så hon följde efter mig in i vardagsrummet.

Jag hade precis lagt ner min fångst på golvet för närmare beskådande, men förstod blixtsnabbt att hon tänkte stjäla mitt byte?! Alltså lyfte jag upp det igen. Sen vet jag inte riktigt hur det gick till, men jag kan jama att mina misstankar tyvärr var helt korrekta! Hon helt enkelt snodde kotletten från mig! Sen försvann hon ut. Förmodligen för att kalasa på den själv? Man kan bli frustrerad för mindre.

Och när jag ändå är igång och klagar på matte kan jag berätta att hon ibland stänger in sig på toaletten!!? Får man verkligen göra så? Hur ska jag då kunna komma in där?

Här behövs minsann uppfostras i både det ena och andra.
 

Skator? Nej, tack!

Här ligger jag under min hasselbuske på eftermiddagen.

Inte ett orosmoln finns, varken på himlen eller nån annanstans. Annat var det på förmiddagen.

Jag hade i vanlig ordning tagit mig över staketet till min favoritgranne. Nu för tiden ser jag honom nästan aldrig, men jag fortsätter bevaka och hålla efter hans tomt ändå. Låg där på gräsmattan, ja, man måste ju ta rast emellanåt, eller hur? Då kom det fyra skator ut ur en närliggande buske, med siktet inställt på mig! Vad gör en klok katt då? Beger sig skyndsamt därifrån, förstås! I en sån situation är det inte läge att spela Allan, kan jag jama!

Så jag före, med skatorna hack i tass efter mig, upphetsat kraxande. Nådde mitt staket, och det var länge sen jag tog mig över med den farten! När jag kommit in på min egen tomt tyckte de visst inte att det var lika spännande längre? För säkerhets skull fortsatte jag ändå, och lade mig precis utanför min dörr.

Jag tror att det inte kan finnas något mer läkande för själen, än att få ligga i solen under min hasselbuske?



 

Också en slags seger

Trots att Åskar var här besök och blötte ner mig rejält igår, har jag haft en riktigt avkopplande helg. I lördags kom min favorit-minis tillsammans med sina människor. Vi var ute tillsammans hela eftermiddagen. Kan ni tänka er, de sågade ner en hasselbuske! Men lugn, inte min buske, förstås, det hade jag aldrig förlåtit! Nä, den här stod bakom växthuset, på ett ställe jag ändå inte kunde utnyttja.

Jag har dessutom hittat ett nytt, fiffigt ställe att koppla av på. Under skottkärran, som står lutad mot en tall. För närvarande varvar jag mellan hasselbusken och skottkärran. Vid regn är skottkärran att föredra. Såvida inte Åskar kommer med sina stora hinkar överfulla med vatten. Jag försökte härda ut därunder i det längsta då, men det fanns en gräns även för mig. Tack och lov står växthuset alldeles intill.

Den där hoppetossan där inne, ja, vad ska jag jama om henne? Det tillhör väl normal artighet att hälsa nos mot nos som en första åtgärd när man träffas? Inte hoppa på eller över varann? Men jag har blivit rätt duktig på att tassa ifrån. Ibland förstärkt med litet morrande. Med litet tur går budskapet in. Annars brukar jag lugnt avvakta under en stol. Den taktiken är inte så dum. Förmodligen uppfattas jag som rätt tråkig? Men vad gör det? Hon tröttnar snart, och jag får vara ifred. Det är också en seger.


   

Lisa: EN som ställer upp!

Se här, min lilla kompis, en katt som alltid vill leka

ständigt alert och med på det mesta

Det är annat än den stora här som bus bara vill neka

spelar ingen roll hur jag än försöker honom fresta!

Tänk vad man kan ändra sig?

Bakom stängd dörr får jag lugn och ro

här vilar jag skönt i eget bo

Behöver ej vakta varken huvud eller svans

eller undrande iaktta någon mystisk dans

Nej, här inne är allt precis som förr

Tänk att jag skulle gilla en tillstängd dörr??

 

Inte vet jag?

Jahajam, nu ska det dansas igen...?

Inte vet jag hur ni brukar hälsas på, men min vardag kännetecknas numera av denna lika märkliga som påfrestande ritual? Varje gång jag kommer in är det samma sak. Lisa kommer i vild galopp och ger mig en rak höger. Varpå jag svarar med samma mynt. Så långt har jag kommit i alla fall. 

Men sen uppför hon nån slags mystisk dans framför mig, samtidigt som hon låter väldigt ynklig? Klart förvirrande! Jag vet inte vad jag ska tro? Det är förstås uträkningen med det hela, för rätt som det är hoppar hon på mig. Jag försöker springa undan, men hon hänger efter. Kan ni tänka er, jag blir jagad i mitt eget hem! Har inte hänt sen Piff och Puff gaddade ihop sig mot mig, men det är många år sen nu. Och de var ju två, dessutom rätt stora katter, att fly då var rätt befogat. Men att jagas av en liten mygga...

Matte säger att jag måste sätta henne på plats, och jag gör mina tappra försök. Men det är inte lätt för en vanlig, lugn kille när det kommer en så viljestark och livlig tjej in i ens hus!


 

Men inte hindrar det?

Åh, vad skönt det känns att ha uppnått sitt högt satta mål!

Men det hindrar ju inte att man kan sikta ännu högre?!

Önskar er en riktigt skön helg, allihopa!

Ingen trodde...

Ingen trodde att jag skulle kunna ta mig in i korgen

som står högst upp och längst bak på vedtraven

för det är vingligt och inte alldeles lätt att kliva över

alla hinder på vägen

Men det var väl ingenting??!

Så här har jag det

Suckjam, är du här nu igen?

Tro inte att jag går på dina finter!

Jag är på min vakt, ser du?!

Och nu börjar jag faktiskt tröttna på dig!

Lägg av!!!

Och jag menar vad jag jamar!

Vill du ha en tilltassning till???

Nä, jag tänkte väl det...

Hej, jag heter Lisa!

Jam på er! Lisa heter jag, och jag är ny katt i det här huset.

För att komma hit måste jag åka bil i många dagar. Det gjorde inget, för jag gillar att åka bil. Då kopplar jag av och sover så bra. 

Direkt jag kom hit upptäckte jag att jag måste rätta till både det ena och det andra. Först tog jag itu med växtbeståndet, vilket mina företrädare misslyckats med. Fixade jag på nolltid. Det är ju bara att smaka på dem! Sedan var det en blomma som just inte hade några rötter. När jag demonstrerade det på golvet för matte förstod hon att det bara var att slänga den. Så nu har jag fått till stånd mycket mer plats i fönster och på andra ställen.

En annan sak jag styrt upp är städningen här. Det har slarvats, kan jag jama! Jag har hittat massor med dammråttor under olika skåp. Människorna skyller på att det är svårt att komma åt där? Det är ju bara att sticka in tassen?! Så också det har jag börjat få ordning på. Radat upp råttorna utanför skåpen. Jag tror matte blev väldigt tacksam för min hjälp?

Idag har jag varit hos vettisen. Matte hade känt en rätt stor knöl på min rygg. Jag har visst fått en inflammation efter den otrevliga sprutan jag fick förra gången jag var där. Och vet ni vad vettisen sa för nåt idiotiskt? Jag ska svälta i en vecka!!! Bara få en halv burk i stället för den hela som är det minsta jag behöver för att överleva!? Matte råkade avslöja att mitt bajs rinner ut. Så ifall ni aldrig hör av mig igen vet ni vad det beror på!

Jag har massor att berätta om mitt nya liv här. Om jag mot förmodan överlever svältkuren ska ni få veta mer då.