Vilken bild ska jag ta?

 1

 2

3

4

5

6

 7

Det har inte hänt just någonting idag, så jag har passat på att kolla litet på gamla bilder. Ska ju ge min favoritgranne en bild av mig i julklapp. Funderar på att ta en av dem här ovanför. Vilken tycker du jag ska ta? 

En rätt långtråkig, regnig dag har det varit. Utevistelserna har mest bestått i spanande från altanen. Både matte och favoritgrannen for iväg, och var borta en stor del av dagen. Blev jätteglad när jag äntligen hörde mattes bil komma. När hon backade in, stod jag redan vid trappan beredd att hälsa henne välkommen. 


Passade förstås på att följa med henne in, vilket visade sig vara ett klokt beslut. Hon hade nämligen med sig en räksmörgås i en av påsarna. Tror hon tyckte att jag var värd litet uppmuntran, för det var bara till mig hon delade med sig av räkorna. Räkor är smaskens! 

Det kan man väl jama var en god inledning på helgen. Jag ska få besök i morgon. Hon, som kom och hälsade på oss när matte och husse reste bort, kommer hit. På söndag ska matte jobba med något som heter kurs hela dagen. Gissar att det innebär noll tid för katter? Blir det bara skapligt väder bryr jag mig inte så mycket. Då jag har ändå inte tid för henne heller. 


Önskar nu alla er, mina kompisar med tillhörande hussar och mattar en skön helg. Och hoppas att det inte kommer några skelett och skräms!

Fördelar och nackdelar

Idag gav sig husse iväg igen, till det där som han kallar jobb någonstans långt borta i norra landet. Det får vissa konsekvenser för min del. 1) Mina arbetsdagar kommer starta vid en senare tidpunkt, för matte är slöare att kliva ur sängen på morgnarna än husse. 2) Jag får en egen säng att mysa i.


Eftersom jag för det mesta gärna kommer igång tidigt på morgonen, är det första till nackdel för mig, medan det naturligtvis är bekvämt att ha en egen säng att sträcka ut sig i. Med tanke på att jag också går miste om kvällsmassagen på husses mage, måste slutsatsen bli att det är bättre när husse är hemma. 

Husse for iväg, men min favoritgranne kom tillbaka redan idag, några dagar tidigare än han sagt. Han hade inget spännande med sig till mig, för han hade inte varit i tyska landet. Ingen påfyllning av leverkorvsförrådet, alltså. När han kom hit och hälsade på, fick han syn på min bild här på bloggen, och då bad han att få en likadan bild att ha hemma. Funderar på om han ska få det i julklapp? Då kan jag ju låtsas-vara hos honom hela tiden, något som är en omöjlighet annars. Mitt största ansvar är trots allt till människorna som bor i mitt hus.  

Någon måste ju vara artig

Det blev litet sent idag, jag fick gäster jag måste ta hand om. Tror de var nöjda med min insats, för de plockade fram blixtapparaten, och tog en massa bilder på mig. Nu har de gett sig av, så jag får en stund att fundera på vad som hänt den här dagen.

Lika härligt väder som det var igår, lika eländigt var det idag. De fyra dagarnas inspärrning nyligen bidrog nog till att jag ändå tassade ut ett flertal gånger. Dessutom var jag litet nyfiken på om restaurangen jag besökte igår hade öppet idag med. Till min glädje hade den det! Nu behövde jag inte fundera på var lunchen skulle förtäras, min granne har rest iväg några dagar. Hans dörr var med andra jam stängd redan från början. Men på hans tomt växer en konstig tall. Den är med bred än hög. Under den kan man sitta torrtassad även när med regnar. En utmärkt matplats, alltså.

Ja, sedan kom mina gäster, och jag har haft fullt upp med att umgås och vara social hela kvällen. Som vanligt var det bara jag som tog något ansvar här för den biten. Piff och Puff visade sig knappt, de låg mest inne i sängkammaren och slöade. Kan inte minnas att de ens kom fram och hälsade. Tror aldrig jag får någon riktigt ordning på dem.

 

Nyöppnad restaurang!

Idag har vi haft riktigt kalasväder. Den gula lampan har lyst hela dagen och värmt i pälsen. Till och med, att jag med god behållning kunde utöva en del meditationsövningar i min gräsgrop vid staketet mot grannen. 

Och apropå honom, idag upptäckte jag en nyöppnad restaurang på hans tomt! De erbjöd bara kötträtter, men det dög utmärkt. Efter att ha hämtat mat, (ja, det var självservering,) tassade jag iväg till grannen för att visa upp mitt fynd. Han befann sig nämligen ute på tomten och stökade med något så oväsentligt som att placera löv i en hög. 
Han uppförde sig då mycket märkligt. I stället för att bjuda in mig, och låta mig att som vanligt få äta i hans kök, skyndade han sig att stänga dörren! 

Nu är jag ju van att äta ute, till och med föredrar det, men tycker ändå att det var oartigt att stänga mig ute. Dessutom hörde jag att han senare sa till matte, att jag inte hade varit välkommen! Han kanske inte kände till att jag städar jättenoga efter mig när jag ätit? Det konstiga är ju, att maten han bjuder mig på, den får jag äta i köket? Inte mycket till logik!

För övrigt skulle det verkligen vara toppen att hitta en restaurang där ute som serverar färsk vitfisk. Förstår inte varför de är så få?

Och jag som gjorde en sån fin upptäckt!

Äntligen är det slut på vakteriet här. Att vara chef är inte så lätt, när personalen tar sig jam ideligen och ifrågasätter tagna beslut. Dessutom var jag inte tillfreds med de sanitära förhållandena, alltså att vara tvungen att krypa in i en låda för att göra det jag måste. Det minimala utrymmet kändes inte på långt när tillräckligt för en katt, som brukar ha en hel sandstrand för sig själv. 

När mina människor äntligen kom hem, märkte de att det var ganska kyligt inne, så de tog ut vedträna ur den stora kopparbunken. Den blev alldeles tom, förutom en massa spånkrafs i botten. Vilken upptäckt jag gjorde då! Här fanns en stor och rymligt toalett, som jag bara inte märkt tidigare, när veden låg där. Till mitt stora förtret blev jag dock helt bryskt avbruten i mina göranden. I stället fick jag förvånansvärt nog tassa iväg ut, fast att klockan var väldigt sent på natten. Hade det varit go'väder hade jag nog tagit chansen till litet nattröj, men det både blåste och kom ner blött. Efter att ha avslutat det jag påbörjade inne, jamade jag till om insläppning igen. Kunde konstatera, att de saboterat min fina toalett genom att fylla den med ved.


Jag blev förstås jätteglad när matte och husse kom tillbaka. Att bli extra spralllig och busa med Piff var i det läget ingen särskilt god idé. Resulterade i dubbel påhoppning med skrik och fräs, mattes Felliway-sprayande och åtskiljande i varsina avdelningar ett tag. Att rusa till klösplattan och köra några repor var bättre. Gjorde det när jag fick vara ifred i min del av huset. Passade också på att leka kattunge-leken. Man lägger då öronen bakåt och rusar litet allmänt omkring, och hoppar upp på och ner från olika ställen. Var riktigt kul en kort stund. 


Tror det var biverkning av för få trädrusningar. Det är nog litet farligt att dra in på dem sådär hastigt, och utan avvänjning. Man blir mossig i skallen, tillbaka till kattungedomen och så. Men jag litar på att ni inte skvallrar. Diskretion hederssak, eller hur?

Mitt ansvarsfulla arbete har börjat

Jaha, här ser ni högste ansvarige för hus och säkerhet fram till söndag kväll. Som ni kanske kan utläsa av min bestämda blick, tar jag min uppgift på största allvar. 

Det var aningen irriterande att inte få tassa ut och utföra mina morgonrutiner utomhus, men jag har inspekterat att lådorna är i ordning som de ska. Blir väl tvungen att kliva in där så småningom. Även om jag klarar av att hålla mig länge, är tre dagar i längsta laget.

Piff och Puff har tack och lov insett att jag är jag. Det tog ett tag efter pensionatsvistelsen, men nu luktar nog min päls Gustav igen. I början stank jag, så jag knappt kände igen mig själv. Fick göra en riktig storrengöring för att bli som katt igen.


Har hört jamas om vitt nedfall, så egentligen är jag ganska nöjd med att få jobba inomhus några dagar. Dessutom har matte lovat att hon inte ska resa bort på minst åttiotolv dagar, eller om det var hundratrettiofemton, jag minns inte så noga. Länge var det i alla fall, det är huvudsaken. Det ska bli skönt när allt är som det ska igen, alltså precis bara vanligt.

Detta ständigt återkommande problem

Jag kan inte förstå att vi ständigt måste ha dessa jamissioner om maten. Nu har matte fått för sig att jag blivit litet rund på semestern. Ska hon säga! Men inte har jag några synpunkter på att hennes mage blivit tjockare, förmanar henne att äta mindre portioner, eller ransonerar hennes mat. Hon har dock inga skrupler därvidlag, när det gäller att ha åsikter om min ståtliga kropp. Jag har framhållit, att jag har intensivuppgraderat till vinterpälsen. Per automatik får man faktiskt då en fylligare profil, eller hur? 

Vad jag vill ha jamat med detta är, att jag starkt ogillar nekandet att fylla på min matskål nu på eftermiddagen. "Nu får du lugna dig, Gustav" sa hon helt okänsligt, och tog ingen notis om mina förväntansfulla blickar. Varje gång hon gick åt matskålshållet tändes förhoppningarna, lika trist var det när hon bara gick förbi, utan att utföra sin plikter.


Nu har jag dock vissa möjligheter till överlevnad, åtminstone några dagar till. I morgon far ju matte och husse till norra landet, och då kommer en kattuppassare. Sådana brukar vara mycket lättare att blidka. Alltså ska jag nog klara mig till på söndag, när mina människor kommer tillbaka. Får väl passa på och samla krafter allt jag kan nu, för något säger mig att ransoneringstider följer.

Jag är ute och ser mig omkring?

 

Är det jag som följer efter husse på en solig gata i södra Frankrike?

 Fast så nära plagen ska man väl ligga och sola?? 

 Eller visst ser ni att det är jag som ligger och sover gott på stolen bakom disken på caféet i Carcassone?

 Näe, jag bara luras! Jag är ju hemma! I min alldeles egna trädgård!

I söndags var det slut på min semester, för då kom husse och matte till mitt pensionat för att hämta mig. De kom litet olämpligt, för just då låg jag i solen i fönstret och hade det förjamat skönt. Tänkte först be dem komma igen litet senare, men hoppade ändå artigt ner för att hälsa. Efter en del diskuterande med husse om buråkning, fick jag ge med mig, och mot min vilja stängdes jag in bakom lås och bom.

Det första jag gjorde när jag kom hem, var att tassa över till min favoritgranne för att berätta att jag var tillbaka. Han hade naturligtvis saknat mig jättemycket! Om jag åker till pensionatet nån mer gång, ska han få följa med, så han slipper känna sig ensam. Skulle vara bra för mig också, åtminstone så här års, för det var ganska ödsligt på pensionatet. Bara en enda gäst till fanns där, och hon var inte alls social. Låg mest under en soffa.

Sedan måste jag förstås läsa om vad alla mina kompisar haft för sig medan jag hade semester. Det bästa var att Nea fått sin lillebror, och att de verkar gilla varann. Det sämsta vet vi ju alla vid det här laget, att Snuffe har lämnat jorden och rest till Regnbågslandet. När man tänker på den resan, är det inte mycket att jama något klagande om pensionatsvistelse, eller så. 

Inte ens ska jag klaga på att mina människor helt tappat besinningen, och ska försvinna igen i några dagar. Nu är det några minisar långt uppe i norra landet som ska hälsas på.

Den här gången ska jag stanna hemma, och hjälpa till med bevakningen av mitt hus. Piff och Puff ska vara mina assistenter, om jag nu lyckas få någon pli på dem. Tveksamt.

I morgon kan jag tassa här som vanligt i alla fall, för efter vad jag fått inrapporterat, ska det bli en helt vanlig dag.

Till Snuffe

På andra sidan Regnbågsbron är allt bara härligt för en liten katt...

Så sorgligt att komma hem och få veta att en av mina bästa vänner i bloggfamiljen tassat över Regnbågsbron idag. Lille Snuffe, som blev för sjuk för att människorna skulle kunna göra honom frisk igen. Det är svårt att förstå, men ibland är det så. Ett vet jag, att Snuffes husse har gjort allt för sin katt. Allt. 

Jag är också säker på att vi är många, många som kommer sakna Snuffes berättelser här. De sa så mycket om Snuffes personlighet. Fast jag aldrig har träffat honom, tycker jag, att känner honom väl. 

Allt jag tänkt tassa ner om idag får vänta till i morgon. Den här kvällen koncentrerar jag mig på spinnhealing och kärleksfulla tankar till Snuffes husse och Sippo. Vi får gråta tillsammans...

Tro't den som vill....

 

Jahajam, här ser ni en som ska på semester, och bo på pensionat med helinackordering till nästa söndag. Vilken lyx, va!? 

Jag får stort, eget rum med vacker utsikt över åkrarna. Med litet tur kilar en eller annan mus förbi. Varje dag är det musikunderhållning, från morgon till kväll. Maten serveras i en fin skål två gånger om dagen. Slappa kan göra i min sköna soffa, eller i fåtöljen. Jag har ett eget, litet mini-äventyrsland med en stor låda att gömma mig i, och en trädgren att klättra på. 

Privat toalett ingår naturligtvis. Städpersonalen ser dagligen till att jag har rent och snyggt överallt. Eftersom jag gästat där många gånger, är vi litet tjenis med varandra vid det här laget. Hon är rätt bra på att klia och kela med mig också, och det brukar jag tacka för med litet nosbuffningar. 

Det här pensionatet är väldigt populärt i trakten. Man måste vara ute i mycket god tid för att boka rum. Jag får alltså många, nya pensionatsgäster att jama med och utbyta erfarenheter. Ser alltså fram emot att få delge er alla mina positiva erfarenheter när nästa vecka är slut. Vi tassas alltså igen den 18 oktober. Ha det så bra till dess, alla kompisar!

Always look at the bright side of life....tralalajam....tralalajam...

Svansar

En jättesnygg, alldeles lagom svans

Har ni tänkt på vad olika svansar kan se ut? På många sätt är vi rätt lika varandra, vi katter. Vi har förstås olika färger, och olika lång päls och så. Men svansen, den kan se väldigt olika ut, har jag märkt. 

Ser det bara på Piff och Puff, vilka ynkliga små pinnar de har, jämfört med min. Sedan måste jag erkänna, att jag sett katter med bautasvansar, jättetjocka och yviga. Och tänk, att det till och med finns katter som inte har svans alls! Låter väldigt underligt. Och opraktiskt! Hur talar man då om för inkräktare, till exempel, att man är upprörd? För att inte jama om gladsvansen, som gör våra människor så lyckliga. Fast de svanslösa får väl hitta på något annat sätt.

Ville med dessa funderingar få litet annat att tänka på, nu när jag inser, att det börjar dra ihop sig på allvar här. Det yttersta beviset är att minifängelset har kommit upp från källaren. Och det är nog inte för att stå här som någon slags piffig heminredningsdetalj...

Där blev det sprut(t)!

 

Jag litar inte på dig, matte!

Orostecknen staplar upp sig på varandra. Fler resväskor har kommit fram. Och, värst av allt, i morse skulle matte spruta något äckel i min mun för att döda maskar. Okej då, det hade jag väl stått ut med, om det inte vore för att hon sa till husse att det måste göras "innan han ska till kattp....."

Jahajam, där fick man det bekräftat. Men, he-he, allt gick inte som matte beräknat. När hon tagit fram sprutan, tänkte hon trycka fram innehållet till spetsen, för att det skulle komma så fort att jag inte hann protestera. Men det var ett undertryck i sprutan, så när hon tryckte bara litet sprutade hälften ut över köksbänken i stället! Det som var kvar räckte bara till en katt på tre kilo, alltså inte på långt när till en fullvuxen och ståtlig katt. 

Då tog hon fram en liten sprut-i-nacken-ampull i stället. Det är aldrig trevligt med nacksprut, men det är nog bättre än munsprut. Ändå blev jag misstänksam efter sprutet, och tog skydd bakom skostället. Var ju inte säker på att det var slut på tokerierna.

En bra sak har i alla fall hänt. Min husse har kommit tillbaka, så i kväll ska han behandlas med rejäl magmassage.

Tankarna på orosmolnen får vänta.

Blandad kompott

Igår hämtade matte en resväska ur garderoben. Hon placerade den på husses säng. Genast var Piff och Puff där och nosade, men jag låg kvar i mattes säng. Jag vet minsann vad en resväska innebär, och det är ingenting positivt. 

Annars har jag haft en bra helg. Trots mycket pälsblåst har det varit så skönt i solen, att jag kunnat intaga långa vilopauser i densamma. Bredvid växthuset är det helt lugnt för det mesta. Igår hade jag jaktlycka igen, vilket jag högt annonserade ut för alla som ville lyssna. Man vet aldrig, kanske finns det någon som vill hyra en prima musfångare en halvdag, eller så? 

På lördagen åkte matte iväg, och var borta hela eftermiddagen. Då överlät jag husvaktandet till Piff och Puff, och besökte min favoritgranne. Man måste ju få vara litet ledig när det är helg. Vi åt lördagsgodis, och jag övervakade att han strök sin tvätt på ett korrekt sätt.  På somrarna brukar han alltid ta ut strykbrädan, och stå ute i solen och stryka. Sedan hänger han upp skjortorna i en buske. Då brukar jag ligga under busken och hålla honom sällskap. Men det gick bra från soffan också.

När matte kom tillbaka hade vi litet efterfest. Ja, det blev det för min del, alltså. Ville inte jama för de andra att jag redan kalasat på på det ena och andra, och riskera några ransoneringar. Fest kan man aldrig få för mycket av, anser jag! 

Världsrekord i icke-hoppning

Det har blivit en ny månad, säger matte. Inte för att jag bryr mig ett skvatt om det egentligen. Men hon har berättat att den här månaden inte kommer bli så kul för mig. Inte kul alls. Fast hon lade inte fram det på det viset. Hon talade om att jag skulle slippa oroa mig för Piff och Puff ett tag, och att jag skulle få träffa nya kompisar. Jag vet minsann vad det innebär. Det är det där P-ordet. 

Tydligen tänker hon rymma flera gånger den här månaden. Men när den är slut, har hon lovat att stanna hemma i mitt hus jättelänge. Nåjam, inledningen av månaden verkar rätt lugn i alla fall. Har inte sett någon resväska än, då är det ingen fara. 


Var rejält seg i morse, låg och drog mig ett bra tag innan jag tassade upp. Men sedan har jag jobbat på ute precis hela dagen. Kollade förundrat hur Piff lyckats ta sig innanför en inhägnad som husse fixat för att hålla borta kaniner från nyplanterade buskar. Inte vet jag hur hon tagit sig in, men hon tassade runt där inne utan att ta sig ut. Då ska ni veta att nätet bara är ungefär så högt som min gladsvans! Inte hälften så högt som staketet till min favoritgranne, och det hoppar ju jag över lätt som en plätt. Det såg då för ynkligt ut när hon tassade runt där inne. Till slut lyckades hon bocka ner nätet på ett ställe, och kom över på så sätt.  Vilket fusk, alltså! Inte anständigt en Riktig Katt, anser jag.

Idag har det varit hyfsat varmt här, tillräckligt för att inte frysa åtminstone. Önskar att ni, mina kompisar, också slipper frysa den här helgen, och att det vankas litet helggodis av er favoritsort! Vi tassas igen på måndag!