På en käpp?

Påsken är en god helg. Särskilt om man gillar äggula, vilket jag gör. Men även för övrigt brukar det vankas olika delikatesser. Har man tur, kommer det också människor som man gillar och hälsar på. Precis sån tur har jag! Nästan alla favoritmänniskor jag har ska komma, så nu måste jag vara noga med att de ska få tillfälle att umgås med mig också. Utan att skryta för mycket, måste jag tillstå att min popularitet är betydande.

Jag önskar att också alla mina vänner ska få en riktigt trevlig och fin helg på alla sätt! Tar för givet att era människor är insatta i traditionen att det ska delas ut godis den här helgen!

För att hinna med alla mina förpliktelser i påsk kommer jag inte tassa här förrän på tisdag igen.  Och i kväll ska jag förresten  följa med matte nånstans, hon ska ut och flyga påstår hon. Och så håller hon på och putsar en käpp??

En glad påsk önskas er allihopa!

Där fick hon något att fundera på

Ibland ger jag matte något att fundera på? Som här till exempel. När hon öppnade dörren, satt jag här i skuggan och filosoferade. Varför satt jag inte i den varma solen? I skuggan var det ju ännu kallt. Så kyligt, att solen inte lyckats tina bort all snö, även om den bara ligger kvar i små plättar, just i skuggan. 

Så varför satt jag inte i solen i stället? Självklart har jag en mycket logisk anledning, men den kan hon gott undra över och fundera på. Man måste ju inte förklara allting för henne.  

Det är det väl?

Den här bilden är ett vårtecken. Ser ni inte det? Nä, det är inget särskilt med mig, om ni trodde det? Det nya är att solen lyser in genom ytterdörren igen, och lyser upp golvet där jag tassar fram! Hela vintern har solen gömt sig bakom trädtopparna, och aldrig riktigt nått in där jag är. 

Men nu är det dags igen! Jag kan lägga mig ner på golvet en stund och njuta av värmen. Eller tassa ut på altanen där utanför, och lägga mig i solen. Idag satt matte och jag där en lång stund. Hon läste en bok, och jag passade på att vila litet. Åh, vilken härlig tid som stundar nu! För nu är det nog vår? Väl??

Det vore nåt!

Om den här helgen kan jag bara jama: Härlig! Så mycket sol att jag varit fullt nöjd. I avvaktan på att min plats under hasselbusken ska bli riktigt uppvärmd, har jag suttit väldigt mycket på vedbodstrappan. Där ligger solen på hela dagarna, och trappan är av trä. Ni kan ju tänka er själva!? Det blir sittvärme som heter duga!

Förresten, apropå min hasselbuske. Igår såg jag matte göra underliga saker med den. Hon satte fjädrar och hängde ägg överallt i den? Ser för all del ganska trevligt ut. Jag förmodar att tanken med det hela är att jag och andra ska daska till "prydnaderna" när vi tassar förbi, men jag tycker att hon skulle placerat dem längre ner! Jag gjorde ett provhopp, bara litet på försök så där, men jag nådde inte. Och så kul var de faktiskt inte, fjädrarna. Nä, då fick det vara. 

En hasselbuske som det hängde fullt med möss i, det vore en helt annan sak!

Funderar på ilska

Nu blir jag ju sällan arg här hemma, inne i mitt hus. Faktiskt aldrig, när jag tänker efter. Men ute! Det är då de väller fram, känslorna. I alla fall när jag upptäcker något som inte ska finnas inom Mitt Område. Inkräktare. 

Varför då hymla om vilka regler som gäller här? Det får de veta direkt, rakt upp i nosen. Varför linda in sanningen i fågelfjädrar och muspäls? Nä, raka morrhår är det som gäller! Håller ni inte med?

Nu  hoppas jag förstås att både ni och jag slipper vara arga den här helgen! Att det ska bli en skön och mysig helg, och att våren äntligen ska hitta vägen hit !

Upptäckte i morse...

Direkt jag kom ut i morse kände jag en misstänkt lukt

Någon hade definitivt förpestat näten där

Den otäcka lukten fanns överallt!

Jag måste meddela vederbörande att detta är Gustavs egendom. Gnuggar mig...

...och befäster det hela effektivt. Av hänsyn till känsliga tittare har bilden maskerats på lämpligt ställe.

Så var det avklarat! Hoppas budskapet uppfattades.

UT!!! *pekar med hela tassen*

Finns det någon som kan fatta detta?

Är det ingen som kan ta ett beslut

och bestämma det enda rätta 

att från och med nu ska vintern UT!!!

Hur är det möjligt?

Vet ni hur mycket en enda liten fjäderkotlett kan skräpa ner? Det vet jag! Hela min tomt!!

Jag brukar normalt inte bry mig så mycket om restaurangen vid fågelbordet. Tassar visserligen dit flera gånger om dagen och kollar läget, men sedan fortsätter jag under staketet in till grannen. Inte till favoriten, utan den där skällhunden bor. Fast han är bara här på somrarna, tack och lov. Resten av året utövar jag tillsyn av rätt många tomter åt det hållet. 

Skräpar ner!

Men härom dagen fortsatte jag inte till grannen som vanligt. En liten rackare satt där på marken och provocerade mig! För visst är det utmanande att bara sitta kvar där och äta, precis som om jag inte skulle vara ett dugg farlig? Såna beteenden måste förstås stävjas!

Det är ju skrattretande hur litet ätbart det finns på de här gynnarna? Resten är skräp! Nu ligger det fjädrar över hela min tomt, det har blåsten sett till. 

Hur kan det finnas så många fjädrar på den där lilla kroppen?    

Medan jag låg i växthuset...

Vill inte vara nerbäddade

Matte och jag har jobbat litet i trädgården den här helgen. Genom att rulla runt litet här och där testade jag kvalitén på fjolårsgräset. Snön är nästan borta, igen. Men det är alldeles för kallt på nätterna. Matte har bäddat ner de här blommorna flera gånger för att de inte ska frysa ihjäl. Men de verkar inte veta sitt eget bästa? Kryper hela tiden upp ur det värmande täcket. 

Själv har jag värmt mig i växthuset. Där har det varit över trettio grader varmt, och det kallar jag alldeles precis lagom. Då har matte ändå lämnat dörren öppen, ungefär en Gustav-bredd. Gissa om det är ljuvligt att sträcka ut sig där inne på solsidan, och känna hela magen bli härligt varm?  

Igår, när jag låg och tog igen mig där inne, tassade Pedram förbi med sin husse på släp. Han, som har vunnit pris som världens vackraste katt. (Pedram, alltså, inte husse!) Precis utanför mig mötte de en stor hund, men den hade också människor på släp. Det var nog bra, för man kan inte jama att Pedram och hunden verkade fatta tycke för varann, precis. Och jag kan inte riktigt lova att jag skulle varit generös och erbjudit en fristad om jag varit ute? Det var ju trots allt Mitt Område!

En extra bonus

Många är de gånger jag suttit vid min utfart och blivit uppmärksammad av någon förbigående. Ofta stannar de, böjer sig ner och klappar mig. Det får de gärna göra. De får till och med lyfta upp mig. Då kan vi ha en kort kelstund i all enkelhet, innan de fortsätter sin promenad, och vi har bägge fått dagen förgylld ett kort tag.



Våra människor kanske inte vill bli kliade bakom öronen vid möten med okända? Och helt säkert inte att någon lyfter dem! Men de kan väl hitta på andra sätt att vara trevliga mot varann? Man blir ju på gott humör av att ge och ta vänlighet! Att det är i mötet med en okänd gör det inte sämre. Tvärtom! En oväntad glädje blir bara en extra bonus!

Nu önskar jag att solen ska skina på er allihopa den här helgen, precis som den gör på mig just nu! Vi tassas igen på måndag. 

Fräs?

Det finns en sak jag aldrig gör. Naturligtvis finns det många såna saker, men det är något speciellt jag tänker på nu. Något som jag tror att de flesta andra katter gör? Jag fräser aldrig!

Inget för mig

Inomhus har jag, som ni vet, några som utövar den typen av utandning flitigt. Puff är värst. Åtminstone när det gäller hennes syster, Piff. Hon blir fräst åt ett flertal gånger varje dag. Mig fräser Puff aldrig åt. Bara skriker och morrar när det är Operation Påhoppning. Annars tassar hon långa omvägar, och springer så fort hon kan förbi mig. 

Men jag, jag fräser inte åt någon. Inte ens åt inkräktare. Då gäller morrande. Dovt och hotfullt, förstås, som det måste vara för att ha effekt. Ibland måste jag låta det övergå till en hög varningslåt, som innehåller diverse jam som inte lämpar sig för tryck. 

Fräser, hur gör man det? 

Men vad??

Men vad.....?????

Men vadnujam och hallåjam och alla jam som finns!!??? Vad är detta för ordning? Vintern är ju slut!!! Hur kan det då se ut så här när man ska ut på sitt morgonpass? När jag kom in efter kvällsskiftet igår såg allt ut som vanligt, så det var verkligen en besvikelse att upptäcka det här i morse när husse öppnade dörren!

En annan tråkighet idag var att husse gav sig iväg till norra landet igen. Flera veckor måste jag vara ensam nu. Matte finns här förstås, och jag gillar henne också. Men oss emellan jamat, husse är faktiskt mer liggvänlig. Så är det bara. 

Och inte kan jag göra något åt varken det ena eller andra eländet. Kan bara vänta. Från juni kommer husse inte vara borta så mycket. Förhoppningsvis är det vita borta då också. Det finns något att längta till. 

Tack!

Enligt vad jag har hört är det viktigt för hälsan att sova gott. Vilken tur för mig då, att jag helt kan slappna av hemma i mitt hus! 

Stackars de katter, som måste vara på sin vakt hela tiden. De, som blivit "glömda" kvar, eller utslängda. Och inte nog med att de inte kan slappna av ordentligt, det är ju kallt och eländigt på vintern också. Tänk att jag hade kunnat vara en sådan katt!? Då hade jag nog inte tassat omkring här längre...Vilken tur att det finns goda människor, som bryr sig om oss, och ser till att vi blir omhändertagna.

Som ni ser har jag inga problem med avslappningen! Tack, Kattkommando Syd!

Helg med guldkant

Den här helgen har jag haft det extra lyxigt, för jag har haft full tillgång till husse närhelst jag har velat. Av någon anledning har han legat i sin säng både dagar och nätter? Men mysigt har det varit att kunna krypa upp på honom, hitta någon lämplig grop och sedan bara må gott av gemenskapen.

Jag har också kamperat ihop med honom på nätterna, för matte har flyttat till gästrummet. Hon påstår att hon inte kan sova när han hostar? Tur för stackars husse att han har någon som inte överger honom!

Emellanåt måste jag förstås se till Mitt Område också. Det har varit varmt och skönt i solen, men det gällde att hitta platser i lä! På fel sidor av huset höll jag på att blåsa bort. Åtminstone kändes det så. 

Idag var det inte alls så blåsigt. Vad hände då? Mina människor gav sig iväg, och jag blev lämnad inomhus, trots idoga protester. Om det finns något jag ogillar, så är det "nej, Gustav", och en dörr som stängs framför nosen. Men som vanligt är man chanslös...

Nu är de hemma igen, och jag ser fram emot ett extralångt pass där ute som kompensation. 

Idag är det...

Vaddå "smita in"?

Matte säger att jag är tokig i växthuset. Sant. Och så påstår hon att jag är alldeles för kvick att smita in där? 

Detta är förstås en märklig anklagelse. För det första "smiter" jag inte in, jag vet bara att gäller att vara snabb om jag ska hinna in. För det andra är det faktiskt mitt växthus, och dessutom min favoritplats att vara på. Särskilt så här års, innan det är sommarvarmt överallt. För där inne finns den, sommaren. 

Men matte, jag vill vara här!!

Självklart gäller det alltså att rappa på, om man ska ta sig in, när matte går dit för att vattna. Vem vill sedan tassa ut därifrån när hon är klar, efter bara en pytteliten stund? Inte jag, i alla fall! Nä, minsann, jag beslutade att tillbringa eftermiddagen där i lugn och ro. När matte kom tillbaka efter någon timme och öppnade dörren, hade jag inte alls sovit färdigt  inspekterat klart där inne. Tredje gången hon kom tillbaka måste jag meddela att viss påtryckning utövades från hennes sida. Man kan till och med påstå att jag blev utföst. 

Jag längtar till när växthusdörren står öppen igen, och jag kan tassa in och ut där, precis som jag själv vill.

 

Min stora turdag!

Matte bjöd på färsk sej! Det bästa jag vet! Och kolla vad Piff och Puff gjorde?! Lämnade sina tallrikar!!!

Dags att hugga in på nästa portion!

Smaskens, smaskens...

Och bara att fortsätta!

Mmmm, lika delikat som de två andra!

Aj då, vad gör jag nu? Är det SLUT??

Fast det verkar finnas något i skålen där borta?

Men har jag inte glömt liiitet sej nånstans?

Suck...inte där borta heller?

Får väl undersöka om det här är ätbart i alla fall?

Nä, vad är det här för gammal skåpmat? Måste kolla mitt fat en gång till. Man vet ju aldrig...

Hur tom kan en tallrik bli? Men det var härligt så länge det varade!

Trygghetstäcket

Jag skulle önska alla nåt sånt här

ett skyddande hölje mot alla besvär

Inget ont kan hända när man är där

trygghetstäcket över alla rädslor bär

Själv är jag inte alls rädd för snabeldraken. Blir den alldeles för närgången hoppar jag förstås upp nånstans, men annars bryr jag mig inte om den. Piff och Puff däremot, de flyr vettskrämt så fort de hör den andas. 

Ja, om man undantar Piff, när hon ligger under överkastet! Då kan matte komma med draken alldeles intill utan att Piff rör ett morrhår!? Det spelar ingen roll hur länge draken äter i rummet hon ligger. Under överkastet kan tydligen inga hemskheter komma åt henne?

Ett sånt skydd borde alla ha.

Vilken måndagmorgon!

Då har det varit helg igen. Jag tror att många av mina vänner hade det rätt jobbigt i lördags? Mycket blåst i pälsen, och dessutom snö!? Jag tycker verkligen synd om er! Så varför skulle jag klaga, bara för att matte och husse övergav mig hela eftermiddagen och kvällen? Vad som helst, bara inte mer snö, jamar jag!

Hos mig är all snön borta nu. När den aningen långtråkiga lördagen var över, blev söndagen riktigt trevlig. Tidig frukost. Tassade därefter ut för att inte återkomma förrän sent på eftermiddagen. Efter en stunds avkoppling gick jag på kvällsskiftet. Det var högintressant där ute, och jag var inte alls färdig, när matte kom ut på bron och bara lyfte in mig. Det är ytterst irriterande ovana hon har, det där.

Men det finns andra också, som har det. Irriterande ovanor. Jag jamar förstås om argbiggorna, som jag måste dela mitt hus med. Tidigt i morse var det dags igen. Deras ilskna tjut var i klass med brandlarmet, och klorna som höggs in i min rygg kändes lika illa som vanligt. Jag tryckte ihop mig så gott jag kunde mot väggen, tills matte kom och lyfte upp mig. Sedan fortsatte jag morgonen i hennes säng. På andra sidan den stängda dörren hördes intensiva krafs.

När det sedan blev dags för frukost, vå... ville jag inte tassa in i köket, för där satt de, båda två. Med mattes hjälp flög jag över dem och fick min frukost. Sedan hägrade FRIHETEN! Ut i solen! Hela dagen! Alldeles för mig själv!

Gör det!

Det här är ett recept jag gärna vill tassa ut till alla tvåbenta. Att drömma! Man kan låtsas att man är på en plats som finns i verkligheten. Själv kan jag fantisera att jag ligger i solen under min hasselbuske. Eller också kan man hitta på en härlig plats. Här tror jag nästan säkert att mitt drömställe skiljer sig från en människas?

I vilket fall är det underbart skönt att åka iväg i tankarna litet då och då. Och allt som får kroppen att må bra, om så bara för en stund, gör att den också blir gladare. Särskilt viktigt för våra människor. De verkar ibland behöva litet mer ljus i tillvaron. Jam, förutom oss, förstås! Att ofta låta tankarna resa till deras drömplats kan ni väl tipsa om? 

Nu far jag iväg till min speciella önskeplats, och jag tror jag tar med mig ordentligt med skaffning också! Hoppas ni får en skön helg med mycket sol och takdropp!