Tar väl semester, jag med

Okej, jag tar väl semester jag också. Det låter ju faktiskt rätt behagligt. Bara ligga och slappa, och vänta på att personalen ska servera läckra måltider på beställning! Leka litet emellanåt, så man inte helt tappar skärpan. Det är väl det som menas med semester?

Människor som kommer hit gör de mest märkvärdiga saker? Går frivilligt ut i det stora vattnet, till exempel. Det aktar jag mig noga för! Tassar inte ens i närheten. Och så ligger de i solen i den heta sanden hela dagarna. Fattar de inte att det är bättre i skuggan? Det förstår ju minsta kattunge!

Vi får väl se, när jag tröttnat på att vila. Jag är permitterad från kontoret hela juli ut i alla fall. Men sedan, när det börjar klia i tassarna, då lovar jag att återkomma med nya krafter! 

Önskar alla som tittar in här en alldeles underbar sommar! 

  

Nu är de här!

Även om man har semester får man väl sitta på skrivbordet?

Husse och matte säger att kontoret är stängt nu. Att de har semester? Och att jag därför inte behövs som kundmottagare på ett tag framöver. Jag är alltså permitterad på grund av arbetsbrist? Mycket tråkigt, för jag gillar verkligen den delen av mitt jobb. Att välkomna människor med litet kurr och buffande är ett trevligt inslag och angenäm motvikt till allt annat ensamarbete jag utför. 

Men kanske skaffar jag egna kunder? Inte såna som matte och husse har, utan bara några jag kan hälsa välkomna? För nu börjar de komma, de som kallas turister. Och de går i stora flockar förbi mig. Säkert finns där några som vill bli välkomnade av en vänlig katt?   

Komsi, komsi

Komsi, komsi lilla ödla...

Jag har små ödlor som kilar omkring litet varstans. De vet verkligen hur de ska väcka leklusten hos mig! Ibland står de alldeles stilla en lång stund. Precis så länge att jag hinner iaktta dem noga, medan jag funderar på nästa drag. Oftast att jag petar till den med tassen. Då blir det fart på den! Och det är det som är så kul! 

Ingen kan utmana min jaktskicklighet som en ödla! Är man inte snabb nog hinner den försvinna någonstans, helt spårlöst. Men de gånger jag vunnit, kan jag känna mig riktigt stolt en stund. Synd bara, att man inte kan fira segern med en god måltid. Nåt segare får man leta efter.

Jag ger upp. Men...

Snart läggdags? Kvällen har ju precis börjat, matte!

Jag vill UT!!!

Dumma matte fattar INGENTING!

Jag blir så frustrerad! Måste tvätta mig litet...

Titta, där är det ju, mitt UTE! Det är bara jag som fattas där!

Om jag skulle försöka nå handtaget från stolen?

Det är kört. Totalt omöjligt. Jag ger upp.

Man måste göra det bästa man kan av en motgång.

Hör till åldern?

Så var den midsommaren slut. Synd. Det var så mysigt med alla snälla människor som kom och hälsade på mig. Jag har märkt, att de jag träffar alltid blir så glada? De får en särskild röst, som de bara använder när de pratar med mig. Jag tycker om när de låter så. Därför får de också klappa och klia mig. Och många var det, som ville klappa mig på midsommarafton, men jag tassade runt, så att alla skulle få sina behov tillfredsställda. Praktiskt nog satt hela sällskapet samlade på min altan, så jag glömde ingen. 

Morgonen därpå tog vi sovmorgon. Jag gör det rätt ofta nu för tiden. Matte säger att det hör till åldern? Kanske blir man mer morgontrött när man fyllt femton? I så fall är det ju tur, att också matte och husse börjar höra till den åldern. Jag tror åtminstone att de också fyllt femton år?

När jag väl fått sova ut, har dagarna fyllts av arbete, precis som vanligt. Efter frukosten har jag försvunnit på mitt, och endast undantagsvis kommit in igen före kvällsmaten. Inte ens då alltid frivilligt, det vill jag påjama. Mina försök att uppfostra matte och husse till att låta mig vara ute på nätterna går inget vidare. Det brukar irritera mig våldsamt ett tag på kvällen. Men när vi ligger i sängarna tillsammans, alla tre, då är jag faktiskt inte ett dugg arg längre.

Midsommar!

Åh, vad jag önskar att ni allihop får en riktigt underbar midsommarhelg! Att det blir någon extra godbit också till katten! Och att ni får en varm solfläck att värma pälsen på, antingen ni är inne eller ute! 

Och så vill påminna om den traditionella muslingsdansen, ett måste på midsommarafton:

Små muslingar, små muslingar 

är lustiga att se

små muslingar, små muslingar

är lustiga att se

Båd' svansar, båd' svansar och öron hava de

Båd' svansar, båd' svansar och öron hava de

Mjaou, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums

Mjaou, mums, mums, mums

Nu äter jag upp dig!     

Det ringde på dörren...

Det ringde på dörren, och jag skyndade mig dit. Jag fick hjälp av husse att öppna dörren. Utanför stod matten till skällisen på granntomten. Det är nog ganska längesedan jag berättade att skällisen inte är ensam fyrtassing där. En kattfröken hör också till familjen. Eller hörde, rättare jamat. 

Hon och jag hade en ganska strikt uppdelad relation. Vi helt enkelt patrullerade på olika tider. Om någon gjorde överträdelser därvidlag, jamades det skarpt tillrättavisande. Men det stannade vid det. Vi har aldrig burit tass på varandra.

Nu fick jag veta att hon vandrat över Regnbågsbron, sjutton år gammal. Och matten hade med en massa mat, kattsand och en låda. Om vi ville ha? Jag tackade givetvis direkt ja till maten, som jag fick ett smakprov av. Sanden och lådan var jag mer tveksam till, men då sa matte, som också kommit dit, "ja, tack".

Nu har jag en stor hink med mat för mogna katter. Mat, som en annan katt aldrig fick äta upp. Det är litet sorgligt. Men det är ju så det är. En dag behöver man ingen mat mer. Till dess ska man äta och leva så bra man kan.

Förstår jag inte alls?

Husse och matte gillar inte att jag brukar ligga under husses bil. Jag tycker det är skönt där i skuggan. Här har jag precis kommit fram, efter en rejäl eftermiddagslur.

Att stretcha lederna är ett måste när man vilat!

Sådär, nu kommer jag! Vad då? Inte ligga där under? Vad konstigt du pratar, matte?

Lugnt och skönt, ännu några da'r

Trygga spaningsplatser är bra. Här har jag full koll på granntomten, där skällhunden bor. Tyvärr kan han också se mig. Då ställer han sig vid staketet och ja, just det, skäller.

Men han kommer nog inte förrän på fredag. Så vad skönt vi har det, matte!

Kunde varit värre

Jodå, det blev precis som jag berättade i torsdags. Båda mina människor försvann då på morgonen. Naturligtvis kände jag på mig att något var på gång, det gör man ju som katt. Höll därför en låg profil, utifall att......det kunde varit instängning i bur eller nåt annat hemskt? Att bli lämnad var förstås inget kul,  men matskålarna var riktigt fulla. Mycket äta blev det. Och när det oundvikliga måste ske, jamade jag till de andra, att lådan i hallen var min. Det gick de med på. 

Kvällen därpå blev vi alla tre väckta när rymlingarna återvände. Det var så konstigt, nästan direkt var allt som vanligt igen? Som om de aldrig varit borta? Alltså föll vi snart in i de vanliga kvällsrutinerna. Innebar litet god kvällsmat, och sedan magmassage på husse för min del. 

Efter det har vi haft en behaglig helg. Var inne och tittade till mitt hus bara sporadiskt på dagarna. Knep mig för ovanlighetens skull en söndagsstek av fjädersort. Men inte blir man mätt på en sån! Jag fick tassa in och fylla på magen med en rejäl portion.

Nu är det en ny vecka, och den har börjat bra. Fick upp husse i anständig tid för att bli utsläppt. Fint arbetsväder. Båda mina människor på plats hemma. Så här vill jag ha det!


 

    

Man ska inte skratta

...men le litet kan man väl få göra ibland??? Åtminstone i smyg?

Och på jam om olycka, så kommer matte och husse att rymma och vara borta i evigheter. Eller två dagar, för att vara petnoga. Så jag måste önska er en mysig sommarhelg redan nu. Vi tassas igen på måndag! 

Boxarmusen - eller min mest misslyckade jakt

Nu ska jag berätta om min mest misslyckade jakt. Och det var inte mitt fel att det blev så.

Musleken, det vet väl alla hur den går till? Man kastar upp musen i luften, och fångar den sen snyggt igen med tassen. Så håller man på och leker tillsammans ett tag.

Det här hände för många år sedan. Jag hade hittat en lekkompis, och vi hade det så trevligt. Tills den helt plötsligt tackade för sig och försvann runt hörnet? Jag följde förstås efter, för vi hade ju inte avslutat leken! Då hände något mycket märkligt. Musen ställde sig upp på baktassarna och boxades mot mig!!! En lång stund! Kan ni tänka er!? Jag satt och bara tittade, visste inte riktigt hur jag skulle reagera? 

Det var då matte kom och förstörde alltihopa. Hon kom ut med en väldig fart och bara lyfte upp mig helt fräckt! Jag blev förstås både frustrerad och sur, för jag gillar liksom avslutningen av musleken allra bäst. Matte påstod, att den musen förtjänade att få leva. Ska mattar verkligen uttala i musfrågor? 

När jag till slut blev utsläppt igen, skyndade jag mig tillbaka till stället där vår lek abrupt avbrutits. Försökte följa spåret, men fick ge upp. Det var en riktigt misslyckad jakt. 

Fixat!

Det finns mycket onödigt som våra kära människor har för

Sådärja, ljust, fint och luftigt!

sig, och något av det mest överflödiga är väl uppsättandet av tygskynken framför fönsterna? Om jag kunde begripa ovanan att omöjliggöra smidigt hoppande upp på fönsterkarmen, särskilt på nätterna, och i sovrummet ? För min del är det just då, som denna spaningsmöjlighet är som mest aktuell.

I natt tyckte jag det var dags att ta saken i egna tassar. Medan matte och husse sov, hade jag obemärkt smugit iväg för en stunds koll på läget där ute. När jag var färdig, vände jag mig om för att hoppa ner igen. Blev varse den där tygväggen, som jämt är i vägen. Så jag satte klorna i den, för att putta bort den. Sedan hoppade jag ner. Och jag hade tur! Gardinen följde med!

Både matte och husse vaknade, och blev glada att det blev så ljust helt plötsligt. Morgon! Åtminstone enligt min klocka? Och när de ändå var vakna, kunde de gott släppa ut mig. 

Nu har jag till min förvåning upptäckt, att skynket är uppsatt igen? Nåjam, vill de, så kan de få en ny demonstration i natt. Nån gång ska de väl förstå vinken? 

Vilken oväntad present!

Först och främst, jag kan inte nog tacka alla som uppvaktade mig på min femtonårsdag! Det är fantastiskt att ha så många vänner, och kalaset blev förstås lyckat från början till slut! Jag tror att alla kom hem igen mätta, kanske med litet svullna tassar efter allt dansande, men framför allt nöjda och på gott humör. Rätt viktigt, eftersom det då är lättare att övervinna tröttheten dagen efter. De flesta hade ju sitt arbete att sköta då, precis som vanligt!

Själv fick jag två överraskningar tidigare under den dagen. Först fick jag vitfisk till lunch! En stor portion! Det var så längesedan, hade nästan glömt hur gott det var? Piff och Puff försökte nalla av mig, men matte körde bort dem.
Sedan kom husse och överraskade både matte och mig på kvällen!! Han hade sagt att han skulle komma på söndagskvällen, och så kom han helt plötsligt körande flera dagar för tidigt! Tror det var allra bästa födelsedagspresenten!

Resten av helgen blev lugn och avslappnad. Människorna höll sig hemma, och vi myste tillsammans på altanen. Om det finns en perfekt tillvaro, så är det nog ungefär så här den ser ut?

 

Välkommen på mitt 15-årskalas!

IDAG BLIR JAG 15 ÅR

VÄLKOMNA PÅ MITT KALAS!!!

Jag räknar med att vi blir många, och har bokat största kattikoptern, som nu står startberedd på ett fält i närheten. Bara att boka plats!

På min tomt har jag jobbat hela natten med att resa partytältet. Vi börjar med att ta för oss av det vi tycker om av delikatesserna. Givetvis kommer allt fyllas på varefter det tar slut! Ingen kommer bli utan! Vagnen med nystekt strömming kommer öppna litet senare, och servera nattamaten. Kommer säkert smaka bra efter dansen i tältet! Har bokat nån som heter Cat Stevens som ska spela, hoppas han är bra? 

Framåt morgonkulan,  innan alla måste återvända hem så att människorna inte blir oroliga, tänkte jag att vi skulle ha en "grande finale" genom att leka "kloa ballonger". Vem sticker hål på flest på kortaste tiden? Kan lova att det kommer bli hur spinnande som helst!

Kattikoptern kör förstås hem allihopa så att ni i tid hinner smita in där hemma igen, utan upptäckt!

Och nu står allt färdigt. Hoppas så många som möjligt kan hedra mig med sin närvaro!

Hjärtligt välkomna!

Jag får celebert besök

Idag mitt på dagen kom matte körande, och tänkte som vanligt svänga in på min tomt. Det gick inte. Jag hade fått en gäst, och vi ville inte bli störda just då. 

Jag har berättat om Negus några gånger tidigare. Mycket ofta är han ute och rastar sin husse på min väg. När han kommer till min tomt brukar han stanna och ropa på mig. Ibland tassar jag dit, men inte alltid. Idag tyckte jag det var en lämplig dag för litet umgänge. 

Utan riktig kamera blev bilden inte så skarp, men här ligger vi på infarten och filosoferar

Negus hade mycket att jama. Hade massor med angelägna saker att förmedla. Till slut tyckte jag att vi avhandlat det mesta, och tassade litet åt sidan. Då följde Negus efter mig, rätt långt in på mitt revir. Det fick han göra. Men inte komma helt inpå mig där, då jamade jag ifrån litet försiktigt, men bestämt. Det var helt okej, svarade han, och fortsatte diskutera en bit bort. Efter ett tag måste jag erkänna att jag tröttnade litet, och lade mig och tittade åt andra hållet. Till slut måste hans husse dra iväg honom, för att fortsätta promenaden.

Matte tycker det är konstigt att jag tolererar att Negus får komma in här, för han är visst katt på ett annat sätt än jag? Men han är det närmaste vän jag kommit, aldrig har varken Piff eller Puff visat sånt intresse för mig. Utom Puff då, men det var innan hon var till vettisen och plockade bort något.

 

Gissa?

Någon som kan gissa var jag är? Det är ett ställe som kräver tillsyn, så mycket kan jag avslöja. Trots massor med arbete utomhus nu, får inte denna plats försummas. Måste ändå erkänna, att jag så här års gör mina kontroller alltför sällan. Kanske några gånger i månader, bara, mot vinterns nästan dagliga inspektioner. Och jag måste erkänna, att man nog måste läst en del av vad jag tidigare berättat, för att ha ett hum om var jag är.

Igår blev det i alla fall äntligen av. Man får passa på att klara av såna här uppgifter inomhus, när det är dåligt väder. Att bara ligga och vila är ju för trist!

Nu är det bara två dagar kvar...

Vilande

Egentligen vilar jag ju mest i min trädgård. Gömd i djungeln, eller i skuggan under hasselbusken. Växthuset blir för varmt när det är soligt. Men ser jag matte på altanen, tassar jag uppför trappan och lägger mig hos henne. Det kan bli i solen, men oftast litet i skuggan.

Men idag, då vilar jag i mattes säng. Ute har det regnat, hela dagen. Då är jag tacksam att jag inte måste vara ute.


 

Prasslet från en matpåse

I lördags undrade jag om matte rymt på riktigt? Hon försvann mitt på dagen, och skulle bara vara borta "en stund". Med det menas väl högst ett par timmar? Hon kom inte förrän sent på kvällen! Det hade inträffat oväntade saker, påstod hon till sitt försvar. Tur för henne att det hade varit fint väder! Men kvällsmålet var gott och rikligt, och det var skönt att sedan kura ihop sig i sängen. 

På söndagen kom det en massa blött på eftermiddagen. Läge för att vara inne, alltså. Och, vet ni, då uppsökte jag mitt Hemliga Ställe! Det där, som varken matte eller husse lyckats klura ut var det är? Förra gången fick jag ju ut husse att leta efter mig i ösregnet. För jag kunde ju omöjligt vara inne? Den här gången var matte ensam, och visste att jag var i huset. Hon letade och letade, överallt. Utom där jag var, förstås! Men när jag hörde prasslet från en matpåse som öppnades, ville jag förstås hålla mig framme. 

Sen måste jag berätta att den där fågelholken bara är till bekymmer! Nu får jag tassa ut enbart genom altandörren. Inte ligga ifred på min trappa utanför den andra dörren, för det blir ett sånt väldigt liv på mamma och pappa fågel. Jag förstår ingenting?