Boxarmusen - eller min mest misslyckade jakt

Nu ska jag berätta om min mest misslyckade jakt. Och det var inte mitt fel att det blev så.

Musleken, det vet väl alla hur den går till? Man kastar upp musen i luften, och fångar den sen snyggt igen med tassen. Så håller man på och leker tillsammans ett tag.

Det här hände för många år sedan. Jag hade hittat en lekkompis, och vi hade det så trevligt. Tills den helt plötsligt tackade för sig och försvann runt hörnet? Jag följde förstås efter, för vi hade ju inte avslutat leken! Då hände något mycket märkligt. Musen ställde sig upp på baktassarna och boxades mot mig!!! En lång stund! Kan ni tänka er!? Jag satt och bara tittade, visste inte riktigt hur jag skulle reagera? 

Det var då matte kom och förstörde alltihopa. Hon kom ut med en väldig fart och bara lyfte upp mig helt fräckt! Jag blev förstås både frustrerad och sur, för jag gillar liksom avslutningen av musleken allra bäst. Matte påstod, att den musen förtjänade att få leva. Ska mattar verkligen uttala i musfrågor? 

När jag till slut blev utsläppt igen, skyndade jag mig tillbaka till stället där vår lek abrupt avbrutits. Försökte följa spåret, men fick ge upp. Det var en riktigt misslyckad jakt. 

Som det är i en familj

Du å ja', husse

Jag klagade litet på husse i förrgår. Han blev ju aningen sur på mig när jag råkat blöta ner några papper han lagt olämpligt på skrivbordet. Turligt nog är varken han eller jag långsinta.

Vi har nu rett ut det hela. Han har förstått att papper inte kan läggas på min landningsplats. Jag har förlåtit honom för hans surhet. Precis som det är i en familj. Ibland bråkar man litet. Sen blir man vänner igen. För man tycker ju så mycket om varann, trots allt. 

Husse och jag surar

Jag har inte varit på vänskaplig tass med husse idag. Först blev jag sur på honom, och sedan blev han sur på mig. Jag anser förstås, att mitt surande var betydligt mer relevant än hans. 

Ni vet ju att ett av mina favoritställen är växthuset. Jag älskar att ligga på bordet där inne. Det brukar alltid vara så varmt och skönt där, ombonat och mysigt. Av någon anledning har varken matte eller husse varit där på jättelänge, så när husse gick in där blev jag lycklig. Skyndade mig in, innan husse hann stänga dörren. Medan han tittade på några kala grenar på väggen, passade jag på att kolla utrymmet längst bort. Där fanns det alldeles fullt av spännande dofter att utforska. 

Rätt som det var hörde jag husse gå ut igen, och stänga dörren. Först brydde jag mig inte, men efter en stund började jag förstås undra. Och inte var det lika varmt som jag mindes heller. Ungefär som ute. För att göra en lång historia kort, där fick jag sitta och vänta i tjugofemton timmar, innan de fattade där inne, att det inte tassade omkring någon Gustav. När de upptäckte det, gick husse ut för att se om jag "smitit" in med honom. Smitit?! Jag tassade ju in högst legitimt och synligt. Vad är det för fel på människors syn?

Där inne satt jag

Sedan gick det ett tag, och allt lugnade ner sig. Jag och matte jobbade litet ute trädgården. Följde med henne in efter det, och tassade iväg för att se efter vad husse hade för sig. Han satt framför datorn och höll på. Då hoppade jag upp, för att närmare undersöka vad han gjorde. Gissa vad!? Han blev arg, och påstod att jag suddat bort allt han gjort på sidan. Tydligen hade jag råkat trycka på någon tangent. Nu fick han göra om allt, och det var jättemycket jobb, sa han anklagande. Ursäkta, men är det mitt fel att han är kass på att trycka på spara-knappen? Jag ville ju bara i all vänlighet vara nära honom. 

Så är läget just nu. Tror jag håller mig till matte i kväll.