Fler såna dagar, tack!

Så här kan vi väl ha det alltid, matte?

Idag har det varit en underbar dag! Lugnt, och precis lagom varmt. Sent på eftermiddagen hittade jag mina människor på altanen. Jag jamar alltid uppskattande när jag upptäcker dem där. Merparten av min tid ute brukar jag ju vara ensam. 

Idag var det inte bara matte och husse jag umgåtts litet extra med. Mina grannar på gatan mitt emot är här nu. De, som brukar bjuda mig på grädde. Såna vänner ska man vara rädd om. Idag ropade hon som är matte i huset på mig, och jag var förstås inte nödbedd. De säger alltid att det är så trevligt att jag hälsar på. Jag har haft stor tur som fått snälla grannar runt om.

Som den här dagen skulle jag vilja ha det, alltid. Men så skönt att jag fick just denna dagen, åtminstone!


 

 

I eget litet bo

Även om vi inte är så goda vänner

i sömnen vi inga aggressioner känner

Var och en i eget litet bo

nästan sida vid sida vi finner ro

En märklig vänskap

Rätt som det är, när jag intar min middagsslummer under hasselbusken, kan jag höra någon ropa på mig med hög röst. "Guuuustaaav...var äääär duuu?" Det är min kompis Negus/Pedram som är ute på sin dagliga vallning av sin husse. Han sitter då på min infart och väntar på mig. Negus alltså. Hussen brukar stå upp!

Negus och min vänskap är litet udda? Både han och jag betraktar andra katter på Området som inkräktare, med skyldighet att bortjagas. Men, det gäller inte mellan Negus och mig! Hans husse är ytterligt förvånad över det tålamod, med vilket Negus väntar på mig varje gång han tassar förbi. I somras hade hussen till och med valt en annan rutt för promenaderna, för han orkade inte stå i en halvtimme i hettan och vänta, påstod han! 

För det är inte alltid jag kommer när Negus ropar. Ibland är jag helt enkelt utom hörhåll, men det händer också att jag inte är på sällskapligt humör just då. Men även när jag tassar fram, får hussen beväpna sig med tålamod, för Negus och jag har mycket att avhandla. Särskilt han brukar ha svårt att avsluta vår samvaro, för att sedan kunna fortsätta rasta sin husse längs gatan. Ett visst mått av övertalning brukar behövas.

Vad avgör om man gillar någon, eller inte? Ibland kan man hitta en vän där man minst anade det!

Mycket bättre än jul!

Påsk tycker jag är en prima högtid! Mycket bättre än julen, faktiskt. Då är det eländigt kallt, och matte och husse brukar överge oss en hel dag, och försvinna nästan en hel dag till. Nä, fram för mer påsk! Nu var mina människor hemma hela helgen (även husse!), och inte nog med det, de flesta av mina favoritbesökare kom också! Inte var det otäckt kallt heller, nä, riktigt sommarvarm päls fick jag. Mina besökare var också ute och fick sol på sina små pälsar.

Jag blir alltid lika glad när jag upptäcker någon av mina vänner på min tomt. Ofta gör vi gemensamma inspektionsturer, och kollar att buskar och annat är ägandemärkta. Just den detaljen ombesörjer förstås jag, men det är så trivsamt att tillsammans vandra runt.

Glömde förresten berätta att jag och husse jobbade hårt på Blåkulladagen. De hemska stormarna hade skräpat ner ordentligt utanför min tomt, men det är ändå Mitt Område. Där rensade vi bort grenar och kvistar, och snyggade till. Husse körde skottkärran, och jag agerade lots till stället där allt skulle tippas.  Ska visst bli en sån där jättebrasa i år igen? Det gillar jag inte, men visst är det skönt att lättare kunna tassa ner på stranden nu!

På en käpp?

Påsken är en god helg. Särskilt om man gillar äggula, vilket jag gör. Men även för övrigt brukar det vankas olika delikatesser. Har man tur, kommer det också människor som man gillar och hälsar på. Precis sån tur har jag! Nästan alla favoritmänniskor jag har ska komma, så nu måste jag vara noga med att de ska få tillfälle att umgås med mig också. Utan att skryta för mycket, måste jag tillstå att min popularitet är betydande.

Jag önskar att också alla mina vänner ska få en riktigt trevlig och fin helg på alla sätt! Tar för givet att era människor är insatta i traditionen att det ska delas ut godis den här helgen!

För att hinna med alla mina förpliktelser i påsk kommer jag inte tassa här förrän på tisdag igen.  Och i kväll ska jag förresten  följa med matte nånstans, hon ska ut och flyga påstår hon. Och så håller hon på och putsar en käpp??

En glad påsk önskas er allihopa!

Som det är i en familj

Du å ja', husse

Jag klagade litet på husse i förrgår. Han blev ju aningen sur på mig när jag råkat blöta ner några papper han lagt olämpligt på skrivbordet. Turligt nog är varken han eller jag långsinta.

Vi har nu rett ut det hela. Han har förstått att papper inte kan läggas på min landningsplats. Jag har förlåtit honom för hans surhet. Precis som det är i en familj. Ibland bråkar man litet. Sen blir man vänner igen. För man tycker ju så mycket om varann, trots allt. 

Ska överges igen

Har varit inne nästan hela dagen för att avsätta hussetid. Han ska nämligen överge mig för hundrasjuttioelfte gången för att åka till det där dumma norra landet igen. Det enda som är bra med det, är att han har velat vila mycket idag. Detta har för hans del inneburit sängliggande med en bok, vilket passat också mig perfekt.

Har emellanåt gett honom tassmassage, men som vanligt har jag svårt att få den rätta uppskattningen för denna. 
Som nästan alltid när jag riktigt kommit igång, har han skrikit "AJ!" och nästan puttat ner mig!? Mycket störande för mitt humör och lust att slutföra massagen. Särskilt när det inträffat flera gånger!

Som ni ser ligger Piff där bakom också. Igår kom hon och lade sig nästan bredvid mig i soffan. Först jamade hon femtiotre gånger att hon var ute i fredliga ärenden. Helt i onödan, förstås, för inte var jag rädd för henne? Det är i alla fall rätt skönt att slippa tassa omkring i ständig oro för påhopp. Man behöver ju inte vara bästa vänner. Att vara vänner räcker för mig.



  

Ett ljus brinner

Dagar kommer, dagar går

Dagar, som vi finns

och leva får

och sedan de dagar

vi blir någon som man minns 

Ett historiskt ögonblick

Men vad hände egentligen??? *chockad*

Något helt oväntat inträffade igår. Jag hade kommit in för en stunds vila. Efter att ha fått litet i magen hoppade jag upp i husses säng, och lade mig skönt tillrätta. Strax därpå kom Piff tassande. Jag blev genast vaksam. Vet ju av rik erfarenhet att det gäller att vara ytterst försiktig i mina rörelser så fort hon är i närheten. 

Hon hoppade först upp på mattes säng, upptäckte mig, och jamade att hon var ute i fredliga ärenden. Slappnade av. Då kom hon rakt emot mig, och började nosa runt om i mitt ansikte. Det var då det oväntade inträffade. Hon började tvätta mig mellan öronen!!! 

Jag vågade inte röra mig. Det var ett historiskt ögonblick. Många av er har vänner att tvätta och bli tvättade av, men mig har det aldrig hänt. Jag har ju tvättat henne ibland på morgnarna, när vi sitter och väntar på frukost. Bara en kort stund, men ändå. Nu har hon tvättat mig! Tänk om vi blir litet vänner ändå, efter alla år?

Vänner ska vårdas

Det var faktiskt väldigt längesedan jag hälsade på min favoritgranne. Illa. Visserligen är det fullt upp med jobb på Mitt Område just nu, men det är ju människomanér att skylla på "mycket att göra" när de försummar sina vänner. Så ville inte jag ha det. Alltså tog jag mig tid att tassa över till grannen idag.


Han verkade bli väldigt glad över mitt besök, och välkomnade mig artigt. Nästan direkt undrade han om han fick bjuda på något, och det tackade en svulten katt givetvis inte nej till. 


Det där är en scen som upprepas varje gång jag kommer dit. Jag får någon godsak, tassar sedan runt på en inspektion av olika rum samt en speciell garderob. Slutklämmen blir en provliggning av hans säng. Den har hittills varit helt till belåtenhet. För säkerhets skull testar jag den ganska länge. Det är ju svårt att avge ett rättvist omdöme efter bara en kort liggtid.


Jag vet inte varför jag dröjde så länge med min visit? Väldigt dumt. Man ska ju vårda sina vänner.

När man sitter i glashus?

Jag trodde knappt mina ögon när jag såg vad min vän Sippo hittat på. Vilken kompis jag har, alltså! Och inte bara han, utan alla andra vänner, som också är med på det hela! Jag får knappt fram ett enda jam, så överraskad är jag. Och givetvis enormt stolt. Känns som om jag vunnit Nobelpriset. Eller hur jag tror att jag skulle känt mig, om jag fått det där telefonsamtalet av Horace. Att få det är väl ungefär lika ärofullt som Sippos överraskning, skulle jag tro? (Om någon inte har Facebook, har Sippo samlat en grupp som gillar min klokbok och vill resa en staty över mig.)


För övrigt har det varit en lugn dag hittills. I morse var samma skällis som invaderade min tomt härom dagen på hugget igen, planerandes ett nytt anfall här. Hans matte kom vrålande efter nu med. Men, snopet för hunden, den här gången var grinden stängd, och konstigt, men turligt nog, hoppade han inte över. Kan skvallra litet för er att jag tror han heter Sigge. Det bör han göra, för det ropar hans matte. Men alldeles säker är jag inte, för hunden verkar tro att matten kallar på någon annan?


Fast man kanske inte ska kasta sten....